Solbacka

Väntar med spänning!

2012-01-25T17:41:00.002+01:00

Måste bara visa vad jag ska gå på ikväll...Latin jam workout!

Vårlängtan

2012-01-25T16:01:00.002+01:00

Varje morgon när jag går till jobbet hör jag hur fåglarna kvittrar! Luften är så härligt krispig och med löften om en kommande vår att jag lätt far iväg i tanken mot planering av kommande inslag i trädgården....Vad sägs om luktärten Queen Mother från raravaxter.com

eller varför inte dessa:

Drömma kan man väl i alla fall få göra? Med ett så vackert namn som Hush Little Baby så kan jag inte annat än drabbas av habegär.... :)

Testar ny app

2012-01-23T20:47:00.001+01:00

Det här med att handla appar börjar bli beroendeframkallande! 😜

Mys!

2012-01-23T12:46:00.001+01:00

Mysigaste Maya njuter på kökssoffan!

Hm

2012-01-18T21:53:00.001+01:00

Makens kommentar om klänningen jag provade igår: "ser ut som något någon i hembygdsföreningen har gjort och sedan kvitterat ut glesbygdsbidrag för"...
Hm, innebär det att jag ska avstå den?? :/

Små, små steg mot förändring

2012-01-17T19:18:00.001+01:00

I och med det nya årets intåg så lämnar vi det grå, svarta tråkiga bakom oss! Hädanefter kommer färg att råda i mitt liv. Orsak: möte med Desigual och de härliga färgerna som de arbetar med.

Så nu när trädgården är grå och trist får garderoben förgylla den inre trädgården :)

Visst är det ett förändringens år! Inte bara personligen... Ridsporten har fått ett stort erkänna i och med idrottsgalan och Rolf-Göran Bengtsson. Som "gammal" hästtjej så blir man ju överlycklig!

Håll tummarna så att det positiva håller i sig och vi hittar en ny övernattningslägenhet i slutet av maj. I Uppsala är det hopplöst att få tag i en etta, bostadskön är så lång.
Just nu hyr jag av en kollega och trivs så himla bra i lägenheten.
Det finns massor av underbara grönområden och spår att springa på, kan inte bli bättre! Ingen trädgård har jag ju i och för sig, men har ju alltid huset på helgerna och där finns trädgård så det blir över.
Nu blir det dags för:

Skön kväll på er!
- Posted using BlogPress from my iPad

2012 - Nytt år, nya utmaningar

2012-01-03T19:49:00.000+01:00

Ingen kan ana hur skönt jag tycker det är att 2011 är över. Visst, det hände bra saker också, men många händelser var tuffa att behöva möta... Men nu ser jag framåt istället och hoppas på ett mer positivt år.När man råkar ut för svåra upplevelser så blir det ett ständigt ifrågasättande av hela ens existens, åtminstone var det så för mig. Jag har läst åtskilliga böcker för att försöka hitta svar, hitta en väg ut ur alla dessa tankar och funderingar. Jag har läst om mindfullness, beteendemönster, gjort tidslinjer mm. Just nu läser jag Fredrik Lindströms När börjar det riktiga livet - en fantastisk bok som visar på hur vi hela tiden försöker få fatt den perfekta lyckan, bli tillräckligt framgångsrika, köpa den perfekta soffan, bli den perfekta föräldern, ha den perfekta uteplatsen mm. Ingen ser de där små detaljerna i vardagen som faktiskt gör att vi är lyckliga. För vad är lycka? Är det att ständigt gå runt och le stort? Är det att känna ett lyckorus i magen när den man älskar tittar på dig? Eller är det att ha ett jobb man trivs med, ett hem man längtar till och en familj eller partner som bryr sig om dig?Och vad är egentligen kärlek? Finns det rätt och fel när det kommer till hur man visar att man älskar någon? Måste man alltid vara öppen med sin kärlek, prata om den, visa den med kramar eller pussar? Eller räcker det att man finns där, ställer upp, tar hand om när det behövs, visar sin kärlek på ett "annat" sätt än med ord?Låt oss ta ett exempel: person A älskar person B. Person A vill att person B ska visa det på ett sätt som personen är van vid annars tror hon inte att person B älskar henne. Men person B är väldigt tystlåten av sig, uppvuxen utan kramar och verbal kärlek i form av ord och fortsätter därför samma beteendemönster som person B är van vid. Han är dessutom van vid att de få gånger han har pratat om känslor så har det inte "dugit". Därför blir person B än mer tillbakadragen och vill inte bli besviken igen. Person A går då till person C som är mycket öppen med sina känslor och bedyrar sin kärlek till person A och säger att person B inte älskar henne eftersom han inte kan säga det på samma sätt som person C. Person A tror på person C och utan att reda ut detta med person B bestämmer sig för att aldrig mer träffa honom även om det gör ont inombords. Person B blir helt förkrossad av att aldrig duga, aldrig bli trodd bara för att han inte uttrycker sin kärlek som person C och bestämmer sig därför att skydda sig genom att ge upp trots att han älskar person A av hela sitt hjärta. Precis som Fredrik Lindström vill visa med sin bok- livet finns här och nu, vi kan inte vänta på att det ska börja, det finns ingen mall för livet - så finns det heller ingen mall för hur man bör vara när man älskar. Livet och de händelser vi har varit med om har format oss till den vi är och kan i mångt och mycket förklara varför vi gör som vi gör. Lägg där till varje människas personlighet som krånglar till det hela lite mer. Därför får vi aldrig ge upp utan vi måste försöka förstå varandra, ställa kontrollfrågor så att vi verkligen vet att vi har förstått vad den andre menar.Så många konflikter, krig och skilsmässor som hade kunnat undvikas om vi hade försökt förstå varandra, prata istället för att gå när missförstånd uppstår. Så många barn som inte har tillgång till sina föräldrar för att föräldrarna inte kan hålla sams, för att den ene baktalar den andre.. Så många krig som har startats pga missförstånd.. Så många människor som är ensamma pga stolthet, falska rykten eller missförstånd...Tänk vad många människor som har förlorat någon de älskar på grund av missförstånd!Döm därför aldrig någon på grund av något som någon annan har sagt till dig! Ta reda på sanningen själv! Se alltid till att skapa dig en egen uppfattning! Ta vara på livet och varandra!Hoppas att detta blir året när vi tar hand om varandra, oavsett var vi bor i världen, året då alla barn får gå i skolan, alla har tillräckligt med mat och någon att älska!

technicolor dreamskies over eagle lake

2012-01-03T19:46:00.001+01:00

technicolor dreamskies over eagle lake, a photo by Nate Parker Maine Photography on Flickr.

Underbara tisdag!

2011-11-15T17:48:00.001+01:00

Om ni bara visste vad det betyder för mig att skriva underbara tisdag! Som synes på bloggen har den inte varit prio nr 1 under hösten utan det har fått stå tillbaka för andra viktigare saker, som t ex min egen hälsa. Inte för att jag har varit sjuk, men därför att sedan våren har det varit otroligt tufft och jag vågar fortfarande inte andas ut och ropa hej. Men jag tar små myrsteg mot att hitta tillbaka till den där glada personen som jag brukar känna igen som mig själv, den där personen som för det mesta hittar positiva saker i allt hon företar sig, ser en utmaning i att klara det som andra säger "det går aldrig" om... Det har funnits dagar när jag helst har velat dra täcket över huvudet och inte velat stiga upp alls, någonsin. Dagar när jag har betett mig som en annan människa, dagar då jag har känt mig helt främmande för mig själv, då ingen kan förstå eller känna min smärta. Dagar då tårarna kommer till synes utan anledning. Jag hoppas verkligen att dessa dagar är över!Jag har sådan ofantlig tur som har ett arbete jag älskar, kollegor som är fantastiska, är frisk, en son som jag älskar över allt annat och en man som har fått utstå allt detta och ändå står kvar vid min sida. Vilken resa! Att inse att den man älskar inte är ofelbar, att inse att man själv inte är perfekt utan att vi bägge kan göra misstag som man aldrig trodde att man skulle utsätta den andre för, att sedan inse att det går att bearbeta sin självbild, inse sina brister, ta itu med dem och försöka förbättra det man har, det är en sjuhelsikes resa som jag inte vill göra om någonsin. Men trots det så har jag insett att det kan komma bra saker ur något som man ser som en katastrof när det väl händer. Att det sedan händer saker inom familjen som man inte råder över, inte kan göra något åt gör inte saken lättare. När man dessutom inte kan finnas där för att stötta familjemedlemmen som råkar illa ut så känns det etter värre....Men nu har jag bestämt mig för att det får vara nog för i år, nu ska här mås bättre. Inget mer ömkande, utan nu ska mitt gamla jag få återuppstå i en ny förbättrad version med fler applikationer och programvara som är mer användbar. Så nu slutar vi med att inte kunna sova om nätterna, att inte kunna äta mat och att gråta!

Höst

2011-10-15T13:27:00.010+02:00

Så har hösten anlänt och jag har inte hunnit med i år igen! Känns som om det nyss var sommar och vi var på semester i underbara Sydfrankrike! Längtar tillbaka...

Har inte heller hunnit med blogg, facebook och twitter så som jag har gjort tidigare. Det verkar som om dagarna fylls av jobb, jobb och åter jobb. Det är inte så att jag tycker att det är tråkigt, tvärtom, älskar mitt jobb! Men kanske vore det klokt att begränsa det en aning så att fritiden gav lite mer kraft och återhämtning. Dessutom så är det inte så kul att skriva blogginlägg om det bara ska handla om gnäll hela tiden, eller hur?!

Nåja, lite roligt har det allt varit! Har varit på teater, blev en riktig helkväll med champagne i pausen, middag på La Habana efteråt med god mat och drink!
Champagnen var för att fira makens 47-årsdag! Måste retas lite extra med honom genom att lägga ut hans ålder, då det den senaste tiden har varit ett litet bekymmer för honom. Insikten om 50-strecket som närmar sig med stormsteg infann sig helt plötsligt! ;)
En insikt som jag har fått är att matupplevelser får större vikt i takt med stigande ålder.. Eftersom vi dessutom lagar mycket mat hemma så är vi en aning kräsna när vi väl går ut! Men La Habana föll i smaken, både drinkmässigt och matmässigt. Dessutom blev det kändisspaning från vår fönsterplats, då Simon & Thomas gick förbi och drog igång vår fantasi om hur deras hem kan tänkas vara inrett.

Här hemma händer det inte så mycket som jag skulle vilja, renovering har länge stått på sparlåga, trädgården är full av äpplen, gräset är för långt, men alldeles för fuktigt för att utsätta gräsklipparen för det, rabatterna fulla av löv osv. Men i frysen har jag egenhändigt plockad svamp, kattluckan är installerad och några av rosorna blommar troget fortfarande trots sommarens misskötsel. Helt fantastiskt vad English Garden har blommat nu på sensommaren och hösten.
Visst är det väl ändå fantastiskt med höst? Vaknade imorse och tittade ut i höstdimman som låg som ett tjockt täcke över trädgården. En timme senare så trängs dimman undan av en underbar sol som får löven att lysa gula och röda. Så såg jag dessa vackra pelargoner som fortfarande blommar så fint och tänkte att de bryter härligt mot English Garden. Synd att ta in dem men de fyller huset av sommarkänsla, så håll tillgodo även här på bloggen!

Rendonnée à Carcassonne!

2011-08-27T18:46:00.001+02:00

Dagens tur gick till Carcassonne. Redan klockan 08:00 stod vi vid busshållplatsen och väntade. En upprörd fransman berättade att bussen inte skulle komma förrän 08:15! Den var försenad.. Ok, de sedvanliga 5 min tyckte jag, men mannen sa en hel kvart! Upprörande när man ska passa ett tåg! Diskussionen slutade med att maken och jag, dvs turisterna, fick lugna honom med att egentligen skulle bussen passera 8:10, tiden han hade sett var från stranden.. Något lustigt, med tanke på att vi inte bor på orten! Herrn berättade att han skulle med TGV till Paris och det vill man ju inte missa. Det är just det jag gillar med fransmännen, de växlar alltid ett bonjour och några trevliga ord. Visst kan man råka på någon sur typ, men det har bara hänt en gång den här veckan!
Nåväl, framme i Béziers bytte vi färdmedel och tog tåget till Carcassonne. Några droppar regn hann oroa oss för att de hot som väderleksrapporterna skulle besannas, men icke! Väl framme i Carcassone kom solen snart fram!

Vilken vacker stad! Blev som ett litet barn när muren och medeltida staden uppenbarade sig på kullen utanför stadens centrum.

Vi gick över nya bron för att få se den gamla från sidan:

Hela vägen upp till citadellen bjöd på vackra byggnader, skyltar och små pittoreska restauranger.

Än så länge var gatorna tomma, de flesta gick över den gamla bron eftersom det var vad som var markerat på turistkartan.. Som sagt var, jag brukar ju inte göra som alla andra, så varför göra det den här gången och missa en massa fint? Vi gick ju gamla bron tillbaka :)
Svårt igen att sortera och välja bort foton, men här kommer ett urval av citadellen:

Mer folk vid entrén...

Även denna katedral heter St Nazaire. Storslagen även den!

Lyckades hitta lite jobbkopplingar även här. Ett skolmuseum där man kunde få låna pedagogiska manualer mm.
Vi passerade en flickskola nere i centrum:

Samt gamla konstskolan som numer är konstmuseum:

Dagen till ära åt jag en crêpe! En salt sådan, ska tilläggas för alla som känner mig tror naturligtvis att det var en söt sådan. Nejdå, denna var med ost och skinka. Mycket god! Timjan i smeten, det kan rekommenderas!

Imorgon är det sista dagen vi tillbringar här, på lördag går flyget hemåt redan på förmiddagen. Har vi tur så är vädret med oss även imorgon, då blir det ytterligare en dag på stranden. Svedan från i tisdags har ju hunnit lägga sig nu, så det kan ju vara skönt med bad och njutning sista dagen. Vem vet när vi får uppleva värmen igen? Bäst att njuta medan man kan. Såg på vädret att det var 17 grader i norra Frankrike idag så det är säkert inte bättre hemma.. Lite tråkigt att vecka gått så fort! Men det bevisar väl att vi har haft kul?! :)

- Posted using BlogPress from my iPad

Visite à Béziers!

2011-08-27T18:45:00.003+02:00

Dagens tur blev till Béziers. Vi hade visserligen pratat om att ta oss till Carcassone, men insåg vid ankomsten till tågstationen att dagen skulle ägnas åt stress för att hinna med instället för att njuta av semestern. Så vi bestämde oss för att ta en tur genom staden där Jean Moulin är född (hjälte under la résistance - motståndsrörelsen):

och även Paul Riquet som ligger bakom Canal du Midi:

En mycket vacker stad med många vackra byggnader. Naturligtvis måste man börja en sådan tur med en riktig Café au lait!

Om sanningen ska fram så var det glassen som lockade, men då klockan bara var 11:00 så hade de inte börjat servera den än, så det var bara att vänta! För inte kan man väl äta efterrätt före lunchen??? Fy på oss!

Det är svårt att välja vilka kort man ska lägga ut då både byggnader, skyltar, djur, människor och skyltfönster har sin charm. Då blogginlägget riskerar att bli "för" långt så är det nog kanske bäst att begränsa sig lite....

Galérie Lafayette måste ju få vara med då det är en klassiker i Frankrike. Det blev dock ingen shopping utan bara ögonfröjd den här gången.... Solglasögonen var bland favoriterna: märken som Police, Ray Ban, Dolce Gabbana, Dior osv provades hejvilt, men de fick dock ligga kvar..

Detta skyltfönster med kläder för små vuxna fascinerade mig! Så himla söta kläder och så tydligt att man har velat göra "minivuxna" av barnen. Tänkte dock inte på att fotografen speglas i skyltfönstret...

Skyltar är en annan passion som jag har! Speciellt de informerar om personen de namnger!

Katedralen var så vacker! St Nazaire heter den och den erbjuder en fantastisk vy över staden. Väl på väg upp i klocktornet så fick vi vända då höjden, trängsel och värmen blev för mycket. 34 grader uppmättes som mest under dagen...

Högt var det när jag äntligen vågade mig fram till kanten..
Vyn från yttergården var fantastisk:

Nära är bra, men från håll såg man ännu bättre katedralens "grandeur":

Djuren måste ju också få vara med och även om hunden verkar vara fransmannens bästa vän så väljer jag att visa... Självklart! En katt :)

En söt liten ungkatt på jakt nedanför ytterligare en kyrka vi besökte: St Jacques. De hade installerat en ny klocka i tornet som kanske inte blev så lyckad...

Lite "malplacée" kanske? Däremot så hade nog denne man en mycket lyckad siesta tills vi kom och störde:

Tidningen låg platt på näsan när vi kom, men då han hörde oss prata så åkte tidningen upp... Såg jätteskönt ut i skuggan!

Vackra broar Bjöds vi också på, flera stycken!

Bjuder på en från Quai Jean-Jacques Cousteau.
Vi avslutade dagen på Polygone, ett köpcentrum med 110 affärer. Inte för att vi ville shoppa utan för att bussen "hem" gick därifrån. Efter 6 timmar till fots, så orkade vi inte göra något mer än handla lite ost innan det var dags att ta bussen till Portiragnes.

Väl i byn så blev det en kort paus i huset med dusch, ombyte och så ner ett kvarter till brasseriet för en enklare middag. Lyckan var total över deras gratis Wi-Fi! Där serverades vi av en mycket trevlig dotter till ägaren som för kvällen hjälpte till och stolt berättade att hon hade klarat A1 engelskan i skolan när jag förklarade att maken inte pratade franska. Hon berättade att skolan började först den 6 september för henne och den 5:e för hennes syster! En mycket uppmärksam liten tjej (det enda paret som var "hennes") och när hon sedan fick dricks av oss så blev vi överösta med pussar på kinden! Jag avstod att fråga om de hade kollektivavtal och om de verkligen skulle ha en minderårig i "tjänst"! Pappan var så stolt och lät henne hållas när hon sa att hon ville "sköta" oss själv!

Avslutar med en bild på glassen som intogs EFTER lunch, mums!

- Posted using BlogPress from my iPad

De retour à Montpellier!

2011-08-27T18:45:00.001+02:00

Efter 19 år har jag idag återvänt till Montpellier! Helt otroligt att få möjligheten att återse staden där jag tillbringade 2,5 år efter så lång tid. Något nedslagen blev jag dock av att inte hitta direkt, då vi klev ut på baksidan av Montpellier St Roch och det kändes som om jag inte hade en aning om var Place de la Comédie låg. Men väl tillbaka på framsidan hamnade vi på rätt "köl" och kunde promenera längs Rue de Mageulone:

Jag kan inte påstå att det var svalare idag än gårdagens 32 grader. Svetten rann och det hade kanske varit smartare att åka till stranden, men det hade nog inte våra rödbrända skinn tyckt..
Place de la Comédie var sig likt förutom att det nu gick spårvagn genom hela platsen! Har inget minne av att det fanns spårvagn alls när jag bodde här!!!

Annars återfann jag Operan, biografen Gaumont (där jag i september 1992 såg "Den sista Mohikanen" med Daniel Day Lewis dagarna innan jag flög hem till Sverige), statyn Les trois Graces och naturligtvis Les Jardins des Glaces!

Helt klart godaste sorbeten jag har ätit! Mums! Provade idag smakerna mango och guajava.
Porte Peyrou låg kvar likaså triumfbågen:

Även akvedukten låg kvar. Om jag inte minns fel så var det marknad någon dag i veckan där nedanför, där vi handlade grönsaker och frukt.
Ett besök på stora bokhandeln Sauramps var en självklarhet, där jag en gång i tiden inhandlade all litteratur till universitetet Paul Valéry som jag pluggade på, precolombinsk civilisation var ämnet.

Den klassiska karusellen stod även den på sin plats trots att 19 år har förflutit! Vissa saker ändrar man tydligen inte på.

Som tur är finns ingen våg i huset! Efter bara tre dagar märks det att vi äter extra mycket vitt bröd, vin och ost... Ingen löptur heller, tyvärr, så när vi kommer hem blir det hårdträning och inget bröd eller socker alls!
- Posted using BlogPress from my iPad

Ett litet avbrott i verkligheten!

2011-08-27T18:43:00.001+02:00

Nog känns det overkligt att efter 19 år vara åter på franskt territorium! Sist jag var i södra Frankrike var 1992, närmare bestämt september. Det var månaden då jag flög åter till hemlandet för att tillbringa de sista månaderna av graviditeten hos mor.
Nu är vi här, maken och jag. Vi landade i Béziers igår, i 26-gradig värme! Vilken skillnad mot när vi åkte till Skavsta, då var det 12 grader och det spöregnade.... Kändes helt ok att åka hemifrån!
När vi kom fram till Béziers var vi så varma och ångrade verkligen att vi inte hade åkt i shorts från Sverige eller gjort som andra på planet, nämligen bytit om innan vi landade.

Tanken var att vi skulle lämna in väskan på tågstationen, för visst är det väl som i Sverige att det finns skåp att ställa in väskan i?! Icke sa Nicke...... Så vi släpade runt på våra grejer, genom en park, där jag såg den hör Herren som smög runt dammen och kollade in änderna..

