Sitter och tittar på "Så mycket bättre".. Den här gången är det Ken Rings dag och hans livshistoria berör så djupt. Hur kan en myndighet i vårt så jämnställda och välutvecklade land behandla ett 13-årigt barn på det sätt som han blev behandlad? Utsätta ett barn som mist sin mamma för att det inte ska få återvända till sitt hemland?
Tänker naturligtvis tanken på den demonstration som idag hölls i Stockholm, de nazister som uttrycker och sprider sitt hat bland människor som är lätta att påverka, en del för att de befinner sig i en utsatt situation... Hur de inte tänker ett steg längre utan på grund av sin okunskap om andra människor tycker att vi ska stänga våra gränser för alla som är annorlunda, födda någon annanstans... Stänga ute människor som flyr för sitt liv undan hat och förföljelse, undan krig och fattigdom.. Var ska vi svenskar då ta vägen om vi en dag måste fly? Har vi stängt våra gränser är väl även andras gränser stängda för oss?
Precis som Ken den dagen då svenska myndigheten bestämde sig för att han inte skulle få hjälp att ta sig hem till Sverige.. En utsatt situation för vilken 13-årig pojke som helst... Hitta pengar för att ta sig tillbaka till den enda värld man känner till, på egen hand, som 13-åring, när andra barn leker som barn bör göra... Sedan inte ha någonstans att bo utan tvingas lösa mat och husrum dag för dag, som barn, medan andra barn får gå i skolan, ha fredagsmys, äta lördagsgodis... Tvingas in i kriminalitet för att överleva..
Tänker på vad som skulle hända om mitt barnbarn skulle råka ut för samma sak som Ken... Naturligtvis blir man extra känslig när det handlar om barn, förståelsen blir så mycket större om man tänker sig att någon som är en del av sitt eget kött och blod skulle råka ut för samma sak.
Liam som bara är 18 månader gammal, som är så oskyldig i allt han gör...
På många sätt blev det här en helg med förmån, förmånen att få dela Ken levnadshistoria och se den människa han har lyckats bli trots den enorma uppförsbacke, som inte många skulle klara av..
Även förmånen att få dela tid med barnbarnet! Här fikastund med gammelfarmor på Marieberg
Det är till och med en förmån att få höra denne lilles snarkningar när han sover i sin säng, för att inte tala om när han vaknar och glatt deklarerar att nu är det dags att gå upp och läsa lite i sina böcker.
Eller när farfar P visar fåglarna där ute som äter frön och flyger fram och tillbaka! Fast de är spännande att titta på så är det i alla fall roligast med böckerna, så helst ska man sitta i knät och peka på allt!
Äpplen finns det ju fortfarande som man kan plocka i trädgården. Det är ju också en förmån för en liten pojke :)
Kanske borde alla fokusera på att vara lyckliga med sin familj istället för att bry sig om vem eller vilka som får komma till Sverige? Kanske kan vi fokusera på vårt samhälles förbättringsmöjligheter istället för att sprida osanningar om ex brottsstatistik på minst sagt tvivelaktiga sidor på nätet, där de som ligger bakom föredrar att vara anonyma istället för att vara öppna med sin identitet. Kan det vara så att om vi tog bättre hand om varandra så skulle världen se bättre ut?
Sköt om er där ute och bry er om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar