onsdag 22 oktober 2014

Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Planer smids och tar form över tid, men det är inte alltid som det blir som man har tänkt sig! Tiden finns inte för att förverkliga eller så var de som smidde planerna inte på samma våglängd och missförstånd uppstår så lätt vid sådana tillfällen.
Hur ska man tackla sådana bakslag då? Bryta ihop alldeles? Tro att allt har gått åt skogen och att man borde ha sett det tidigare? Eller ska man välja att se det som bara ett bakslag, bita ihop och komma igen? Föredrar nog det senare, men det är inte alltid det är lätt. Vissa dagar går det att se positivt även på ett bakslag, andra dagar känns allt nattsvart!
Just nu väljer jag nog att se tillbaka på den underbara resan vi gjorde till Marseille, denna stad som har ett oförtjänt dåligt rykte om sig. Värmer mig lite vid anblicken av allt vi upplevde, den härliga värmen i solen vid ön Frioul och det salta vattnet i Medelhavet.
En riktig njutning att få bada i Medelhavet i oktober och inte frysa, i alla fall när man är en fryslort som jag! Maken njuter i fulla drag på bilden.
Visst kan vi väl behöva lite solbilder när det är grått ute och vi är precis i början av den långa grå perioden här i Svedala? Jag känner ett stort behov av sol, värme och varför inte lite trädgårdsarbete? 
Då trädgården består av en tråkig balkong för tillfället, så får jag väl nöja mig med Allt om Trädgård och en kopp te, tillsammans med lite drömmar om nästa sommar.
Drömmar är viktiga att ha, så jag drömmer om vad jag kan göra i trädgården nästa sommar. Kanske blir vintern mindre lång och grå då? Så jag fortsätter att titta på mina minnen från Marseille och läsa i Allt om trädgård! Upp med hakan! Det finns så många som har det värre, med sjukdom och elände. Vad gör det då om det blir lite motgångar emellanåt? Bara att bita ihop och börja om!


torsdag 2 oktober 2014

Dag nr 5: Cassis - vår nya förälskelse!


Ytterligare en dag har passerat på vår semesterresa/50-årsresa! Även denna bjöd på strålande sol och 27 grader varmt. Vi startade dagen runt 10-tiden med att åka mot Cassis. Precis där vi hade parkerat bilen har vi den här utsikten över öarna Friouls och Château d'If. Känns som en helt ok start på dagen :-)
Vi bestämde oss för att köra bergsvägen till Cassis istället för motorvägen, som ju i och för sig är snabbare, men så mycket tråkigare. Efter bergsvägen kan man ju stanna om man så känner för det. Det finns bara ett problem och det är att jag är höjdrädd! Det var allt tur att jag körde, då var jag tvungen att hålla koll på vägen, så jag slapp se stupet på ytterkanten... Värre var det för maken! 
Här på väg upp och i bakgrunden nere vi havet ser man Marseille som vi precis lämnade...
                                
Uppåt såg det inte bättre ut, vi skulle ju ännu högre upp. Kurvigt värre var det och de som var vana vid vägen tyckte nog att jag var jättetråkig då jag höll hastighetsbegränsningen med råge...
                                
Långt där nere ser man Marseille och tittar man riktigt noga syns ett stort pariserhjul! Månne det bli morgondagens utmaning? 
                                 
Cassis var en riktig pärla, en helt ny bekantskap och en riktig förälskelse för os bägge! Här finns vackra hus, smala vackra gator, massor av fina båtar och Medelhavet bjuder på sina vackra calanquer och ett museum där man visar upp bl a amforor från 500 f.kr. Återigen imponerar historien och jag lämnas mållös över hur jag har möjlighet att få uppleva den i de här underbara miljöerna. 
Cassis var populärt bland romarna och pratar vi nutid så har det även varit en populär tillflyktsort för stora konstnärer som ex Matisse. Många stora villor har byggts här, en del finns kvar från 1600-talet när Marseille blomstrade. Mycket fick restaureras efter andra världskriget som på så många andra ställen. Cassistenen är tydligen också känd, den har använts bl a i fundamentet som frihetsgudinnan står på. 
Det här huset med sitt slottstorn stod mitt bland "vanliga" lägenheter och villor. 
En tur till calanquerna är ju ett måste och eftersom dagen bjöd på toppväderså passade vi på! Härligt att vara ute på havet en sådan här dag! Hav, saltvattenstänk, sol och blå himmel! Kan det bli bättre? 
                                  
Calanquerna med sin vita sten är fantastiska och bilderna gör dem på intet vis rättvisa...

     
Hit kommer klättrare från hela världen för att klättra på dessa kala klippor. Denna klippa kallas Guds finger.                       
                                  
Vi besökte endast tre av de största Cassiscalanquerna, den längsta var 1,8 km lång. Den fungerade också som Cassis andra hamn. 
         
                                  
Även i Cassis fanns ett monument till alla fallna hjältar i andravärldskriget. Solen fick fungera som gloria även idag! 
Vacker fyr med sitt gröna lamphus! 
Inte bara havet och calanquerna var vackra, även borden på ett litet café var som ett konstverk med tidstypiska franska "vykort".
Husen i hamnen prydde verkligen med sina vackra fönsterluckor och en och annan blomsterlåda.

Avslutningsvis så måste vi bara visa hur glada vi är över att ha klarat vägen till Cassis. Vi stannade vid högsta punkten på vägen hem för att ta lite kort och studsa av glädje över en härlig dag! :-)





onsdag 1 oktober 2014

Dagen D och dag 4!