En riktig snygging!
Nåväl, tillslut fick vi nog och gick in på ett svalt bistro. Klockan var inte tillräckligt mycket för att de skulle ha börjat dagens "service" men vi fick gärna vänta... Det erbjudandet tog vi tacksamt emot.. Snabbt byte på toa till svalare kläder än jeans och sedan en god ceasarsallad! Litervis med vatten gick det åt, ägaren som serverade oss skrattade gott när jag bad om två STORA glas vatten: jag tar med en karaff, blev svaret. Den fick fyllas på innan vi hade återhämtat oss från värmeslaget :)
Efter lunch och fönstershopping så tog vi bussen till Portiragnes. Det var inte alls svårt att hitta huset som vi hade hyrt, ett mysigt stenhus på rue Muette. Här är utsikten från tredje våningen:

Köket ligger på våning 1, sovrum och badrum på våning 2 och så ett kombo vardagsrum/sovrum med toa på våning 3. En mysig stentrappa binder samman allt. Här trivs man som fisken i vattnet! Och på tal om vatten så var vi ju tvungna att besöka stranden redan första dagen. Bilden gör den inte rättvisa, det var fullproppat med folk, förutom på denna lilla plätt!

Underbart att få njuta av värmen ytterligare några dagar!
- Posted using BlogPress from my iPad

Hösten närmar sig med stormsteg

2011-08-14T14:17:00.004+02:00

Åtminstone känns det så ute, det blåser och luften känns lite kyligare än på länge.
Imorgon är det dessutom dags för att återvända till jobbet och vardagen för en vecka. Har inget emot att återvända till vardagen, men jobbet tyngs av sorgen av en förlorad kollega som i tisdags blev påkörd av en lastbil som gjorde att hon i fredags lämnade oss. En person som alltid hade ett uppmuntrande ord till övers för sina kollegor, eller som i mitt fall när jag lärde känna hennes om Globalkursledare, ett peppande ord om hur viktigt uppdraget var. Känns ofattbart och så orättvist!
Passar därför på att lägga ut en bild till minne av en person som delade med sig av sitt goda humör och sin stora empati.
Skickar med dig nyckelpigan, Agneta!

Lek med kameran

2011-08-09T14:51:00.001+02:00

Blå himmel och överblommade växter går ganska bra ihop:

Även utan den blå himmeln lockar dessa tussar fantasin att ta fart:

Skulle gärna vilja ha ett makroobjektiv men tycker de är lite för dyra just nu. Har använt mitt zoom med en makrofunktion (70-300) men närgränsen är 95 cm vilket inte tillåter att krypa tillräckligt nära.. Ska ta fram gamla digitala kameran och jämföra...

- Posted using BlogPress from my iPad

Lek med närbildslins

2011-08-02T10:11:00.001+02:00

Just nu är det himmelriket att gå runt med kameran i trädgården. Finns så mycket att fotografera, stort som smått, helhet och detalj. Har provat att leka lite med närbildslins.

Försökte få med hur kladdig liljans pistill är med de dansande ståndarna runt sig (hoppas jag har fått det rätt nu!)...

Det är alltid tacksamt att fotografera insekter som nyttjar växternas frukostbord!

- Posted using BlogPress from my iPad

Äntligen dags för dagliljor!

2011-07-30T18:55:00.001+02:00

Äntligen har jag haft tiden att ägna mig åt trädgården en hel eftermiddag! Underbart! Rabatter rensade och en del växter flyttade, samt nyinköpen planterade... Jag som inte skulle köpa några nya växter i år.... Men jag skyller på maken som ville ha en till likadan clematis som vi införskaffade förra helgen och som sitter så snyggt vid sidan om trädäcket.
Men roligast är nog de två dagliljor som fick följa med hem: Mauna Loa med en fantastisk färg

Den andra fick sitta bredvid Chicago Knockout eftersom de är syskon! Tillåt mig presentera Chicago Blackout:

Väldigt lik sin syster Chicago Knockout:

Kan aldrig få nog av varietén av dagliljor som man kan hitta ute på marknaden och jag blir aldrig besviken på Plantmarknaden i Lindesberg, de har alltid sorter jag inte hittar på andra ställen!
Även övriga i trädgården är i full blom, njuter för fullt av att gå runt med en kaffekopp i handen och bara titta på dem! Här kommer Artic snow:

Strawberry Candy:

Little Grapette:

Pardon me:

Och så denna som är köpt som Christmas Is, men jag vet inte om jag har blandat ihop skyltarna eller om den inte var rättmärkt när jag köpte den. Kanske någon vet vilken det är?

Sist en av mina absoluta favoriter: Night Beacon

Posted using BlogPress from my iPad

Semesterbesök forts...

2011-07-29T07:42:00.010+02:00

Gårdagens utflykt bestod naturligtvis av trädgårdsinslag, även om misstaget att komma försent för att få besöka Orangeriet begicks.. Hm! Nåja, att få gå runt i Ulriksdals handelsträdgård var inte helt fel det heller, även om vi höll på att missa den, då vi var rejält trötta efter många promenader och skyltningen lämnade en hel del att önska från själva slottet.
Denna dalahäst mötte oss först av allt vid ankomsten till Ulriksdal. Utanför Confidencen står den stolt (om än inte så vacker...) och möter upp besökarna som går förbi ner mot slottet.
Byggnaderna innan själva entrén till slottet var så fina, bostaderna utanför med sina vackra trädgårdar fick mig att dra efter andan!
Bron över till entrén innehöll bland annat denna vackra dahlia!
Påminner kanske lite om en Austinros med sina milda gula/rosa toner, man kan nästan känna doften av rosen.
Dahlior är något som jag tycker mycket om men som jag inte har gett mig på i min egen trädgård än. Måste erkänna att hela proceduren med att plantera på våren och sedan plocka upp på senhösten innan frosten, inte riktigt passar mig. Har testat gladiolusar som alltid har glömts bort inför vintern... Blir lika besviken varje år när jag glömmer, så dahlior får nog vara för min del, tyvärr!
Slottet känns inte för "pråligt" och det inhyser idag huvudkontoret för Världsnaturfonden i Sverige. Bra att det används till något vettigt! I Slottscafét kunde man ta med sig en lite WWF-folder över vilka fiskar som kan ätas med gott samvete. Den lilla foldern får precis rum i plånboken, så praktiskt! Så nu finns det ingen orsak att inte vara en medveten konsument och inte bidra till "sönderfiskning" av vissa sorter.
Sanningen att säga så var ju inte jag ute efter att se själva slottet utan jag var mer intresserad av slottsträdgården. Mycket öppna ytor framför själva slottet, men även en odlad del med vackra kombinationer.
Indiankrasse, gylengul mangold och vit solbrud var några av de vackra "ingredienserna" här!

Ni som känner mig, vet ju att det egentligen bara finns en sorts växt som verkligen får mig att gå igång och döm om min besvikelse när jag inte hitta några sådana i den odlade lilla trädgården innanför entrén... Men så... Eller som en av mina vänner uttryckte det på FB häromdagen: plötsligt händer det!

Framför Orangeriet satt det nämligen vackra dagliljor, en av sorterna var Catherine Woodbery, tillsammans med en ljusgul sort, som jag själv har i min trädgård, men namnet är helt bortblåst..
Vid handelsträdgården hittade jag Frans Hals som blommade så vackert, precis som hemma i den egna trädgården. Får dåligt samvete när jag ser hur stora och fina de kan vara, min Frans är mycket klenare, då bevattningen har varit i stort sett obefintlig. Svårt att vattna när man befinner sig så långt hemifrån... Lite känns det som om jag har svikit mitt paradis därhemma.. Får väl skylla det på våren som har varit otroligt tuff...

Handelsträdgården hade ett stort utbud. Det som var extra trevligt var att det fanns en del där man kunde självplocka blommor eller grönsaker i en vacker korg och betala i kassan på vägen ut. Synd att vi hade bilen stod så långt bort och att fötterna vid det här laget ville överge resten av kroppen av trötthet.. Annars hade jag minsann gått löst på alla vackra lejongap, broksalvia, zinnior mm.
Vad sägs om detta? Ett stort land med alunrot i alla möjliga färger för ett pris av 39:-/st! Ojojoj! Återigen, vilken tur att bilen stod så långt borta. Jag är säker på att i höst kommer bilen att ha vägarna förbi hem från jobbet och då kommer den att fyllas med växter! :-)

Semesterbesök

2011-07-28T20:33:00.012+02:00

Dagen har bestått av många trevliga stopp och nya äventyr. Efter en löptur där jag återigen blev sur över gpsen som tappar kontakten åkte vi mot Vita Elefanten i Enköping där vi åt lunch med makens äldsta dotter. Mätta och belåtna efter den trelviga stunden for vi vidare till Solna och Hagaparken. Fjärilshuset är definitivt värt ett besök, så många vackra fjärilar att jag var som ett litet barn som inte kunde låta bli att utropa "åh" vid varje ny upptäckt! Pinsamt att vid 44 års ålder bli så uppspelt att man inte kan behärska sig..
Vackrast var helt klart den blå fjäril som ligger först i inlägget. Eftersom blå är favoritfärgen så är det inte svårt att förstå att den blev favorten direkt.

Var man än vände sig så fanns det fjärilar i olika storlekar, färger och sorter.En fjäril satte sig i luggen på en tjej! Det blev säkert ett kul kort att lägga ut på Facebook.
Värmen och fukten gjorde att det blev en del kort som tyvärr blev lite suddiga, med imma på objektivet.

En del fjärilar var enorma, med mer eller mindre starka färger och en del såg ut att ha varit med länge. Eller kanske gårdagens fest var hård? Kanske var det slagsmål kring den goda ananas de hade fått?
I vilket fall som helst så är det synd att det inte riktigt framgår hur stora en del av dem är. Den här var lika stor som min öppna hand.

Denna var inte lika stor men så vacker!
Måste erkänna att vi var många som tyckte fjärilarna var fantastiska och det var ibland inte lätt att komma fram och ta kort. Några ville vara väldigt nära för att få fina bilder, andra (som vi) hade zoomobjektiv med närgräns på 95 cm vilket innebar att man snällt fick vänta på sin tur. Fotade även med min iPhone och då var jag en av dem som "kröp" inpå fjärilarna. Är an stadig på handen så kan iPhonen ge helt ok bilder och så kan man enkelt dela med sig av sina bilder på direkten. Har idag testat en ny app - Vykort. Den låter dig ta kort och sedan mot en kostnad på 19 kronor skicka iväg ett vykort av ditt foto direkt till mottagaren. Kul i dessa dagar då allt ska ske digitalt. Tycker fortfarande att det är kul att få vykort i postlådan på traditionellt sätt!
Men det fanns ju inte bara vackra fjärilar i Fjärilshuset utan även vackra växter! Denna rosa hibiskus hade jag gärna tagit med hem! Hade en röd hibiskus, som ju i varmare länder är en buske och inte våra små blomkrukeväxter, när jag bodde i Mexiko, precis utanför entrén till huset. Då känns det lite futtigt med den stackare jag försöker få att växa därhemma i en liten kruka ;-)
Dagen bestod även av besök vid Ulriksdals slott och slottsträdgård där jag häpnade över alla vackra växter som Bosse Rappne har till salu i sin handelsträdgård. Tror dock att det är bättre att jag lämnar bilderna därifrån till ett inlägg vid senare tillfälle.
Nu ska jag njuta av balkongen som sakta men säkert fylls med pelargoner!
Ha en skön torsdagskväll!

Barkerole igen

2011-07-15T13:23:00.004+02:00

Måste bara dela med mig av min vackra ros. Önskar bara att den satt i en snyggare rabatt... Men nu är det som det är och det ska kanske hinnas med under semestern att ta hand om utseendet på rabatten. Här kommer i alla fall Barkerole i full blom:

Om jag bara hade haft vit brudslöja så hade jag haft en vacker bukett, men nu fick endast två blommor följa med in för att pryda köksbordet. Njuter i fulla drag! Synd bara att kameran är kvar i Uppsala och jag fick nöja mig med att ta med iPhonen.. Färgen är så svår att återge, men den är djupt sammetsröd.

Pelargoner

2011-07-12T18:38:00.001+02:00

Några av älsklingarna på balkongen! De skänker blomsterglädje just nu.

Cyrene

Denna eviga berg- och dalbana....

2011-07-12T07:30:00.004+02:00

Det är svårt att veta var man befinner sig i livet när allt man trott på ifrågasätts. När man går igenom en livskris så drabbar det inte bara området som är affekterat utan hela ens vara. När man inte längre kan tro på det som har varit sant under en längre period ifrågasätter man allt: duger jag på jobbet? Som förälder? Som vän? Dotter? Styvdotter? Man är definitivt inte snäll mot sig själv när man analyserar varje del in i minsta detalj.
Jag vill tro, vill lita på, vill känna att det som framställs som sant faktiskt är det.. Men hur gör man det när tvivlet gnager i en, när sveket gång på gång kommer tillbaka till mig, påminner mig om hur det kändes att få reda på vad som pågick...
Tänk om det händer igen, trots alla försäkringar om att det aldrig kommer att ske..
Ord räcker inte... Behöver handling, behöver bevis... Bevis jag inte kan få, garantier ingen kan ge, varken jag själv eller någon annan.
Behöver få läka, behöver kärlek, omsorg, få känna att jag är nummer ett, the one and only... Behöver vara "snäll", trevlig, flörtig och lockande för att få det, men hur orkar man vara det när man mår så här???
Mitt i allt så längtar jag efter min son, min Maya och min trädgård... Kanske finns trösten där?

Barkerole

2011-07-08T10:47:00.002+02:00

Denna bild behöver inga som helst kommentarer.....

Mellandag

2011-07-07T09:34:00.002+02:00

Har en mellandag innan helg där vi passar på att ta hand om huset och katter på landet. Redan klippt gräs och tvättat, känner mig riktigt duktig!

Sitter inne med en kopp kaffe och lyssnar på svalorna som svischar förbi utanför fönstret. Riktiga sommarljud!
Tänk, hade precis skrivit färdigt ett blogginlägg, trycker på preview, får sedan hjärnsläpp och trycker discard... Varpå hela inlägget naturligtvis försvinner... Jösses, får man skylla på värmen?? Tänkte att jag inte skulle lägga ut direkt utan spara som "draft"... Så det kan gå när inte hjärnan hinner med. Kanske kan en löptur råda bot på syrebristen i hjärnan?
Nåja, medans jag njuter vidare av dagen mellan jobb och helg så kan ju ni få se lite av det jag har hunnit med att fota i trädgården. Är så tacksam för att växterna har klarat sig så väl utan vatten! Mormorsrosen blommar så snällt trots misskötseln!

Jag som älskar blått är underbart förtjust i den här riddarsporren vars namn jag inte minns just nu....

Den blå bänken som min styvfar har gjort till mig syns tyvärr inte under den ljuvliga honungsrosen.

Sist men inte minst, kunde inte låta bli att lägga ut en här bilden på sonens Iris. Hon kan konsten att njuta! En som njuter desto mer nu när Iris har åkt hem till husse är Maya, hon gillar inte när Iris kommer på besök...

Besök i barndomsstaden Lindesberg

2011-07-01T22:46:00.001+02:00

I fredags hade jag förmånen att få träffa två personer som betyder mycket för mig! Först sonen och sedan en barndomsvän som jag inte har sett på ett år... Medan dessa två träffar så passade jag på att gå runt lite på samhället och vara lite nostalgisk.. Mycket har förändrats, affärer som byts ut, krogar som ändrar namn, men trots det så är det samma ställe som man minns från ungdomen.

Staden ligger vackert belägen vid Lindesjön. Här har man tillbringat många sommarkvällar i ungdomen :)
Den vackra bryggan skulle kanske må bra av lite underhåll?

Kyrkan ligger så vackert belägen på kullen, från sjön sett. Ett och annat tillfälle har firats i kyrkan, både konserter, dop, bröllop mm.

Café Oscar ligger alldeles bredvid med turistbyrån på baksidan. Bakom skymtar även Stadshotellet. Där har det varit många glada tillfällen med mycket dans och goda vänners sällskap.

Pumphuset där det ibland är auktion, utställning m.m.

Det omnämnda Stadshotellet. Här firar studenterna sitt avslut, medan balen alltid hålls i Nora stadshotell.

Ett av de vackraste husen på strandpromenaden, enligt min åsikt, skymtar bakom staket, träd och häck!
Det känns så viktigt att hålla kontakten med sin bakgrund, att minnas är att återuppleva sägs det... Och en och annan flashback bjöds det allt på under promenaden genom min barndomsstad!
Sist men inte minst bjuder jag på en bild av min pion som köptes som gul. Tilläggas kan att den nu är alldeles vit! Så den går från rosa/gul till vit under blomningens gång. Härligt med blommor som bjuder på överraskningar!

Cyrene

Fredag

2011-07-01T06:56:00.001+02:00

Vaknar till ett regntungt Gottsunda! Tänka sig, det gör mig inget att det är molnigt och grått efter dessa fantastiska dagar med solsken.
Övernattningslägenheten gör dessutom underverk med min ork, orkar ta mig ut i spåret för en löptur, orkar laga mat, orkar tänka positivt emellanåt och framförallt: jag har nära till jobbet! Så skönt!

Visst saknar jag trädgården och att kunna strosa i den om morgonen med en kopp kaffe i handen. Men ärligt talat så blir jag deprimerad av att åka hem, tänker på de negativa sakerna jag har gått igenom där sedan i april och de konsekvenser det har fått för mitt liv. Även om det kanske löser sig så känns det ändå trist att något som skedde under så kort tid ska kunna ta bort något som byggts upp under nio år.

Samtidigt så har det på något vis öppnat våra ögon! Man får aldrig sluta jobba på sin relation och förvänta sig att det är den andres uppgift. Jag märker ju dessutom att P gör allt för att jag ska lita på honom igen och att han verkligen vill att det ska funka. Vi får helt enkelt se tiden an....

Måste bara visa lite "roligheter" som jag upptäckte nu på morgonen. I en av mina pelargoner som har fått följa med hit så hittade jag idag svamp som inte fanns där igår kväll! Snacka om växtkraft! Nu fick de inte vara kvar, vet inte vad det är och inte vad de kan göra med min pelargon, så boooooort med dem!

Protest mot att jag inte hade rensat den från överblommat?
Bort med svampen och ut med den på balkongen!
Mitt nyförvärv som jag hittade på kursen för privatanställda ute på Wiks folkhögskola sköter sig utmärkt.

Fireworks red and white! Kvinnan som jobbar som trädgårdsmästare på stället var lika tokig i blommor som jag och hon berättade att hon inte kunde med att slänga bort skotten när hon klippte ner pelargonerna varje vår, så istället blev det nya plantor som hon sålde till besökarna. Underbart att se hennes kärlek till växterna!

Önskar alla en riktigt trevlig helg, själv har jag lite att ta tag i hemma! :)

Underbara lördag!

2011-06-11T21:53:00.001+02:00

Lördag, studentfest för P's fjärde och nostalgin är på topp! Det var bra blött i ögonvrån igår när vi såg på utlöpet av gymnasisterna hos P som insåg att nu har han bara en kvar i skolan...
Det är alltid lika trevligt när släkten samlas och nu har det varit tätt mellan varven. Födelsedagar och studenter avlöser varandra! Vågen är inte snäll mot mig.... Har inte heller hunnit med zumban, för huset ska ju städas och jag kan inte påstå att det har blivit mycket städa av på senaste tid med flytt av vissa grejer till Uppsala... Det får bli en extra lång löptur imorgon bitti!

I trädgården händer det saker, mest åt det torra hållet. Jösses, vad törstiga alla växter är! Trevligt är ändå att se att rosorna har kommit igång.
Leda är en av favoriterna som jag aldrig tröttnar på att ta kort på:

Så vacker med sina rosaröda knoppar som sedan övergår alltmer mot det vita. Även Hope for Humanity blommar, men även i år är blommorna små, fast jag tycker nog att tillväxten är bättre än förra året.

Kvalitén på korten är inte den bästa, tog med iPhonen, orkade inte springa in efter kameran.
Har försökt rensa i rabatterna men det är stenhårt.. Nu har jag vattnat så vi får hoppas att det mjukas upp lite. Förhoppningsvis kan jag få en snyggare rabatt imorgon.

Underbara ledighet!

2011-06-06T10:21:00.007+02:00

Tänk vad skönt att äntligen kunna vara positiv en längre stund än bara någon timme! Så skönt det har varit med ledighet, sol, samvaro, nya inslag och få känna sig älskad!
Någon slags försvarsmekanik inom mig vill ändå slå till och säga "vi får se hur länge det varar", men just idag så känns det positivt och har så gjort under helgen, med vissa undantag. Ibland två steg fram och ett bakåt igen, men mestadels har det varit framåtsyftande. Kan det vara annat än positivt när man märker att den man delar sitt liv med gör allt för att det ska vara bra? Känns skönt att kunna skriva det efter alla deprimerande inlägg, fyllda av rädsla och känslan att vilja fly undan allt.
Vi läser just nu boken "Hemligheten" av Dan Josefsson och Egil Linge. Vi läser den tillsammans och diskuterar. Helt underbar känsla av förståelse! Att våga öppna sig totalt, även för någon man delat bo med i nio år, är inte lätt! Rädslan av att känslorna upplevs som konstiga eller "inte ok" finns där, men suddas sakta men säkert ut. Om båda lever med den känslan är det inte lätt att våga släppa taget om kontrollen.
Kanske underlättar det att solen skiner? Att trädgården är nyklippt, kanterna runt rabatterna fixade (ävenom de behöver rensas också), övernattningslägenheten invigd och vi börjar dessutom känna att vi trivs bra på bägge ställena! I övernattningslägenheten kan vi njuta av att leva stadsliv och hemma njuter vi av landet! Något stor "sommarstuga" kanske, men varför inte? ;-)
Dessutom var vi och tittade på insläppet till balen då makens yngsta son tar studenten i år. Som vanligt var de så vackra, i sina underbara klänningar och kostymer!

