Länge fick vi vänta på våren, sucka efter att solens strålar skulle värma våra frusna nordiska vintersjälar och lätta upp den berömda mörkerdepressionen som, enligt forskare, är så vanligt under den mörka delen av halvåret.
Så, plötsligt, även om det var något senare än tidigare år, så slog den till! Solen dök upp, värmde våra själar, strök våra kalla kinder varma med sina mjuka strålar, som om den aldrig varit frånvarande... Plötsligt fanns där alla vårblommor som vi suckat efter, både blåsippor och vitsippor samtidigt, ginsten lyser ikapp med solen och fåglarna kvittrar uppskattande då ljuset återvänder med full kraft.
Det fantastiska med hjärnan är att efter några dagar med härlig sol och ljusa, tidiga morgnar så känns vinters mörka hopplöshet så långt borta. Borta är kalla, grå dagar med slask eller oplogade gator där det är hopplöst att parkera eftersom snön körs till där man ska parkera och bildar smalare gator med snövallar i vägen för parkeringen....
Tack, solen, för att du återvände och värmde min frusna själ, återgav mig hoppet om att även detta år få njuta av ett trädgårdsliv och känna kraft och glädje återvända med full kraft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar