måndag 29 december 2014

Bortskämd!

Vissa mornar känns extra lyxiga! En sådan morgon är denna, när maken knallar iväg till jobbet och jag kan krypa ner i sängen igen, titta ut över ett vackert landskap med frostbitna grenar och tända ljusstakar i fönstren på huset mittemot! Kanske behöver man sådana här tillfällen för att ladda batterierna lite extra inför nästa arbetsår?
Dessutom lyxar jag till det lite extra genom att läsa och drömma mig bort till varmare tider...

Sådana här mornar smakar kaffet extra gott!
Om en stund är det dags att klä på sig för att köra ett lite tuffare träningspass nu när all julmat är uppäten och julgodiset bevisligen har lagt sig som ett bommullsband runt midjan. Träningen har ju dessutom lyst helt med sin frånvaro under hela julhelgen, måste ha förlagt inspirationen någonstans och att hitta den har varit lönlöst! Men idag blir det andra bullar av, ska bara ladda lite i sängen först med mitt kaffe och min tidning! ;-)

söndag 28 december 2014

Ljuvligt med långledigt!

Tänk att vi fick lite vitt puder lagom till jul och dessutom krispig kyla som ger allt i naturen en härligt gnistrande glitter!

Fast jag har tjatat ut de här korten på instagram redan så kommer här två från sovrumsfönstret. Måste erkänna att det är så där lagom romantiskt att vakna med solen strålande rakt in i rummet och sedan titta ut och se de vackra grenarna helt beklädda i frost!

Dagen efter så hade temperaturen sjunkit så pass att den fukt som tydligen finns mellan våra fönsterrutor hade frusit till vackra iskristaller! Riktigt lyx att bli bjuden på en sådan "utsikt" efter den gråa trista november och nästan hela december som vi har haft!
Granen som vanligt pyntad med mormors ljusslinga med året 1935 skrivet i kartongen! Den hänger med, med sina fantastiska ljus som går att ställa åt alla håll och vinklar, fungerar fortfarande, inte ett ljus är trasigt! Jag måste nog erkänna att jag är lite tveksam ibland över säkerheten i dessa gamla slingor, men det verkar ju faktiskt stämma det där med att äldre saker håller längre. Hållbarheten kan ju ingen klaga på! Granen är ju dessutom en gran med mjuka barr, inga korta stickiga saker här inte, barr som gömmer sig i åratal, trots dammsugning till förbannelse! Nehej, här kör vi ädelgran.... Kan erkänna att doften från åkta gran saknas litegrann......
Katten Maya fullkomligt älskar när granen kommer fram! Hon både leker med kulorna, sliter lite i änglahåret och rullar sig förtjust på mattan under granen.... Paketens snören låg tyvärr bredvid paketen efter ett tag, Maya tyckte tydligen inte att de passade! Kul hade hon i alla fall, den busen.
Men jul och ledighet i all ära, rätt som det är så blir det lite för långtråkigt att bara sitta och titta på film, läsa eller spela spel. Då är det ju tur att det finns en liten "snickarboa" där man kan ta itu med diverse projekt. Det stora projektet - tapetsering - får nog vänta tills det lilla projektet är klart eftersom målarspruta används för tillfället!
Ska man måla så är det ju bäst att anpassa klädseln! Makeen skrattade gott så jag tyckte att jag kunde bjuda er på ett gott skratt också!
Lägg märke till reklamen för Arlas motsvarighet i Mexiko - Lala! :-) Para mis compas en Torreón/Gomez!

Grundfärgen på, nu gäller det bara att spackla ev ojämnheter som inte ska pryda bordet fortsättningsvis, sen lite mer färg!
Slipning och målning tar ju lite på krafterna, så efter att ha tvättat bort färgen från mina näsborrar (för inte tänkte jag på att jag skulle ha haft munskydd) så blev det en promenad i det ljuvliga vintervädret!
Vi passerade byns vackra årshus! Maken tycker att jag är pinsam när jag fotograferar andras hem, så han skyndar på så fort mobilen åker fram, vill inte bli sedd med den där galnigen som fotograferar allt i byn!

     Ett par kilometer från vårt hus finns de här finingarna! Här hade jag kunnat stanna hela dagen och bara tittat och klappat! Så fina!