Det är alltid en njutning att se ungdomarna gå på sin bal, fyllda av förväntningar och spänning inför vad kvällen har att erbjuda, men även så hoppfulla inför framtiden och vad vuxenlivet har att ge.
Jag hoppas att alla får en lysande framtid och att deras önskan slår in!

Berg- och dalbana

2011-05-29T10:20:00.003+02:00

"Life is a rollercoaster" - en rad i en känd låt. Visst stämmer det? Ena stunden upp som en sol, nästa stund ner som en pannkaka. Chansen att få en hel dag utan negativa tankar är näst intill obefintlig just nu. Det gör ju inte bara livet surt för mig själv utan även för mannen i mitt liv. Vägen tillbaka till tillit är lång, jag vet inte om jag kan hitta på den vägen eller om jag ens vågar påbörja vandringen längs med den.
En mycket klok person i min närhet frågade mig vad jag har att förlora om jag satsar allt ett tag till.. Svaret på den frågan är nog kanske mer komplicerad än bara ett rakt svar. Rädslan av att bli sviken och inte kunna resa sig igen, är så stark emellanåt att jag får lust att kräkas, kan inte tänka klart och vill bara lägga benen på ryggen och fly. I dessa ögonblick spelar det ingen roll hur mycket han övertygar mig om att det bara är jag som gäller, att inga tankar finns på någon annan, att han bara vill ställa allt till rätta.. Alla dessa argument biter inte, jag skakar i hela kroppen och vill bara fly rädslan och smärtan. Så försvinner känslan för en stund, börjar lyssna och ta in.. Tills förtvivlan dyker upp igenoch jag bara får för mig att han stannar för att jag är ledsen... Att han får stå ut med anklagelser mm pga att han stannar tänker jag inte på... Är inte rationell i dessa lägen!
Har fått en sådan bra förklaring på hur vi människor funkar! Vi har alla ett barn inom oss, där alla känslor finns, har det inre barnet inte kontakt med den vuxne inom oss (där all rationalitet och förnuft finns) så har vi svårt att tänka logiskt i en pressad situation som styrs av känslor oavsett om det handlar om rädsla, kärlek eller stress av någon sort. Jag gillade verkligen den här förklaring eftersom jag känner igen min reaktion så väl.
Försöker återkomma till att vi alla kan begå misstag, ingen är perfekt! Definitivt inte jag själv! Har under många år diskuterat saker som har varit helt befängda, som har dragit ner vår relation och som dessutom har gett oss problem vi inte borde ha, sådant som har legat i min ryggsäck. Har förstått att min oro är baserat på saker från barndomen (sådant som jag alltid har varit allergisk mot, har tyckt att man inte får "skylla" på barndomen, att man själv är ansvarig för hur an mår och hur man reagerar). Att inte kunna lita på män som baserar sig på en pappa som försvann, som aldrig tog sitt ansvar..
Naturligtvis är jag inte ansvarig för det som har hänt, det vet jag. Men någonstans inom mig så känner jag ändå att om jag inte hade sårat honom så kanske det här aldrig hade uppstått. Nu måste jag lära mig att sluta älta, sluta gå igneom allt igen och kräva svar, allt har inte svar. Alla våra reaktioner eller handlingar har inte förnuftiga svar, inga logiska svar utan kanske är det bara att inse att man kan begå misstag?
Våga satsa utan rädsla för morgondagen? Klarar jag av det? Eller ska jag dra mig ur medan jag fortfarande har chansen och känner mig någorlunda stark? Riskera att förlora det vi har för alltid, för tänk om han menar allt han säger? Tänk om det faktiskt är sanning och jag bara är för rädd för att våga satsa? Vad kommer jag då att känna om några år?
Kanske ska jag ta vara på alla skratt vi trots allt har tillsammans? Alla de gånger han får mig att se det komiska även i tragiska situationer. Kan jag lagra dem och ta fram dem när jag behöver det? Lagra kärleken han ger mig och ta fram den i mina mörka stunder när han inte är vid min sida och allt börjar om igen? Kan jag ta tillvara de samtal där vi diskuterar våra arbeten, bollar idéer, ger varandra feedback, stöttar och vänder och vrider på problem - lagra den energi som dessa samtal ger?
Som maken så klokt sa igår: vi letar ofta efter så många saker i en partner; samtal, värdegrund, någon att ha roligt med, någon att vara förtrolig med, någon som är en bästa vän, en "sexbomb" osv. När vi så hittar någon som har det mesta som vi söker så kanske vi retar oss på en liten del som inte riktigt stämmer överens, att sökandet aldrig slutar, istället för att utveckla det som finns i vår partner och gemensamt utforska nya sidor som vi inte visste om att vi hade innan.

Jobbig situation... Tror jag väljer att ta en tur i trädgården innan det är dags att packa bilen för dagens färd mot nya mål!

Söndagsmys med trädgård

2011-05-22T13:35:00.001+02:00

I ett försök att bryta ältandet som pågår i mitt huvud ägnar vi oss åt trädgård och en del trivialiteter som måste göras. Tvätt hänger ute och torkar i solen och de ljumma vindar som blåser torkar den på ett kick.
Hittar en hel del godsaker i trädgården som ger mig en vitamininjektion! T ex ljuvligt doftande liljekonvalj, dillpionen som blygt visar sin första blomma:

Bilderna är tagna med iPaden, lite udda format att gå runt och fota med, men kul att testa :-)
Det som piggar upp mest i trädgården just nu är nog ändå de klematis som blommar:

Läckra till tusen, tycker i alla fall jag.
Passar även på att njuta av soldäcket, vem vet om det är sista sommaren i huset? Inte bara på grund av det vi går igenom utan för vår jobbsituation med 15-17 mil till jobbet. Enkel resa.. Det tär på krafterna. Den här tiden på året är ok, men vintern är inte rolig. När vi nu dessutom har fått tag på en övernattningslägenhet i Uppsala så kan det bli riktigt bra, framförallt vintertid.
Frågan är nu bara huset... Hur gör vi med det? Trädgården? Kan vi vara utan den? Klarar jag mig med bara en balkong att odla på?
Först kanske vi ska lösa fråga nr ett...

Posted using BlogPress from my iPad

Favoritdvärglönn

2011-05-21T14:56:00.001+02:00

Bara älskar denna underbara röda färg på de flikiga bladen

Cyrene

Pendling

2011-05-17T16:54:00.004+02:00

Pendlar inte bara i jobbet utan även i humör och vilja..
Förra inlägget skrevs i helgen då jag mådde bra, just nu blir det djupdykning ner i tvivlens avgrund. Varför? Hur? Om? osv.. Alla dessa frågetecken som passerar revy och spelar spratt med min hjärna som vill vara logisk.
Tröstäter godis och mår sedan illa av detsamma.. Usch!

Mitt uppe i detta "elände" och kvalens tid så har jag ändå saker som håller min näsa ovanför vattenytan: jobbet med underbara kollegor (både mitt nuvarande och mitt tidigare jobb), goa vänner som hejar på och som ger mig tröst och naturligtvis min underbara son (som tyvärr inte längre är tillsammans med sin goa flickvän, men det är deras beslut, inte mitt).
Även maken drar sitt strå till stacken. Trots att han är del av det hela så försöker han verkligen. Men jag har svårt med tilliten..
Tillit tar åratal att bygga upp och några sekunder att riva ner, har jag många gånger sagt till sonen när man har kommit på honom med lögner, allt från stora till små. Så sant som det är sagt!
Önskar verkligen att jag kunde slippa att kravla runt på botten av min förtvivlets brunn i gyttjan av tvivel och frågetecken. Har ju egentligen inget att klaga över!
Men regnet som öser ner likt den slöja av känslomässig dimma som känns tung runt mig, bidrar väl även det till min sinnesstämning.

Tror jag gör bäst i att försöka få på mig löparkläderna och ge mig ut i regnet, trotsa min bekvämlighet och frusenhet!

Om att jobba med sig själv

2011-05-17T16:52:00.001+02:00

Ibland får vi, frivilligt eller ofrivilligt, möjlighet att se över våra värderingar och kanske framförallt principer. Hur vi tacklar det är oftast helt upp till oss själva men det påverkas naturligtvis av hur personer i vår närhet bemöter oss när vi befinner oss i kris.
Just nu ser jag över alla mina principer. Jobbig fas i mitt liv där jag har fått inse att livet inte alltid är svart eller vitt, utan det finns så många saker som påverkar hur vi reagerar inför olika situationer att det ibland är omöjligt att vidhålla den princip man har levt efter under många år, kanske ett helt liv.

Alla gör misstag, så även jag. Att kunna förlåta misstag är en dygd vi inte har råd att vara utan, jag kan i alla fall inte vara sådan att jag sticker huvudet i sanden och säger att jag inte förlåter för att sedan om några år undra om det hade kunnat funka. Bättre att kämpa och sedan ge upp när man är säker på att det inte funkar, som en mycket klok person i min närhet sa till mig under veckan. Better safe then sorry, kan i det här läget vändas på och tolkas som att jag först ska utröna alla möjligheter innan jag ger upp..

Många må tycka att jag är en idiot som tänker så här. Att jag aldrig borde förlåta ett sådant svek! Men vem är jag att döma? Jag som själv har fastnat i ett negativt tänk där enda vägen ut var någon som gav mig uppmärksamhet? Även om det bara stannade i det.. Vem är jag att säga att jag aldrig hade kunnat göra så? Framförallt, har jag rätten att ge upp innan jag har uttömt alla möjligheter till lycka?

Ted Gärdestads låtar går just nu på högvarv hemma hos oss, dels för romantiken, dels för det hopp som finns i dem! Vill tro, vill hitta lyckan igen.

- Posted using BlogPress from my iPad

Glädje över livet

2011-05-06T09:07:00.004+02:00

Försöker till varje pris vända mitt liv till det positiva. Har inget att klaga över egentligen: är inte sjuk (vad jag vet), har en underbar son, har katter som kryper upp i knät och visar kärlek, har en man som försöker ställa allt till rätta (tror jag), har ett underbart utmanande jobb där jag får utvecklas och ständigt ställas inför nya utmaningar som leder till insikter och låter mig se andra sidor av mig själv som jag inte visste att jag hade. Dessutom har jag underbara kollegor som visar att de finns där för mig, f.d. kollegor som finns där och är mina vänner i vått och torrt!
Vad har jag då att klaga över? Inget alls egentligen! Misstag gör vi alla, en del större, en del mindre. Är vi sämre människor för det? Nej, verkligen inte, det visar att vi är mänskliga och utmanar också till utveckling. Utveckling av den egna insikten att vi kan lära av misstagen och gå starkare ur dem.
Så om jag inte har något att klaga över, varför mår jag då som jag gör? Hur får jag bort eldklotet i magen som skickar ständiga elstötar ut i min kropp av rädsla och viljan att fly undan det som gör ont?
Tillåter mig istället att längta efter sommaren och rosornas doft! Att få gå runt bland dem, klippa bort lite överblommat och få doppa näsan i deras underbara koppar av doft som blåser bort tankar på sådant som gör ont. Få gå barfota och låta gräset smeka mina fötter, låta den känslan sprida sig i kroppen och smeka bort smärtan av livets otrevligheter.

Rosen Hope for Humanity får vara symbol för detta!
Dags att bli vuxen och ta hand om mig själv!

Att hitta tillbaka

2011-05-02T18:45:00.001+02:00

Hur gör man när mörkret och paniken griper tag i dig? När allt du trott på ställs på sin spets? När du inser att tilliten, som du trots allt hade, flög sin kos i det ögonblick sveket hände... Att diskussionerna om att det värsta skulle hända och hur jag skulle reagera då blir helt irrelevant i det ögonblick det befarade inträffar...
Anser mig vara en principfast person med bägge fötterna ganska stadigt på jorden. Har insett att mina principer kan ruckas på om behovet finns...
För vem är jag att döma ut nio år av mitt liv? Nio år som naturligtvis både har bestått av glädje och förtvivlan, såsom livet är.
Jag har många gånger sagt till mina elever att man måste kunna reflektera över sitt eget ståndstagande och sina egna åsikter, att allt inte är svart eller vitt. Nu får jag leva efter det själv och jag känner att jag vill ge det en chans, vill inte tro att det är över, precis som jag tänkte under de dagar det pågick.. Det är inte det som är problemet...
Jag ser att han är ärlig och att även han mår dåligt av det som hänt, men frågan för mig är: hur gör jag för att mota bort rädslan av att det kan hända igen? Hur motar jag bort paniken????
Jag vet att man aldrig kan garantera saker och ting som händer i framtiden, har alltid sagt det i alla sammanhang, men nu är jag livrädd och vill ha garantier jag vet är omöjliga att begära av någon...
Rädslan ligger som en knut i magen som skaver och skaver...
Vill tro, vill hitta tillbaka, vill tro på det jag ser i hans ögon, tro på hans förtvivlan över att han inte kan vrida tiden tillbaka och få det ogjort..
Hur blir jag trygg igen? Hur motar jag bort hans rädsla över att jag ska "ge igen"?
Alla drömmar som vi har, går de att bevara? Kan vi hitta tillbaka?

- Posted using BlogPress from my iPad

Magnolia Royal Star

2011-04-30T11:24:00.001+02:00

Kan inte bara göra deppiga inlägg, måste lägga in något med glädje i och då får det bli min blommande Magnolia!

- Posted using BlogPress from my iPad

Lördag

2011-04-30T07:50:00.001+02:00

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det växer så det knakar i trädgården. Ändå förmår jag inte att ta itu med vårrensning av rabatter, endast ett fåtal är gjorda. Skäms när jag går ut och ser hur dillpionen förtvivlat försöker tränga sig igenom ett lager av gamla bruna löv... Måste ta mig i kragen nu!

Så enkelt att säga men så svårt att genomföra.. Veckan har bara bestått av grubbel... Varför?? Hur kunde det bli så här? Fast egentligen vet jag..
Har ju själv varit där, den brännande smärtan i magen, kraven på att allt man gör ska vara tipptopp... Så dras man ner på botten, inget man gör duger och så plötsligt finner man någon som lyssnar, som ser mig utan alla mina defekter.. Någon som säger att jag duger, att jag t om är vacker... Hur lätt är det inte att falla, trots att man älskar sin äkta hälft, men som kanske inte ser och hör det du säger på samma sätt....

Även om jag med sunda förnuftet förstår allt detta så gör det så ont att gå igenom det... Borde ju vara lycklig över att vi jobbar stenhårt på att få det att funka, att jag ser i hans ögon att han menar det han säger, att även han år dåligt för det han har utsatt mig för... Men det gör ont.... Så ont... Precis som i Lena PH's text.... :(

Vill inte ge upp!

- Posted using BlogPress from my iPad

Från nattsvart mörker till ljus

2011-04-24T10:55:00.005+02:00

En vecka och en dag har gått sedan blixten slog ner hos mig. Förstod ingenting, bara att något var fel, så fel.. Såg ingen logisk förklaring, kunde inte för mitt liv förlika mig med det som hände, det kändes så främmande, så oförklarligt...

I onsdags vände så sakta livet mot ljuset igen. Han, med stort H, kom hem... Sa att allt var kaos, inget stämde längre i hans liv.. Han behövde förändring, mådde dåligt, men det var inte mig han ville vara utan...

Pendlar sedan dess mellan hopp och förtvivlan, känslan av att vara manodepressiv är nära till hands. Vågar jag tro, vågar jag hoppas? Jag är ingen ängel, det vet han om och han har varit osäker på mig sedan förra sommaren, då jag hade min kris. Så vem är då jag att döma ut honom och vårt äktenskap? Att tvinga honom att se allt i svart eller vitt?
Jag vet att vi inte alltid reagerar irrationellt! Kan bli arg på honom när det jag egentligen vill är att han ska bedyra mig sin kärlek.. Vem vill bedyra någon sin kärlek när den personen skriker och härjar på dig? Men det är svårt att förlåta ett sådant svek. Även min kris bestod i att söka tröst hos någon som visade uppmärksamhet.. Så har jag då rätten att döma?? Jag kände mig ensam, ouppskattad och vilsen.. Har full förståelse för att man kan reagera så att man söker tröst hos någon som inte har något med vardagsproblemen att göra.

Frågan är bara vad vi gör nu? Vågar jag lita på honom? Tycker mig känna honom så himla väl (skickade ett mail till honom där jag skrev att jag vägrade tro på att hans känslor för mig var över, så väl tycker jag mig känna honom), men tänk om allt är en fasad och den jag känner inte finns utan lurar mig igen? Jag analyserar och ältar, men det är så svårt att hitta svaren, de rätta svaren. Han säger att han inte vill förlora mig... Törs jag lita på det?

Hur går man vidare? Utan att dessutom göra den andre galen med sitt ältande?? Hur hittar man tillbaka till varandra när bägge mår jättedåligt? Den ena för vad den har gjort och den andre för vad som har gjorts mot den....

Vad brukar man säga: två negativa blir positivt... Gäller det här? Vill så gärna tro det.....

Tack, alla underbara månniskor därute som har skickat goa kommentarer till mig! det har verkligen varit en tröst udner dessa helvetiska dagar.
Kram till er alla!

Usch...

2011-04-20T13:53:00.001+02:00

Mår så illa! Det känns som om jag sitter och väntar på att bilan på giljotinen ska falla...

Limbo....

2011-04-20T11:38:00.005+02:00

Hur förhåller man sig till att beslut fattas som man bör vara delaktig i, men som man hålls utanför och sedan ställs inför fullbordat faktum? Hur gör man när man märker att beslutet dessutom är fattat i affekt, när personen är under enorm stress som har pågått under längre tid? Letar man bara ursäkter när man analyserar sönder det man inte vill förlika sig med?

När man helt plötsligt, från klarblå himmel, blir lämnad kvar med sorg och smärta över något som man aldrig såg komma.. Man har gått och trott att allt var bra, har varit glad över den kärlek man har blivit visad, den kärleksfullhet som aldrig avtog, och så plötsligt får man reda på att inget finns kvar? Kan det vara möjligt? Kan man älska ena dagen och nästa dag inte? Eller har allt varit en lögn? Kan man vara så duktig skådespelare?

Befinner mig i ett vakum där jag inget förstår... Hur kunde det gå så fel? Hur kunde jag inget märka?

Kan inte låta bli att hoppas att allt är ett misstag och att vi börjar om.
Känns som om jag väntar på dödsstöten eller pånyttfödande.......

Öppenhet

2011-04-19T05:24:00.007+02:00

Många gånger har det diskuterats hur öppen man ska var i de sociala medierna. Många gånger har jag sagt att man aldrig ska utelämna sig själv eller någon annan helt. Det tycker jag fortfarande, samtidigt ser jag fördelen i att få skriva av sig och genom skrivandet få bearbeta sin sorg. Hur gör man det utan att utelämna andra? Går det? Klarar jag av att bearbeta min sorg utan att anklaga och utelämna den som har förorsakat min stora sorg? Vet inte..
Men jag behöver bearbeta, förstå, gå vidare.. Vill inte bli bitter över att vara den som lämnas kvar med all sorg, vill inte bli bitter när jag förstår att allt är över, vill egentligen inte ge upp än....
Dessutom vill jag inte hamna i de anklagandes hörn, i de hörn hos de som bara pekar ut de skyldiga utan att se helheten, utan att förstå sin del i det hela, utan att sortera och utan förståelse..
Jag vill förstå! Förstå hur du ena dagen kan vara som vanligt; hålla om, krama, kyssas, ligga tätt intill utan att något märks... Och nästa dag lämna mig.. Jag vet ju att du inte är en elak människa!! Vet ju att du är rationell, intelligent, tänkande, klurande, vänder och vrider på allt för att se problemet ur alla vinklar..
I alla år har jag sagt: "är du mig otrogen så lämnar jag dig"... Nu är det enda jag kan tänka: kom tillbaka, vi löser det här och går starka ur krisen! Vill inte anklaga, vill bara gå vidare tillsammans och få uppleva alla de drömmar som du har pratat med mig om, allt du har velat göra tillsammans med mig.

Visst har vi haft diskussioner! Och jag har varit på väg att gå flera gånger om.. Du har alltid övertygat mig om att det är så viktigt att inte skiljas när man är på botten och inte gifta sig när man är på topp, att våra diskussioner står för 10 % av tiden, medan 90 % är så bra med samtal som får oss att växa både som personer och som par... Att jag var ditt allt, att jag var den enda du kunde prata med, som fick dig att öppna dig, som du kände förstod dig..
Senast för en vecka sedan sa du det... Nu är allt borta.. Hur???

Jag vet hur det är att vara förälskad, den där euforiska känslan som sprider sig i kroppen när man tittar på "föremålet" för sin förälskelse. Den där bubblande kittlande känslan som börjar någonstans i tårna och stiger sedan i rasande fart vidare upp genom kroppen.. Svårt att motstå när detta händer..
Men är inte kärlek något djupare? Är det inte kärlek när den kittlande känslan har lagt sig och man istället känner en värme sprida sig i kroppen när man tittar på "föremålet" för sin kärlek? När man går och väntar på att den andra ska komma hem för att få dela dagens upplevelser och blir varm i kroppen när man hör "hallå" ute i hallen? Eller när något händer och den första man vill ringa är den man älskar?
Att efter snart 9 års förhållande vilja sitta och hålla frun i handen fast du kör bil? Att vilja ligga tätt intill och hålla om varje natt i 9 års tid? Är inte det kärlek? Om inte det har försvunnit hur kan då kärleken ta slut?

