Sköna lördag!

En dag hemma med mycket arbete, men sådant som gör gott; en lisa för själen! Nämligen trädgårdsarbete.. Hann både rensa ogräs, ansa rabattkanter med trimmern, klippa gräs och hjälpa maken lite med att lägga golv i växthuset. Mitt i allt detta hann vi med fika hos svåger och svägerska: nice!
Måste bara lägga upp receptet på den otroligt goda lax som tillagades här igår! Jag var lite skeptisk mot att använda bacon´och kantareller till laxen, men jösses vilken middag det blev!

Svamp- och baconöverbakad laxfilé
(Ett recept från Allt om mat)

4 person(er)

600 g laxfilé
0,5 msk smör, till formen
0,5 tsk salt
1 burk kantareller, (110 g) (tog naturligtvis färska!)
1 st gul lök, liten (ersatte med purjolök som jag tycker bättre om)
0,5 msk smör
0,5 paket bacon, strimlad (60 g)
1 dl crème fraiche, lätt (jag ersatte detta med turkisk youghurt och 1 dl matlagningsgrädde så att det blev lite krämigare)
2 krm svartpeppar, nymald

Garnering
1 nypa kantareller

Tillbehör
1 paket pasta (tog istället ris)
1 knippa haricots verts
1 knippa tomater

Tillagning
Vi har använt kantareller på burk eftersom det kan vara svårt att få tag på färsk svamp i butikerna.
1. Sätt ugnen på 200°.
2. Dela laxfilén i fyra bitar. Smörj en ugnssäker form och lägg ner laxbitarna med skinnsidan ner. Salta.
3. Häll av vätskan från svampburken. Skala och strimla löken. Strimla bacon. Stek svampen i smör tillsammans med lök och bacon. Ta ev undan några svampar till garnering. Tillsätt creme fraiche. Låt det sjuda 2–3 min och smaka av med peppar.
4. Bred blandningen över laxen och ställ in fisken mitt i ugnen ca 15 min, tills laxen är genomstekt.
5. Garnera med kantareller och servera med nykokt pasta, haricots verts och tomat.

Fantastiskt gott! En ny favorit hos oss! Tilläggas kan att vi drack en Chardonnay till (Fleur du Cap)..

Äntligen fredag!

Så har ytterligare en vecka av det nya läsåret gått. Förstår inte vart tiden tar vägen! Men jag är så tacksam för att det är fredag igen, tro inget annat. Visst är det väl lustigt hur fort den känslan återinfinner sig trots att man nyss har haft semester?
Väl hemma igen, efter att ha inhandlat goda ostar (på Ann's ost där de har ljuvligt goda ostar), lax, gott vin och lite annat smått och gott, så har jag försökt att klippa vårt långa gräs.. Det är tjockt, fuktigt och ca 10 cm långt, minst!!! Jösses, vad trögt det går. Det är hopplöst att få gräsmattan att torka ur och nu bara måste den klippas.. Måste erkänna att jag gav upp efter en halvtimme med ursäkten att gräsklipparen var väldigt varm och nog måste vila ett tag.... Tog istället kameran och förevigade det som fortfarande blommar:

Sömntutorna vid trappen fortsätter att blomma, kärleksörten blommar för fullt, en del har t o m blommat över, men den vita är på gång. Fjärilarna sitter överallt i höstastern och floxen är så fin! Min syrenhortensia Limelight blommar tappert, den ser visserligen lite ynklig ut, men visar man bara en "blomklase" så ser den fin ut. Den vita solbruden är vacker och kaxigt toppig.De japanska lyktornas orangea färg skvallrar om höstens frammarsch... Några rosor har börjat om och vissa dagliljor fortsätter att förgylla min vardag. De syns på sidan om inlägget. Rosorna är så svåra att ta bild på i och med att jag fortfarande inte kan ställa in så att den röda färgen är som den ska! Nadja Renaissance är så vackert djupröd, likaså H C Andersen.

