söndag 31 januari 2010

Hungrig besökare

Denna morgon bjuder på en hel del överraskningar. Den första av mindre trevlig sort.... När jag gick ner i tvättstugan för att ladda tvättmaskinen så stod dörrarna öppna rakt ut i kylan. Någon har tydligen i fredags glömt sin nyckel hemma och därför gått källarvägen in, men struntat i att stänga dörren ut. Därför har jag nu källaren full av frysta änglatrumpeter och fuschior.. Vilken tur att jag förra året bestämde mig för att övervintra alla pelargoner på övervåningen! Annars hade jag nog inte varit lika lugn. Dessutom var tvättmaskinen fylld med fryst tvätt och naturligtvis hade även vatnet fryst så den går inte att köra... Nåja, vad gör väl det när jag tre minuter senare, när den värsta ilskan över slarvet har lagt sig, sätter på lite kaffe i köket och i ögonvrån ser att det står något vid fågelstugan som är alldeles för stort för att vara en fågel....Jag slängde mig uppför trappan för att hämta kameran, så tyst jag kunde, ville ju inte skrämma iväg den hungriga gästen som tydligen skrämde fåglarna: Alldeles innan satt där både pilfink, talgoxar, blåmesar, domherrar och gulsparvar och åt men nu var de som bortflugna. Jag var rädd att korten inte skulle gå bra eftersom jag var tvungen att ta genom fönstret, vågade inte öppna det av rädsla att skrämma bort det rädd och hungrig rådjuret. Tror de vart ganska ok, trots fönstret. Efter ett tag vågade sig en stackars hungrig fågel fram, men den tittade förskrämt ner över kanten på fågelstugan för att se vad rådjuret höll på med därunder: Den stackarn plockade ett frö, vände snabbt på sig för att kolla in Bambi därunder: Till slut blev det för mycket och den bestämde sig snabbt för att ta till flykten istället: Måste erkänna att jag är väl inte så förtjust i rådjur i trädgården i vanliga fall, men en sådan är vinter när man vet att de har svårt att få tag i mat, så har jag inte hjärta att mota bort dem. Å andra sidan så får de inte ta ett steg innanför tomtgränsen när tulpaner och annat börjar titta upp, för då blir jag inte glad!
Nu ska jag återgå till beställningen av fröer och renovering av rum.... Färgvalen ändras titt som tätt så nu måste vi skrida till verket inan det ändras igen! Ha en trevlig söndag.

lördag 30 januari 2010

Lördag och vilodag

Idag har ingen renovering skett utan inköp till den fortsatta.... Tapeter och färg.. Imorgon väntar fortsättningen!
Lördagen bjöd även på mitt livs första kattutställning. Örebro Conventum bjöd nämligen på vackra katter av alla dess slag. Jag vet inte om det blir fler utställningar för min del, tyckte visserligen att det var härligt att se så fina katter men vissa av dem var så rädda att det skar i mig när jag såg dem i sin bur i väntan att få visa upp sig för domaren.Men visst vart jag sugen på flera av dem! Jösses, så fina en del var!
De hade väl utsmyckade burar med tyger i vilda färger, en del puttinuttiga med rysch och pysch, andra läckra klara färger och en del vilda som påminner om Afrikas vilda kattdjur! Svårt att ta kort var det, då kameran gärna fokuserade på gallret istället för katten inuti buren. Det lustiga var att se hur många av katterna som faktiskt låg och sov i sin kattlåda, där de normalt gör sina behov! Jag har ju tyckt att min Maya är lite mysko då hon gärna går och rullar sig i kattlådan då jag precis har gjort rent den, men här såg jag många som faktiskt låg och sov så gott i den... Lustiga de är! Den här väckte helt klart habegär från min sida och flera liknande låg så gott i sina mattar och hussars knä och gosade så gott, det gjorde gott att se att en del var så vana att vara på utställning att det inte brydde sig om alla runt omkring.
Tror nog att maken var lite rädd att jag inte skulle kunna motstå viljan att bestälal en kattunge från alla dessa uppfödare som erbjöd det jag helst skulle vilja ha: en ragdoll! Men jag var faktiskt ståndaktig och beslöt mig för att tre katter räcker. Vi bor ju på landet och jag skulle inte vilja ha en innekatt, tycker synd om dem... Dessutom vet jag hur ledsen jag blir om jag mister en katt.. Buster har ju försvunnet sedan tre månader och det tog hårt både på mig och på Maya som gärna busade med honom. De andra två damerna vill inte gärna busa, de tycker mest att Maya är jobbig när hon försöker få igång dem. Även om de nu har blivit en aning galna eftersom de är så lite ute i kylan. Smulan går till dörren en så fort jag öppnar den och kylan slår emot henne så backar hon!
Nåja, jag tror nog att nästa gång jag besöker Conventum så blir det nog när det är trädgårdsmässa! ;)

söndag 24 januari 2010

Renovering!