Ibland mår man dåligt och man fattar beslut som man inte skulle ha fattat om man inte hade mått dåligt.. Därför är det väl så viktigt att man tillåter sig själv att revidera sina beslut och ge sig själv chansen att få gå tillbaka och börja om på nytt?
Kanske har jag fel...
Kanske är allt över.....
Men jag vill inte! Jag vill slåss för den kärlek jag vet att du fortfarande känner även om förälskelsen grumlar din syn....
Hur? Vet inte...

Chock

2011-04-18T15:54:00.001+02:00

Sitter i solen och försöker få solens värme att tränga in i min genomfrysta, kalla kropp. Kan inte förstå det som händer mig, hela mitt liv vänds upp och ner.
Från att ha varit älskad till att vara ratad, slängd i soptunnan.. Utan förvarning från en dag till en annan.. Hur kan det hända?
Är det för att det är vår? För att solen skiner? Eller något annat?
Hur kan man ena dagen säga att man är rädd att förlora dig och nästa dag åka till en annan kvinna? Förstår inte..
Hur kan man ena dagen ta ett gemensamt lån i banken och dagarna efter vilja skiljas?

Cyrene

Mixed feelings

2011-02-27T11:15:00.003+01:00

Ibland så hamnar man i ett sdant konstigt läge, när det gäller känslor. Jag hamnade i ett av dessa berömda lägen idag på morgonen när maken och jag struntade i det sedvanliga morgonsoffan/doktor Philprogrammet.. Vi såg istället filmen "La Zona".
I efterhand ångrar jag mig lite... Vill gärna ha bilden av det Mexico som jag känner kvar, med alla otroligt välkomnande människor som jag genom åren har lärt känna. Visst var jag medveten, även då, att korruption förekom, fast förhoppning var väl att det handlade om mindre förseelser som fortkörning eller andra smärre trafikförseelser. När det rör sig om att göra sin egen lag,oavsett brott, så tar det hela en annan vändning i min värld. Å ena sidan de människor som vill känna trygghet i sitt boestadsområde och bygger upp en mur, egen säkerhetinrätning mm.. Å andra sidan de som på samhällets botten desperat försöker tjäna sitt levebröd för en spottstyver, de som hamnar på glid och i fel sällskap. En 16-åring på samhällets topp och en annan 16-åring på samhällets botten... Å andra sidan en polis som försöker göra rättvisan och lagen gällande, å andra sidan en korrupt åklagare som bara vill tjäna en extra hacka utan att bry sig om konsekvenserna.
Mitt hjärta blöder! För samhället som inte klarar av att ta hand om de sina enligt gällande lagar, för de som råkar ut för korruptionen och kapitalismens framfart med bulldozern, körandes över de som finns på samhällets botten utan samvetskval.
Känner att jag, i min skyddade verkstad, skulle vilja slippa bli påmind om hemskheterna som pågår utanför min mur...
Samidigt så måste vi sluta blunda för de orättvisor och de brott som begås mot mänskliga rättigheter.
I ett försök att fly den hemskhet jag nyss har sett så spelar jag lite spel på Faceboko (Ravenwood fair, Zuma blitz), spel som är så långt från verkligheten man kan komma. Inser att det just nu inte räcker för att få bort bilderna av ihjälslagen ungdom...
Kanske kan det hjälpa om jag beställer lite fröer inför sommaren? Utöver de jag redan har beställt... Finns säkert något jag behöver... Kan det månne bedöva mitt samvete och mitt blödande hjärta?
För så här vill jag inte tillbringa min söndag i min annars så skyddade verkstad!

Längtan

2011-02-19T10:49:00.007+01:00

Tror inte dessa bilder behöver ord som beskriver vad det är för sorts längtan jag känner just nu!

Fler historier

2011-02-13T16:28:00.006+01:00

Jag är säker på att jag är byfånen i byn... Åtminstone i andras ögon, för att i mina ögon är jag en tjej som "kan själv"! ;-)
För några år sedan så såg maken sent en söndagskväll i september att han hade punktering på ett av däcken på sin lilla fina golf... Ack och ve, inget man vill syssla med en septemberkväll när kaffet lockar och sedan tvtittarkväll.. Nu hör det till historien att jag hade ledigt på måndagen så, kaxig som jag är, säger jag att han kan ta min bil till jobbet och att jag fixar punkteringen.
Sagt och gjort, morgonen efter, när alla har farit till jobb och skola, så går jag ut och börjar ta loss däcket. So far, so good! Däcket går lätt att ta av utan allt för många fula ord. Men nu då, hur ska jag ta mig till verkstan ca 1 km bort? Har ju ingen lust att cykla med däcket och inte heller rulla ett platt däck i en km...
Så får jag syn på sonens vespa! Snilleblixt! Hoppar upp på vespan, kickar igång den och ställer däcket framför mig, sen bär det av!Nice!
Väl framme så skrattar assistenten lite gott åt att jag har åkt moppe med däcket.. Beger mig hemåt med löftet att få hämta däcket om en stund.
Pysslar lite hemma, rätt nöjd över mig själv och min egen förträfflighet, här är man inte tappad bakom en vagn inte! Kan själv! Bra kvinna reder sig själv, uttrycket dyker upp i huvudet vid ett flertal tillfällen och jag nynnar glatt för mig själv. Vem behöver en karl när man klarar sig själv? ;-)
Nåja, det blir dags att hämta däcket och glad i hågen styr jag vespan genom byn igen. Väl framme så hämtar jag det fina, runda, välpumpade och lagade däcket. När jag har betalt och gått ut till vespan igen, så ropar A, assistenten, genom dörren: "hur ska du få med dig däcket hem den här gången?" Jag tar det på vespan ropar jag kaxigt tillbaka. Funkar det nu då? får jag tillbaka... Javisst, svarar jag kaxigt igen...
Hoppar upp på vespan, ställer det nu runda, välpumpade däcket framför mig igen och kickar igång vespan... Ooops! Hur ska jag nu få ner moppen från stödet utan att däcket rullar av????? Gungar lite försiktigt på vespan... Studs, studs, studs... Där for däcket precis när vespan kom ner från stödet.. Det är bara att ställa upp vespan på stödet igen, låtsas som att jag inte ser A som står och garvar i dörren, hämtar däcket, ställer det framför mig, klämmer fast det med benen samtidigt som jag ruskar ner vespan från stödet... Skam den som ger sig!
Genom byn for jag med däcket fastklämt, hela vägen hem och upp för backen..
Dock inte lika kaxig den här gången.

Minnen

2011-02-12T13:49:00.004+01:00

Kom idag att tänka på en rolig episod, som i och för sig inte var rolig just när det hände. Så här i efterhand kan jag i alla fall se det komiska i det hela.
Solen sken från vacker blå himmel en dag i oktober för 1,5 år sedan. Sonen och jag var på väg ut till bilen, måste hinna med bussen till sonens gymnasium i Örebro. Vi hoppar in och börjar åka nerför backen vid huset när jag plötsligt märker att det känns konstigt på ena sidan. Ut ur bilen, kollar däcken och vad ser jag? Punktering på höger bak...
Tillbaka med bilen upp på gården, tar fram reservdäcket, lossar muttrarna, hissar upp bilen på domkraften, sätter dit reservdäcket och i med muttrarna, ner med bilen och så..... Vad f-n! Reservdäcket är platt!!! Punka!!! Svär som en borstspindel, hojtar till sonen som förvirrad tittar på sin hysteriska mamma att han ska hämta upp ett däck ur källaren. Under tiden han springer ner så är det upp med bilen på domkraften igen, lossa muttrarna, bort med däcket.... Sonen kommer rusande med ett nytt däck, muttrandes över att hans mamma är hysterisk och att det inte är hans fel att det är punka på reservdäcket eller på det andra heller för den delen..
Så kommer då däck nr två på bilen, det skruvas fast, bilen åker ner från domkraften, jag håller andan... Däcket är helt! Vi kan åka! In i bilen, iväg fort som bara den och nu blir det kappkörning med tiden mot Frövi istället för Fellingsbro. Två minuter innan bussen går kommer vi fram. Puh! Vilken pärs! Fick dessutom be sonen om ursäkt för att jag blev hysterisk... Men två däck vart bytta på 10 minuter! Bra kvinna reder sig själv!

Här en bild på sonen och flickvännen i Norge!

Kontinuitet och längtan

2011-01-18T17:30:00.006+01:00

Vad svårt det är att hinna med allt man vill göra med den kontinuitet man önskar! Vill träna varje dag, vill uppdatera min blogg åtminstone några gånger/vecka, vill orka laga ordentlig mat varje dag (istället för te och mackor när man kommer hem sent)...
Varför ska det vara så svårt att hinna med allt man vill? Oftast kommer jag ju även hem sent, vilket inte gör mig så mycket nu när vi inte har någon som väntar hemma, mer än katterna! Och de väntar! ;-)Speciellt min Maya, hon ligger gärna på soffan och slöar i väntan på att vi ska komma hem. En riktig latmaya! ;-)
Just nu ä rhon i stort behov av en rakning, hon tänker absolut inte nedlåta sig till att låta mig göra det så det är väl bara att ringa veterinären och se till att få det gjort.. *suck*
En tanke slår mig: kanske blir det bättre så fort vi får tillbaka lite av det nordiska ljuset så att dagen blir längre och allt inte känns nattsvart när man kommer hem? Kan det möjligtvis hjälpa till lite att trädgården snart väntar på att jag ska börja pyssla om den.
Bläddrade ju i Allt om trädgård i helgen och hittade artikeln om Håkan och hans vackra rosor! Längtar något fruktansvärt efter sommar, doften av rosor, få rota runt i trädgården i jakten på den perfekta rabatten. Skulle äntligen vilja få min Hope for Humanity att växa!
Återigen viljan! Vill så mycket... Vill på jobbet, hemma, ute, inne...
Hur hinner man med allt man vill? Med kontinuitet?
Jag tror jag poppar lite popcorn och tittar på Bones istället....

Gott 2011!

2011-01-01T12:38:00.008+01:00

2010 har nått sitt slut, ett händelserikt år har det verkligen varit! Nytt jobb och sonen som fyller 18 och flyttar hemifrån (=stor saknad)!Här med sin Bea! De tittar igenom det album som jag påbörjade för ett år sedan som ska sammanfatta hans första 18 år.
Det är svårt för en mor att förstå att ens barn har blivit så stor och nu, enligt lag, anses vuxen nog att klara sig själv. I mitt fall är det nog jag som har svårt att klara mig själv, svårt att släppa, även om jag försöker att inte vara den där mamman som alltid lägger sig i och som ger "goda" råd som den vuxne sonen inte har bett om.. ;-)
Eftersom jag dessutom fick nytt jobb, så kändes som om jag var tvungen att ändra stil, från den där tjejen som alltid går i jeans och t-shirt, till att någon gång då och då vara representabel och faktiskt ha dräkt... Sonen och jag drog dessutom iväg för att föreviga oss i en äkta studio med en riktig fotograf! En upplevelse både jag och min plånbok sent kommer att glömma! Sonen försökte faktiskt begränsa sin galna mammas habegär när hon såg alla fotona, men det var stört omöjligt. Jag som knappt kunde tro att det var jag på korten, stylad och allt som man blev.

För att inte tala om hur snygg sonen var på sina!Detta är ett av dem, det snyggaste har jag tyvärr på en annan dator.. Får lägga upp det vid ett annat tillfälle.
Jag tror faktiskt att vi bägge tyckte att det var lika roligt att få göra det här och att få göra det tillsammans! Jag var faktiskt mäkta stolt över att få åka dit med min son (försöker glömma att han behövde min underskrift eftersom han inte var 18 vid tillfället) och ta ett kort av oss två tillsammans! Det pryder nu mitt skrivbord.
Jag har tidigare inte varit så mycket för att sminka mig, men efter fotograferingen så har jag försökt att anstränga mig lite för mitt yttre. Tidigare var det bara mascara som gällde, nu (med ålderns rätt) har jag insett att det kan glätta upp vardagen lite att faktiskt lägga på lite skugga också. Sonen har ju tur att vara ung och fräsch än, en rakning så är han som en nyponros! Om det vore så lätt för en 43-årig, rynkig och mullig mamma!!!!!
Det är ju tyvärr en till sak som det nya jobbet har fört med sig. Fem kg extra som på beställning... Har skippat godis sedan 2 månader tillbaka, tagit mig i kragen när det gäller träningen igen.. But so far no results..
Att sitta stilla i bilen två timmar på morgonen, för att sedan göra detsamma på kvällen har inte varit någon höjdare. När man sedan kommer hem 19.30 så har orken att dra ut och springa inte infunnit sig. Inte heller att stanna till på gymmet så ofta som man borde.. Men nu går vi ju mot ljusare tider så mitt nyårslöfte för den här gången är att inte skippa träningen, jag vill ju må bra!
Ett annat löfte är också att ta tag i det här med att lära sonen att laga mat själv. Så en gång/månad får han stå ut med att mamma kommer och tvingar honom att laga någon rätt ;-)
Han vet inte om det än... Puss på honom!
För varför lägga ner en förmögenhet på att gå på restaurang när man kan laga så himmelskt god mat hemma? Gårdagens middag var helt underbar, med toast skagen och hummer till förrätt, oxfilé med potatiskaka och balsamicosås till varmrätt och efterrätten: semifreddo med nötter i kolasås! Ett vitt halvtorrt Gewurztraminer Gustave Lorentz till förrätten och Amarone Classico till varmrätten... Mums!

Vid tolvslaget var det naturligtvis dags för en klassiker: Veuve Clicquot! Skålen var i tankarna till Ricard och hans framgång i skolan under den här höstterminen som har gått. Jag hoppas att du ska få känna dig lika framgångsrik, glad och lyckad under vårterminen! Glöm inte att du är bäst! Grattis <3

Inspirera och låta sig inspireras

2010-12-28T16:55:00.007+01:00

Letar febrilt efter matrecept till nyår, vill ju hitta något riktigt, riktigt gott att äta. Som om man inte hade fått tillräckligt med godsaker den senaste veckan... Puh! Säger då det, maskinerna på Actic bångnar under tyngden av all julmat och annat gott man har unnat sig (men se "godis" det äter jag inte längre)...
när jag sitter här och letar efter recept på något extra smarrigt, så slås jag av insikten att jag är mycket fokuserad på efterrätt. Om det har något att göra med att jag, sedan två månader tillbaka, inte längre äter godis (dvs sådant som man köper på godishyllan i affären i ren desperation på vägen hem från jobbet för att man är lite småhungrig eller för den delen sådant man brukar ha på lördagar)eller om det är den fokusering jag alltid har haft för det där lilla söta efter maten, det kan jag inte svara på. Av någon underlig anledning hamnar jag alltså alltid på efterrättsdelen:

Semifreddo med kolanötter
Passar till:
8 - 10 portioner Ingredienser
1 dl vatten
0,5 dl earl grey, teblad
1 tsk kanel
1,5 dl socker
9 st äggulor
4,5 dl grädde

Kolanötter:
1,5 dl socker
4 dl grädde
1 krm salt
2 tsk smör
150 g blandade nötter, rostade
Tillagning
En perfekt kombination, den subtila smaken av earl grey i semifreddon gifter sig väl med kola och nötter.
Semifreddo:
Koka upp vatten. Lägg i teblad och låt dra 4–5 minuter. Sila av teet, pressa det gärna för att få ut all vätska.
Blanda ner socker och kanel i tedrycken.
Vispa ner teblandningen i äggulorna och vispa tills det blir ljust och luftigt.
Vispa grädden och vänd ner i äggvispet till en slät blandning.
Häll upp i en form eller i portionsglas.
Ställ i frys tills semifreddon stelnat. Servera med kolanötter.
Kolanötter:
Värm grädden till kokpunkten.
Smält socker i en kastrull och låt det värmas tills det blir en gyllene karamell.
Slå grädden över karamellen. Det kommer koka häftigt. Låt koka ihop till en sås.
Tillsätt smör och salt. Rör ner nötterna.
Ringla såsen över semifreddon precis innan servering.
Vintips:
Vecchioflorio Marsala Superiore
(från Alltommat.se)
Mums, som Maria Montazami skulle ha sagt! Men den här gången får det nog vara utan "tassel" ;-)
Lägger ofta ut lite recept på Facebook, tycker det kan pigga upp vardagen med lite gott att "drömma" om. Kanske inspirerar det någon och ger ytterligare fler människor en njutning i form av matupplevelse (har man blivit gammal när man tycker det?).
Medan jag for runt på nätet och letade recept så hamnade jag på Fröken Humla's blogg och blev så inspirerad av läsningen om hennes sommardrömmar att jag helt kom av mig i mattankarna! Naturligtvis längtar även jag efter sommar och varmt, få gå barfota på gräsmattan och sitta bland mina rabatter och lukta på mina blommor (precis som tjuren Ferdinand)! Kommer på att vid den här tiden på året brukar jag börja titta efter fröer som jag vill skicka efter och då är raravaxter.com en given sida.
Snart är receptletandet ett minne blott (vad då, jag har ju det viktigaste: efterrätten) och kvar finns bara Rosenskära, Fingerborgsblomma, Brinnande kärlek, lavendel, solhatt och naturligtvis stormhatt. Där hittar jag en favorit: Red Wine(bilden lånad från raravaxter.com)
En slingerstormhatt med fantastisk mörkröd färg och mörkt gröna blad. Undrar just vad summan slutar på den här gången tro? Brukar alltid bli lite för dyrt när jag skickar efter fröer... Får trösta mig (eller maken) med att njtningen i trädgården blir desto större till sommaren!
Undrar just om jag ska återgå till receptletandet... Kalvfilé med balsamicosås, mandelpotatiskaka, skogssvamp och örtmarinerade grönsaker, kan det vara något tro?
Äh, jag kollar vidare på odla.nu istället!

Julefrid?

2010-12-28T12:05:00.006+01:00

Ja, så var julen över för denna gång och all stress runt den likaså.
Tänk att man aldrig lär sig att vara ute i god tid utan varje år gör man samma misstag... Allt ska göras sista dagarna och man flänger som en galning, slåss med andra i affärerna och lagar mat hela tiden. Sen, som i ett trollslag, är allt över.
Samtidigt så måste jag erkänna att jag njuter! Njuter av attt alla kommer hem, hela släkten samlas (även om mor saknades i år, då hon var tvungen att jobba) och skratt fyller vårt hus! I år hade vi även en ny gäst: Agnes!
Här sitter godingen med min son! En son som var något trött efter att ha lanat två dagar före och naturligtvis inte hunnit ikapp med sömnen än..
Julen är också en tid då jag inser att kvalité är något som inte alltid måste betyda något nytt utan snarare tvärtom. Varje år kläds nämligen julgranen med en ljusslinga från 1945 som min mormor och morfar en gång i tiden använde. Det är nostalgi för mig att kunna fortsätta att använda den!Ljusen är ställbara, har stora lampor och sprider ett mjukt sken runt granen! det är jul det! ;-)
Årets tomte var en snäll tomte som gav mig en härlig mysfilt, morgonrock, fin grå tröja och överdragsbyxor som är lätta att ta på då de har dragkedja längs hela benet! Toppen, precis vad jag hade önskat mig!
Julmaten är alltid något som jag känner mig lite tvetydig till. Det blir alltid för mycket, det blir kvar länge och till slut nästan kräks man på den! I år så blev det tak och lov inte så! Visserligen har vi sill så vi klarar oss till påsk, men köttbullar, Janssons och ägghalvor tog slut i ett nafs! Skönt! Skulle nog klara mig på bara lax, Janssons och köttbullar.. Årets nykomling vid julbordet var en liten efterrätt i form av apelsinpannacotta, serverade i små likörglas så att de blev precis lagom storlek. När resten av familjen kom på juldagen så blev det pannacotta av vit choklad för variationens skull och den gick hem även den! Det gillas skarpt!

Nu återstår då bara att njuta av semestern i ett par dagar till, sedan är det dags att åter göra nytta.
Ha det gott!

