Så kan det gå!

Ja, det blir ju inte alltid som man tänkt sig, trots semester och skön ledighet. Vädret visar sig inte från sin bästa sida, men ger ändå lite solglimtar, lagom för att värma en medelålders tants frusna själ!

Gårdagen var ju bara för härlig, med sol, förmiddag i skogen med svamp och bärplock, eftermiddag med fika tillsammans med ett av bonusbarnbarnen med föräldrar, fortsatt sol och lite terapi i trädgården.
Medan jag grävde lite i min lilla "örtagård" åkte maken och handlade det allra nödvändigaste. Enbart det nödvändigaste eftersom vi skulle spendera helgen i Solna och inte behövde handla mat som skulle stå här i onödan.
Efter lite iordningställande av diverse inköp i örtagården så går jag in och förbereder potatisklyftorna som på senare tid (läs semestern) har blivit favorittillbehören till vad vi än äter, nästan. Jag kryddar rejält med färska örter, vitlök och olivolja. Hör sedan hur maken svänger upp på gården.
Glad i hågen, går jag honom tillmötes och möts då av en något surmulen man som förkunnar att det "pyser" ur ett av bakdäcken. Mycket riktigt, det pös ganska rejält... Jaha, hur skulle det nu gå med resan till tåget för att sedan forsla oss vidare till Solna? Nåja, lite mat kanske gör oss klokare, tänkte vi och åt grillat med potatisklyftor...
Det där med att med tiden kommer klokheten eller de bästa idéerna fungerade inte den här gången (heller). Däcket hade fortfarande pyspunka, bilen hade fortfarande inget reservdäck utan denna värdelösa lagningssats som de senare modellerna av Volvo utrustas med. Suck och pust! Vi tittade på varandra, skyllde på att vi måste kolla tågtider och så gick vi in och såg på en tv-serie istället..

Jag borde ju ha fattat att jag skulle vakna mitt i natten och undra hur f-n vi hade tänkt kvällen innan när vi inte hade löst problemet innan vi gick och lade oss! Kl. 02:00 slog jag upp de melerade och kunde inte sluta tänka på varför vi inte hade ordnat allt medan solen fortfarande sken och stressen kunde hållas någorlunda stången. Kanske var punkteringen straffet för att jag hade sagt att det är ju dumt att åka hemifrån nu när solen skiner????

För nu skiner minsann inte solen, lagningssatsen funkade inte som den skulle, fortfarande pyspunka, regnet öser ner MEN mitt i detta elände så kunde vi faktiskt boka om eventet vi skulle gå på: Svartkrogen som bjuder på mat i mörker! Det var ju faktiskt en ljusglimt mitt i allt det regniga.

En annan ljusglimt var att innan det började regna så var det segelflygare ute här i byn. Det var otroligt mäktigt att se dessa farkoster komma flygandes utan det minsta ljud! Stod ena stunden vänd åt ett håll och fotograferade ett plan, vände mig sedan om för att se ett annat komma glidande över trädtopparna. Magiskt! Jag vinkade för fullt i min röda fleecetröja, så piloten fick sig säkert ett gott skratt åt dessa tokiga lantisar! Det bjuder jag på.

Svårt att få till bra kort på det avståndet, hade behövt ett något större zoomobjektiv än det 70-300 jag har. 

Så kommer det sig att vi istället för att sitta på Svartklubben på söder i Stockholm och äta en trerätters middag i komplett mörker, sitter här hemma och myser i stugan, med ett glas rosé (serverat i champagneglas för att göra det hela lite mer festligt) och regnet som forsar ner utanför fönstret. Bredvid mig ligger en katt som med jämna mellanrum tassar på min arm för att påminna mig om hennes existens. Hon tycker att det räcker med knappande på datorn nu! 

                                                   Kära hälsningar "Crazy Catlady"!

Helg med barnbarn!

En intensiv helg är över och vi vilar lite efter att ha haft äventyr sedan i fredags med barnbarnen!
Vi startade i fredags vid lunchtid med att ta tåget till Stockholm! Eller ja, det blev till Bålsta eftersom de bygger om banan. Därifrån bussen till Sundbyberg.

Ett helt äventyr, det där att åka tåg! Tur hade de också, för Liams mamma hade poppat popcorn åt dem! De försvann snabbt, men då de minskade snabbare på ena sidan bordet, misstänker jag att den vuxne mitt emot mig hjälpte till... ;-)

Liam var nog måttligt road av att höra farmor tjata: "Liam, titta här så får farmor ta ett kort". Men att ha kort från alla upplevelser är ju att kunna minnas igen!

                                   

Väl hemma i Solna blev det middag och så ut till lekparken! Där klättrades det för fullt. Det var jättekul tyckte nog både Liam och Kevin. I ögonvrån såg jag hur det var två figurer som sprang runt, runt inne på lekplatsens område, en lite längre och en kortare! Jag hade det betydligt lugnare, då Liam klättrade upp och ner. Det är ju i och för sig bra att Kevin motionerar farfar, det behövs! ;-)

Tänk, vad saker och ting kan förändras. Första gången jag åkte rutschkana med Liam var han stel av skräck och ville inte åka igen. Nu sprang han själv upp och ner i klätterställningen, det enda som var otäckt var när farfar knackade på tunneln när Liam sprang genom den. Busfarfar!  

                                  

                                  

                                                               Klätterväggen avklarad! 

                                  

                            Kevin tyckte också att det var ganska kul att klättra. Det gick upp och ner, fort, fort!                                                       

                                  

Men roligast var sandlådan, att gräva och ösa i traktorn. Det var, by the way, naturligtvis Magnus traktor! Grannen hemma i Finnåker som är Kevin stora favorit, alla traktorer är Magnus traktor!

                     

Selfies är ju på sin plats, när man har haft kul i lekparken. Då måste man också busa med farmor så att hon inget ser, eller hålla i hennes stora näsa! Kevin är däremot mer den coola typen som lugnt sitter på farfars axlar och kollar in läget.

                                   

Bestyren kring läggdags funkade helt ok efter att vi ställt den ena sängen i vårt lilla kök, då bägge grabbarna inte kunde sova i samma rum. Efter mycket om och men, slocknade de som två små ljus.
Dessa två små ljus vaknade tidigt, klockan alldeles för tidigt slog de upp sina ljuvliga ögon och sedan var det full fart! Frukosten intogs vid det höga bordet och sen var det bara att vänta på att klockan skulle bli så pass att vi kunde bege oss till Skansen.

                              

I väntan på tunnelbanan kan man ju alltid läsa lite på broschyren som följde med bilarna som inhandlades dagen innan. Det fanns många fina bilder på bilar som stod på önskelistan. 

                                  

Båt åkte vi också, Djurgårdsfärjan, över till Djurgården och Skansen. Spännande tyckte grabbarna.

                                  

Bäst att grunda med en banan nu när man har varit vaken så länge redan, en stund kvar till lunch och man måste ju orka.

                                  

Denne lille herre ville dock inte ha banan, han ville springa runt på båten, så farfar fick äta upp bananen själv. Fullt sjå med att förklara och hålla i!

Väl framme vart det lugnare av att få sitta i vagnen och rulla fram mot målet, där man sedan kunde få springa helt själv och inte blev tillbakahållen hela tiden.

Första anhalten blev korvstopp på Bollnästorget för intag av nödvändig föda och en kopp kaffe till farföräldrarna. Tilläggas kan att vi var där så tidigt att kafét precis öppnade när vi kom fram!
Efter lite föda var vi redo för Lill-Skansen. Där kunde de springa runt, runt utan restriktioner, något som uppskattades väldigt mycket. Vi farföräldrar började nog redan att känna av bristen på kaffe, eller rättare sagt, möjligheten att dricka det inköpta kaffet, så det var ganska skönt att låta dem springa av sig. Lite lockande tanke på att de kan stanna bakom nätet, kanske? Mikkel Räv kanske kan agera barnvakt medan vi försöker få i oss lite av det inköpta kaffet?

                                   

Skämt åsido, det fanns mycket som barnen kunde titta på, bl a nappmaskinen som återvann gamla nappar som barnen kunde lämna då de inte längre behövde dem. Varken Liam eller Kevin hade någon napp med sig, det var ju lite synd. Hade varit en symbolisk grej att kunna säga att nappen hade ju lämnats till återvinningen!

                                 

                       Många krypin fanns och full fart var det hela tiden. Ett riktigt äventyr!

