tisdag 31 december 2013

Tillbakablick 2013

De flesta tycks nu göra en tillbakablick över året som gått och när jag skulle rensa mitt 8gb minneskort till kameran blev det automatiskt en sådan även för mig. Hade väl inte tänkt att jag skulle göra något av det, men så är har vi ju det här uttrycket: att minnas är att återuppleva! Måste erkänna att det är ganska mycket som har passerat under året som jag gärna återupplever.
Det jag slås av när kamerans kort ska rensas för att ges plats åt nya upplevelser, förutom att jag bannar mig själv för att jag inte rensar det oftare, är att kameran tycks användas enkom vid semester eller större helger/händelser. Så tråkigt egentligen, då kameran är en av mina "favoritprylar"! Men erkänner att den väger ju en del och iPhonens kameran får jobba en hel del även den, som stand-in, däremellan. Den gör ju faktiskt ett ganska bra jobb som "vardagskamera".

Några stora event detta år var ju bland annat att vår kakelugn äntligen blev lagad! Liam fyllde ett år och bara två veckor efter det så föddes Kevin (makens äldsta sons första barn!)! 
        


       

Så liten han var, Kevin, jämfört med Liam som hunnit fylla ett år. Men nu är han ikapp, en pigg och matglad liten kille!

Nationaldagen tillbringade vi med hela släkten på makens sida vid kursgården här i byn. Historien kring kursgården går långt tillbaka i tiden. Jag har varit på konfirmationsläger där, makens yngsta är döpt där, vi gifte oss i det lilla kapellet, makens näst äldsta dotter har haft fotbollsläger där och vi var ledare... Kursgården är helt enkelt ett vackert ställe man gärna återvänder till. Dessutom så härstammar delar av makens familj från en av stugorna där. Fantastiskt att kunna samlas där.
                                     
         
                                     
        
        
        
        
        
                                       
           
Det var här som Liam fann kärleken vid första ögonkastet, han blev blixtförälskad i lilla Wilma, som dock inte var lika förtjust! Hon undrade allt vad det var för en konstig liten kille som sprang efter henne och ville kramas. 
En varm och skön sommardag i härligt sällskap och strälande sol var det!

Sommaren är ju, som alltid, en höjdpunkt! Njuter i fulla drag av att kunna gå ut i trädgården och se allt som har hänt sedan jag gick där sist, dvs oftast morgonen före.... 
                                         
       
En ständig följeslagare på mina morgonpromenader är ju naturligtvis katten Maya. Favoritplatsen är under japanska dvärglönnen. Där kan hon lurpassa på allt som rör sig runtomkring och helst av allt på katten Smulan, som hon inte gärna låter vara med på morgonpromenaderna. Smulan är dock väldigt medveten om att ifall hon håller sig nära matte så får hon vara ifred....
       
                                    
      

       
      
Finns det något härligare än att kunna ta med sig sin kaffekopp och ta en tidig morgontur i trädgården? Eller att, vid solnedgången, få sätta sig och bara beskåda miraklet som sker mitt framför ögonen? Här behövs verkligen inte något fotoredigeeringsprogram som ändrar färger eller hittar på andra saker, naturen har sitt eget skådespel att bjuda på där ingen make-up behövs. 
Hängmattan har också varit en populär plats i år, där barnbarn har fått gunga och även tagit sig en tupplur emellanåt. 
Livet på landet erbjuder ju en hel del att upptäcka:
          
Kossor, som inte riktigt ville komma fram och hälsa den här gången.
          
Sniglar som spatserade med sitt hus på ryggen i rabatten....
                                  

                                  
Lek vid stranden där man kunde ha på sig pappas gamla solhatt! Något för stor var den, men den skyddade bra mot solen! 
                                         

                                         
Som liten grabb vill man kanske inte endast vara på landet utan det hinns förstås med en tur till stan där man kan fika och titta på racerbåtar, vattenskoutrar mm. Spännande värre!
                                         
Makens yngsta med pojkvän hann med en del besök i Solna också. Här en varm dag när vi besökte Ulriksdals slott. Ganska skönt att sitta lite vid vattnet och ta igen sig efter en promenad i varma solskenet!
                                         
Det var verkligen en härlig sommar med många sköna soldagar. Ser fram mot en likadan sommar igen!

Sedan blev det ett hopp på minneskortet, enda fram till juldagen och en liten herre som skulle öppna sina paket. Först var jag allt lite imponerad över att han snällt väntade på sina paket, men när han blev varm i kläderna så gick han själv fram och sade till om att nu var det dags för ett nytt paket. När sedan gammelfarmor försökte ge honom ett kuvert som var till mamma och pappa så ilsknade han till! det tänkte han minsann inte göra utan det var ju han som skulle ha sina paket. Alla hårda paket fick mamma hjälpa till med, men de mjuka paketen gavs snart till pappa ;-)
                                         
På annandagen var det dags för nästa lilla herre att öppna paket. Det var också spännande, men än så länge så kräver han inte att få öppna alla som finns under granen! ;-) 
          
Kungen i huset fick en t-shirt som verkligen passade honom! Näst äldsta dottern hittade favoritspelet i klädform så att pappa kan spela med rätt klädsel! 
                                     
Största överraskningen var nog ändå till mig... Maken överraskade med en kärleksweekend på Green Hotell i Tällberg! Fantastiskt ställe med otrolig utsikt och god mat. Med egen bastu på rummet så kunde det inte bli bättre! 
          