Spännande hemfärd

2010-12-16T16:51:00.005+01:00

Gårdagens hemfärd bjöd på rena rama västern! Tur att jag under min uppväxt var en riktig hästtjej!
Bara några km från hemmet, i kolmörker, får vi plötsligt syn på en stor häst på vägen. Den hade lyckats ta sig ur hagen och sprang nu på andra sidan staketet och verkade längta in till kompisen. Fick tvärnita, slog på varningsblinkers och tog mig ur bilen och skyndade upp mot huset, motandes hästen framför mig. Måste erkänna att jag var rädd, trots erfarenhet av hästar (men det är ju snart 20 år sedan jag var aktiv), den var stor!!
Sagt och gjort, knackade på husets dörr trots den sena timmen,fick höra ett "shit, shit" från ett litet fönster bredvid ingången. Någon fick bråttom uppför en trapp i huset, men kom snart ner igen. När dörren öppnades stod där en tonårsgrabb i kalsonger och t-shirt och undrade vad en "gammal" tant kunde vilja så sent på kvällen i mörkret...
Förklarade läget och kraken fick bråttom på med kläder och svärandes över att det skulle hända när han var själv hemma. Såg av hans planlösa springande fram och tillbaka att han inte var van vid hästar direkt..
Utan att tänka mig för (kanske är det en yrkesskada?) så gav jag honom order om att hämta en havrehink i stallet medan jag stod för så att hästen inte kom förbi mig ut mot vägen. Många tankar hann fara genom huvudet då den gjorde flera utfall för att komma förbi mig i full galopp. Dumdristigt stod jag kvar med utsträckta armar och flaxade för att stoppa den... Inte blev den direkt lugnare av att det stod en galen kvinna i mörkret och viftade med armarna, hästarna i hagarna bredvid oss sprang som för att stötta den lösa hästen i sitt försök att komma förbi mig. Men, som genom att trollslag, stannade den upp och stod stilla så att jag kunde gå fram (den hade väl insett att den där galningen ger sig inte), låta den lukta lite på mig och så ta tag i grimman.
När jag vände och började gå mot stallet med stoet så kom tonårsgrabben springande med havrehinken, gav henne en näve havre och vände sig om och gick bortåt... Utan hästen!!! Fick ropa på honom och fråga om han inte skulle ta in henne.
Haha, han var nog en aning förvirrad av händelsen. Visst ja, fick jag till svar..

Söndag och mer firande!

2010-12-12T18:28:00.007+01:00

Så, då har vi firat våra två nyblivna 18-åringar idag! Svårt att tänka sig att de nu är vuxna och anses, enligt lag, kunna klara sig på "egen hand"! Har lite svårt med att min son kan gå på krogen och dricka alkohol, men jag får väl lära mig att släppa. Men att sluta oroa mig kommer jag nog aldrig kunna...
Dagens lunch firades med potatisgratäng, oxfilé, haricots, sås och till efterrätt Pannacotta Toblerone... Mmm! Firar ju också att jag inte har ätit godis på en månad, för en efterrätt med godis i räknas väl inte???? Eftersom jag har gått upp 5 kg sedan jag började nya jobbet så har jag insett att jag inte kan äta godis som tidigare... Men vill ju inte ta bort efterrätterna helt... ;)

Här kommer receptet på såsen som var kanon:

100 g färsk svamp, t ex kantareller eller champinjoner
1 liten vitlöksklyfta
Arla smör-&rapsolja
1/2 tsk salt
2 dl Arla Köket crème fraiche
1 dl vatten
1 tsk kinesisk soja
1/2 tsk farinsocker
1/2 dl skalade, osaltade pistagenötter
Dela ev svampen. Skala och hacka vitlöken. Fräs svamp och vitlök i smör-&rapsolja i en kastrull. Salta. Tillsätt crème fraiche och vatten. Låt det koka ihop några minuter. Smaksätt med soja och farinsocker. Grovhacka pistagenötterna och rör ner dem.

Vad gäller pannacottan så har jag tagit den från recept.nu
Såg den på Halv 8 hos mig och tänkte att det är säkert kanongott och det var det verkligen. Här kommer receptet:

Antal portioner: 4

Pannacotta
4 dl grädde
4 msk socker
1 st vaniljstång
150 g toblerone
2.5 st gelatinblad

Halloncollis
2 dl hallon, fräska eller frysta
2 msk socker
Maizena majsstärkelse
färska jordgubbar till servering

Gör så här
1. Pannacotta
Blötlägg gelantinbladen i 5 min i vatten.
2. Koka upp grädde, socker och vaniljstång, plocka bort ytterhöljet på stången. Ta av grytan från plattan.
3. Lägg i tobleronen så den smälter.
4. Lägg i de blöta gelantinbladen.
5. Häll upp i skålar o sätt in i kylen i ca 2 timmar.
6. Halloncollis
Häll hallonen i en kastrull häll på vatten så att det täcker hallonen och ungefär 2 cm till, häll i sockret.
7. Koka i ca 3 min, red av med ca 1 msk maizena (blandat med vatten)
8. Mixa med stavmixer o sila.
9. Ställ in i kylen.
10. Servera med färska jordgubbar och ringla halloncollis över.
Min vana trogen följde jag inte helt receptet, då det är otroligt sött, trots halloncolisen. För själva pannacottan så tog jag bara en msk socker. Smaka er fram! Halloncolisen neutraliserar visserligen, men inte helt.
Garnera gärna med färska jordgubbar och citronmeliss, om det är säsong.

Sonen kollar sitt album från de första 18 åren

Sveriges bästa fik: Vasa-Örebro

2010-11-14T07:58:00.001+01:00

Vill man ha gott fika efter att ha shoppat ska man definitivt stanna till på Vasa Express på Marieberg hos Philip och vänner. Bättre fika och service kan man inte få! Alltid ett trevligt bemötande, glada miner och så goda smörgåsar! Är man inne i Örebro och shoppar kan man alltid få samma service hos ursprunget till Vasa Express, nämligen Vasa konditoriet. Samma ägare, samma goda service och fantastiskt fikabröd.
Kände att jag bara var tvungen att göra lite reklam för dem, tycker de är värda det för att de alltid bryr sig om sina kunder!
Cyrene

Recept

2010-10-31T08:43:00.001+01:00

600 g fläskfilé
125 g mozzarella
10 st soltorkade tomater
0.5 kruka basilika

1 msk grillkrydda
1 msk rödvinsvinäger (gärna balsamico)
2msk olivolja
Skär ett snitt längs med filéen och fyll den med skivor av mozzarella, strimlade tomater och basilikablad.
Bind ihop!
Blanda samman oljan med vinägern och grillkryddan. Pensla köttet runt om.
Grilla köttet ca 20 min eller stek i ugn i 225 grader i ca 25 min. Servera med kall bearnaisesås eller, som jag gjorde, kantarellsås och potatisgratäng!

Flytt!

2010-10-31T08:23:00.001+01:00

Nu har Iris flyttat! Vem ska nu gosa med mig på morgonen? Springa runt i duntäcket och göra höga hopp som får mig att kikna av skratt? Bita mig i tårna eller klösa sönder mina händer för att i nästa stund kura ihop sig tätt intill och kurra högt och ljudligt? Undrar just om jag kan få sova över hos sonen för att njuta av henne lite till??? ;)
Cyrene

Veckorna rinner förbi

2010-10-23T17:22:00.013+02:00

Tiden bara flyger fram och redan har 10 veckor av terminen gått utan att jag har märkt det. Sedan jag började mitt nya jobb verkar det som om tiden flyter ihop och blir till en ändlös massa. Tro dock inte att jag inte trivs, tvärtom, njuter i fulla drag av att få lära mig en massa nytt och träffa lärare och besöka nya skolor hela dagarna!
Nu är det helg igen och i brist på trädgårdsbilder så blir det ändå lite natur. I veckan har första snön kommit och även om vi har klarat oss med endast lite "puder" på backen så känns kylan i luften. Löpningen har fått stå tillbaka och det fick bli en promenad i skogen istället.

Favoritpromenaden går alltid till kursgården då naturen runt den är fantastisk! Sjön Oppäsen, bäckar, dammar och stigar i skogen bjuder alltid på något nytt.
Dessa bär såg precis ut som röda vinbär, men det gjorde inte busken de växte på....
Ett gäng konfirmander hade gått tipspromenad och frågorna satt kvar:
Svårighetsgraden på frågorna var inte direkt någon utmaning för slipade 14-åringar! ;)
Kan tänka mig att prästerna som ledde konfirmandlägret ville att alla skulle få alla rätt.
Att säga att trädgården inte bjuder på något just nu vore väl ändå att ta i för visst finns det massor av saker att fota även där. Vackra äpplen:Eller varför inte kastanjerna? Några fick följa med in för at pryda lite höstarrangemang med ljus..
Men roligast av allt att fota är dock lilla Iris! Det gäller bara att hinna på henne när hon är stilla och det är inte ofta:
Titta på hennes ögon på de två korten. Det är ungefär en vecka mellan korten och skiftningen som sakta men säkert kommer att övergå i grönt syns tydligt!
Ha en riktigt skön lördagskväll!

Åter söndag!

2010-10-17T10:35:00.001+02:00

Trädgården liknar just nu ett hav av grönt, frostgnistrande gräs och gulröda löv! Ett hav av påminnelse om det som varit och vad som komma skall. Vissa växter håller sig krampaktigt kvar:

Iphonens kamera är nog inte den bästa, men enkelheten i att lägga upp bilder med den gör att den är med i alla väder. Denna ros, vars namn jag inte har en aning om, är vanligtvis rosa med en dragning åt orange/aprikos. Nu är färgen mycket mer intensiv efter frosten!

Ådringen syns vackert på den:

Hoppet om en blomstrande sommar även nästa år växer sakta fram när livskraften visar sig och påminner oss om att inte förlora hoppet!
Ha en skön söndag!

Cyrene

Underbara söndag!

2010-10-10T19:47:00.002+02:00

Hösten har bjudit på en av dessa vackra dagar som bara hösten kan ha! Sol, blå himmel, små luddiga vita moln, gula,röda vackra löv...

Dessutom bjöd skogen på svamp: gula kantareller, trattkantareller (så mycket så vi inte orkade plocka), taggsvamp och svart trumpetsvamp!

Trädgårdsarbetet har legat nere sedan en tid tillbaka, men dagar som denna gör det inte något. Naturen bjuder på sin egen trädgård:

Nu är pelargonerna intagna från sommarresidenset (utomhus) och säkrade för övervintring, ett blåregn planterat och grillen i tryggt förvar i källaren. Så lite nyttiga saker har vi också hunnit med.
Här kommer dock kvällens höjdpunkt:

Västerbottenpaj med svamp!
Receptet är från recept.nu och är färdigt på 80 min för 4 personer
140 g smör
2 dl mjöl
1msk vatten
1tsk ättika
1st gul lök
1msk smör att steka i
200 g riven västerbottenost
4st äggulor
2 dl mjölk
2dl grädde
Salt peppar och muskot
Börja med att steka svampen. Jag hade kantareller, svart trumpetsvamp och taggsvamp. Stek den färdig och ha gärna i lite hackad vitlök.
Sätt ugnen på 175 grader. Tärna fettet och fördela mjölet. Häll i vattnet och ättikan. Knåda till en smidig deg som får vila kallt ett tag.
Vispa ihop äggulorna, mjölken och grädden. Tillsätt salt, peppar och ev muskot. Förgrädda pajskalet i 15 minuter.
Ta ut skalet och höj ugnstemperaturen till 200 grader. Sprid ut löken, svampen och sedan osten i pajskalet. Häll över stanningen och grädda i 35 minuter. Njut!

Location:Sverige

Höstsöndag

2010-09-26T18:27:00.006+02:00

Tiden går fort när man har roligt! Söndagen har spenderats mellan promenad/hälsobingo (med tre rader bingo för min del och en rad för maken), en tur bland affärer på Marieberg samt IKEA. Måste erkänna att jag inte riktigt orkar shoppa lika länge som jag gjorde en gång i tiden, om det beror på åldern eller om jag börjar bli blasé och inser att det finns annat av vikt i livet uttalar jag mig helst inte om ;)
Det finns ju mycket som lockar till inköp nu när sonen har flyttat ut. Mycket som behövs eller bara kan vara trevligt att ha i hemmet (återstår att avgöra om det är mamma som tycker det eller sonen...). Idag inhandlades två stycken svarta tallriksunderlägg och ett te som smakar kanelbullar till sonens flickvän, som jag hoppas hon ska tycka om!
Samtidigt som dagarna rullar på och tiden går åt till att jobba och pendla, så inser jag att sommaren har kommit och gått, hösten är här och övergår sakta men säkert i kallare tider. Dessutom skriker vår gräsmatta efter att bli klippt, men det är omöjligt när man kommer hem så sent om dagarna och dessutom regnar det titt som tätt. Skulle behöva gå med lie genom trädgården! Försökte mig på, i torsdags kväll då jag var hemma ganska tidigt, att klippa men gräsklipparen tyckte inte om tjockleken och fuktigheten på gräset.. Det bara stockade sig... Någon som har tips??? Inte ens Maya tycker om gräsmattan längre, hon som älskar att fara runt där annars...
Nej, det blir en sväng ut i motionsspåret istället, här går det inte att sitta och gnälla!
Ha en skön söndagskväll!

Att klippa navelsträngen

2010-09-19T08:30:00.001+02:00

Det har länge varit prat om att sonen har velat flytta hemifrån då gymnasiet ligger i Örebro. Vägen dit har inneburit att han har fått åka med mig till närmsta buss, byte av buss på annan ort och sedan 40 minuters restid igen... Krångligt och tidskrävande för en morgontrött tonåring! Dessutom är det ju spännande att få bo på egen hand när man snart fyller 18.. Vet av egen erfarenhet, bodde på elevhem under gymnasietiden då det inte fanns buss mellan hemmet och skolan! Roligt var det :)
Men att släppa taget om sin lilla plutt som nyss låg vid min sida med napp i munnen är inte lätt! I veckan blev det verklighet... Samtidigt som min morgon har blivit lättare då jag bara har mig själv att släpa upp och göra i ordning, så känns det tomt. Får börja acceptera att min son inte längre behöver sin mamma på samma sätt som tidigare...
Han är "stor" nu...
Ha en skön valsöndag! Glöm inte rösta!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sverige

Long time ago....

2010-09-02T18:38:00.006+02:00

Ja, nog är det länge sedan jag skrev ett inlägg! Måste erkänna att mitt liv är lite omtumlande just nu, med helt nya arbetsuppgifter och mycket att lära.. Så roligt det är sen! Att få slänga sig in i något helt nytt, även om jag har hållit på med fackligt arbete tidigare, så är det på ett helt nytt område nu. Känner mig lite som Tummeliten i den stora, stora världen. Tycker det är så spännande att få träffa nya människor, möta nya utmaningar, samtidigt som jag är livrädd för att inte klara av det jag förväntas åstadkomma.
Ibland kan jag arbeta hemifrån istället för att åka de 15,6 milen till Uppsala. Så Så var fallet härom veckan då jag läste massor och när lunchtid kom kände jag att jag bara var tvungen att ta en promenad för att rensa hjärnan från ord som avknoppning, fristående skolor, kommunala friskolor, utmaningsrätt, upphandling, konkurrensutsättning mm. Tog därför en tur ut i skogen och där mötte jag en söt liten krabat:
Hade bara min Iphone med mig men kameran fungerar helt ok i den också, så länge avståndet inte är för stort. Likaså i söndags när jag skulle hämta sonen och fick ett möte jag sent kommer att glömma! Önskade jag hade haft min systemkamera istället:
I upphetsningen över att se en varg så lyckades jag inte hålla mobilen tillräckligt stilla för att bilden skulle bli bra, men det syns i alla fall att det är en varg. Nu hade den inte ett alltför vanligt beteende, då den (trots att jag stannade bilen)sprang in i skogen framför bilen och kom ut på vägen igen bakom den.. Flera gånger samma sak då jag vände bilen och följde efter den i försöket att få en bättre bild. Till slut vek den av vägen och stannade och tittade på mig i dikeskanten två meter från bilen medan jag filmade den och pratade med den.. Mysko beteende för ett djur som sägs vara så skyggt att man sällan lyckas få se den.
Ha en skön söndag!

Hösten gör inträde?

2010-08-04T09:53:00.012+02:00

Ska det redan bli höst? Blött och grått är det, även om eftermiddagarna har varit fina med lite sol.
Dagens promenad vid rabatterna skördar inte så många nya ansikten, men Green Flutter har öppnat en vacker blomma:

Även Citrina visar sina gula blommor idag! Den sitter i den ena nya rabatten för den här sommaren, en liten rabatt utanför växthuset som maken och jag gjorde på en kväll. Såna rabatter gillar jag! Snabbt och enkelt!

Visar ännu en bild på vacra Artic Snow. Kan inte se mig mätt på dessa storblommiga dagliljor som dag efter dag belönar mitt trädgårdsarbete (som i år är näst intill obefintligt) med en vacker blomma!

Av bloggen att döma kan man tro att jag bara har rosor och dagliljor i trädgården, men så är inte fallet. Här finns både det ena och det andra! Bland annat denna vackra blåvita duva, eller trädgårdsstormhatt:

Rudbeckior har jag några stycken: en vit, låg, strålrudbeckia, höstrudbeckia och så denna vackra röda som jag inte kommer ihåg sortnamnet på:

Så en bild på min klematis texensis Lady Diana, en favorit som jag trodde hade dött i år, den var helt nedfrusen, men har kommit igen så fint!

Kan inte låta bli att visa mitt nyförvärv! Igår var nämligen bästa Linnéa och jag iväg till Åsby i Hallstahammar för att "titta" lite... Det där tittandet ledde till att min trädgård är berikad med en Barkerole, en ros som jag har tittat och suckat efter i flera års tid, men det har inte blivit av att köpa någon. Nu finns den i min trädgård, i den andra nya rabatten som inte är färdig ännu!

Dessutom hittade jag ett blåregn! Blue Moon och det ska tåla enda upp till zon 5! Kan det bli bättre?

Dagliljor...

2010-08-02T09:44:00.010+02:00

Nu är bästa tiden i trädgården för mig, om man bortser från regnet förstås! Dagliljorna blommar, en efter en. Varje morgon har jag nöjet att kunna njuta av dem. Visst är rostiden även den helt underbar, men för mig är det dagliljorna som jag bara älskar!!
Se bara på dem så förstår ni varför:
Först ut är Christmas is:

Sedan Little Grapette som påminner mycket om nästa

som är Bela Lugosi:

Sedan älskade Buddha, som är så vacker mörk och mystisk i sin färg!

Chicago Knockout är även den vackert röd, har en viss förkärlek till röda toner, märker jag. Nog knockar denna daglilja mig med sina blommor allt!

Sedan vackra Artic Snow, som kanske egentligen drar lite åt det milt gula hållet istället för att vara vit som beskrivningen säger. Idga är visserligen inte ljuset det bästa för att fotografera men vit är den inte...

Sist ut idag är Strawberry Candy som verkligen ser ut som godis. Den har massor av knoppar i år till skillnad från förra året då inga knoppar kom. Det var tydligen ett viloår!

Vilar idag gör Citrina, Chicago Sunset, Night Beacon, Frans Hals och många fler. Väntar ivrigt på att Green Flutter m.fl. ska slå ut sin första knopp, men det ser ut att dröja. Vilket i och för sig inte gör något, då kan jag fortsätta att njuta av trädgården.
Tänker på Voltaires Candide som fastslog: "du ska odla din trädgård, för att kunna vara lycklig". Hans analys av sin långa resa runt jorden, där han skådade slaveri och elände..
Ha en skön måndag och jag hoppas att solen skiner där du befinner dig!

Lek med bilder

2010-08-01T09:10:00.007+02:00

På mitt nuvarande jobb (som snart kommer att bli mitt förra jobb) så har vi gått in i Digilär - dvs alla lärare och elever ska ha en Macdator för arbetet i skolan. Jätteintressant och roligt att lära sig något nytt! I datorn följer det med ett fotoredigeringsprogram som heter Iphoto. Enkelt och jättebra! Har suttit och lekt med några bilder som jag blev besviken över, de blev inte de närbilder jag ville ha, men med Iphotos hjälp blev de riktigt bra!Ni kommer kanske ihåg spindeln Fred och stackars lilla Gerda och deras äventyr i Frans Hals? Har beskurit bilden lite mer för att komma närmare och det funkar toppen i Iphoto. Har börjat tycka så bra om min Macbook att jag vet inte hur jag ska kunna lämna tillbaka den nu när jag ska byta jobb för ett år (eller mer beroende på hur jag trivs)....
Titta bara på denna fjäril som satt på stranden vid Oppäsen:
Tror faktiskt att min nästa dator kommer att bli en Mac... Något jag aldrig trodde jag skulle säga för ett år sedan. Man ska aldrig säga aldrig!
Ha en skön söndag!

Borta bra men hemma bäst

2010-07-30T12:17:00.007+02:00

Efter en underbar vecka i Skåne är det dags att vända kosan hemåt. Kan inte påstå att det gör mig något, tvärtom längtar hem efter att ha varit hemifrån så mycket denna sommar! En vecka på Gotland, sex dagar i Norge (2 x tre dagar) och så nu en vecka i Skåne... Då är det inte så konstigt att man längtar hem! Trädgården behöver skötas för att inte tala om det där berget med stryktvätt som jag alltid brukar jobba ifatt under semestern. Nu är det ju kanske det sista "sommarlovet" jag har så det gäller ju att få det att räcka till.. Snart övergår jag till vanlig 40 timmarsvecka istället för 45 som det har varit nu och det blir säkert en omställning. Förhoppningsvis till det bättre då visas perioder under läsåret har varit hemska och man bara väntar på att "loven" ska komma så att man hinner arbeta ikapp det som man ligger efter med. Vem mer än lärare skulle acceptera att ha det så? Att rätta prov mm på den inarbetade tiden då du ska vara kompensationsledig för de extra timmar du har arbetat per vecka!
Nåja, nu var det ju inte det jag skulle gnälla över utan jag vill ju visa lite bilder från det fagra Skåne. Trots att det var fjärde gången som vi hade samma stuga så har vi ännu inte tröttnat på omgivningarna! Alla vackra hästar som går i hagarna kring längan vi hyr, de öppna fälten, alla gårdsbutiker och andra utflyktsmål.
Den här gången var vi faktiskt till Båstad! Jag som är tokig i bokhandlar ville naturligtvis in i den lilla mysiga bokhandeln vi hittade i "centrum" i Båstad. Döm om min förvåning när jag hittar denna bok:
"Pekboken för lite finare barn"!
Jag är väl medveten om att vi bor i ett samhälle med en tydlig klassindelning, men har ju haft förhoppningar och tron att vi är på väg bort från att det ska ha betydelse vilken familj du är född i och vilka tillgångar du har... Döm därför min förvåning då jag såg att det finns böcker, pekböcker, för barn från finare familj... Tidigt ska det böjas det som krokigt ska bli... Var går gränsen för om man är ett finare barn? Hur dyrt hus måste dina föräldrar äga för att få räknas som finare? Som den goda gentlemannen som guidade i Mölle kyrka berättade: de jobbar i Hong Kong och Thailand och har ett hus för 10 miljoner kronor i Mölle och utnyttjar det en vecka om året... Hu! Men nu gnäller jag igen.. De hade i alla fall otroligt god hemgjord glass i hamnen i Båstad! :)
Vi hann även med en tur till Ystad den här gången, torsdagen bjöd inte på något direkt badväder (tur var väl kanske det då skinnet behövde vila från solen ett tag) så vi styrde kosan längre söderut. Första stoppet blev Svaneholm där vi beundrade slottet utifrån och tog en tur i omgivningarna.