Jag njuter av att fortfarande kunna gå runt i trädgården bland de vackra växterna fast det grämer mig att det har varit så svårt att sköta gräsmattan under sommaren. Det drar ner helhetsintrycket när den är lång. Jag hoppas att nästa sommar blir bättre, både vädermässigt och vad gäller min ork...
Avslutar dagens lilla inlägg med ett uttalande av Aaron Levenstein (känd professor inom ekonomi - affärsadministration):
"Statistik är som bikini. Vad den visar är representativt, men vad en döljer är essentiellt"
Himla bra sagt! Just nu är min trädgård som en bikini - snygg utifrån, men jösses så den ser utom man tittar närmare... Hu!!

Grodor är bannlysta!

Måste bara meddela att jag har skött mig på jobbet idag, har inte citerat fler av Ugglas texter och bitit mig i tungan så fort jag kändes att det behövdes. Endast pedagogiska diksussioner idag! Puh! Efter gårdagens fadäs så var det välbehövligt att skärpa till sig lite. Eleverna skulle bara veta hur deras "urtråkiga" fröken beter sig..
På tal om urtråkig så vart jag häromdagen kallad för "bajshjärna"... Inte i tilltal, utan i anteckningsform, klart och tydligt i den bok eleven i fråga skulle läsa högt ur. Inga försök gjordes att dölja texten när jag stod bredvid för att följa elevens textläsning.. Min enda kommentar var "du kan ta och sudda ut det där nu". Tyckte inte att det var någon idé att göra en affär av det, men faktum är att man blir ganska paff! Visst, det finns tusen mycket värre saker man kan bli kallad, men när jag ställs inför sådana saker som jag inte förväntar mig så ställs hela min världsbild på ända! Kanske är jag inte så bra lärare som jag tror... Dessutom så är det här en grupp som jag har tyckt att jag har en mycket speciell relation till, de jobbar alltid flitigt, ambitiösa och motiverade vad man än presenterar för dem. Även om de tycker att något är tråkigt så anstränger de sig ändå. En toppengrupp helt enkelt... Min självkänsla fick sig en törn! Tilläggas ska att de två inblandade (för de var två flickor) kom idag och bad om ursäkt efter ett litet samtal de haft med sin mentor. Sa att de bara skojade. Jag godtog naturligtvis ursäkten men tillade ändå att de kanske inte ska skämta om sådana saker för personen ifråga kan bli sårad.
Jag menar, den som får utstå mest kommentarer och framförallt gnäll från mig är ju maken och jag skulle ALDRIG kalla honom för bajshjärna... Eller något liknande för den delen.
Trots det så måste jag ändå säga att det skälls mycket över dagens ungdom, men jag tycker nog att de flesta är helt fantastiska. Att få följa deras utveckling från år 6 till år 9 är härligt. Just nu är jag mentor i en år 9 och de är så himla goa! Det är nu man skördar "frukten" av det arbete man har lagt ner under tidigare år, att få se dem utvecklas till individer som börjar veta vad de vill och vart de vill.

Nog om jobbet nu! Här hemma har det hänt en hel del.. En av orsakerna till mitt lilla blogguppehåll var inte bara jobbet utan även det arbete som pågick på huset, eller snarare intill huset. Jag har äntligen fått ett trädäck!! Hurra!

Här har maken gjort ramen och sitter och funderar på hur han ska göra det trappsteg som frun vill ha! Nu ska ni inte tro att jag är bortskämd och bara tittar på, nejdå! Jag har allt skruvat trall så jag hade ont i handen i flera dagar!!