Sedan ett år tillbaka har vi haft ett rum som vi bara ställer "undan" saker i.. Ni vet, ett sådant där rum som man inte behöver vistas i och som man kan stänga dörren om.. Det har lett till att vi har två gamla gungstolar där, ett gammalt skåp med glasdörr, en gammal ekbäddsoffa (som man kan dra ut underdelen på och så är det en säng till) plus den loftsäng som maken byggde till sin son när han ville ha mer plats i rummet.. För att inte glömma lilltjejens gigantiska dockskåp! Lilltjejen är ju snart 13 år och leker definitivt inte med dockskåp längre...
Efter att ha flytta ut möbler så ska här renoveras. En fondvägg ska upp, väggar ska målas och det gamla skrivbordet från 50-talet ska målas svart. Det vart mitt första projekt medan maken sätter upp easy cover för att underarbetet ska bli jämnt och fint! Nu kan jag ge alla ett råd: testa den nya pensel ni tänker använda innan ni målar så att den inte släpper strån! Glad i hågen började jag måla igår kväll. Får se att penseln släpper strån så jag är noga med att pilla bort dem... Tror jag! För vad får jag se när jag kommer upp på morgonen? Jo, massor av strån i det hörn på skirvbordet som stod längst bort från ljuset igår, men som idag ligger i dagsljus från fönstret... Surt, sa räven..

Det var bara att slipa om de ställen där stråna satt fast, för att få bort dem.

Medan det torkade under natten så hade jag noga stängt dörren. Ville inte att mina fyrfotade fröknar skulle få för sig att hoppa upp och lämna fotavtryck på skrivborsskivan och sedan svarta tassar över hela huset. Men efter att ha slipat skivan imorse var jag inte lika noga. Och vad tror ni hände?

Hann inte mer än vända ryggen till så var det tassar över hela skivan av slipdammet... Undrar just om jag kan sätta slipklossar på tassarna så kan de få slipa bäst de vill i huset? Golv och möbler som ska målas om...
Nja, tror inte att det är en bra idé, de skulle bara slipa där de inte får!
Bäst att återvända till "de ångestfylldas rum" för att få något gjort ;)
Ha en skön söndag!

onsdag 20 januari 2010

Längtan

Tänk så lustigt det kan vara: först så längtade jag efter vinter och snö istället för novembers regn och rusk. Nu när vi har så vackert vinterväder så längtar jag oavbrutet efter sol och vår! Helst sommar i och för sig, men jag får väl försöka lägga band på mig och inte ha alltför orimliga krav på min längtan...Tänker på min julros som ännu ligger begravd under snön och inte ens har tillstymmelse till knopp..
Ska man flytta längre söderut kanske? Men problemet då blir väl att man får flytta väldigt mycket söderut för att få sommar så länge som jag egentligen vill.. Skulle vilja kunna njuta av rosor året runt, eller att mina pelargoner var så stora som i Mexiko där de satt i en rabatt i trädgården, inte i någon liten kruka! Eller hibiskusen vid entrén som var en stor buske som blommade så vackert varje vår.. Å andra sidan så var skillnaden mellan mörker och ljus bara en timme, sommar och vinter. Där vinner allt den svenska sommaren med hästlängder, med ljuset återkommer all livsglädje både hos oss och naturen ;)
Åh, vad jag längtar!

