måndag 26 januari 2015

Underbara söndag

Vilken söndag vi hade igår! Strålande sol från klarblå himmel och ett vitt, glänsande landskap vart man än vände blicken. Som grädde på moset hade vi besök av ett av barnbarnen! En perfekt dag för uteaktivitet med andra ord! Lite övertalning behövdes allt, men när vi väl kom ut så ville han inte gå in alls! 
Det var ju dessutom spännande att se alla träden som hade fällts i trädgården av "Avancerad trädfällning i Nora AB". Fantastiskt att se hur de svingar sig i träden med sina motorsågar som om de vore trapetskonstnärer!
                              

Farfar P fick ju ta hand om alla stammar som låg kvar på marken, i snön och motorsågen såg ju tuff ut! Spännande för en liten kille som snart fyller tre!
I snön hittade vi spår både från kissen som försökt att gå i bilspåren och från rådjuret som hade tagit sig till fågelstugan för att mumsa på fröna som fåglarna har ner på marken. Pulkan ville han gärna dra själv, när han inte satt i den!
Liam upptäckte även att han kunde göra spår i den orörda snön!
Så roligt att vara ute i snön i minus 3 grader och strålande sol! Lätt pudersnö som yrde när man kastade den! Helt klart var det bättre än att vara inne, men efter 1,5 timme så knorrade det allt i magen och det var dags för lunch och en tupplur! Det tog minsann inte länge innan en liten herre sov som en stock!
Till eftermiddagsfikat fick vi besök och de fick alla utstå eldprovet att smaka på en kladdkaka som var helt glutenfri, sötad endast med stevia, vaniljpulver istället för vaniljsocker. Första gången jag gjorde den och nu vet jag att 3 matskedar lakritspulver var alldeles för mycket... Tre teskedar hade nog varit alldeles lagom... Men, men, det var ju första gången jag provade receptet så till nästa gång vet jag! :-)
När det var dags att lämna Finnåker bjöds vi på en fantastisk solnedgång med dimma över fälten då kallare luft svepte in. Svårt att fånga med en enkel mobilkamera, men tyvärr var systemkameran inte med... Lätt att känna att batterierna är laddade efter en sådan härlig vinterdag! 

söndag 18 januari 2015

Projekt pågår

Nu är det ju januari, den månad på året då den stackars plånboken skriker och kvider när man öppnar den, pga den tomma "magen"... Om man, som jag, råkar vilja möblera om och får lust att införskaffa nyheter till diverse utrymmen i huset så gäller det att vara påhittig!
Tar därför till lite tuffa tag på en del möbler som jag länge har tyckt ser tråkiga ut och som inte riktigt "passar in"... Den här helgen blev det målning av det stora äppletskåpet...

Nu är jag ingen målare utan en riktig amatör, jag har inget tålamod och hatar att vänta torktiden ut för nästa strykning.. Men så mycket nybörjare så att jag inte vet att jag måste tvätta penseln/roller mellan strykningar, det är jag inte! Är säker på att killen i färgaffären inte skulle ha instruerat en kille på det sättet... Men nu är ju jag av det feminina könet och det vet ju alla att man måste instruera dem om allt sådant om man jobbar i en färgaffär... 
Inte är jag "putt" inte..

Strykning n 2 täckte bra. Roller på nästan hela möbeln, men på några ställen behövde lilla penseln hjälpa till lite. Sen var det ju det där med torktid igen. Dags för andra projekt då.
Det bruna gamla skrivbordet är numer vitt:
Julen är undanstädad, t o m gardinerna! Skönt!

måndag 12 januari 2015

Plötsligt händer det!

Efter en lång arbetsdag, där jag har funderat om jag verkligen har rätt jobb, om jag gör rätt saker eller om jag borde byta jobb, så kommer jag hem och är rätt pepp ändå på att gå och träna. Trots allt ifrågasättande gällande mina kvalifikationer så har jag ju ändå lyckats med att äta en bra frukost (bovetegröt med bär, lite yoghurt med nyponpulver för ledvärken och en kopp kaffe), lunch utan allt för mycket av det där lilla extra som kan göra saker och ting så gott (det var ju i alla fall en väldigt god hemmagjord köttfärsbiff) och framför allt: jag lyckades hålla fingrarna borta ur knäcken som en väldigt vänlig kollega tog med till jobbet! Dessutom kom en annan kollega med det lockande erbjudandet om en liten tårtbit till kaffet, men även där så lyckades jag ställa min inre gottisgris i skamvrån för att den ens tilltalades av erbjudandet! Heja!

