En medelålders kvinnas alla vemödor!

Häromdagen diskuterade jag med ett gäng kloka förtroendevalda på jobbet om yrkets fram- och baksidor när detta med att man förr ofta pratade om att kvinnor ofta arbetade "dubbelt" dök upp. En klok kommentar från en av de manliga närvarande var att det var ju sällan någon frågade en man hur han hann med både jobb och hem med fru och barn! Däremot kunde frågan ställas till en kvinna utan att man egentligen höjde på ögonbrynen.

Den här diskussionen fick ju naturligtvis igång mina tankar och jag började fundera i lite vidare ringar, saker som jag egentligen har diskuterat tidigare på bloggen. Men kanske tål det att diskuteras igen... 

Har vi egentligen kommit så mycket längre i diskussionen kring varför det är olika för kvinnor och män när det gäller yrkesliv och hem? Är det kopplat till kön eller är det mer personlighetsknutet? Eller beror det helt och hållet på uppfostran? Har kvinnor heltidsarbetat för kort tid för att det ska ha hunnit "sätta sig" i samhället att vi helt enkelt måste dela på bördan hemma? För att våra mödrar ska ha uppfostrat sina pojkar till att "dona" i köket istället för att hjälpa pappa med att snickra eller byta däck?

       

                             (lånad från Robert Nybergs hemsida)

För att inte tala om den stereotypa kvinnan som visas upp i alla reklambilder, filmer eller tidningar. Kvinnan ska vara ung, smal, ha allt på rätt ställe (dvs inget får hänga, slänga eller vara av degig art), intelligent (men inte för intelligent), ha erfarenhet (men inte för mycket), vara empatisk (men absolut inte klängig), sympatisk (men inte för trevlig), vältränad (fast inte mer än du själv) och sist men inte minst gärna ha ett välbetalt arbete (men naturligtvis inte för välbetalt för då kan du ju känna dig underlägsen).

Där känner jag att jag inte riktigt hänger med.... Ställer kvinnor samma krav på män, eller bättre uttryckt: upplever män att kvinnor ställer samma krav på dem? För det kanske är det detta handlar om? Att vi kvinnor (eller tydligen/åtminstone jag) upplever att männen ställer dessa krav på oss kvinnor? För det är helt klart att jag inte längre lever upp till bilden av medias perfekta kvinna: jag är varken ung eller smal längre, det mesta hänger fast jag tränar eller åtminstone försöker träna, jag orkar inte alltid vara varken empatisk eller sympatisk, håret blir grått i mittbenan där det syns (bara för att dj-vlas med mig så har färgen inte ändrats på bakre delen av huvudet, där är det fortfarande mörkt) så åldern avslöjas med jämna mellanrum fast jag försöker dölja det med dyra besök hos frisören. 

                                

Frågar mig ofta varför jag hänger med i den här karusellen, men finner att när det gäller håret så är det deprimerande att se så grå ut. Träningen? Ja, jag mår ju bättre av att träna, nästan en euforisk känsla infinner sig efter zumbapassen eller efter ett lyckat löppass.... Åldern kan jag inte göra något åt... 

Så om jag mår bättre av att färga håret eller träna så behöver jag ju inte gnälla, eller hur? Nja, men jag tänker på våra små flickor som tvingas in i rollen av att vara söta och våra små pojkar ska vara tuffa, modiga... 

Som flicka ska man, enligt Lindex, gå från att vara så här sockersöt:

                                   

för att sedan övergå till detta:

      

Känns så där, måste jag erkänna.. Å andra sidan är Lindex inte snällare mot männen när de gör reklam, stereotypen av en man finns även där:

        

Kan tänka mig att, precis som många kvinnor, drömmer män om att vara unga, ha tvättbräda till mage (ingen sexpack där inte) och ingen kal fläck mitt på huvudet... Tänk om man instället för att oroa sig för hur man ser ut skulle se till att må bra, ta hand om varandra och göra som denna fantastiska kvinna gör på sin sida:

                                     

Så från och med nu gör vi revolution på temat: vi duger som vi är och vi hjälps åt med allt därhemma så att alla parter orkar med att leva livet! 

Vi är alla princessor och prinsar som förtjänar att leva och må därefter! 

                                   (alla bilder är idag lånade på nätet, utom en som är min egen)