Overklighetens verklighet

När jag sitter här i mitt varma mysiga matrum efter en god middag med maken, tulpaner på bordet, ljus tända överallt, känns veckans händelser så overkligt! Att någon/några planerar ett sådant fruktansvärt dåd medan jag lever mitt liv i all godan ro mellan jobb, äta, sova, träffa barnbarn och barn, känns så långt borta att när dessa planer någon har smitt når sin kulmen upplevs det som en dålig deckare som jag helst vill slippa se. Hur kan någon reta sig så mycket på några tecknare att de planerar att döda dem och utplåna tidningen de arbetar för? Dessutom passa på att döda några andra oskyldiga som råkade komma i deras väg? Det är, för mig, helt ofattbart!

Kanske bör jag vara tacksam för detta, att det är för mig ofattbart att någon kan tänka sig att begå ett sådant dåd. Jag borde kanske inte heller vara förvånad, vi har ju krig i vår värld, även om jag kan leva relativt trygg och lugn i min lilla värld mellan jobb, familj och fritid. 

Vad skulle det göra om alla hade tillgång till ett litet kök där de kan trivas, laga mat, lyssna på musik eller vad de nu vill göra i sitt kök? Skulle det kosta oss andra som har allt detta så mycket? Eller går det att skapa utan större problem? 

Vad skulle det kosta om alla gav lite så att alla barn i vår värld fick tillgång till utbildning, som senare i livet leder till ett jobb som ger dem möjligheten att leva ett fullgott liv med de förnödenheter som krävs?