Det händer ju positiva saker även utanför min privata sfär. I Kärrtorp samlades 17 000 människor för att säga nej till rasism och ja till mångfald. Ja till alla människors lika värde oavsett ursprung! 
Jag hoppas att 2014 bjuder på mer tolerans, mer förståelse för varandra och mer hänsyn våra medmänniskor! Hoppas att människor som läser Avpixlat och Exponerats förvanskade historier kan se igenom detta och se syftet bakom dessa hoistorier och istället läsa sidor som exempelvis BRÅ (Brottsförebyggande Rådet), en myndighet som ligger under justitiedepartementet och därför återger verkligheten som den ser ut utan förvanskning. Där går det att få fram statistik som är sanningsenlig och inte har ett bakomliggande syfte att peka ut människor.

Önskar alla ett riktigt Gott Nytt År, en härlig nyårsafton i sällskap med nära och kära och massor av god mat! 


söndag 1 december 2013

En medelålders kvinnas alla vemödor!

Häromdagen diskuterade jag med ett gäng kloka förtroendevalda på jobbet om yrkets fram- och baksidor när detta med att man förr ofta pratade om att kvinnor ofta arbetade "dubbelt" dök upp. En klok kommentar från en av de manliga närvarande var att det var ju sällan någon frågade en man hur han hann med både jobb och hem med fru och barn! Däremot kunde frågan ställas till en kvinna utan att man egentligen höjde på ögonbrynen.
Den här diskussionen fick ju naturligtvis igång mina tankar och jag började fundera i lite vidare ringar, saker som jag egentligen har diskuterat tidigare på bloggen. Men kanske tål det att diskuteras igen... 
Har vi egentligen kommit så mycket längre i diskussionen kring varför det är olika för kvinnor och män när det gäller yrkesliv och hem? Är det kopplat till kön eller är det mer personlighetsknutet? Eller beror det helt och hållet på uppfostran? Har kvinnor heltidsarbetat för kort tid för att det ska ha hunnit "sätta sig" i samhället att vi helt enkelt måste dela på bördan hemma? För att våra mödrar ska ha uppfostrat sina pojkar till att "dona" i köket istället för att hjälpa pappa med att snickra eller byta däck?
       
                             (lånad från Robert Nybergs hemsida)
För att inte tala om den stereotypa kvinnan som visas upp i alla reklambilder, filmer eller tidningar. Kvinnan ska vara ung, smal, ha allt på rätt ställe (dvs inget får hänga, slänga eller vara av degig art), intelligent (men inte för intelligent), ha erfarenhet (men inte för mycket), vara empatisk (men absolut inte klängig), sympatisk (men inte för trevlig), vältränad (fast inte mer än du själv) och sist men inte minst gärna ha ett välbetalt arbete (men naturligtvis inte för välbetalt för då kan du ju känna dig underlägsen).

Där känner jag att jag inte riktigt hänger med.... Ställer kvinnor samma krav på män, eller bättre uttryckt: upplever män att kvinnor ställer samma krav på dem? För det kanske är det detta handlar om? Att vi kvinnor (eller tydligen/åtminstone jag) upplever att männen ställer dessa krav på oss kvinnor? För det är helt klart att jag inte längre lever upp till bilden av medias perfekta kvinna: jag är varken ung eller smal längre, det mesta hänger fast jag tränar eller åtminstone försöker träna, jag orkar inte alltid vara varken empatisk eller sympatisk, håret blir grått i mittbenan där det syns (bara för att dj-vlas med mig så har färgen inte ändrats på bakre delen av huvudet, där är det fortfarande mörkt) så åldern avslöjas med jämna mellanrum fast jag försöker dölja det med dyra besök hos frisören. 

                                
Frågar mig ofta varför jag hänger med i den här karusellen, men finner att när det gäller håret så är det deprimerande att se så grå ut. Träningen? Ja, jag mår ju bättre av att träna, nästan en euforisk känsla infinner sig efter zumbapassen eller efter ett lyckat löppass.... Åldern kan jag inte göra något åt... 

Så om jag mår bättre av att färga håret eller träna så behöver jag ju inte gnälla, eller hur? Nja, men jag tänker på våra små flickor som tvingas in i rollen av att vara söta och våra små pojkar ska vara tuffa, modiga... 
Som flicka ska man, enligt Lindex, gå från att vara så här sockersöt:
                                   
för att sedan övergå till detta:
      
Känns så där, måste jag erkänna.. Å andra sidan är Lindex inte snällare mot männen när de gör reklam, stereotypen av en man finns även där:
        
Kan tänka mig att, precis som många kvinnor, drömmer män om att vara unga, ha tvättbräda till mage (ingen sexpack där inte) och ingen kal fläck mitt på huvudet... Tänk om man instället för att oroa sig för hur man ser ut skulle se till att må bra, ta hand om varandra och göra som denna fantastiska kvinna gör på sin sida:
                                     
Så från och med nu gör vi revolution på temat: vi duger som vi är och vi hjälps åt med allt därhemma så att alla parter orkar med att leva livet! 
Vi är alla princessor och prinsar som förtjänar att leva och må därefter! 
                                   (alla bilder är idag lånade på nätet, utom en som är min egen)