Det där med hästar sitter kvar sedan barndomen, minns än idag hur glad jag var när jag besökte min barndomsvän C som hade en fjording vid namn Freja! Ville inte tvätta mina händer på flera dar så att inte hästdoften skulle försvinna! Riktigt så illa är det ju inte längre ;-) Menn nog njuter jag av de ärliga djuren fortfarande. Kanske skulle man ta upp ridningen igen? 

När vi vände kosan hemåt igen så hann solen nästan försvinna bakom trädtopparna!
Att bo så här på landet erbjuder så mycket vackra vyer, så mycket lugn och ro, avslappnande ljud som kvittrande fåglar, oväntade upplevelser som rådjur som helt plötsligt står på trädäcket och tittar in genom fönstret! 
En selfie bjuder vi på under promenaden! Här behövs inget rouge, inte! Det skaffar man enkelt genom att vara ute i minus 10 grader!

Väl hemma så var det allt skönt att få tända i alla lyktor som finns i huset, sedan sitta ned med en kopp varmt glöggte!


Jag fortsätter att njuta av ledighet i ett par dagar till, innan nästa arbetsår börjar och nya utmaningar tar vid! Jag hoppas att nästa år blir ett gott år för alla, att vi alla kan dela med oss av det vi har till de som inte har så att världen blir en bättre plats för oss alla!

söndag 21 december 2014

Ljuvliga morgon!

Jag känner mig otroligt bortskämd av att få njuta av dessa mornar med fågelkvitter och en fantastisk sol som lyser rakt in i sovrummet och värmer min frusna själ!

fredag 19 december 2014

Julledigt

Så kom då äntligen den efterlängtade julledigheten! Ska bli så skönt att få ha lugna mornar och mystid med katter och familj! Tyvärr är familjen en medlem kort sedan denna morgon och ledigheten får ett sken av saknad och sorg över sig. Samtidigt ger ledigheten möjligheten att kunna sörja och minnas i lugn och ro. Våra nära och kära kommer inte alltid att finnas hos oss och ibland blir vi smärtsamt påminda om det! Det gäller att fullfölja alla dessa tankar och idéer som föds och som man säger "vi borde umgås mer med..." eller "vi borde åka och hälsa på....."  
Sorg ter sig så olika hos oss människor, en del gråter för minsta lilla medan andra lyckas hålla allt inom sig tills de i sin ensamhet bryter ihop, för att i nästa stund bita ihop om allt igen. Inget sätt är mer rätt än det andra och det gäller att respektera var och ens sätt. Oavsett om vi förstår eller ej. 
Själv har jag problemet att om jag börjar gråta så är det kört, då rinner det utan stopp! Spelar ingen roll om det så är en film eller en begravning, det är kört så fort det börjar... Minns en film på bio där jag var tvungen att gå ut på toaletten för att kunna "hulka" i fred utan att skämmas ögonen ur mig. 

När vi drabbas av sorg så påminns jag om hur skört livet är och att man aldrig kan förbereda sig nog. Spelar ingen roll att man vet att vi alla ska den vägen vandra, när det händer är det lika j-vligt ändå! Därför är det ju så viktigt att inte bråka för småsaker, som att toalettlocket inte är nerfällt, tvättkläderna inte ligger i tvättkorgen eller att det är jag som får ta hand om disken för det mesta. Det är ju småsaker i det stora hela. Det viktiga är ju att få tillbringa tid med varandra, att få uppleva saker tillsammans, skapa minnen och framtid, så att den dagen vi inte kan vara tillsammans längre finns det i alla fall saker att minnas. 
Känner mig lite extra tacksam just nu över den julklapp som jag fick på jobbet, en gåva till Stadsmissionen, så att någon som inte har det så bra kan få möjlighet att få det lite bättre! Vi har ju mycket att ge varandra och så mycket som vi faktiskt kan dela på, inte bara materiella ting utan kärlek och omtanke om varandra. 
Ta hand om varandra och låt omtanke och kärlek råda istället för sura kommentarer om det som inte blir gjort!

söndag 14 december 2014

En vecka kvar

En vecka kvar innan ledigheten drar igång! Äntligen säger jag bara, det har varit en sådan lång och mörk höst. Konstigt egentligen, vi hade ju en helt underbar sommar, en lång varm höst till att börja med och vi hade ju, utöver det, en vecka i Marseille som var ljuvlig! Hur kan det då kännas som att det har varit en lång och mörk höst? Visst, endast två soltimmar i november gör ju sitt till. Vågar knappt tänka på hur det hade varit om sommaren hade innehållit enbart regn och ingen sol och värme eller om hela hösten hade varit regnig och kall? Är det åldern, månne? Det här med att man inte riktigt orkar med det tunga novembermörkret....
     
