Fler historier

Jag är säker på att jag är byfånen i byn... Åtminstone i andras ögon, för att i mina ögon är jag en tjej som "kan själv"! ;-)
För några år sedan så såg maken sent en söndagskväll i september att han hade punktering på ett av däcken på sin lilla fina golf... Ack och ve, inget man vill syssla med en septemberkväll när kaffet lockar och sedan tvtittarkväll.. Nu hör det till historien att jag hade ledigt på måndagen så, kaxig som jag är, säger jag att han kan ta min bil till jobbet och att jag fixar punkteringen.
Sagt och gjort, morgonen efter, när alla har farit till jobb och skola, så går jag ut och börjar ta loss däcket. So far, so good! Däcket går lätt att ta av utan allt för många fula ord. Men nu då, hur ska jag ta mig till verkstan ca 1 km bort? Har ju ingen lust att cykla med däcket och inte heller rulla ett platt däck i en km...
Så får jag syn på sonens vespa! Snilleblixt! Hoppar upp på vespan, kickar igång den och ställer däcket framför mig, sen bär det av!Nice!
Väl framme så skrattar assistenten lite gott åt att jag har åkt moppe med däcket.. Beger mig hemåt med löftet att få hämta däcket om en stund.
Pysslar lite hemma, rätt nöjd över mig själv och min egen förträfflighet, här är man inte tappad bakom en vagn inte! Kan själv! Bra kvinna reder sig själv, uttrycket dyker upp i huvudet vid ett flertal tillfällen och jag nynnar glatt för mig själv. Vem behöver en karl när man klarar sig själv? ;-)
Nåja, det blir dags att hämta däcket och glad i hågen styr jag vespan genom byn igen. Väl framme så hämtar jag det fina, runda, välpumpade och lagade däcket. När jag har betalt och gått ut till vespan igen, så ropar A, assistenten, genom dörren: "hur ska du få med dig däcket hem den här gången?" Jag tar det på vespan ropar jag kaxigt tillbaka. Funkar det nu då? får jag tillbaka... Javisst, svarar jag kaxigt igen...
Hoppar upp på vespan, ställer det nu runda, välpumpade däcket framför mig igen och kickar igång vespan... Ooops! Hur ska jag nu få ner moppen från stödet utan att däcket rullar av????? Gungar lite försiktigt på vespan... Studs, studs, studs... Där for däcket precis när vespan kom ner från stödet.. Det är bara att ställa upp vespan på stödet igen, låtsas som att jag inte ser A som står och garvar i dörren, hämtar däcket, ställer det framför mig, klämmer fast det med benen samtidigt som jag ruskar ner vespan från stödet... Skam den som ger sig!
Genom byn for jag med däcket fastklämt, hela vägen hem och upp för backen..
Dock inte lika kaxig den här gången.