                                 

                                  De vackra påfåglarna syntes överallt med sina fagra fjädrar!

                                 

Det var inte bara farföräldrarna som var trötta, utan både sälar, björnen, älgarna och vargarna vilade! 

Lodjuret var mer på sin vakt och det kanske berodde på att det fanns små söta lodjursungar. Hann tyvärr bara fånga en på bild och det knappt, de var snabba och jag långsam med att få fram kameran.

              Vargarna sov gott och när vi hade kommit så långt så sov även de två barnbarnen.

Farmor är också trött, får hon plats?

                 Bråttom fick vi minsann: mot närmsta fik för en vilopaus med tillhörande fika! Petissan har           både gott bröd och kaffe. Fort, innan de vaknar!

När de vaknade så var det full rulle igen, denna gång mot djuren på bondgården. Förra året var tuppen Liams favorit och så även i år.

Den gal flera gånger, högt och kaxigt. Det uppskattades inte av Kevin som tyckte det var riktigt läskigt och sökte skydd hos farfar!

                                                Grisarna var roligare, de sov ju i gyttjan!

 Efter att ha sprungit så mycket igen var det dags för lite mat. Eller, ja, lite mums i alla fall. Dagen till ära och Kevins namn på mig (Maya) så valde vi Majas favorit bland alla goda våfflor på menyn. Det var frasig våffla med mjukglass och jordgubbar. Mums! Måsarna flög som vanligt oroväckande nära, men inte lika nära som förra året, då de försökte sno Liams korv!

 Dags för lekpark igen! Upp och ner för trappor och in i torn. Liam hittade roliga ägg som han ville krama lite när han fick reda på att det brukar ligga små fågelungar i sådana ägg.

Det ska glatt erkännas att när vi hade gått från 10-18 så var benen lite trötta. På vägen hem blev det ett stopp på Max för att inhandla, mot mina principer, kvällsmaten. Jag orkade inte ens tänka tanken på att laga mat efter dagens äventyr! Lite skraj för att barnen skulle få ny energi av den söta colan var jag allt, men jag behövde inte oroa mig. Efter en stunds lek och dusch så sov de små änglarna snart sött i sina sängar, med varsitt lodjur som gosedjur.

Dagen därpå var det dags för hemfärd. Återigen buss till Bålsta och sedan tåget därifrån. Framme i Arboga redan kl. 12 för att hinna hem och vara i Finnåker innan det var dags för de små liven att återvända hem till sina respektive föräldrar.

Semester!

              Sova ute är skönt! 

Semester!

Det är söndagskväll och jag kan inte fatta att det faktiskt inte innebär att jag måste plocka ihop och bege mig till Solna, utan jag kan stanna i mitt lilla paradis! Det är SEMESTER! Äntligen!

Både gårdagen och idag har bjudit på sol, trots att regnet stod på menyn enligt väderprognosen. Det kom en skur på eftermiddagen, men då passade vi på att njuta i skydd av trädgårdstältet, med en god bok som nu är slukad! Lotus Blues av Kristina Ohlsson stod på listan och nu måste jag ju ha uppföljaren. Det visade sig ju vara ett smart drag att låta boken ligg avläst så länge, för nu finns ju uppföljaren redan i bokhandeln!

Efter regnet fick kameran komma ut på en tur, tänkte att jag skulle fånga några vackra droppar. Det visade sig vara svårare än jag trott, jag måste erkänna att ett riktigt macroobjektiv skulle sitta fint!

 Doften från schersminen är helt gudomlig, önskar jag kunde spara doften på burk! 

 Svårt att fånga dropparna som jag vill. Flera av dem reflekterar världen upp och ner. Men tyvärr framgår det inte så tydligt som jag ville..
Humlan jobbade på med att försöka få ihop lite mer nektar efter att regnet hade gett sig. Klematisen George bjuder in till middag!

 Rosorna bjuder även de på vackra droppar, men inte alla rosorna tycker om att få vatten på sig. Många regnar sönder helt och hållet, varje knopp blir förstörd oavsett om den är utslagen eller inte.

 Missarna följer gärna med på turerna i trädgården, det gäller att se upp med var man sätter fötterna, för de vill vara nära, nära..
Det kan ju hända att matte har något gott med sig och då gäller det att vara först!