Fort gick det! Gissa om maken blev sur när det bara fattades tre brädor för att bli klara, endast för att jag inte vågade lägga på tre stycken till på takräcket (ja, vi körde 4,3 meter långa trall på takräcket på en Volvo V70!!)... Tyckte inte om sättet räcket trycktes ner mot taket på bilen... Tre till hade kanske inte gjort sån stor skillnad..
Men nu är det klart och så här ser det ut uppifrån balkongen:

Eftersom det här ligger utanför vårt sovrum så har jag redan planer på en dörr ut till trädäcket så att jag kan hänga ut täcken på vädring utan problem, gå ut och sitta i solen när jag vaknar osv.. Visst kan man gå genom ytterdörren som är alldeles bredvid, men det är ju lite mer romantiskt att ha en dörr till sovrummet. Annars vill jag ha sovrummet på övervåningen!! Där finns ju balkongen ;)
Än så länge finns det inga krukor på däcket men vänta bara till nästa år (eller kanske någon med ljung redan i höst), då ska där vara fullt! Trappen intill är ju överbelamrad med pelargoner eftersom projekt nummer två den här sommaren är golv i växthuset och då har allt fått flytta ut...
Jag hoppas att golvet blir klart i helgen. Ingen rast, ingen ro..
Ha en skön onsdagskväll!

Om grodor som hoppar och far ur munnen...

Idag pratade vi om svininfluensan på jobbet.. Vi diskuterade hur det har kunnat blivit en sådan hysteri runt den och om det verkligen är så allvarligt som det görs gällande. Vi kom in på ämnet influenser "på min tid" eller i det här fallet "vår tid" för vi var flera som gick på högstadiet-gymnasiet under mitten och slutet av 80-talet.
Naturligtvis kom vi in på när diskussionen kring HIV/AIDS började och att det faktiskt kallades HTLV3 då. Som en naturlig svängning av temat dök Magnus Uggla upp och hans låttexter från samma tid. Passionsfrukt var den första låten som dök upp i mitt minne och frasen "bättre leva pungen full än dö av ett ljuvligt ....." bara rann ur munnen på mig som en stor padda som absolut skulle ut! Gissa om jag blev förskräckt när jag hörde vad jag själv satt och sa!! I lärarrummet!! Tänk om någon elev hade hört mig.... Hu' gissa om jag blev röd.. Till mitt försvar kan jag endast säga att jag under 80-talet och senare har varit en stor fan av Ugglas samhällskritiska (eller snarare hånande) texter såsom: "Jag mår illa", "Staffans matematik", "Kung för en dag", "Fula gubbar" osv.

Så pinsamt! Tycker inte att det är ok att sitta i lärarrummet och säga sådana saker... Mina kära kollegor fick sig ett gott skratt och jag vet inte vad de skrattade åt mest: mitt ansiktsuttryck eller det jag sa...
Jag hoppas verkligen att min hjärna inte har semester imorgon utan att jag törs gå till jobbet och sköta mig!

Long time...

Nu är det ett tag sedan jag skrev något, försökte hålla bloggandet vid liv ett par dagar genom att skicka in en bild med mobilen, men inte ens det hann jag i helgen. Det märks att jag har börjat arbeta med andra ord! Roligt har det varit att få träffa eleverna igen och det roligaste av allt är att de "stökigaste" eleverna alltid kommer tillbaka och hälsar på! Redan andra dagen var de tillbaka och ville prata lite och berätta om sina första upplevelser på gymnasiet. Det gör mig så glad att få höra att de har hittat rätt med sitt val av utbildning. Äntligen får de hålla på med det som intresserar dem och då brukar de "övriga nödvändiga" ämnena gå bra också.
Trädgården tror jag har gått i träda! Det är svårt att hinna med att få gräset klippt eftersom det regnar och det tar sådan tid att torka ur.. De flesta dagliljorna har blommat över så nu koncentrerar jag mig på pelargonerna och på det golv som maken håller på att lägga i växthuset! Pelargonerna har därför tillfälligt fått flyttat upp till huset och trappen.

En glad överraskning i min rabatt är annars denna stockros! Så fin färg, synd bara att den sitter mellan två röda Nina Weibull... Nåja, det är ju bara för en kort tid.. Hoppas bara att inte svärmor får se den för då får jag höra att färgerna inte passar ihop ;)

Morgontrötta. .