lördag 16 januari 2010

Första skolveckan avlagd

Och jösses, så fort det har gått! Dag efter dag bara flög förbi och jag hann knappt blinka... Har träffat alla goa elever igen efter juluppehållet och vi har kommit igång med det mesta. I niornas engelska och svenska handlar mycket om det nationella provet som äger rum snart. En del blir måttligt nervösa över att de inte kan plugga inför det utan att det är ett test över allt de har lärt sig under årens lopp. Själv tycker jag att det är en bra måttstock för att se den nationella nivån så att betygen blir rättvisa och inte givna efter "eget behag". Vi har visserligen klara och tydliga kriterier att gå efter, men ofta så tolkas de mycket olika...
Jag måste erkänna att allt som florerar i mitt huvud just nu handlar om arbetet, orättvisor i världen och hur jag ska hinna med allt... En termin kvar med mina nior och så mycket som jag vill hinna lära dem, ge dem tid att smälta och praktisera innan de försvinner ut i livet utanför grundskolan (förhoppningsvis) trygga väggar.
Visserligen försöker jag varva dessa tankar med frölistor inför sommarens blomsterprakt (hoppas jag!), matlagning, tvätt, städning och ... träning...
För nu börjar det där jag åt under jullovet att visa sig.... Puh! Visst åt jag mycket, men var allt tvunget att sätta sig runt midjan? (bild lånad från nätet)
Därför besöks Nautilus nu tre gånger i veckan + step up i onsdags och imorgon blir det afroaerobics! Men step up? Måste det ge sådan hemsk träningsvärk i vaderna???? Har knappt kunnat gå sedan i onsdags och så fort jag sitter ner och sedan reser mig så känns det som om vadmuskel har blivit hälften så kort... Dessutom så hade jag bekymmer med att få på mig mina snygga stövlar, skaftena kändes helt plötsligt för små i torsdags morse.. det har aldrig hänt förut! Blir det så vill jag inte gå på step up för jag vill inte ha så breda vader att jag inte får på mig stövlarna! Någon som har erfarenhet av detta???

söndag 10 januari 2010

Utlottning!

Hos Moas Lovely Things finns det en utlottning som man bara måste delta i: gå in och lämna en kommentar och ni deltar i utlottning av ett par vackra torgvantar!

lördag 9 januari 2010

Teknikens underverk

Visst är det underbart med teknik? Kameran gör mer och mer framsteg vad det gäller tekniska finesser: bildstabilisering, automatiska inställningar, makro mm. IPoden kan du numera koppla upp dig med mot ditt trådlösa nätverk och datorerna blir mindre och mindre.. Numera kan du koppla upp dig med din IPod om du har en touch, dvs om du måste förflytta dig i huset och inte vill "släpa" på den bärbara datorn, trots att den är endast 10 tum stor, så kan du istället ta med dig din IPod touch och vara ständigt uppkopplad. Vill du lyssna på musik, så varför inte skaffa Spotify och bestämma vad du själv vill lyssna på, bestående av all den favoritmusik du har hunnit skaffa dig under din levnadstid? För att inte tala om mobilerna som idag både är ganska avancerade kameror och så kan du naturligtvis uppdatera Facebook eller blogg utan problem! All denna fantastiska teknik som gör att vi kan vara ständigt uppkopplade och tillgängliga med vad som händer i vårt liv...
Känner att jag hänger med någorlunda bra så länge alla finesser fungerar, men när något börjar krångla så går jag bet.. Blir arg och vill slänga ut "maskinen" genom fönstret utan att öppna det först..
Funderar då över hur vi klarade oss innan alla tekniska uppfinningar nådde den här utvecklingen? Hur gjorde våra föräldrar innan mobiltelefonen slog igenom? Hur fick de tag på oss och hur höll vi barn då oss tillgängliga? Eller passade vi på att smita mer då än vad barnen kan idag? Tror inte det! Har ett minne av att om man hade bestämt träff med någon förälder så var det den tiden och platsen som gällde! Eller minns jag fel?
Undrar just om all denna uppkoppling är så bra för oss? Även om jag är en av alla de som ständigt är uppkopplade via det ena eller det andra, så undrar jag om denna otålighet jag har inombords inte är skapad av detta nyuppfunna behov av att ständigt veta vad andra människor gör eller var de befinner sig. Ett informationsflöde som vi ständigt ska flyta med i som skapar en kaos av motorvägar i våra hjärnor! Är det sunt? Eller ska man hellre befinna sig här?