Även Ale stenar besöktes, där regnbågen behagade visa sig:

Veckan har inte bara bjudit på bad, sol och utflykter utan även bokläsning! Har slukat Hypnotisören och Paganinikontraktet och för er som undrar om Paganinikontraktet höll lika hög klass som Hypnotisören så kan jag bara säga - snäppet bättre! Vilken bok! Rekommenderas varmt!

Norge

2010-07-23T09:20:00.011+02:00

Jag har fått en ny favoritplats att åka till: Norge! Trodde aldrig att jag skulle säga det, men Norges fjällvärld är fantastisk...
När jag växte upp och alla mina kompisar åkte till västkusten på sommarlovet, badade, kom hem solbrända och glada, så fick jag åka till fjällen och sitta och titta på renar tidiga mornar. Ingen höjdare, tyckte jag då! Kanske är det tack vare de semestrarna som jag uppskattar Norges natur så mycket? För vem kan motstå detta?

Se bara hur fjället speglar sig i vattnet!

När vi åkte hemifrån kl. 04.00 på måndagsmorgonen så var det redan 20 grader varmt hemma, men här låg snön kvar uppe på de höga fjällen. Vattnet var jadegrönt på vissa ställen, där glaciärvattnet hade runnit ner och färgat vattnet så man nästan väntade sig få se en isbjörn komma uppdykandes ur det... Precis samma färg som på vattnet hos isbjörnarna på zoo...

Vindlande vägar nerför fjällen efter att ha kört genom långa tunnlar vid strynfjället, fick oss att tappa andan totalt över den syn som mötte oss på andra sidan! Höga fjäll på ena sidan och djup dal på den andra med detta jadegröna vatten: en religiös upplevelse tyckte maken - och jag är benägen att hålla med! Breathtaking sight!

Nu är det ju inte bara Norges natur som är fantastiskt utan även dess invånare - norrmännen är ett mycket trevligt folk som alltid är artiga och tillmötesgående! I varje affär eller annat serviceställe som man är in på så hälsas man alltid glatt och får alltid höra ett glatt: "Ha det" när man går därifrån.
Våra vänner som vi skulle besöka i Ramstaddal, utanför Sykkylven, rekommenderade ett stopp mellan tunnlarna vid Hellesylt!

Måste bara få skryta om Sonjas fisksoppa: den godaste fisksoppa jag någonsin har avnjutit! Där kan fransmännen slänga sin bouillabaisse i väggen!!! Så god med lax, marulk, krabba, räkor, vitt vin, gräslök, morötter mm... Mums!
Tänk att det skulle ta mig nästan 43 år att besöka vårt grannland! Nu hoppas jag på fler besök..
Ha en skön söndag!

Lite mer dagliljor

2010-07-22T21:56:00.009+02:00

Efter en blixtvisit i Norge på tre dagar (Finnåker-Sykkylven-Oslo-Finnåker) mellanlandar vi i hemmets ljuva härd för att packa om.. Imorgon bär det nämligen av ner till Skåne för en veckas solfylld strandsemester (hoppas jag!!) och kanske ett och annat besök i trädgårdar. I alla fall hann jag med ett snabbt besök i min egen- Se bara vad som blommar som mest nu när jag åker igen (vill egentligen inte åka från den!):

Little Grapette har precis börjat öppna en av sina många knoppar. Jag hoppas verkligen att jag hinner hem innan alla har slagit ut!

Vackra Artic Snow bländar med sin skönhet både i solsken och i kvällens skumma sken, både i närbild och i helbild!

Buddha har flera knoppar utslagna samtidigt och jag vill bara sitta och titta i dess vackra djup! Helt underbar!

Även Chicago Knockout har knockat mig totalt med sina vackra blommor och helt fantastiska färg. Det tråkiga är att det finns inte så många knoppar och de är alla på bristningsgränsen nu.. Det betyder alltså att jag bara får se en knopp slå ut i år....

Kan jag kanske hitta på någon bra ursäkt för att inte följa med imorgon? Som att jag måste vara hemma och njuta av min trädgård???

Buddha!

2010-07-18T10:45:00.004+02:00

Se bara så vacker han är, min Buddha! kanske njuter han av det svala vädret precis som jag? Jag klagar inte på värmen, inte alls, men det går inte att sticka under stol med att det är skönt med svalkan denna morgon. Har t o m orkat gräva i trädgården, flyttat några dagliljor och bytt lite jord. Så medan svalkan råder i trädgården är det bästa att passa på och göra det som jag ligger efter med för snart tryter nog orken igen! Dessutom ska det tvättas och strykas för imorgon bär det av till Norge och familjen Aure. En snabbvisit trots det långa avståndet, för sedan på fredag morgon är det dags att bege sig av mot Skåne och underbara Fogdarp. Däremellan ska vi hinna med Sandvika och sedan hem för att hämta upp barn som ska med till Skåne! Puh, det är semester!

Tullgarn

2010-07-17T13:24:00.009+02:00

Har man vägarna förbi Trosa så måste man passa på att göra ett besök på Tullgarns slott!
Tullgarn är ett av de kungliga slotten (sedan 1700-talet), byggt 1590 av lagmannen Carl Sture. Under sommaren kan man få gå en guidad tur runt slottet och se de vackra rummen.
Trädgårdstokig, som jag är, så tittade jag inte bara på interiören utan naturligtvis på alla vackra rabatter utanför.
Se bara vilka vackra fuchsior de har i rabatten vid entrén till slottet! Hela rabatten fylld av uppstammade fuchsior! Jag som inte lyckades övervintra en enda av mina 5 från förra året. De levde enda fram till mitten på april, sedan var det kört...
På sin tid så hade vår Fredrik Adolf en älskarinna som han byggde en vacker manbyggnad i trä, kallad bellevue, som efter älskarinnans död användes av hertigens syster Sofia Albertina.

Möblerna är fantastiskt vackra och välbevarade, även om tiden visst har satt sina spår. Historierna om möblerna är många: bland annat en soffa (som tyvärr inte finns med på kort) med en avdelning på änden av soffan som var vänd bort från resten av soffan! Satte man sig där var det ett tecken på att man ville vara ifred och den som bröt mot denna regel och närmade sig eller tilltalade den som satt där, begick ett etikettsbrott!
Han lät inte bara bygga ett hus åt sin älskarinna utan byggde om slottet så att det skulle kunna vara lika vackert som Stockholms slott och inredde en stor sängkammare till en tilltänkt hertiginna som aldrig kom, utan det blev "bara" en älskarinna.
Fredrik Adolf utökade även trädgården med en engelsk park, som finns kvar till stora delar med slingrande stigar, kanaler och dammar. Vem drömmer inte om en engelsk park i sin trädgård?

Även här finns de vackra uppstammade fuchsiorna!
Det skulle vara intressant att få veta hur gamla de är... Jag skulle också vilja ha mina fuchsior kvar så länge att de fick stora knotiga stammar!

Sagan om Frans Hals och den elaka spindeln Fred

2010-07-17T09:08:00.009+02:00

Det var en gång en otroligt vacker daglilja vid namn Frans Hals. Den besöktes ofta av blomflugor som ville njuta av dess goda nektar. Blomflugorna (Eupeodes corollae) visste att det var förenat med livsfara då den elaka spindeln Fred bodde där och lurade på dem i skyddet av Frans Hals inre. En dag kom lilla Gerda flygandes och såg hur Frans Hals knappar dignade av god nektar. Lilla Gerda kunde inte motstå detta utan trotsade sin kloka mors alla förmaningar om att akta sig för Fred och lät sig väl smaka av den söta nektaren. Plötsligt, från ingenstans dök Fred upp! Han smög sig på lilla Gerda som oskyldigt smaskade på nektaren och grep tag om hennes huvud! Gerda kämpade och skrek, men inget kunde hon göra.. Fred var för stark och bedövade henne dessutom med sitt gift....
Han drog och drog i hennes huvud, Gerda kände hur all hennes styrka bara rann ur henne. Om jag bara hade lyssnat på vad mamma sa när hon berättade om den elake Fred som redan hade tagit så många av hennes kusiner. Problemet var att mamma hade tjatat om Fred så ofta och Gerda hade ju aldrig sett honom på riktigt så hon trodde att det var en saga för att skrämma barnen att flyga för långt från hemmet. Nu, när hon visste bättre, var det för sent att ändra på något! Jag måste varna andra, tänkte lilla modiga Gerda!
Så med en sista ansträngning för att uppbåda alla sina krafter lyckades Gerda med bakbenen rista i Frans Hals vackra röda blad rista in ett varningens ord: "Låt inte Fred lura er"....
Ja, sagan om lilla tuffa Gerda är väl den om hur det går till i trädgårdens värld men samtidigt kan man kanske lära sig att man ska alltid lyssna på en klok mors varningar och inte alltid gå på ett sött yttre som lockar med god nektar ;-)
Glad är jag i alla fall åt att Frans Hals blommar så vackert trots torkan i hans bädd!

Dags för lite nytt!

2010-07-13T10:26:00.007+02:00

Senaste tillskottet i trädgården blev inte en ros som jag hade planerat utan en brokbladig japansk dvärglönn! Tycker själv att det blev en lyckad samplantering bredvid den röda fliklönnen. Annars blir det inte mycket mer gjort i trädgården än att vattna då växterna skriker efter vatten... Klaga tänker jag i alla fall inte göra, längtade så efter värme och sol i vintras då det var kallt och man fick klaga på att skottandet aldrig tog slut! Det känns väldigt avlägset nu, måste jag erkänna! Sommarens höjdpunkt för mig är när dagliljorna kommer igång med sin överdådiga blomning och nu har Buddha öppnat sin första blomma! Lite missformad dock, kanske beror det på att den inte har fått tillräckligt med vatten?
Det blir ett kort inlägg, det är redan 29 grader varmt och vi flyttar ner i skuggan med en filt och en god bok! Där kommer vi nog att befinna oss större delen av dagen om inte regnet och åskan som de har hotat oss med drar in. Regnet får gärna komma, men åskan kan passera snabbt förbi!
Ha en ljuvlig sommardag!

Tillbaka i högkvarteret!

2010-07-11T10:10:00.009+02:00

Så har en vecka gått och jag har för första gången fått uppleva Almedalsveckan med intensiva dagar och spännande upplevelser.
Trädgård hann jag med också, köpte en smörgås som jag åt i botaniska trädgården alldeles innanför Visbys mur. Så vackert upplagd och så välskött. Det som förvånade mig lite var nog att hundägarna lät sina hundar rota runt i rabatterna... Foton finns på min facebookprofil i albumet från Visby.
Här hemma har maken lyckats rädda trädgården från att totalt torka ut förutom gräsmattan som numera är en brun matta...
På bilden är det Buddha som är på väg att slå ut sina vackra blommor. Flera av mina dagliljor är på gång så nu, mina vänner, är det snart dags för dagliljeporr igen! ;-) Både Artic Snow, Chicago Knockout, Strawberry Candy, Green Flutter, Night Beacon (en av de absoluta favoriterna) mfl har stora knoppar.. Vet inte hur jag ska kunna åka på semester utan risken att inte få se dem blomma!Den gula dagliljan är Stella D'oro som tidigt skänker glädje i trädgården, alltid först ut och håller sedan blomningen igång länge!

Den gulbruna/orangea fanns i trädgården då jag flyttade hit och den blommar troget varje år med massor av knopp och behöver knappt vatten för att överleva, en helt fantastisk växt.

Rosorna blommar och sprider sin väldoft precis som doftschersminen. De besöks ofta av en och annan insekt som gärna vill fotograferas!
Men nu tror jag allt att datorn får vila ett tag, en sådan här vacker dag med sol och värme måste helt enkelt utnyttjas till ett besök vid vår vackra sjö i lilla byn Finnåker! Hoppas att ni alla kan njuta av den vackra dagen!

Rosens dag del 2

2010-07-03T14:32:00.010+02:00

Gårdagen bjöd ju inte bara på Plantmarknaden i Lindesberg utan även på Villa Sindoro i Nora! Där hälsar Kenneth Mallalieu och Anette Mallalieu Sandh välkommen att besöka deras enastående vackra trädgård. Huset är som en saga med den traditionella rundeln framför huset med stor urna och massor av funkior runt denna!På bilden är det dock från baksidan.
Utsikten gick inte av för hackor där heller, då Norasjön skymtar mellan träden och bortom fälten. Trädgården har växt fram utifrån ägarinnans drömmar om en rosengård och vilken trädgåd det har blivit!
Överallt fanns det fullt av detaljer i form av spaljéer att klättra i eller fasader som avgränsade rummen. Mellan dammen och ett angränsande "rum" fanns denna underbara bro som jag gärna skulle ha i min trädgård! Jag som inte ens gjort i ordning min damm för i år. Överallt fanns underbara växter som fingerborgsblomma, mörkröd, nästintill svart, borstnejlika, irisar, enorma riddarsporrar, allium i former som påminde om yttre rymden mm.
Som om det inte vore nog att ha en otroligt vacker damm så ser man dessutom Norasjön bakom den! Lite fusk, eller hur (säger hon surt). Naturligtvis finns det ett gammalt lusthus vid dammen, en gammal eka ligger i vattnet och de vita näckrosorna guppar förnöjt däri..

Pionerna växte längs en "öppen vägg" av gärdsgårdsstörar målade i falurött! Läckert! Pionerna var som tagna ur en dröm, jag som precis har börjat gilla pioner... Ska försöka hinna med att lägga ut fler bilder, men sedan Blogger gjordes om får jag det inte riktigt att fungera med bilderna.. Någon mer som har haft problem med att placera ut bilderna?

Rosens dag

2010-07-02T20:34:00.010+02:00

Idag har Rosa namnsdag och då firas rosens dag. Dagen till ära for så min kära vän L och jag iväg till Plantmarknaden i Lindesberg för att lyssna på Marco Åkessons berätta om alla deras olika rosor. Han gav både nutida tips och historik kring rosens ursprung. Bland annat berättades det om kejsar Nero som rosor för 4 miljoner silverpenningar och lade rosbladen på vinden och när middagsgästerna var bänkade så öppnades vindsluckorna och rosbladen släpptes ner över gästerna.
Historia fick vi också till oss, den äldsta fossil som kan härledas direkt till rosen är mellan 12-15 miljoner år gammal, men det finns fossiler som har hittats som man tror är en ros som är mellan 40-50 miljoner år gammal. Tyvärr går det inte att härleda direkt till rosen så därför är det 12-15 miljoner som gäller.
En annan gammal ros från ca 100 e kr är denna Richardii, en mumieros! Den måste jag bara ha i min trädgård eftersom sonen heter Ricard och han sover väldigt mycket... En mumie! :)
Rosa Centifolia, Rosa Moschata, Rosa Alba osv, alla dessa olika grupper av rosor som alla är lika fantastiska! När vi kom till Bourbonrosorna fick vi en annan historia inmundigad - historien om kejsarinnan Josephine och hennes brinnande intresse för rosor som gjorde att rosen fick en renaissance i Frankrike. Hennes man fick i uppdrag att leta efter nya sorter då han var ute och krigade, hittade han en ny sort så skickades en kurir hem med den. Den kuriren hade fri passage genom frontlinjen både på den egna och på fiendesidan!

Mossrosorna är en grupp som jag inte har någon av i min trädgård ännu, men det ska bli ändring på det. Bara min nya rabatt blir färdig så ska här handlas! Redan som knopp är de otroligt vackra, ser ut som om de vill säga åt dig att inte röra den! Kanske är det åt rådjuren de säger det?
Rosa rosor är egentligen inte min sorts ros, men idag var det flera stycken som tilltalade mig både med utseende och framförallt doft... Skulle kunna bosätta mig på rosengården på Plantmarknaden. 450 sorter har de!
Även om de rosa tilltalade mig idag så finns det en ros som jag har gått och sneglat på i tre års tid. Varför den inte har inhandlats än kan jag inte riktigt svara på, men av en eller annan anledning har det inte blivit av.

Den jag har gått och tittat på är Barkerole! Så vackert djupröd, med näst intill svarta knoppar.. Den ska jag ha i den rabatt som ska bli till framför vårt trädäck så att jag kan sitta och njuta av den varje dag det är vackert väder från morgon till kväll - frukost till middag!
Som vanligt är det svårt att få till den röda färgen med digitalkameran (läs - JAG kan inte!), vilket är så synd då den ser ut som vinröd sammet..
Imorgon kommer ett inlägg om Villa Sindoro i Nora som vi besökte efter Plantmarknaden, för nu måste jag följa fotbollsmatchen ordentligt!
Ha en ljuvlig sommarkväll!

Intensivt arbete i trädgården

2010-07-01T11:04:00.010+02:00

Man skulle ju kunna tro att det var jag som arbetade intensivt i trädgården, men jag är hemskt ledsen att behöva göra er besvikna.... Det borde vara jag, då jag har påbörjat en massa projekt, en del bara i huvudet än så länge, som jag inte har avslutat av en eller annan orsak.

Jag har blommor som bör flyttas, massor av rabatter att rensa, nya att gräva och skräp som ligger framme som ska till tippen.... Men nu är det ju inte jag utan en humla som står för arbetet än så länge! Den arbetade så intensivt bland mina fingerborgsblommor att jag var tvungen att ta en hel serie bilder på den.

Det roliga var att medan jag iakttog humlans intensiva in- och utflygningar i "fingerborgsland" så färgades ryggen med vitt "damm" som den glatt for runt med.

Visst är väl naturen helt förunderligt vackert sammansatt? Allt fyller en funktion. Humlans ludna "päls" på översidan, de smäckra vingarna som är lätta att fälla ihop för att kunna ta sig in överallt, den långa "snabeln".

Men kanske ska jag ta och ta mig i kragen och gå ut i den svala luften och passa på att gräva lite? Jag vet ju hur nöjd jag kommer att bli efteråt. Ser fram mot att få en rabatt framför trädäcket som jag kan njuta av...
Ha en skön torsdag!

Nya utmaningar

2010-06-30T09:51:00.011+02:00

Så bär det iväg till huvudstaden för nya utmaningar. Inte trädgårdsmässiga sådana utan jobbmässiga. Trots semester så får man klämma in lite av varje, nästa vecka blir även den en arbetsvecka då det bär iväg till Gotland och Almedalsveckan. Ska bli mycket spännande att få prata skolfrågor med politikerna och se vad de har att komma med så här i valrörelsen. Alltid intressant att få höra vad de har för lösningar på problem som finns.
Innan dess och för att skingra tankarna lite inför den utmaning jag står inför idag så behöver jag tänka på lite annat!
Igår eftermiddag hade jag nämligen besök av min kära kollega L! Alltid lika trevligt att umgås en stund och när vädret är som igår kan det inte bli bättre. Dessutom planerade vi trädgårdsbesök; bl a hos Villa Sindoro i Nora, ett ställe som jag har varit sugen på att besöka, men som inte har blivit av ännu. På fredag blir det av! Jättekul! Bilder kommer.

I trädgården har jag ju helt plötsligt hittat en vit krollilja! Hur den har kommit dit är för mig ett mysterium, har inget minne av att jag har fått den från någon och definitivt inte av att jag har planterat den. Är så glad att ha den! Så stort tack till den som har gett mig den (fågel eller människa)!

Min Flammentanz har farit illa under vintern och börjar så sakteliga återhämta sig. Den har visat sina första små knoppar och jag hoppas verkligen att det blir fler. Funderar på om jag kanske bör byta ut jorden så att den får bättre jord, då den kanske behöver extra näring så här efter en tuff vinter....

Hope for Humanity blommar med flera utslagna blommor för varje dag(vilket fantastiskt namn, blir glad varje gång jag hör det och L's kommentar igår när vi gick runt och tittade var att det var typiskt mig att ha köpt en ros med det namnet, vilket stämmer). Måste försöka skärpa mig med vattning och gödning för den behöver verkligen det, den ser så ynklig ut!

Sedan har vi då mina vita pioner! Den första bilden är en Festiva Maxima och jag trodde nog att den andra vita också var samma sort, men det visar sig (kanske jag såg det redan förra sommaren, men inte kommer ihåg) att den har gult i mitten som syns på de två andra bilderna. Namn på sorten? Vet ej... Någon som har förslag? Har försökt leta på nätet men inte hittat vad det kan vara för sort. När man ger sig ut på nätet för att leta efter något specifikt till trädgården har jag märkt att man (läs jag) alltid hittar något nytt man bara MÅSTE ha... Vad kan det bero på? Nu hittade jag en pionsort "Swany" som bara är så vacker! Kanske något för den nya rabatten jag har börjat planera? Som om jag har gjort färdigt mina andra projekt...
Nu börjar det bli dags att samla tankarna så att jag gör ett "redigt" intryck! Håll tummarna!