Så kommer jag då hem, ringer ett sista arbetssamtal medan jag byter om till träningspasset, skriver ner några sista anteckningar inför morgondagens möte och fyller sedan förväntansfullt vattenflaskan (som självklart bär jobbloggan) för att bege mig till gymmet.
Väl där så är det fler än jag som har insett att man faktiskt mår bättre när man väl har gjort ett sh'bam-pass, men till vår stora besvikelse så dyker ingen instruktör upp. Men inte deppa ihop, det finns ju en stor sal full av häftiga maskiner som kan få dig att upptäcka muskler du inte ens visste fanns.... 
Så jag ger inte upp, utan kör 10 min crosstrainer i väntan på att ett löpband ska bli ledigt. Äntligen ska min kropp få träna igen efter att inte ha gjort ett jota sedan måndagen före nyår! Upp på löpbandet och så kör vi!
Det är då det händer! Jag inser att jag är "kärring" med allt vad det innebär! Jag har blivit gammal och slapp! Hujedamej! Jag springer några steg till, känner efter lite, försöker hålla ihop min slappa kropp men känner att nej, jag ska nog gå lite innan det händer en alltför stor olycka! Ni som har råkat ut för detta vet vad jag syftar på, ni andra kan ju vara lyckigt ovetande ännu.... Jag kan ju bara säga: njut av ungdomen och en fast kropp, se till att den förblir fast och .... Kniiiiiiiip!! 
                                               
                                                         (bilden lånad från nätet)
      
I mitt huvud rör sig tankarna i ilfart, fast det borde vara mina ben som gör det! Har jag nu blivit helt förslappad, kommer jag aldrig att kunna träna mer?? Paniken ligger på lur, hur ska jag bete mig? Ska jag gå därifrån för säkerhets skull? Syns det ens? Så ser jag mig omkring i salen och ser flera kvinnor som verkar vara bra mycket äldre än mig... Kan de så kan väl jag? Bara för att jag inte har tränat sedan måndagen före nyår så kan jag väl inte ha blivit..........? Ja, ni vet, det där hemska ordet som jag inte vill ta i min mun än mindre skriva här! 
Så komemr den där berömda envisheten fram och jag tänker: nä nu dj-vlar! Inte är du gammal och inte är du ......! Vad gör det om hundra år? Kan ni inte simma alla här i salen så ta på er badpuffarna för nu ska här löpas!
En halvtimme senare går jag nöjd därifrån och inge i salen har behövt varken simma eller ens kliva i en pöl! Ha, släng dig i väggen, "kärring"!


      
                                             (ännu en bild lånad från nätet)

söndag 11 januari 2015

Äntligen!

Äntligen är de klara! Mina raggsockor! Varma och sköna, i en värld som har känts ganska kall under veckan som gått. Kanske kan dagens demonstrationer i Frankrike där så många människor slöt samman mot hat och terrorism ingjuta hopp om att vi kan få en bättre framtid utan sådana hemska inslag?
Med den förhoppningen njuter jag av värmen från mina raggsockor och människor som går samman för en bättre värld!

lördag 10 januari 2015

Overklighetens verklighet

När jag sitter här i mitt varma mysiga matrum efter en god middag med maken, tulpaner på bordet, ljus tända överallt, känns veckans händelser så overkligt! Att någon/några planerar ett sådant fruktansvärt dåd medan jag lever mitt liv i all godan ro mellan jobb, äta, sova, träffa barnbarn och barn, känns så långt borta att när dessa planer någon har smitt når sin kulmen upplevs det som en dålig deckare som jag helst vill slippa se. Hur kan någon reta sig så mycket på några tecknare att de planerar att döda dem och utplåna tidningen de arbetar för? Dessutom passa på att döda några andra oskyldiga som råkade komma i deras väg? Det är, för mig, helt ofattbart!
Kanske bör jag vara tacksam för detta, att det är för mig ofattbart att någon kan tänka sig att begå ett sådant dåd. Jag borde kanske inte heller vara förvånad, vi har ju krig i vår värld, även om jag kan leva relativt trygg och lugn i min lilla värld mellan jobb, familj och fritid. 
Vad skulle det göra om alla hade tillgång till ett litet kök där de kan trivas, laga mat, lyssna på musik eller vad de nu vill göra i sitt kök? Skulle det kosta oss andra som har allt detta så mycket? Eller går det att skapa utan större problem? 
Vad skulle det kosta om alla gav lite så att alla barn i vår värld fick tillgång till utbildning, som senare i livet leder till ett jobb som ger dem möjligheten att leva ett fullgott liv med de förnödenheter som krävs?


tisdag 6 januari 2015

Då var det klart!