Det är inte lätt att orka upp till skolan första veckan!

Maya tar hand om Buster.

Maya

Puh, vilken pärs helgen har varit! Maya, som hade blivit så pigg lyckades, med hjälp av sin kompis Smulan (alias Houdini) ta sig ut under natten och det verkar som om ett inre stygn gick upp för vid lunchtid i söndags började hon blöda..
Ringde genast veterinären som sa "lite blod får man allt räkna med" sen la han på.. Suck! Var jätteorolig och sprang och vaktade henne under natten, planerade begravning (för med tanke på hur hon blödde så verkade det mycket troligt att hon inte skulle överleva natten). På morgonen därefter fick jag torka upp allt blod på golvet där hon hade varit instängd. Hon verkade mest upprörd över att hon blev instängd igen och inte över att ha ont någonstans. Var tvungen att åka och jobba, skickade därför hem sonen för att hålla koll på henne (han fick dessutom motorstopp på moppen och fick skjuta hem den i 5 km!!).
Vid lunch åkte jag hem och vi fick hjälp av veterinären som konstaterade att ett inre stygn hade gått upp och att det inte var någon fara. Hon hade ju dessutom slutat blöda, även om det senare på kvällen kom lite igen (så att jag fick panik igen!)...
Nu är hon vid gott mod, springer runt benen på mig och tycker att jag ska vara i köket så att hon kan ligga lugnt i sin korg! Så fort jag går ut ur köket så springer hon efter...

Funderingar

Vissa dagar funderar man mer än andra och ofta kommer man fram till olika slutsatser även om man ofta funderar på samma sak. Den sista tiden har jag ofta funderat på vad det är som gör att det blir så mycket känsligare om man skäller på det egna barnet eller ett styvbarn. Känsligheten ligger ju ofta i betraktaren eller mottagarens ögon.
Om jag kommer hem från jobbet efter att ha arbetat en hel dag och finner en riktig "mess" i köket, dvs diskbänken full med disk, så blir jag så klart upprörd eftersom jag inte lämnade köket på detta vis på morgonen. Som jag lämnar köket på morgonen, så vill jag finna det när jag kommer hem.
Idag kommer jag hem och hittar denna röra varpå jag naturligtvis ifrågasätter detta med den skyldige ifråga... Denne svarar surt att jag aldrig är positiv till någonting som har med honom att göra... Varpå mitt svar blir att det är svårt att vara positiv när man hittar en riktig svinstia efter någon som har varit hemma hela dagen.. *suck*
Till saken hör att den "skyldige" inte har varit hos oss på länge utan har bott hos sin mamma. Han kom tillbaka igår kväll och helt omedveten om någon annan än sig själv så sätter han igång med att spela musik kl. 23.00 när vi som ska gå upp kl. 05.15 har gått och lagt oss. Två gånger sägs det till och förklaras att vi ska jobba imorgon.. Då hämtar han istället gitarren och börjar spela i hallen istället för på sitt rum... Vid det laget är jag så arg att det är stört omöjligt för mig att somna och det i sin tur gör mig inte så positiv idag.
Hade det varit min son hade han blivit lika sur när jag hade skällt ut honom (oftast mycket mer högljutt dessutom), men det hade inte kommit saker som: "du är aldrig positiv mot mig" och hotet om att dra till sin mamma hade inte legat i luften.
Summa sumarum: avkommor blir lika sura oavsett, men upplever styvföräldern som "djävligare" (ursäkta min dåliga franska)....
DET ENDA JAG VILL ÄR ATT KOMMA HEM TILL LUGN OCH RO OCH INTE TILL EN SVINSTIA OCH SURA MINER!!
Så, det är fredagskväll, jag sitter på ett köpcentrum och skriver av mig på bloggen... Maken ringer på mobilen och undrar var jag är men jag orkar inte förklara... Bådar det gott inför helgen? Nja, men sådant kan ju ändra sig snabbt...
Känner jag för att åka hem och vara social och "ställa upp"? Nej!!! Fast jag vet att snart kommer det dåliga samvetet att infinna sig och då vänder jag kosan hemåt lite skamset...
Hoppas att ni därute inte har sura tonåringar hemma som fortfarande har sommarlov!