Spotlights av lycka

2010-06-28T07:50:00.010+02:00

Tänk att vi så ofta söker lyckan långt hemifrån, kanske genom en resa till Thailand eller genom att köpa nya tekniska prylar (ett praktexempel i vår familj), genom att längta efter saker man inte har eller har lyckats uppnå, genom att renovera på huset eller köpa nya möbler osv. I vår ständiga sökan efter lycka glömmer vi tyvärr därför ofta bort att lyckan finns runt hörnet i både stort och smått, lyckan hjälper vi genom att själva bidra, inte genom att vänta på att någon eller något ska komma och göra oss lyckliga. Lycka behöver inte alltid innebära att vi får som vi vill, utan lycka kan vara att bidra till andras lycka och välbefinnande!
Under denna midsommarhelg har vi gjort många upptäckter: spotlights av lycka! T ex att få se en ny ros som blommar, känna solen värma mot kinden där du sitter i trädgården, få se fullmånen spegla sig i sjöns mörka vatten på vägen hem från trevligt midsommarfirande i goda vänners sällskap eller som igår, ta cykeln till sjön sätta sig på en sten och njuta av solen, brisen och glittret i vattnet!Man behöver inte alltid en vacker sandstrand för att kunna njuta av sol, vind och vatten utan det räcker med en sten, en fikakorg och en filt!Vi var inte ensamma heller, på en brygga på andra sidan sjön såg vi en entusíast ta sig an en widsurfingbräda (det blåste bra så han eller hon surfade över halva sjön), en båt sågs kryssa vid ena änden av sjön lite förstrött. Kanske fiskade de eller så gjorde de som vi och njöt av vädret och upplevelsen. Det är ju just det lycka handlar om, hitta de där små guldkornen tillsammans med din kärlek, din familj eller vänner.

Maken och jag fikade, tittade på trollsländorna och njöt i fulla drag. En av trollsländorna satte sig på min fot, men naturligtvis hann jag inte med att ta kort då, så fort jag rörde mig så var det kört.

På vägen till sjön så såg vi en så vacker fjäril, den dansade runt våra cyklar för att vis upp sig från sin bästa sida! Så vacker! Kanske någon vet vad det är för fjäril?
Lycka är vad Du gör den till! Ta vara på varje stund och se det stora i det lilla.
Carpe Diem! Eller som det gamla ordspråket säger: var och en är sin egen lyckas smed!

Trädgårdssöndag

2010-06-27T11:04:00.012+02:00

Förmiddagens trädgårdspromenad bjuder på en hel del överraskningar, hade int riktigt uppmärksammat att det var så nära blomning för en del av mina rosor. Denna morgon bjöd bland annat min vita enkla ros Aïcha på utslagna skönheter! Även Leda blommar, den ros som varje år gör att jag tänker att det är bra tur att det finns digitala kameror nu för tiden! Hade jag haft en vanlig kamera och behövt framkalla varje kort jag tar på den och dess knoppar för att följa färgförändringen så hade det blivit dyrt!

Även English Garden blommar! Lite skuggig bild tyvärr, men förhoppnngsvis kommer den att blomma länge än, så jag hinner trötta ut er med bilder på den ;-)
Min Rhapsody in blue har börjat blomma! Den överraskade mig verkligen helt, tyckte inte knopparna var så stora igår, men idag är den där, så vacker! Min favorit bland rosorna i trädgården! Den såg inte mycket ut för världen efter att jag hade klippt ner den i våras, men den har kommit igen och förhoppningsvis kommer den att glädja mig länge än.
Min Hope for Humanity är jätteynklig men den har lyckats komma med några knoppar om än små... Har försökt med allt för att få den att växa till sig, någon som har tips?
Sist ut på dagens runda är min vita Fstiva Maxima, visserligen inte en ros, men lika vacker som om den vore det! Vilken pion! Så fylld och så vacker! Lite spännande med sina röda kantstrimmor i mitten:

Nu bär det av till sjön med picknick korg, en god bok (Lobbyisten) och en filt! Ha en skön söndag!

Midsommardagen

2010-06-26T10:01:00.005+02:00

Vilken trevlig midsommarafton vi hade igår! Först cykeltur (12,7km) till L & O's underbara hem, Fåfängan, som har en otroligt vacker utsikt över sjön. T o m deras dalmatin tycker utsikten är vacker:Och man förstår varför han sitter och blidkar ut över sjön, eller hur? Så rogivande. Vi grillade, pratade, åt god mat, pratade mer och fick dessutom en jättegod tårta! Vilken tur att vi skulle cykla hem med! Var så mätt. På hemvägen var vi tvungna att stanna för att ta bild på mångubben som så fåfängt speglade sig i vattnet just denna midsommarnatt! Kvällen var ljummen, ljuset var magiskt, precis så där som en midsommar ska vara!
Idag har vi fått en regnskur på morgonen, en välbehövlig sådan! Skönt, då slipper jag vattna idag, även om det kanske inte var tillräckligt mycket...
Det är nu dags för en snabb dusch och sedan bär det iväg till Coop för inhandling av gasolgrill. Vi vart så inspirerade av L & O's grill igår att vi nu slår till och skaffar en vi med! ;-)
Ha en skön midsommardag!

Snart midsommar = trädgårdsdax!

2010-06-24T22:03:00.012+02:00

Åh, vilken lycka! Jag har nämligen kunnat lukta på min första utslagna Rose de Rechtknopp! Lika fantastisk i doften i år som den alltid är! Ser till min glädje att både English Garden, Raphsody in Blue, Feuerwerk, Hope for Humanity, William Shakespeare, Leda mfl har massor av knopp. Dessutom har jag fått en ny ros av bästa L i födelsedagspresent, en Cramoisi Picote med karminröda blommor som sedan ska övergå i ljuslila enligt beskrivningen: Så vacker!
Det är inte bara i Norge som aklejorna blommar utan även här så blommar de överdådigt! Både den rosa vanliga och min gula papegojakleja:
En annan rolig sak är att min gula vallmo som jag frösådde för 3 år sedan nu har knopp för första gången! Är så spänd på att se hur den ser ut i blom, minns inte ens vilken sort det är eller vad den heter (men jag tror att det är en gul bergsvallmo eller är det bara en engelsk gul trädgårdsvallmo?): Allt har dock inte handlat om trädgård idag utan det har även varit förberedelser inför midsommar som städning (mindre kul), handling av diverse midsommarmat och marinering av fläskfilé! Nu hoppas jag att midsommar kan firas utan problem!
Jag hoppas att alla därute får en trevlig midsommar och att ni kör lugnt på vägarna!

Semester!

2010-06-20T18:27:00.010+02:00

Så har semestern börjat även för mig. Har lite kvar att göra innan jag kan sluta helt för läsåret, men för stunden har jag tagit minisemester och åkt till Norge till min mor. Njuter för fulla muggar av den vackra naturen och de otroligt trevliga människorna som bor här! Det är inte utan att jag skulle kunna tänka mig att flytta hit.
Mor bor i Sandvika, ett litet samhälle utanför Oslo. Många fina hus finns det här och ett stort köpcenter också, till sonens stora glädje.
Alldeles bakom där min mor bor finns det fina vägar att vandra på och en utkiksplats högt upp, så högt upp att det kröp lite i benen när jag stod på kanten... Oslofjorden syns så vackert i bakgrunden. Önskar jag hade en sådan vacker vy alldeles i närheten där jag bor. I och för sig har jag ju Oppäsen och berget vid dess ände, men inte är det lika "breathtaking" som den här vyn.
Från mors balkong ser man den här vyn: Vi såg även Holmenkollen! Eller jag fick den utpekad för mig, den syns kanske inte så tydligt, sticker bara upp en liten sak långt där borta i fjärran (om man förstorar bilden så syns det)

Som den trädgårdstok jag är så hamnade både mor och jag framför en trädgård där aklejor hade spridit sig hejvilt. Vi fotade som galningar, jag är säker på att de som bodde där trodde vi var tjuvar som fotade möjliga inbrottsobjekt! Aklejorna vi fotade satt som tur var på utsidan av deras staket!
Det fanns så många fina sorter och färger så jag hade kunnat stå och vänta på att få ta frökapslar, men man måste ju behärska sig! ;-)
Nu är det dags för en tur in till Sandvika, det blir säkert ett besök på köpcentret!

Skolavslutning och student

2010-06-12T20:53:00.007+02:00

Så har då tiden för skolavslutning kommit och sprungit förbi mig i rasande fart. Samtidigt som jag fortfarande inte har hunnit göra färdigt terminens arbete så har eleverna slutat, en del av dem för alltid. Min egen klass har gått ut nian och lämnat minnen som för alltid finns kvar hos mig. Många glada skratt har de gett mig, min goa klass. Som sista minne gav de mig ett vackert smycke, en bricka med mitt namn på och texten "Tack 9D 2010" på baksidan. Svårt att hålla tårarna tillbaka när de överlämnade gåvan. I kyrkan var det sedan stört omöjligt, där flödade tårarna som Seine under broarna i Paris i mars månad. Lyckades återfå fattningen tills det var dags att dela ut betygen men när sedan föräldrarna kom och kramade om mig var det dags igen....

Tråkigt nog hann jag inte säga hejdå till de övriga niorna som slutade då de var fullt upptagna med att ta farväl av sin klass och sina mentorer. Hann se dem som hastigast då de åkte förbi i traktorvagnarna...

Min egen klass hade skojat till det lite på sina skyltar på vagnen. De känner mig väl och vet att jag kan ta ett skämt! ;-) Med tanke på att jag snart fyller 40 och lite till så får jag ju vara tacksam över att de skrev ung tjej och strök under ordet ung! ;-) Vilka raringar! De är för roliga!

Så har vi även firat student idag då P's näst yngsta dotter tog studenten igår. Släkten samlades för att äta en bit mat och som vanligt när P's syskon samlas så blev det många glada skratt. Alltid lika roligt när alla kommer!
De var så fina på studentbalen förra veckan M & L!

Har även hunnit ta kort på mina fina vallmo som blommar för fullt. Trots regn så var jag tvungen att ta en vända för att ta några bilder:

Hoppas framöver få både mer tid till bloggen, trädgården och semester, innan det kan bli verklighet så måste terminens arbete avslutas. Nya tag imorgon!
Ha en skön kväll!

Lördag på plantmarknaden

2010-06-05T22:31:00.007+02:00

Idag har jag besökt trevliga Plantmarknaden i Lindesberg. Bättre ställe för trädgårdsfantaster finns inte! Min trevliga kollega L bjöd med mig för att njuta en stund av deras fantastiska utbud. Hon skulle dessutom handla växter till sin nya rabatt, den turen hade inte jag. Min trädgård har mer eller mindre legat nere tills nu, då endast gräs klipps och ogräs rycks upp lite här och där...
L handlade mycket och jag stod emot! Ska inte handla något innan jag hinner med att sköta allt jag har.
Eftermiddagen tillbringades i trädgården med att klippa gräs och klippa ner nerfrusen rosbuske. Min älskade mormorsros har nämligen fryst ner och kommer bara med några få skott från roten. Hoppas att den tar sig igen! Den påminner mig verkligen om somrarna i mormors trädgård.
Hann även med en vända med kameran innan det var dags att åka till Nora och se insläppet på årets studenter från Lindeskolan som skulle på bal.
Den här lilla rackaren skulle inte på bal, men låg i min rabatt och hade det bra. De vita syrenerna blommar för fullt! De är så vackra. Då de är ädelsyrener så doftar de inte och det kan jag sakna lite. Som tur är finns det lila bondsyrener i trädgården så doften kan jag njuta av ändå. Kaprifolen doftar underbart på kvällen och det tillsammans med svalornas läten skvallrar om att sommar och med den semester är på intåg!Då minsann ska jag njuta av att ta med mig kaffekoppen ut i trädgården varje morgon, sitta på trädäcket och njuta av alla dofter. Kanske kan jag varva det med besök på trädgårdar runt om i landet som ex Bergianska trädgården? Den är väl värt ett återbesök! Stockholm har mycket att erbjuda i trädgårdsväg. En tur på Rosendal vore inte så dumt, under säsong så kan man få en guidad tur av trädgårdsmästaren! Tills dess får jag gå guidade turer i min egen trädgård :-)Avslutar med en daldocka. Så fin, gul som en liten kvällsol står den i min orensade rabatt. Men imorgon ska jag ta tag i den, det får bli söndagens terapi.
Ha en skön lördagskväll!

Sommarvärme

2010-05-22T17:47:00.011+02:00

Tänk, vilket underbart väder vi har fått! Önskar att det ville hålla i sig hela sommaren.. Som det ser ut nu så kanske inte skomakaren får någon semester eftersom det ser som att syrenerna kommer att börja blomma när som helst och häggen står i full blom.. Dvs i år blir det inget "mellan hägg och syrén". På tal om hägg så fick jag häromdagen höra av en vän att det är svårt att se skillnad mellan hägg och syrén.. Det måste vi råda bot på! Det här är hägg: Häggen hänger i klasar medan syrenen har ett mer upprätt sätt att växa!Stor skillnad är det både i blommor och doft. . Slut på lektionen, men nu kommer min vän säkert att kunna se skillnad på hägg och syrén! ;)
Äntligen har min lust att ta hand om trädgården infunnit sig. Samtidigt med sommarvädret. Har nämligen passat på att klippa gräs och rensa rabatter. Trots att större delen av dagen har gått åt till det (mellan sådant som tydligen en heltidsarbetande kvinna ska ägna sin lediga helg åt: dvs tvätta familjens kläder) så är jag inte på långa vägar färdig.. Men har i alla fall njutit av den grönska som finns, har kunnat konstatera att alla rosor utom en har överlevt vintern och nu är mina tår gröna efter att ha vandrat runt i det nyklippta gräset. Det blir till att skrubba rejält..Älskar mina lila och vita tulpaner som passar så bra ihop (i mitt tycke).De möter upp vid entrén och skänker glädje under en kort tid varje vår, skvallrar om att nu kommer bättre tider.Längre ner i trädgården sitter Angélique, denna vackra tuplan som är gudomligt rosa...
Med mig i trädgården har jag alltid mina katter, de följer varje rörelse jag gör.. Trevligt med lite sällskap. Maya är den som är trognast i att vara följeslagare vid trädgårdsarbetet och tycker allt som oftast att hon får alldeles för lite uppmärksamhet. Minns att vid den här tiden på året för ett år sedan tyckte ajg att hon verkade förändrad.. Det visade sig ju, senare, ha sin orsak då hennes livmoder hade brustit.. Vilken tur att vi har en sådan otrolig veterinär som klarade livet på min lilla Maya!Här funderar hon på om hon ska försöka gå in i källaren..

Sweet Sunday

2010-05-16T14:32:00.007+02:00

Så har ledighetens sista dag ramlat över oss och jag springer som vanligt runt som en yr höna mellan tvätt, rensning av rabatter, kolla gräset om det går att klippa (för blött), hälsobingo, fika med kompis :), kolla facebook, äta, skjutsa sonen... Med andra ord: en helt vanlig söndag!
Shoppingen i fredags var trevlig, men några röda skor blev det tyvärr inte då maken tyckte att de var för "röda"... Hm, ångrar mig lite, ska kanske inte vara så väluppfostrad och följa alla hans "klädråd" och smak.. Han behöver ju nämligen inte gå i dem (som en klok väninna påpekade)! ;)
Nåja, jag fick nöja mig med en marinblå kjol, strumpbyxor, behå mm, så dagen var helt ok ändå. Skorna kanske får följa med hem en annan gång!
Trädgården har varit min stora sorg under den korta, snabba våren. Har inte riktigt hunnit och orkat med som jag har velat, inga frön sådda mer än några få.... Idag har jag däremot klippt bort gammalt och genast ser det mycket bättre ut. Rosorna har börjat komma igång och kommer nog ännu bättre nu när de är nyklippta! Några tulpaner var jag tvungen att föreviga:
Eftersom jag ännu inte har något bra makroobjektiv så får närlinsen duga så länge. Det blir inte alls samma sak som med förra kameran där jag kunde krypa jättenära och få riktiga närbilder..
Dags att lämna datorn åt sitt öde och stryka lite kläder inför veckan som är fullbokad, som vanligt! Visserligen med roliga saker såsom temavecka på jobbet, riksdagsbesök med nior och fackliga möten! Kan inte bli bättre!

Nilsonshoes - Replay

2010-05-14T09:37:00.001+02:00

Nilsonshoes - Replay

Posted using ShareThis

Fredag igen

2010-05-14T08:58:00.003+02:00

Hur kan det komma sig att veckorna bara springer iväg varje vår? Tnker varje vecka att jag ska komma igång med bloggen ordentligt igen, men varje vecka springer tiden ifrån mig och allt som ska göras sätter käppar i hjulet. Nu avnjuter jag visserligen några dagar ledighet (så skönt), vill gärna passa på att njuta av trädgården och hinna med att få ordning i den. Vad händer då? Jo, regnet öser ner! Läste med avund på Facebook att de hade 20 grader varmt längre norröver! Å andra sidan har de haft snö kvar längre så det unnar jag dem verkligen.
Så för min del blir det en shoppingtur till Stockholm istället. Mycket står på önskelistan: bland annat ett par röda skor från Replay som jag har gått och tittat på i evigheter nu... Är alltid så feg när det gäller skor, håller mig till svart, brunt eller grått.. Tråkigt! Så nu vill jag hotta upp det lite med ett par snyggt röda skor. Behöver ju då något snyggt till (så synd)! Det kanske är bäst att jag återkommer då shoppingen är gjord så att jagkan visa vad... ;)
Ha en skön dag!

Fredagsmys

2010-05-07T20:16:00.006+02:00

Så har ännu en vecka gått, en mycket händelserik vecka där vi lärare bland annat har fått ett nytt löneavtal. Opinionsbildning, löneutbildning, rättning, utvecklingssamtal och vanliga lektioner har även hunnits med. Dessutom har jag hunnit träffa mycket trevliga personer som jag känner att jag har mycket gemensamt med och som jag kan ha många intressanta diskussioner med. Upplyftande! Vi har även firat yngsta styvdotterns inträde i tonåren... Det firades med en minidator.
Än en gång har jag insett vilka fantastiska elever jag har! De har tagit stor hänsyn till att min röst ännu inte är helt återställd efter förra veckans totala försvinnande av densamme. Elever anhåller frivilligt om att få vara "röstassistent" och hjälper till med att hålla ordning i klassrummet. Vad ska jag göra när mina underbara nior slutar om bara några veckor??? :( De som sitter kvar vid mig i matsalen fast de har ätit färdigt och artigt håller mig sällskap! De som skojar och skrattar om både edt ena och det andra med mig. Kommer verkigen att sakna dem alla *snyft*
Tur att jag har de andra eleverna kvar ett tag till.
Allt detta tänker jag på när "Så ska det låta" drar igång och höjer stämning i det här hemmet! Maken vill inte att jag sjunger eftersom rösten mest kraxar hest. Förra veckan satt han mest och höll för öronen när jag väste fram orden i låtarna. Röstlös eller inte, sjunga skulle jag!
Den här fredagen håller jag mig lite mer i skinnet eftersom jag har svärmor här! ;)Dessutom har jag hunnit med ett ljuvligt skummande bad med massor av ljus tända runt omkring. Ett avslut av arbetsveckan som heter duga! Nu kan helgen göra sitt inträde.
Ha en ljuvlig fredagskväll och ta hand om er därute.

Long time...

2010-05-03T16:13:00.009+02:00

Vårterminen är alltid galenskaparnas tid för en lärare. Så mycket mer ska hinnas med, på mindre tid känns det som. Eleverna har sportlov, påsklov, studiedagar, långhelger osv, men ändå ska vi hinna med nationella proven och allt det som vi i vanliga fall gör. I år har jag nationella prov i både svenska och engelska, vilket har gjort att jag har haft fullt upp på elevernas lov.
När utvecklingssamtalstiden är förbi tänker man att nu kanske det lugnar ner sig. Absolut inte! För då kommer slutspurten när de som går ut år 9 ska hinna med det de inte har gjort tidigare för att nå målen. Puh! Tur att yrket är så himla givande annars hade jag nog slängt in handuken för länge sedan...
Trädgården har jag inte hunnit med alls, vårstädningen är inte gjord och fröer inte sådda.. Jag har i alla fall hunnit uppmärksamma att en del blommor har dykt upp:
På bara någon vecka så har flera blommor öppnat sig och aldrig har väl backen varit så blå med scilla och blåsippor, även om blåsipporna har fått ge plats åt andra gula lökar: påskliljorna.. Även vitsipporna trivs i backen:

Jag längtar verkligen efter sommaren då jag ska få chansen att ladda mina batterier inför höstens utmaningar. Det brukar ta ca 3 veckor innan man slutar att tänka på jobbet varje dag och sen går det en vecka sedan börjar man planera upp höstens arbete. Men just de där dagarna i början när jag går ut med kaffekoppen i hand och bara njuter av lugnet i trädgården... Åh, vad jag längtar! Då när det inte spelar någon roll om jag går upp tidigt eller sent utan jag gör precis som jag vill!
Vädret de sista dagarna har ju hjälpt till sommarlängtan för helt plötsligt är björkarna ljusgröna, den där ljuvligt första gröna färgen som kommer varje år med löfte om att snart kommer sommaren.
Nu tar vi och njuter en stund innan det är dags att ta tag i kvällen arbete och förberedelserna inför morgondagen!