Högt upp i friheten och beskådandes denna vackra natur? Huamej, nu vart det mycket djupa tankar... Bäst att ta en promenad och få bort alla uppkopplade hjärnvägar en stund

onsdag 6 januari 2010

Inbrott

Det har varit inbrott hos mig... I mitt kontor!! Målet för inbrottet var inte min eller makens dator, inte skrivaren eller kameran med sina objektiv, utan något mycket mer åtråvärt. Werther's Original med prasselpapper! Samma tjuv som förra gången var i farten; nämligen denna väna varelse som ser så oskyldig (men pillimarisk)ut:
Redan här hade hon säkert i tankarna att hon skulle slå till så fort matte gick ut ur kontoret... Problemet var bara att försöka få matte att slita sig från Treasure Madness på Facebook som hon håller på med hela tiden...
Till slut vart tydligen längtan efter dessa prasselpapper för stor för rätt som det var hörde jag bakom min rygg att något pågick. När jag vänder mig om möts jag av denna syn:

Vad är nu detta??? Jo, Maya försöker hitta facket (som jag har stängt eftersom jag vet hur galen hon är i prasselpapper) där jag har några Werther's Original ligger.. Hon står alltså på huvudet i min väska och letar förtvivlat så fort hon kan genom facket. Då hon inget hittar tittar hon upp en stund, för att kolla om något annat fack är öppet på väskan. När hon inget hittar bestämmer hon sig snart för att ta nya tag, det bara måste finnas något papper att leka med där!


Då hon inte lyckades hitta något prasselpapper så gick hon och lade sig för en tupplur, hämta nya krafter för att försöka igen lite senare när hon inte blir tagen på bar gärning med mattes kamera....

2009 Del 1

Året som gått bjöd på en del spännande upplevelser som jag aldrig kommer att glömma! Redan i början av februari dök den största överraskningen upp: att jag hade blivit antagen till Genèveskolan! Under tre veckor i juni skulle jag få delta vid ILOs årliga konferens! ILO är den instans i FN som arbetar med arbetsrätt.
Den överraskningen kom att dominera hela första halvåret, med förberedelser i form av kurser och hemarbete, se till att allt skulle fungera på jobbet medan jag var borta i tre veckor (som tur var inföll kursen när det bara var en vecka med lektioner kvar i skolan innan sommarlovet)...

Som tur var löste det sig med alla turer på jobbet, eleverna fick vikarier till sina lektioner och mina kollegor ställde upp med resten (mentorsdagar osv).
Tänk er att under tre veckors tid få möta människor från hela världen som alla har ett gemensamt mål: nämligen bättre förutsättningar för arbete, lön och villkor för alla i världen, inget mer barnarbete och inget mer slaveri. Nåja, det fanns ju även regeringar och arbetsgivare där, men vi får hoppas att även de innerst inne vill allas bästa. Det var en omvälvande tid för en (till sinnet) ung och oskyldig svenska som hela sitt liv har bott i skyddad verkstad. Ok, tiden i Mexiko fick mig kanske att inse att det existerar orättvisor i världen, men inte på samma sätt som mötet med många fackliga i Genève.
Alla dessa engagerade människor som arbetade för bättre villkor för kvinnor:

Bättre villkor för fackligt engagerade:

Dessa två gjorde nog störst intryck på mig: överst Tarsicio Mora Godoy, ordförande för CUT i Colombia (världens farligaste land att arbeta fackligt i), före detta ordförande för lärarorganisationen och Jan Sithole, ordförande för SFTU under 25 år men som i oktober 2009 klev av ordförandeskapet. Bägge dessa män har under de år de har arbetat fackligt fått utstå mordhot mot sin person och sin familj för sitt engagemang för mänskliga och fackliga rättigheter. Under tiden som jag intervjuade Sr. Mora Godoy så fick han ett mordhot via sms.. Helt overkligt för en svenska från skyddad verkstad! Att läsa i tidningar eller se på tv om vad som händer ute i världen är inte samma sak som att möta det i verkligheten. Verkligheten för Jan Sithole var också något som inte går att fatta för någon från våra breddgrader, att ständigt arresteras för att du strider för dina medlemmars rättigheter utan verklig anledning, att torteras, att inte veta om du överlever hemkomsten från ILOs konferens varje år...
Inte bara alla som deltog på konferensen gjorde stort intryck på mig, utan även de som deltog i Genéveskolan, vi deltagare från de fem nordiska länderna: Island, Finland, Danmark, Norge och Sverige. Mötet med likasinnade som alla brann för det fackliga engagemanget var en vitaminkick som gav mersmak. Vid hemskomsten kändes det så konstigt att inte fortsätta med allt vi ahde jobabt med så intensivt under tre veckor. Då skulle man helt plötsligt ha semester! När jag bara ville sprida allt jag hade lärt mig...
Som ni förstår så fick trädgården bara den skötsel den absolut behövde.. Inte vart det så mycket sått eller planterat som det brukar! Men det ska jag ta igen i år!
Fortsättning följer...

lördag 2 januari 2010

School Answering Machine - något för skolan i Sverige???