Jag ser verkligen fram mot att få tillbringa 2,5 vecka hemma, dvs landet! Det är fortfarande hemma för mig, även om jag mestadeles tillbringar min tid på annan ort. Trivs absolut i lägenheten också, men det blir lite långsamt att tillbringa en helg här, längtar till mitt kök där jag kan titta på fåglarna som rumsterar om vid fågelstugan eller mysa med katterna i lugn och ro. 
        
För att inte tala om hur ljuvligt det är att få tillbringa tid med de två små som ibland besöker oss och förgyller vår vardag. Hoppas på att få njuta av deras sällskap även under denna ledighet.
                                            
Pannkakor tycks vara vägen till framgång när det annars tjatas om kakor. Han ställer ändå snällt tillbaka kakburken när jag säger att det blir mat först, sedan kaka! Farmors hjärtegull!

Inför att julen står för dörren och många kommer att samlas i goda vänners lag eller i stora släktsammankomster så hoppas jag att inga barn ska behöva skämmas för att deras föräldrar dricker för mycket, säger saker de inte menar eller borde säga och att inget går överstyr så att bråk uppstår. Julen ska vara en tid av glädje för våra nära och kära, inte ytterligare en tid av oro för att något ska gå snett. 
GT's chefsredaktör Frida Boysen skrev så himla bra om denna årstid när så många samlas, släkten kommer på besök eller vänner som man inte har träffat på länge tittar förbi när de ändå besöker släkten. Hon skrev visserligen inte om för mycket sprit eller misshandel utan något annat lika viktigt. Hon beskrev hur tanklösa ord kan såra och skapa osäkerhet för all framtid. Hur människor ibland vräker ur sig saker utan att tänka sig för och utan att ta minsta hänsyn till hur mottagaren av dessa ord kommer att påverkas. I hennes fall handlar det om en kommentar om hennes överarmar. I mmitt fall handlade det om att jag skulle raka mina ben.... Jag var, precis som Frida, 14 år och fick höra att jag borde raka mina ben av en person som absolut inte borde fälla kommentarer om min kropp eller mitt utseende, utan borde istället ha fokuserat på att försöka vara en god förälder, den förälder jag aldrig hade under min uppväxt. Den kommentaren sitter fortfarande kvar och påminner mig om att jag måste raka mina håriga ben, för annars är jag inte kvinna! 
Låter kanske löjligt, men precis som Frida beskriver i sitt inlägg inför juletiden som kommer, så påverkade den kommentaren min syn på mig själv och på hur jag borde vara, det var något fel på mig eftersom jag inte hade lika fina, släta ben som andra flickor hade när de var 14 år. Så jag hoppas verkligen att alla tänker lite extra på vad de säger, om de nu måste kommentera någons utseende, så gör det utan att såra mottagaren av kommentaren. Ord sätter spår i själen för resten av livet oavsett om vi är starka eller inte.  

Jag passar på att skriva brev, för hand, till dem som jag inte kommer att träffa denna jul, men som jag gärna hade haft hos mig. Dett blir inte alltid som man har tänkt sig, men man kan alltid visa att man bryr sig genom att skriva några ord. Alla har ju inte viljan eller tillgången till en dator eller läsplatta, trots att det är 2014! ;-)  

tisdag 9 december 2014

När samvetet gör sig påmint!

Ni vet, vissa kvällar känner man bara för att äta något gott till den där kaffekoppen man tar efter maten på kvällen..... Så var det ikväll.. Och i söndags kväll... Så efter maten idag blev det kaffe och lite glass. Inte alls nödvändigt, men ack så gott! 
Så kom då samvetet, som ett brev på posten! Redan när jag hade tagit fram glasbruken och tagit den första skeden så kände jag bara: varför? Varför är jag en svag människa som inte kan säga nej till lite godsaker?? Och jag som inte tränade ikväll... Soffan var ju så skön... 
Så vad gör då frun i detta hus? Jo, hon får så dåligt samvete att det måste rådas bot på det till vilket pris som helst! Hon är ju lite påläst också, har ju en hel hög med IFormtidningar med allehanda tips och något som hon lärt sig på gymmet går väl att göra hemma? Men tyngd då? Har ju ingen kettlebell... Men ser ni, den här frun hon har fantasi, hon! Fram med hantlarna på 1 kg vardera, vristtyngderna på 0,7 kg var och så fram med.... Just det, stora, fina Skultunagrytan i gjutjärn! Något ska den väl ändå duga till är det inte lagas mat i den?! I med tyngderna och vips hade jag min alldeles egen kettlebell på hela 6,7 kg! Både benböj och sit-ups gick utmärkt att utföra! Om det såg roligt ut? Ja, det var nog tur att jag var själv hemma annars hade nog maken ringt efter bil med vitklädda män som kommer med en viss vit tröja.... 

