Vilken häftig känsla att få närvara vid EM-finalen i damfotboll! Visst är det synd att Sveriges damlag inte var med, men tur i oturen så var ju vårt grannland Norge representerat. Fantastiskt att höra hur publiken hejade fram det norska damlandslaget! Även kul att se Saade inviga hela finalen...
Höga förväntningar hade publiken och där vi satt så hade vi "lyckligtvis" en expertkommentator alldeles bakom oss. Varje "misstag" som gjordes i passningar, hörnor, nickar eller straffar så var han igång och talade om hur dåligt det var. Istället för att glädjas åt sporten, se damernas teknik och njuta av de passningar som gick fram och gav målchans... Tröttsamt! Jag tyckte i alla fall att det var härligt att sitta med en sådan överblick som man aldrig kan få via tv, se hur stora luckorna faktiskt blir mellan spelarna och njuta av spänningen i spelet.
I pausen så kom det svenska landslaget in för att än en gång tacka för det stöd de har haft från publiken under EM. Härligt att se dem och höra publiken tacka dem för deras insats genom ett jubel som inte gick av för hackor!
Efter matchen så var det Norges tur att tacka publiken för stödet, ett varv runt planen medan de klappade händer för publiken! Många tårar fälldes över att de förlorade matchen, men vi får inte glömma att de faktiskt tog silver i EM och det är banne mig inte dåligt! Eller hur?!
Tysklands prisutdelning toppades med konfettikanoner och bäste spelare var Tysklands målvakt Nadine Angerer. Hon var verkligen duktig, utan henne hade säkert Norge gjort ett par mål. Hon fick jobba hårt under hela första halvlek.
Det där var väl en härlig upplevelse. "Expertkommentatorer" får man bara stå ut med (tyvärr). De finns överallt till och med när min lill-kille spelar handboll.......men visst är det jobbigt!! /Anette
SvaraRadera