Ibland måste man bara få skratta rejält!

"Maya är en tjuv" eller "Så roar sig en katt en lördag!"

När jag, som vanligt, satt vid datorn denna morgon hade jag sällskap av Maya. Hon älskar att sitta i knät, så även denna morgon. Det var bara det att det fanns en baktanke med knäsittandet! På skrivbordet bredvid datorn stod nämligen kartongen med Mozartkulorna, inslagna i härligt frasande papper, som Maya bara älskar... Hon bara måste ha ett papper att leka med...
Ok, det funkade inte med den tassen.. Jag testar den andra!
Matte var med och parerade där också så jag får allt ta till med vänstertassen igen! Rejält den här gången! Tjoho! Jag lyckades!!
Matte vart tvungen att ta bort pappret, knyckla ihop det och kasta det åt mig så att jag kunde leka i en halvtimme med detta papper! Vilken lycka!

Om det inte vore för att jag vet att hon älskar prasslande papper så skulle jag ha blivit rejält sur för att hon försöker sno choklad! Men denna goa misse är inte chokladälskande utan kan helt enkelt inte motstå pappret som frasar och hon minns minsann att det frasade om det när jag öppnade några (!) kvällen innan. Maya tilhör nämligen de som, fast hon ligger och sover någonstans i huset, komer rusande redo för lek om jag knycklar ihop aluminiumfolie i köket. Det spelar ingen roll hur långt borta hon är!En mycket "egen" katt på många sätt! Min Maya! ;)

fredag 1 januari 2010

God fortsättning på ett nytt årtionde!

Så har då 2010 anlänt och vi hoppas på ett bra årtionde. En väg ut ur finanskrisen, en lösning på SAABs elände, slut på svälten på jorden och fantastiska mediciner som slår ut cancer och hiv/aids är saker som står ganska så högt på önskelistan. Bättre hälsa för alla!
Inledningen på det nya årtiondet firades i lugn och ro i det egna hemmet med maken, svärmor och yngsta styvdottern. Middagen är ju alltid en höjdpunkt när det är fest likaså blev det igår. Färsk laxfilé på en bädd av grovt salt och med täcke av persilja och dill med en helt underbar sås till (även den med dill) och pressad potatis... Maken är fantastisk när det gäller att laga mat! Efterrätten var favorit i repris:
Kesella, vispad grädde, lite socker, björnbär och fruktcocktail... Mm!
Man vill ju ändå göra sig lite fin,även om man stannar hemma en sådan här kväll, så något smycke måste ju till. Efter lite letande så hittade jag en brosch som jag tyckte fick duga:
Spindlar är inget jag gillar, tvärtom, men kanske man vänjer sig om man har den som smycke???
Något som jag skulle ha velat fånga på bild var när vi fick syn på rådjuren som, i skydd av mörkret, passade på att äta upp spillet från fågelstugan. Även äppelträden granskades noga i jakt på något kvarblivet äpple (vinterfrukten;)!). Där var nog lyckan inte lika stor för de stackars hungriga djuren. De stod lugnt kvar i trädgården trots att det sköts raketer runt om i byn. I år hade vi faktiskt inte köpt några, utan vi tyckte nog att det kunde vara av miljöskäl (både djur och natur). Vi hade ju turen att få se grannars fina fyrverkeri på betryggande avstånd och inne i värmen!
Så har det då blivit dags att försöka summera det gånga året. Det har hänt så mycket under det året att jag inte riktigt hann med utan det känns fortfarande som om många saker var overkliga och nu med facit i hand så undrar jag om det verkligen har skett? Först och främst Genèveskolan i tre hela veckor...
Men som sagt; summering är på gång, det kommer i ett annat inlägg!
Ha nu en lugn och skön nyårsdag!