Mer snö!

Solen skiner och snön gnistrar. Kan det bli bättre vinter? Troligtvis inte, för de som älskar snö och kyla. Själv tycker jag det är vackert, men nu får det gärna bli vår.
Sitter här och drömmer om den där underbara perioden när allt börjar återvända i trädgården och jag kan se förändringar för var dag som går. Att få komma hem från jobbet och hinna gå en vända i trädgården för att se hur mycket hostan har kommit upp sedan gårdagen eller hur många tulpaner som blommar (förhoppningsvis om inte fru rådjur har hunnit före).
Har ju inhandlat en del fröer, även om sådd känns längt borta.
Ute ser det ut så här:
Jag var tvungen att skotta vägen ner till soptunnorna igen och titta bara så djup gången är! Snön når mig till knäna! Måste erkänna att ryggen värker lite just nu... Hjälp! Har vi glömt mormor kvar ute på bänken?? Åtminstone ser det ut som om någon sitter på den.. Minns inte ens vad jag har lämnat kvar därute.. Hoppas att det inte är säcken med betong... Då är den nog redan "färdiggjuten" till i sommar :( Ute må det vara vinter och kallt men just nu, inne i mitt huvud, så ser det ut så här: Från Rara växter kommer den här vackra rosenskäran Psyche Rose Picotee. Den ska jag ha! Plus en massa andra fröer som bara skrek åt mig: köp, köp!! Så nu är det bara att vänta tills de dimper ner i brevlådan så att jag kan börja planera frösådden. Det är ju faktiskt redan februari så snart är det dags! Har ni redan börjat med era sådder?
Ha en skön söndag och njut av solen! Visst är det lite vår i luften???

Snö och barndomsminnen

Undrar just hur dagens barn komemr att tänka om så där 20 år? Kommer de att säga: "jag minns barndomens vintrar, så härligt med riktig vinter med snö och kyla".. Lite sådär som jag själv har sagt ibland när jag minns då jag åkte pulka utför snöhögarna på stallbacken, som min morfar alltid plogade ihop. Jag har ju förstått att dessa snörika vintrar man kommer ihåg inte inföll varje år utan några få gånger under min uppväxt.
Jag blir alltid nostalgisk när jag tänker på barndomen och framförallt morfar. Jag var allt morfars flicka, hängde honom i hasorna överallt. Jag har turen att ha en "kasse" full med minnen som min mor har lämnat till mig då hon flyttade. Där har jag hittat både det ena och det andra som skvallrar både om hårda vintrar men även om andra roliga saker. Bla annat stod detta att läsa i Bergslagsposten i februari 1966:
Det vara alltså mycket snö då! Visserligen var jag inte född än så det var inte en av mina barndoms vintrar. På trappen till skogskojan sitter min morfar. Har många minnen från skogskojor och morfars matsäck. Har en känsla av att mormor skickade med honom min favoritmat varje gång hon visste att jag skulle hälsa på honom. Han fick säkert gå hem hungrig dessa dagar eftersom jag kunde ta upp allt! Plättar med jordgubbssylt var en av favoriterna.... Kan fortfarande känna doften av skogsarbetare i kojan: nyfällda granar, kåda och svett...
En annan skatt jag hittade i min kasse var den här:
En teckning som bär min mammas signatur i hörnet (tyvärr fick den inte rum då jag skannade in den) samt "klass 7c". Alltså måste teckningen vara gjord 1963/1964...
Även det här är et tkul minne att ha efter mina morföräldrar:
Ett telegram till mina morföräldrar på deras bröllopsdag! Lustig liten vers: Stäng spjället i Ert kök, storken är en listig gök! Naturligtvis hittade jag ett foto från bröllopet. Tyvärr fanns det inte i stort utan bara i en råkopia, men det får duga. Vilken blick morfar ger mormor! Och så här är det jag minns morfar! Här var han med i Nerikes Allehanda då det fiskades kräftor i augusti 1972.
Vilken nostalgitripp! Jag har haft tur som har en mamma och innan dess en mormor som sparade på allt. Jag hoppas att min son kommer att förvara dessa saker i sin tur för att kunna berätta för sina barn om sin släkt, även om de inte fick träffa dem. Släkt och historia är viktigt.
Ha en skön onsdagskväll!

Hungrig besökare

Denna morgon bjuder på en hel del överraskningar. Den första av mindre trevlig sort.... När jag gick ner i tvättstugan för att ladda tvättmaskinen så stod dörrarna öppna rakt ut i kylan. Någon har tydligen i fredags glömt sin nyckel hemma och därför gått källarvägen in, men struntat i att stänga dörren ut. Därför har jag nu källaren full av frysta änglatrumpeter och fuschior.. Vilken tur att jag förra året bestämde mig för att övervintra alla pelargoner på övervåningen! Annars hade jag nog inte varit lika lugn. Dessutom var tvättmaskinen fylld med fryst tvätt och naturligtvis hade även vatnet fryst så den går inte att köra... Nåja, vad gör väl det när jag tre minuter senare, när den värsta ilskan över slarvet har lagt sig, sätter på lite kaffe i köket och i ögonvrån ser att det står något vid fågelstugan som är alldeles för stort för att vara en fågel....Jag slängde mig uppför trappan för att hämta kameran, så tyst jag kunde, ville ju inte skrämma iväg den hungriga gästen som tydligen skrämde fåglarna: Alldeles innan satt där både pilfink, talgoxar, blåmesar, domherrar och gulsparvar och åt men nu var de som bortflugna. Jag var rädd att korten inte skulle gå bra eftersom jag var tvungen att ta genom fönstret, vågade inte öppna det av rädsla att skrämma bort det rädd och hungrig rådjuret. Tror de vart ganska ok, trots fönstret. Efter ett tag vågade sig en stackars hungrig fågel fram, men den tittade förskrämt ner över kanten på fågelstugan för att se vad rådjuret höll på med därunder: Den stackarn plockade ett frö, vände snabbt på sig för att kolla in Bambi därunder: Till slut blev det för mycket och den bestämde sig snabbt för att ta till flykten istället: Måste erkänna att jag är väl inte så förtjust i rådjur i trädgården i vanliga fall, men en sådan är vinter när man vet att de har svårt att få tag i mat, så har jag inte hjärta att mota bort dem. Å andra sidan så får de inte ta ett steg innanför tomtgränsen när tulpaner och annat börjar titta upp, för då blir jag inte glad!
Nu ska jag återgå till beställningen av fröer och renovering av rum.... Färgvalen ändras titt som tätt så nu måste vi skrida till verket inan det ändras igen! Ha en trevlig söndag.