Äntligen är mitt julprojekt klart, i de sista skälvande minuterna av ledigheten! Det vore ju förstås dumt att bryta mot en väl inarbetad vana, det där med att alltid göra allt i sista stund...
 Tur att det finns rum där man kan måla!
                         Grunden lagd...
 Färdigt resultat, nu fattas det bara vita stolar. Gissa vad nästa projekt blir?



måndag 5 januari 2015

Uppladdning inför arbetsårets början!

Det är dags att ladda det sista av batterierna inför arbetsårets början på onsdag och finns det något bättre sätt att göra det på än att ta en promenad i solens sista strålar genom byn? Temat för dagen blev inte helt oväntat byns vattendrag. Motljusbilder är ingen bra idé om motljusskyddet är hemma och likaså de filter till linsen som hade behövts. Men när solen väl visar sig så vill man ju ända ha bildbevis, eller?

Vi har ju turen att ha en liten å/bäck som rinner genom byn mellan sjöarna så det finns gott om ställen att fånga både vatten och sol på bild. Samtidigt så är det ändå vissa motiv som återkommer och ett favoritmotiv är stråket mellan dammen ner förbi kursgården. Naturen är fantastisk oavsett årstid där!
Kanske kan någon tipsa mig om vad som har hänt med min kamera, då den inte längre känns lika snabb som den har varit tidigare på inställningen för rörelsemotiv.... Tidigare har jag lyckats fånga när vattnet forsar så tydligt att vattendropparna syns! Nu funkar det inte alls... Och det hjälper tyvärr inte var jag än ställer in skärpan....


Synd att vi inte fick behålla den lilla snön som föll lagom till jul, allt är så mycket vackrare då.
Tog några bilder med mobilen också, ljuset började bli dåligt, mitt bästa objektiv låg kvar hemma i kameraväskan.. Mobilens kamera är helt ok för foton där zoom inte är det viktigaste!



Nu hoppas jag att batterierna är fulladdade så att de håller fram till påsk. Det var längesedan jag kände mig så sliten som jag gjorde innan jul. Efter mycket vila borde det ju vara åtgärdat! Hepp!


torsdag 1 januari 2015

Årets första kväll något av en kulturell flashback!

Tillbringar kvällen i ett kyligt hus, där vårt värmesystem har valt att sluta föra ut värme, lyssnandes på Edith Piaf, denna franska näktergal! Delar med mig av en av hennes fantastiska verk: "Ne me quitte pas"
Det finns så mycket vacker musik att lyssna på och ikväll återupplever jag alla hennes vackra visor. Poetiska visor som för mina tankar tillbaka till min tid som student i Paris, upplevelser av de fantastiska områdena kring Quartier Latin och Montmartre, där många av de stora författarna och konstnärerna ska ha samlas för att diskutera dåtidens aktuella ämnen.



Quartier Latin, det arrondissement i Paris där jag tillbringade mest tid under de år jag studerade på Sorbonne. Där man kunde få sitta ner i lugn och ro på ett café med en god bok, eller besöka mycket trevliga bokhandlar där de tillhandahöll alla titlar en student kunde önska sig på, i stort sett, vilket språk som helst! Här nedan, statyn och det torg, där jag tillbringade en del nyårsaftnar tillsammans med tusentals andra fransmän och studenter från världens alla hörn och där alla kramades och kysste varandra på kinden vid tolvslaget oavsett om man kände varandra eller inte! Det var det glada 80-talet! Eller åtminstone den senare delen av det! 
Det berömda cafét Les Deux Magots, där intellektuella eliten såsom Albert Camus, Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Pablo Picasso, en ung Ernest Hemingway, mfl lär ha diskuterat litterära verk och andra livsavgörande frågor! 
Bilderna har jag lånat från nätet... Mina egna är tyvärr av sämre kvalité då de är tagna långt före digital- och mobilkamerans tid.