Makens födelsedag kom och efter sedvanligt morgonfirande var det dags för en promenad in för att fortsätta med de kulturhistoriska besöken.. Det var bara det att regnet öste ner! Den enda dagen det inte fick regna så var det ingen hejd alls på dropparna, portarna var helt vidöppna. 
Vid ett litet uppehåll tog vi oss i kragen och gick in till centrum för att besöka l'Abbaye St Victor. Tur var det för vi hade verkligen gått miste om något annars. Vilken historia! Att besöka kryptan, se dess sarkofager och förstå att här har människor trampat sedan 400-talet var en helt ogreppbar känsla! Grundat av munken St Cassian för att hedra St Victor, skyddshelgon åt sjömän och mjölnare. 
     
Sarkofag
Isarnus sarkofag, en abbot som kom till klostret på 1000-talet och ska ha varit väldigt omtyckt då han levde som han predikade och gjorde "män till goda varelser"!
      
                                   
Efter besöket öste regnet ner så mycket att det bara var att ta en taxi hem för förberedelser för kvällens middag på restaurang Peron! Trots taskigt väder så klädde vi i alla fall upp oss, ett måste en dag som denna! Ett leende kostade vi också på oss! :-) 
Mise en bouche: Tonfisk med rödlök och fänkål.
Soupe de poisson med rouille till förrätt! 
Beviset på att vi åt på en fin restaurang visade sig inte bara vara maten, vi hade en person som "tog hand" om oss, en servitris, en som plockade undan efter varje rätt och det där lilla extra; personen som tog hand om oss kom efter förrätten med en liten sorts "linjal" och drog bort alla brödsmulor inför huvudrätten som självklart var fisk! 
Maken åt drakfisk och jag torsk! Måste erkänna att jag inte orkade med min varmrätt.. Var mätt redan efter förrätten... Men ni vet det där som barnen brukar säga: man orkar alltid efterrätt!
Och det gjorde vi bägge två! Maken fick ett ljus i sin sorbet, eftersom jag skvallrade när jag bokade bord om att han fyllde! Jag tyckte det var så rart av dem, men när jag tog ton och tänkte börja sjunga hyssade maken strängt! ;-) Kan inte förstå varför....
Makens sorbet och min millefeuille med nötsorbet gick inte av för hackor! Om jag orkade allt?  Självklart! 
Det var dagen D det!

Idag bar det av till Avignon. Vi promenerade längs Corniche du Président Kennedy för att hämta upp hyrbilen och passerade på vägen dit denna staty som fått en Boratbikini! Fick mig ett gott skratt när vi närmade oss och jag såg vad det var..
Jag kan ju inte påstå att jag skrattade så värst mycket när vi skulle hämta ut bilen... Jag har inte kört bil i Frankrike sedan jag var nitton och då bodde jag i Paris och det var inga problem att köra bil då.. Nu är jag tydligen bra mycket fegare.. Var så nervös så jag trodde jag skulle kräkas! Men se, hittills har det gått bra, vi har kommit fram och tillbaka till Avignon och jag körde t o m genom värsta "smeten" på väg tillbaka hit där vi bor i området Malmousque. 
Nog om det, Avignon var det ju som gällde! Vilken stad och vilka trevliga människor! Alla rara, inga sura miner, inget tutande utan bara glada och trevliga! 
Vackra hus och kyrkor överallt, i denna vackra byggnad: Temple Saint Martial, låg turistbyrån inrymd! 
Kan inte låta bli att ta med en bild på denna vackra karusell! Är så svag för den här typen av karusell, den här är dessutom tvåvånings! 
Så vacker! Tittar man riktigt noga går det en snygging bredvid med en elektrikerryggsäck! Shorts 1 oktober, det är inte dåligt! Helt ok att förlänga sommaren på det här viset.
Påvepalatset är så imponerande. Jag märker att jag blir mer och mer intresserad av historia ju äldre jag blir. Jag kan riktigt se Benedictus XII stå på balkongen och säga Pax Vobiscum till folksamlingen nedanför! 
Alla dessa målningar som finns bevarade men som tyvärr inte får fotograferas då freskerna riskerar att förstöras. Så det får bli fotografier på torn i alla möjliga vinklar.
Palatsets fönster är även de vackra och lite kul att fotografera staden nedanför genom dem! 
Här är det kunglig värre, ätten Bourbon nämligen Louis II, som också kallades Le bon Duc.
Från ett av tornen syns madonnan på Notre Dame de Doms.
Gick även att fotografera genom de trånga titthålen i form av kors på samma torn. 
Utsikt mot muséet Le petit Palais. 
Stora porten som tyvärr har fått utstå en hel del, både revolutioner och krig.
Mitt emot på andra sidan Rhône syns ytterligare ett fort.
En av änglarna som vaktar utanför Notre Dame de Doms. För att inte solljuset skulle blänka för mycket lät jag solen skymmas av ängeln. Lite gloria kan hen ju vara värd! 

Naturligtvis måste Pont Benezet var med eller Pont d'Avignon som den kanske är mer känd som. 
De enorma kedjorna håller fortfarande upp landbryggan mellan brofästet och bron. Även här spinner min fantasi lös och jag kan riktigt höra hur hästar galopperar fram på bron och det skriks att bron ska stängas! Eller så dansas det och sjungs "sur le Pont..." 
Vackra Rhône i solljuset!
En lång dag med mycket anspänning är över. Nu återstår bara att se om bilen klarar natten utan äventyr, när vi parkerade hittade jag nämligen ingen skylt med information om avgift eller tid för parkering.. Frågade en dam som stod parkerad där och hon tittade påmint en lång stund, lite fundersamt, svarade sen: "det var en bra fråga, har inte reflekterat över det, men jag tror att det är ok att stå hur länge man vill.." 
Så nu oroar jag mig lite....