Sista semesterdagen

Lite deppigt är det allt, även om det ska bli kul att träffa alla och få höra vad alla har gjort under sommaren. Som vanligt, så flänger man runt sista dagen och undrar HUR man ska hinna allt man inte har gjort de senaste två månaderna och VARFÖR har man inte gjort det...
Maya fortsätter att krya på sig även om hon sover mycket. Hon är mycket gladare, trots den hemska "bodyn" hon måste ha på sig. Lite sur är hon allt för att hon inte får gå ut till sina kompisar, hon tittar på dem genom fönstret och Buster är ju inte sen att titta in från utsidan och tassa på fönstret där hon sitter som om han säger åt henne "kom ut och lek"!!
Gårdagen var en riktig tråkig dag med regn och rusk nästan hela dagen. Det enda positiva var att jag gjorde en Västerbottenpaj som var sååå god att vi åt upp hela mellan maken och mig... Gissa om jag mådde illa vid läggdags! Är inte van att äta så fett....
Här kommer receptet som jag hittade på recept.nu

Västerbottenpaj
140 g smör eller margarin
2 dl mjöl
1 msk vatten
1 tsk ättika
1 st gul lök
1 msk smör att fräsa i
200 g riven västerbottenost
4 st äggulor
2 dl mjölk
2 dl grädde
salt
peppar
muskot


Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader. Tärna fettet och fördela med mjölet. Häll i vattnet och ättikan och knåda hastigt till en smidig deg. Kavla ut den i en pajform (30 centimeter i diameter) och ställ kallt ett tag.

2. Skiva löken tunt och fräs den i smör. Vispa ihop mjölken, äggulorna och grädden och tillsätt salt, peppar och eventuellt muskot. Förgrädda pajskalet i 15 minuter.

3. Ta ut pajskalet och höj ugnstemperaturen till 200 grader. Sprid ut löken i botten och strö sedan över den rivna osten. Häll över äggstanningen och grädda till sist pajen i 35 minuter.

Det ska tydligen vara väldigt gott med kräftor till, men vi nöjde oss med ett glas vitt vin ;)

Ute i trädgården är det egentligen inte så mycket nytt. Mina dagliljor fortsätter att blomma och inne i växthuset mår mina pelargoner rätt bra, ser det ut som i alla fall. En del fick ny större kruka igår när det regnade eftersom det inte gick att klippa gräset.
Nya favoriter är mina två "gula" pelargoner, Swanley Yellow och French Vanilla:


De är nya för i år, inköpta på Rockdala i början på maj.
Även Liza Jo är ny för i år, från samma ställe:

Dessa tre ska nog övervintras inomhus, inte i källaren. Vill ha dem under uppsikt så att de mår bra!

Ojojoj, det blev tydligen något fel när jag klistrade in receptet, vissa saker blev visst dubbelt! Det skulle inte vara 44 ägg och 22 dl grädde... Tack för kommentaren, Elin!! ;))

Maya

Sent igår kväll var Maya ganska pigg! Hon åt och ville absolut ligga i knät. Kragen skull ehon inte ha på sig och när den till slut åkte på när vi skulle gå och lägga oss så var hon jättesur.
Ringde veterinären på morgonen för att kolla vad man kunbde ha istället för när jag vakande så mötte mig en Maya utan krage! Hur hon tog sig ur den vet jag inte. Veterinären föreslog en sparkdräkt och någon sådan har jag tyvärr inte kvar, så efter lite funderande så hittade jag ett par gamla strumpbyxor efter barnen.. Så nu har Maya på sig senaste modet: randig hemmatillverkad sparkdräkt!

Efter hennes frukost så skulle hon absolut ligga i knät och hon var så gosig, men nu är hon sur som ättika och ignorerar mig totalt!

