lördag 11 juni 2011

Underbara lördag!

Lördag, studentfest för P's fjärde och nostalgin är på topp! Det var bra blött i ögonvrån igår när vi såg på utlöpet av gymnasisterna hos P som insåg att nu har han bara en kvar i skolan...
Det är alltid lika trevligt när släkten samlas och nu har det varit tätt mellan varven. Födelsedagar och studenter avlöser varandra! Vågen är inte snäll mot mig.... Har inte heller hunnit med zumban, för huset ska ju städas och jag kan inte påstå att det har blivit mycket städa av på senaste tid med flytt av vissa grejer till Uppsala... Det får bli en extra lång löptur imorgon bitti!

I trädgården händer det saker, mest åt det torra hållet. Jösses, vad törstiga alla växter är! Trevligt är ändå att se att rosorna har kommit igång.
Leda är en av favoriterna som jag aldrig tröttnar på att ta kort på:


Så vacker med sina rosaröda knoppar som sedan övergår alltmer mot det vita. Även Hope for Humanity blommar, men även i år är blommorna små, fast jag tycker nog att tillväxten är bättre än förra året.



Kvalitén på korten är inte den bästa, tog med iPhonen, orkade inte springa in efter kameran.
Har försökt rensa i rabatterna men det är stenhårt.. Nu har jag vattnat så vi får hoppas att det mjukas upp lite. Förhoppningsvis kan jag få en snyggare rabatt imorgon.


måndag 6 juni 2011

Underbara ledighet!

Tänk vad skönt att äntligen kunna vara positiv en längre stund än bara någon timme! Så skönt det har varit med ledighet, sol, samvaro, nya inslag och få känna sig älskad!
Någon slags försvarsmekanik inom mig vill ändå slå till och säga "vi får se hur länge det varar", men just idag så känns det positivt och har så gjort under helgen, med vissa undantag. Ibland två steg fram och ett bakåt igen, men mestadels har det varit framåtsyftande. Kan det vara annat än positivt när man märker att den man delar sitt liv med gör allt för att det ska vara bra? Känns skönt att kunna skriva det efter alla deprimerande inlägg, fyllda av rädsla och känslan att vilja fly undan allt.
Vi läser just nu boken "Hemligheten" av Dan Josefsson och Egil Linge. Vi läser den tillsammans och diskuterar. Helt underbar känsla av förståelse! Att våga öppna sig totalt, även för någon man delat bo med i nio år, är inte lätt! Rädslan av att känslorna upplevs som konstiga eller "inte ok" finns där, men suddas sakta men säkert ut. Om båda lever med den känslan är det inte lätt att våga släppa taget om kontrollen.
Kanske underlättar det att solen skiner? Att trädgården är nyklippt, kanterna runt rabatterna fixade (ävenom de behöver rensas också), övernattningslägenheten invigd och vi börjar dessutom känna att vi trivs bra på bägge ställena! I övernattningslägenheten kan vi njuta av att leva stadsliv och hemma njuter vi av landet! Något stor "sommarstuga" kanske, men varför inte? ;-)
Dessutom var vi och tittade på insläppet till balen då makens yngsta son tar studenten i år. Som vanligt var de så vackra, i sina underbara klänningar och kostymer!


Det är alltid en njutning att se ungdomarna gå på sin bal, fyllda av förväntningar och spänning inför vad kvällen har att erbjuda, men även så hoppfulla inför framtiden och vad vuxenlivet har att ge.
Jag hoppas att alla får en lysande framtid och att deras önskan slår in!