Söndag.... igen..

2010-04-18T12:42:00.009+02:00

Veckorna riktigt flyger fram och fortare än man änara så har sommaren ramlat över oss. Jag vill verkligen njuta av tiden fram tills dess, men av erfarenhet vet jag att det kommer att gå så fort så jag kommer inte att hinna med själv. Hur mycket man än vill så är det svårt att få tiden att räcka till under den här delen av året och mycket handlar om prioriteringar. Många saker får stå tillbaka för andra som känns viktigare. En av dessa saker, för mig, har varit bloggen. Hinner inte med den nu under rättningsperioden som vårtid är ganska tung då alla nationella prov ska rättas. Har inte hunnit med fröer heller och det känns tråkigt. Några som man kan peta ner direkt i jorden har jag visserligen strött ut, men mer har det inte blivit.
Så igår tog jag i alla fall itu med några pelargoner som såg så ledsna ut! Diskbänken vart full av mina små raringar och nu hoppas jag att de mår bättre! Trots misshandel under vintern så har en del t o m behagat börja blomma när nu ljuset har återvänt.
Bevisen utomhus på att våren äntligen är här är många och maken lyckades fånga ett av dem på bild idag när vi gick hälsobingon: Så vackra är de, tranorna, där de sprider ut sina vingar i flykten från kameran som blev lite för närgången... Tiden från när man får syn på dem tills det att kameran är färdig för kort går lite för fort och snabbt är de utom synhåll för kameralinsen! Själv fick jag nöja mig med att fota dessa två som jag normalt sett räknar till ohyra när de sommartid skitar ner på badstranden i byn...
Imorgon är det dags för nya tag, en arbetsvecka som snart kommer att läggas bakom oss igen. Förhoppningsvis hinner vi med allt vi ska göra utan hinder. Bara att ta nya tag och njuta av solen en stund innan för att ladda batterierna!

Bakslag?

2010-04-05T11:15:00.008+02:00

Medan jag gläds åt att snön inte faller hos mig (än), så läser jag till min förskräckelse att snön faller på många andra håll runt omkring mig. Både från Arboga och Örebro läser jag rapporter om snö.. Jag vill inte ha det häråt! Har nyss varit ute och fotat blåsipporna som, det mulna vädret till trots, har öppnat sig lite.Jaghar ju inget makroobjektiv så jag försöker med närlinser istället och det går ju mindre bra. Vart fruktansvärt bortskämd med min förra kamera, inte en systemkamera, som tog så fina makrobilder... Det blir nog att spara till ett makroobjektiv..
Igår hade jag besök av fåglar som jag inte har sett tidigare i min trädgård. Ni som har läst här tidigare vet av erfarenhet att fåglar är något jag inte kan! Kan det var en rödhake?Försökte på alla vis att ta en bra bild genom köksfönstret men det var inte lätt då fokus föll på glasrutan istället för fågeln utanför.. Det blev till att smyga ut runt hörnet och försöka ta en bild på någorlunda nära håll:Sen undrar jag då förstås om den fina fågeln bredvid kan vara herr Rödhake? Eller någon kusin kanske? Fina var de i alla fall. Hann inte ta så många bilder innan marodören Maya dök upp och ville ha sällskap av mig. Det uppskattades inte av fåglarna utan de tog förskräckt till flykten! Maya tyckte inte att det var ett problem för hon hade ju lyckats få syn på mig och ville absolut följa med in, det fick räcka med utomhusvistelse för den här dagen tyckte hon. Hon ser allt ut och ha något rackartyg i åtanke, med tungan halvvägs ute...
Något jag gläds åt är att Mayas svans inte är så ynklig som den var efter hennes operation i somras. denm är verkligen tjock och fin, påminner om ekorrens! Sänder en tacksam tanke till Lindesbergs distriktsveterinärer som återställde min goa lilla Maya! Törs inte tänka på om hon inte hade klarat sig...
Njut av annandag påsk! Imorgon återvänder vi till "verkligheten"!

Glad Påsk!

2010-04-03T11:21:00.008+02:00

Påsk och vår, är det inte underbart?!

Måste bara lägga ut några bilder som bevis på att våren även har nått Bergslagen, det har ju gått lite långsamt. Men idag skiner solen och jag tänker tillbringa större delen av dagen utomhus! Har hittills krattat löv och fotat blommande krokus! Ljuvligt!
Kunde inte låta bli att fota lövhögen med snön bredvid. Tycker det ser lite läckert ut och det vittnar om att längtan efter varmare tider är stor, då man inte kan låta bli att börja jobba i trädgården fast snön ligegr kvar. Så här såg det ju ut för ca en vecka sedan:Men nu så är det t o m en del kryp framme:Lite lustigt ser det allt ut med snön bredvid i rabatten.
Jag hoppas verkigen att alla mina rosor har klarat sig, det ser bra ut, men än är ju inte faran över... Har inte täckt över dem ordentligt så det var tur att snön och kylan kom samtidigt.
Nu önksar jag er alla en GLAD PÅSK, för nu bär det ut med en kaffekopp till trädäcket!

En arbetsvecka närmare påsk och fallet med den "neutrala skolan"...

2010-03-27T14:42:00.008+01:00

Veckorna rusar fram som de alltid brukar göra under vårterminen, jag hinner knappt andas så är veckan över och arbetet hopar sig. Trots det så måste jag nog erkänna att jag har världens bästa arbete just nu! Jag går upp 05.30 (ibland tidigare), hinner få se solen stiga upp (ibland så trött att jag knappt ser handen framför mig), rusar till jobbet kl. 07.00 och sedan går dagen i ett.
Veckan som just har gått hade jag dessutom turen att få möta 160 engagerade lärare som deltog i en två-dagars konferens med massor av intressanta seminarium som handlade om retorik mm.
Kan det vara så att lärare är ett konstigt släkte? Känner ju att jag knappt hinner andas mellan uppdragen men ändå skulle jag inte kunna tänka mig att byta arbete, för vad är mer utvecklande än att få möta ungdomar som dagligen tar sig an utmaningen att lära sig saker? Ibland mer eller mindre motiverade...
Visst är vi lärare ett mysko släkte, vi brinner för att utveckla vår verksamhet, ingen lyssnar på oss när vi talar om vad eleverna behöver (för "någon annan" ska forska om skolan och tala om vad vi behöver), lönen är ett hån jämfört med de som har lika lång akademisk utbildning... Men vårt huvudsakliga uppdrag att leda vår framtid (dvs barnen och ungdomarna) mot ett bättre samhälle gör att vi antar oss utmaningen med liv och lust trots de bistra förutsättningarna. Därför är det för mig obegripligt att förstå hur en kommun, rektor, skola, präst mm har kunnat behandla den stackars flicka från Bjästa på detta vis? Hela vuxenvärlden sviker, pojken gör sig skyldig till ännu en våldtäkt och kommunen fortsätter att kränka flickan genom att vägra betala den interkommunala ersättningen som det innebär för dem när flickan går på skola på annan ort!
Det hela blir ju inte bättre av att folk mordhotar den skyldige pojkens familj... Som om det hela inte vore ont nog ska människor börja bedriva kampanj mot familjen för att hämnas flickan! Var fanns de när de inte trodde på flickans historia? Var fanns hennes stöttning då?
Nej, skäms på de som nu tar "chansen" att ge sig på familjen till pojken, de har på sitt sätt drabbas tillräckligt genom att pojken har gjort sig skyldig till detta. Att som förälder bli tvingad att förstå att ens egen son är kapabel till en sådan gärning måste vara hemsk och gärningen blir inte ogjord för att man ger sig på dem. Stötta istället flickan genom att hjälpa henne med vänskap och uppmuntran när den behövs! Tror inte att hon mår bättre av att någon skickar hatmail till storebro i familjen eller ringer och mordhotar dem...
Men usch, det här inlägget blir inte direkt muntert så låt oss längta till sommaren istället...
Jag längtar såååå mycket efter sol och värme! Den tid som vi har framför oss just nu med slask och gegga överallt är inte allt för rolig. Lite ledigt vore nog inte så dumt det heller, även om jag trivs med mitt jobb. Känner att kroppen sviker lite emellanåt och en envis förkylning ligger hela tiden på lur och vill angripa mig....

Lite blåsippor i trädgården vore inte så dumt. Jag är säker på att de ligger på lur de också under, det nu tunnare, täcket av snö.Eler varför inte hoppa direkt till juni och få se min underbara plymspirea så här fin.... Jag längtar...

En alldeles underbar vårmorgon!

2010-03-20T11:09:00.005+01:00

Allt som oftast förundras jag över hur både livet och humöret kan svänga från den ena stunden till den andra, från att vara sprudlande glad till att bli fullkomligt rasande över småsaker.. I dessa ögonblick undrar jag om jag är för stressad eller helt enkelt en labil person?! Men av arbetsbördan att döma den senaste tiden föredrar jag att tro på det första alternativet.
Denna lördagsmorgon har i alla fall bjudit på massor av sköna stunder. Trots att vi vakande tidigt så har vi njutit av frukost i sängen till Stieg Larssons "luftslottet som sprängdes" på dvd. Utanför lyser solen från klarblå himmel och det droppar mängder från taket ner på vårt trädäck utanför sovrummet. Ett drippdropp som talar om att våren skyndar hit! Det är jag så tacksam för, längtar efter att få börja i trädgården och städa upp etfter vinterns framfart, se över vilka rosor som har klarat sig och vilka som kan behöva nya grannar. Tänk att få tassa ut en tidig morgon i juli och få doppa näsan i en söt citrusdoftande Crownprincess Margareta... Åh... Med en kopp kaffe i ena handen... Finns det något bättre?
Hörde av en kollega som är på Barn- och Ungdomsfilmfestivalen i Malmö att de kunde sitta på en uteservering och njuta i solen! Så ljuvligt.
Bättre upp vore att kunna ta kanoten och paddla ut på sjön och få njuta av solen och glittret i vattnet..
Men jag får väl ta ett steg i taget och se fram mot julrosen, krokus, blå- och vitsipporna, gullvivor och tulpaner.. Än så länge ligger julrosen under snön, men snart, snart....
Innan jag slutar skriva vill jag passa på att rekommendera den här bloggen där ni kan få se de finaste bilder av en ekorre på besök vid middagsbordet!
Ha en riktigt skön lördag!

Uppkopplad teknikfreak

2010-03-17T16:32:00.005+01:00

Har man "problem" om man ständigt har en teknisk pryl vid sin sida? Datorn åker med på varje resa; till och från jobbet, på konferenser, när jag åker och shoppar (ifall vi fikar så kan jag ju koppla upp mig en stund och se om något har hänt)...
När jag ska gå och lägga mig så stänger jag visserligen ner datorn och lämnar den alltsom oftast på kontoret och tar istället med mig min IPod Touch för att kunna kolla en sista gång innan jag somnar. Hör och häpna: IPoden följer även med på TOALETTEN... Har ni hört något så galet? Jag måste vara uppkopplad även där... Jösses, är det något fel på mig?
När jag köper ny mobil måste kameran vara bra. Även fast jag har en jättebra digital systemkamera. Problemet är att den är ju så stor att den bara får följa med när jag ska på något speciellt, så mobilen måste ha en kamera som klarar av vardagskorten.
Varje gång jag är och shoppar så måste maken och jag ta en tur i några affärer som säljer mobiltelefoner, kameror och datorer...
Antar att mina hjärna är som en flerfilig motorväg: (Bild lånad från nätet)
Samtidigt vet jag att jag kan gå ut en heldag utan att vara uppkopplad. Varför är det då så viktigt att ständigt ha ett fönster till världen via en internetuppkoppling hemma? Varför måste man ha Facebook i mobilen, i IPoden och på datorn? Är någon därute egentligen intresserad av vad jag skriver i min status?
Samtidigt så exploderar användandet av sociala medier såsom Myspace, Facebook, Twitter eller Bilddagboken.. Hur klarade vi oss när vi var små och allt detta inte fanns? Hur kunde våra föräldrar få tag på oss? Idag så har ungdomarna svårt att hålla tiden trots att de har mobiltelefon med sig så att vi kan ringa och påminna dem. När jag var i tonåren och skulle ut så var det bara att bestämma en tid och var man inte där kom man inte hem! Så naturligtvis höll man tiden.

Samtidigt är teknikens underverk fantastiska ibland. När jag var i Genève i juni förra året och vårt första möte på ILO skulle äga rum så hade min webbkamera igång medan alla delegaterna kom på plats så att maken och hans kollega i Stockholm kunde följa med och titta ut över salen. Där satt jag och vred min lilla dator över salen så att någon flera tusentals kilometer därifrån kunde se hur det såg ut och få "känna" på atmosfären i FN-huset. En mäktig känsla och jättekul att få dela med sig av. Ett mycket nyttigt instrument, datorn och uppkopplingen, i det läget..
Men på toaletten? Nej, vi ska nog akta oss för det.. Någonstans ska man väl vara i fred?
Jag får nog ta och skärpa mig lite...

Gnällspik

2010-03-11T21:10:00.005+01:00

Det är vad jag känner mig som och då är det inte roligt att skriva. Därför har min blogg vilat trots sportlov under v. 9.. Under det sportlovet jobbade jag hela 32 timmar - dvs 8 timmar mindre än en heltidsvecka för en anställd med semestertjänst. Trots att sportlovet egentligen är inarbetad tid... Jag gav mig sjutton på att jag skulle skriva ner varje minut jag tillbringade med att jobba... Rättade två årskurser i spanska, en i engelska och nationella prov i svenska (som bestod av 2 delar). Skrev omdömen för ca 100 elever...
Det innebar att jag hade två halvdagar "ledigt". Ska nu egentligen inte gnälla, jag fick ju sitta hemma och göra det i lugn och ro, samtidigt som jag njöt av att se solen utanför fönstret! Jag hann ju faktiskt ut och springa i den fantastiska solen på fredagen!
Ändå har jag haft det bra i jämförelse med den kollega som har två år 9 i svenska (dvs två klassuppsättningar av nationella prov att rätta) samt en liten grupp i engelska. Det blir mycket att rätta! Nationella proven är ju så speciella med sina rättningsmallar och bedömningar... Vi läser dessutom allas uppsatser för att ge eleverna en rättvis bedömning (så att inte undervisande lärare styrs av sina "förutfattade" meningar), något som är mycket positivt.
Nästa vecka kommer nationella proven i engelska att genomföras och då är det hör- och läsförståelse, uppsats och muntligt som ska rättas och bedömas igen. Dags att skriva omdömen för år 8, 7 och 6. I den ordningen... Samtidigt som jag ska ha utvecklingssamtal varje kväll.
Men varför gnälla? Jag har hälsan i behåll, orkar med mitt jobb, har underbara elever och goa kollegor. Kan det bli bättre? Dessutom har jag ett intressant jobb som utvecklar mig och ger mig lust att läsa mer och lära mer. Inte alls som Homer uttrycker det!
När dessutom kvällarna bjuder på denna fantastiska himmel så fattas mig inget:Det är som om solen desperat försöker tända eld på himlen i ett sista försök att hålla sig kvar en stund till.
Bara en liten stund innan detta ljuvliga bildspel på himlen så stod det två rådjur vid min fågelstuga som letade desperat efter fröer. Mitt hjärta blöder för dem just nu, men gu' nåde dem om de kommer och snor mina tulpaner i vår!!!
Varje dag hörs det dripp, dropp från taket och snön minskar i rekordfart. Jag drömmer redan om blommande julrosor, pärlhyacinth, scilla, krokusar och blåsippor...
Med tankar om vår styr jag stegen mot en välbehövd vila innan arbetsveckans sista dag.
Sov gott!

RUT skapar problem

2010-03-03T15:42:00.002+01:00

Eftersom jag inte vill lägga ut samma inlägg här som på min andra blogg så länkar jag här till den: Genèveskolebloggen

1 mars 2010

2010-03-01T08:39:00.013+01:00

Vårens första dag: borde det inte vara så? Vet inte hur det ser ut där Du befinner Dig men så här ser det ut hos mig:
Fåglarna fick mat tidigt i morse, jag har ju sportlov så efter att katterna fått sin frukost så var det dags för fåglarna (de var inte katternas frukost!). Fröer, talgbollar och jordnötter fanns på dagens meny för deras skull. Gulsparvarna tycker inte riktigt om när det snöar för de föredrar tydligen att äta från backen och allt är översnöat. Det var dock ok att äta från talgbollen längst ner på snöret som hamnade i markhöjd. En pilfink slog genast vakt i ingången till fågelstugan, rörde sig inte ur fläcken och tog endast ett frö då och då. Stod länge inne i köket och iaktog den, undrade om den var sjuk eftersom den inte rörde sig så mycket... Så här brukar det se ut nedanför fågelstugan, men idag är det tomt. I honungsrosen bakom min fina blå bänk sitter det ofta fåglar och äter sina frön eller spanar på matbordet..
Så här mycket snö är det vid den blå bänken. Den är vanligtvis full i fåglar men idag verkar det som om de inte tycker om vädret riktigt och vem håller inte med dem???? Den här stackaren kom vadandes i snön i jakt på något att äta. Det såg för roligt ut när han rätt som det var dök ner i mina spår och försvann helt ur synhåll.Gulsparven skuttade fram för att lättare ta sig till matbordet.. Korten är tyvärr tagna genom fönstret (i värmen i köket) så kvalitén är inte den bästa.
I fönstret sitter Smulan och funderar på om det inte ska bli vår snart. Hon har ingen lust att gå ut alls, öppnar man dörren så tittar hon ut och sedan ryggar hon snabbt tillbaka och springer in igen. Mitt knä har väl aldrig varit så populärt förut...
Nu vill vi har vår, både katterna och jag!

Så svårt att förstå...

2010-02-27T11:52:00.003+01:00

Igår besöktes våra nior av Mietek Grocher, författare till boken "Jag överlevde" och överlevare från andra världskrigets koncentrationsläger. Vi samlades i gymnasiets aula för att under två timmar få lyssna till de atrociteter som judar, romer, homosexuella och även kristna utsattes för under tyskarnas framfart. Ca 100 ungdomar och lärare satt och lyssnade intensivt till Mieteks berättelse som han framförde med stor möda, då det fortfarande, efter 65 år, är mycket svårt för honom att berätta om. Stundtals bröts hans röst av gråt då han berättade om sin mor, sin far och sina syskon som alla dog under förintelsen. Många av oss andra grät också under dessa hemska berättelser, bland annat berättade han om då tyskarna under en razzia i ghettot i Warzawa gick in på ett sjukhus, samlade ihop alla nyfödda i säckar och slängde ut dem från tredje våningen. Hur kan någon som kallar sig människa göra något liknande?
Hela eftermiddagen efter föreläsningen så kände jag hur djupt besviken jag är på mänskligheten som har tillåtit/tillåter att detta har hänt/händer.. Klarade inte av att genomföra mina lektioner med år 7 och 8 utan vi pratade om det jag hade hört på förmiddagen, jag fick föklara lite historisk bakgrund och vi diskuterade hur något sådant kan hända i en sk modern värld. Tyvärr slutade det ju inte med förintelsen utan vi har ju den etniska rensningen i forna Jugoslavien och Rwanda..
Försökte få eleverna att förstå hur tokigt det är att jaga någon för att de tillhör en annan religion genom att fråga hur många i klassen som var döpta. Alla utom två räckte upp handen. Tänk om ni skulle bli jagade för att ni är medlemmar i svenska kyrkan? vart min fundering till dem och då svarade en av flickorna glatt som inte var döpt: då klarar jag mig, jag är ju inte medlem i svenska kyrkan. Mitt svar blev då att "det kan ju räcka med att dina föräldrar är det"... Något snopen sjönk hennes hand tillbaka och alla kunde enas om att det inte är "schyst" att jaga något för att man är medlem i en förening, ser annorlunda ut, är annorlunda, tror på något annat än jag själv osv...
När jag pratade med mina elever så kändes det ändå förtröstansfullt, vi kanske kan få en rättvisare och mer solidarisk framtid.
Det är svårt för våra svenska elever som inte har invandrarbakgrund att sätta sig in i hur det är att behöva fly undan krig och elände. Som Mietek sa i slutet av sin berättelse: jag önskar att dagens invandrare fick 25 % av det varma välkomnande som vi fick när vi med hjälp av svenska Röda Korset kom till Sverige.
Hela eftermiddagen och kvällen kände jag mig djupt tagen av Mieteks berättelse, framförallt för att jag vet att det finns människor som påstår att det här är påhitt, att det aldrig har hänt. Det gör mig djupt förgrymmad, för att uttrycka det snällt, för jag önskar att dessa människor aldrig behöver utsättas för något liknande och att de sedan ska möta människor som påstår att de hittar på. Mietek berättade om de djupa skuldkänslor han har haft för att endast han överlevde av sin familj och att då veta att de finns de som anklagar honom för att hitta på....
Jag önskar och hoppas att de 10 överlevande som finns kvar i livet i Sverige, som fortfarande orkar resa runt och berätta för våra ungdomar, lever länge till och orkar fortsätta att berätta för vi får aldrig glömma och vi får inte tillåta att det händer igen.