Försökte intala henne att hon är klädd efter senaste modet, men det verkade hon inte bry sig nämnvärt om..

Jag måste erkänna att jag kände mig som ett barn när jag "klädde" henne.. Ett sådant där "elakt barn" som klär på sin katt dockkläder.... :(

Hm

Mellan turerna in i badrummet där min lilla sjukling ligger (hon ska ha värmepåsar liggandes runt sig så hon håller värmen!)så har jag försökt rensat i rabatten vid trappen. Naturligtvis var Buster med! Det kunde ju vara något spännande jag höll på med. När jag vände mig om för att slänga lite mer skräpp i skottkärran så såg jag det här:

Vad då? Får jag inte ligga här?

Varför inte, det är ju skönt ju!! Tråkig du är, matte...

Om jag gömmer mig lite då?

Om jag lägger mig under allt då så att du inte ser mig?

Ok, jag går väl då...

Försöker från det här hållet istället, nu ser hon kanske mig inte...

Jag vill faktiskt ligga här, det är ju jätteskönt!

Så det så!

Väntan har bara börjat

visade det sig. Har precis hämtat min Maya och när jag klev in genom dörren hos distriktsveterinärerna och både assistenten och veterinären mötte mig så förstod jag att allt inte stod rätt till. Min Maya hade haft en brusten livmoder, men tapper som hon är hade hon kämpat på trots att bukhålan blev full av var.. Så operationen blev lång och nu väntar en lång konvalescens, om hon återhämtar sig... I 7-10 dagar ska hon ha krage!!! Och så får hon inte gå ut! Hur ska detta gå? Nåväl, bara hon klarar sig.. Min Maya...

Väntan

Sitter här hemma och väntar på att klockan ska bli tillräckligt för att få åka och hämta min favoritkatt som är hos veterinären för att kastreras. Hon har tyvärr åkt på livmodersinflammation och veterinärassistenten berättade för mig att det är väldigt vanligt bland katter som har ätit p-piller. Är det inte typiskt? Här har man försökt att begränsa avkommor och så ska hon behöva drabbas av livmodersinflammation! Sen känns det inte så kul när de säger, precis innan man går, "vi hör av oss om det händer något, det är ju alltid komplicerat med ett ingrepp"... Så nu väntar jag oroligt.
Maya var inte alls glad över att få åka till veterinären:

Först får hon komma in, får ingen mat utan bara den där äckliga medicinen och så dessutom blir hon instängd i en bur och får en åktur i bil!! Hu!
Stackarn...

Paddling i Oppäsen

En sådan underbar dag vi har haft! Sola och bada på en liten ö ute i Oppäsen, bättre kan det inte bli. Vi packade en kylväska full med godsaker som melon (piel de sapo som betyder paddskinn), serranoskinka, hummer- och krabbost, yoghurt (petit filous som jag älskade när jag bodde i Frankrike), dricka, salami, bananer och plommon. Gott! Problemet när vi skulle fika var att med allt dessa pålägg så fattades bara något att lägga det på!! Brödet låg kvar hemma... *suck*

Så här liten var den lilla ön vi stannade till på:

Helmysig! Vi brukar paddla till en annan ö, lite längre bort, men idag var vi bara tre personer och hade två kanoter. Jag paddlade själv och det gick bra dit men eftersom den andra ön ligger lite längre bort och det blåste motvind på hemvägen så stannade vi närmare utgångspunkten!
Men ön var hur mysig som helst med häftiga stenar runtom att klättra och bada från.

När vi hade gottat oss en bra stund i solen så tänkte vi utforska lite mer runt sjön. Det gick fortfarande bra för mig att paddla ensam för vi var på väg bortåt, alltså medvind...

