
Känner att jag hänger med någorlunda bra så länge alla finesser fungerar, men när något börjar krångla så går jag bet.. Blir arg och vill slänga ut "maskinen" genom fönstret utan att öppna det först..
Funderar då över hur vi klarade oss innan alla tekniska uppfinningar nådde den här utvecklingen? Hur gjorde våra föräldrar innan mobiltelefonen slog igenom? Hur fick de tag på oss och hur höll vi barn då oss tillgängliga? Eller passade vi på att smita mer då än vad barnen kan idag? Tror inte det! Har ett minne av att om man hade bestämt träff med någon förälder så var det den tiden och platsen som gällde! Eller minns jag fel?
Undrar just om all denna uppkoppling är så bra för oss? Även om jag är en av alla de som ständigt är uppkopplade via det ena eller det andra, så undrar jag om denna otålighet jag har inombords inte är skapad av detta nyuppfunna behov av att ständigt veta vad andra människor gör eller var de befinner sig. Ett informationsflöde som vi ständigt ska flyta med i som skapar en kaos av motorvägar i våra hjärnor! Är det sunt? Eller ska man hellre befinna sig här?

Högt upp i friheten och beskådandes denna vackra natur? Huamej, nu vart det mycket djupa tankar... Bäst att ta en promenad och få bort alla uppkopplade hjärnvägar en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar