2009 Del 1

Året som gått bjöd på en del spännande upplevelser som jag aldrig kommer att glömma! Redan i början av februari dök den största överraskningen upp: att jag hade blivit antagen till Genèveskolan! Under tre veckor i juni skulle jag få delta vid ILOs årliga konferens! ILO är den instans i FN som arbetar med arbetsrätt.
Den överraskningen kom att dominera hela första halvåret, med förberedelser i form av kurser och hemarbete, se till att allt skulle fungera på jobbet medan jag var borta i tre veckor (som tur var inföll kursen när det bara var en vecka med lektioner kvar i skolan innan sommarlovet)...

Som tur var löste det sig med alla turer på jobbet, eleverna fick vikarier till sina lektioner och mina kollegor ställde upp med resten (mentorsdagar osv).
Tänk er att under tre veckors tid få möta människor från hela världen som alla har ett gemensamt mål: nämligen bättre förutsättningar för arbete, lön och villkor för alla i världen, inget mer barnarbete och inget mer slaveri. Nåja, det fanns ju även regeringar och arbetsgivare där, men vi får hoppas att även de innerst inne vill allas bästa. Det var en omvälvande tid för en (till sinnet) ung och oskyldig svenska som hela sitt liv har bott i skyddad verkstad. Ok, tiden i Mexiko fick mig kanske att inse att det existerar orättvisor i världen, men inte på samma sätt som mötet med många fackliga i Genève.
Alla dessa engagerade människor som arbetade för bättre villkor för kvinnor:

Bättre villkor för fackligt engagerade:

Dessa två gjorde nog störst intryck på mig: överst Tarsicio Mora Godoy, ordförande för CUT i Colombia (världens farligaste land att arbeta fackligt i), före detta ordförande för lärarorganisationen och Jan Sithole, ordförande för SFTU under 25 år men som i oktober 2009 klev av ordförandeskapet. Bägge dessa män har under de år de har arbetat fackligt fått utstå mordhot mot sin person och sin familj för sitt engagemang för mänskliga och fackliga rättigheter. Under tiden som jag intervjuade Sr. Mora Godoy så fick han ett mordhot via sms.. Helt overkligt för en svenska från skyddad verkstad! Att läsa i tidningar eller se på tv om vad som händer ute i världen är inte samma sak som att möta det i verkligheten. Verkligheten för Jan Sithole var också något som inte går att fatta för någon från våra breddgrader, att ständigt arresteras för att du strider för dina medlemmars rättigheter utan verklig anledning, att torteras, att inte veta om du överlever hemkomsten från ILOs konferens varje år...
Inte bara alla som deltog på konferensen gjorde stort intryck på mig, utan även de som deltog i Genéveskolan, vi deltagare från de fem nordiska länderna: Island, Finland, Danmark, Norge och Sverige. Mötet med likasinnade som alla brann för det fackliga engagemanget var en vitaminkick som gav mersmak. Vid hemskomsten kändes det så konstigt att inte fortsätta med allt vi ahde jobabt med så intensivt under tre veckor. Då skulle man helt plötsligt ha semester! När jag bara ville sprida allt jag hade lärt mig...
Som ni förstår så fick trädgården bara den skötsel den absolut behövde.. Inte vart det så mycket sått eller planterat som det brukar! Men det ska jag ta igen i år!
Fortsättning följer...