En liten ö till skulle rundas och allt gick bra. Nu gick ön tyvärr inte att komma runt, sidan mot land var igenväxt med vass så det var bara att vända. När jag kom ut ur lä och skulle styra hemåt så gick kanoten bara åt ett håll; FEL håll... Hur jag än gjorde och styrde så blåste det för kraftigt för att klara av att styra ensam. Maken kom snabbt till undsättning, vi "la till" vid en sten och styvdottern fick klätra över till mig. Detta innebar att maken vart ensam i sin kanot utan tyngd fram. Inga problem, tyckte han, "jag är ju starkare än vad du är"!! Ha, tänkte jag som föreslog att vi skulle sitta alla tre i samma kanot och ta den andra på släp hem. "Behövs inte" deklarerade maken kaxigt!
Styvdottern och jag satt fast på stenen som jag hade kört emot när hon skulle kliva över och efter mycket stånkande och bökande så kom vi loss.

Längre bort satt maken i sin kanot och fotograferade roat det hela. Paddlandet fortsatte och efter ett tag vänder jag mig om och vad får jag se då?? Jo, i vattnet bredvid kanotern ligger maken och håller i kanotkanten med ena handen och paddeln med den andra! Jösses vad rädd jag blev!
Hans första kommentar när vi kom fram till honom var:"kameran klarade sig" som om det var det jag oroade mig för....
Sen tog vi kanoten på släp och paddlade hem alla tre i samma kanot!! Puh! Ett riktigt äventyr ;)
Väl hemma njöt vi bägge av trädgården. Så gjorde några fler besökare i min isop:

Ha en skön söndagskväll!

Besökare

Mina växter har besök, mycket flitigt dessutom. Lavendel, temynta, rosor, dagliljor, bolltistel - you name it- alla ha de besök (klicka gärna på bilderna för att se de i stort format):



Sen kan det ju finnas godare på andra blommor, så då måste man byta jaktmarker!

Det är något mysko med Longfield's Twins, den blir mer och mer åt det röda hållet för varje blomma som slår ut. Kan det vara något i jorden? När den första blomman slog ut var den nyplanterad och nu har den kanske stått på sin plats i 1,5 vecka...


Little Grapette var lika full med besökare som ett Lattecafé mitt i centrala Stockholm!
Som vanligt hade jag en kompis med i trädgården på fotorundan, min katt Buster. Han är min ständige följeslagare..

Ibland är alla fyra katterna med, men Maya är lite sur just nu för hon äter antibiotika och de andra verkar två tjejerna verkar vara upptagna på sitt håll!

Medeltidsdagarna i Arboga

Vilken underbar dag, solen sken och det var härligt varmt. Medeltidsdagarna hade många besökare även om det kändes som om marknaden var mindre än vad den brukar.

Som synes är Arboga en mycket vacker stad (åtminstone delar av den!). Längs strandpromenaden på andra sidan växer det fullt med rosor, men tyvärr var de inte så välmående i år.
Rodden är en populär tillställning. Här syns några av de deltagande lagen:

Ofta är det gamla elever som sitter med i lagen (eller kollegor) och det var likadant den här gången. Kanske är det därför man inte ska jobba alltför länge på samma skola eller i samma kommun? När barnen till de man en gång har haft som elever börjar på skolan då har man kanske jobbat för länge? Än har jag inte kommit dit, men mina första elever ( i en annan kommun visserligen) har fått barn. Hu, man börjar bli gammal..

Stadens väktare hade tagit en tjuv som skulle till stupstocken:


Kanske så hamnade han i Arbogas bykista:

Så här gick det för en av de som vart inlåst i bykistan (klicka på biolden för att kunna läsa):

När vi hade gått på Arbogas gator så kände vi att det var dags att återvända hem och ta ett dopp i denna vackra sjö:

Den är så fin så vi tar en bild till!!

Det kommer inga badbilder på oss tyvärr, maken hotade mig med att han skulle lägga ut bikinibilder på mig på facebook om jag gjorde det så jag avstod!!!!
Ha en skön kväll!
(Har precis sett "Engelska trädgårdar", så nu måste jag ut i trädgården)