lördag 6 december 2014

Lördag på landet!

En solig decemberdag som också bjöd på fullmåne!

Sista rosknopparna för i år?

Tro det eller ej, men jag har precis plockat in ett par stackars rosknoppar som satt kvar ute i blötan...

Jag vet att jag har plockat in rosor i november, men det här måste vara rekord...

onsdag 3 december 2014

#onmywaytowork

Vackra Solna, morgon som kväll oavsett årstid!

Naturligtvis måste en bild på bästa frukoststället vara med! Du Bon Pain har Sveriges godaste frukostbröd!

tisdag 2 december 2014

Mat- mer än bara nödvändigt ont ju äldre man blir!

Söndagens middag var en höjdare! Helt enkelt en fullträff tack vare  tipset jag fick av en go kollega att köpa Tommy Myllymäkis bok Såser.. Vi gjorde pepparsås, gräddig och god! Till det en potatisgratäng med riven gran padano och så oxfilé.. Tyvärr ingen bild.. Men ack så gott! Till kaffet en liten bit av pepparkakscheesecaken.... Åh!
Jag har lagt märke till att ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag mat, god mat... Läser gärna matreportage, tidningar som handlar om mat, köper kokböcker... Tur att jag inte äter i samma omfattning som jag läser om mat för då skulle strumpbyxorna med förstärkning för magen få ersättas av korsett, modell större! Menar då inte den sexiga typen utan mer denna modell, den som ger midja men som tillåter svällande delar nertill att få plats:
Som tur är har maken samma intresse. God mat, goda efterrätter... Lägg sedan på chips, choklad och vin så är det ju ett rent under att vi inte rullar fram! För maken skulle det ju visserligen endast vara ett hälsoproblem medan det för en kvinna blir problem av helt andra dimensioner, utöver hälsan. Eller vad säger vi om den bild som vi kvinnor "måste" leva upp till?? Det där med att kombinera ett växande matintresse med att hålla vikt och form är ju inte det lättaste. Speciellt inte under den här mörka delen av året, då soffan lockar mycket mer än gymmet... Ett glas vin låter inte så dumt eller varför inte pepparkakor med lite ädelost? Allt för att muntra upp den här dystra tiden på året.
För att väga upp alla dessa kokböcker och intresset för att gynna gourmetlökarna så har jag lite balans i bokhyllan! Boken "Mage, rumpa och lår" av Annika Sjöö, tidningen Iform och bakom soffan står en rockring på 1,8 kg.... Har samlat ihop en liten favoritlista på zumbavideos på Youtube för att kunna köra något pass här hemma. Tyvärr så har ju gymmet där jag går ett annat pass istället för Zumban. även det kul, men ändå inte lika kul, jag saknar den latinamerikanska musiken! Den lilla "latina" som gömmer sig inom mig får komma ut då, visserligen längst bak i salen så ingen ska se när jag släpper loss, men ändå! Jag är en blyg "latina"!! Fick faktiskt den trevligaste komplimangen jag har fått på länge av en tekniker på jobbet (en äkta "latino")- han sa: Vet du att du är precis som en latina? Jag var snabb att säga tack innan han ändrade sig! Finns ju en anledning till att jag trivdes med människorna i México! ;-)
Nu tänker ni säkert att jag är så duktig som kör egna pass hemma..... Jo, om det vore så väl ändå. Jag skrev ju faktiskt bara att jag har samlat ihop en liten favoritlista.... För steget mellan att samla på sig böcker och tidningar eller musik till tänkta pass här hemma, till att faktiskt genomföra det är så stort.. Uj, vad lat jag blir då.. Men intentionen är ju att jag ska ta tag i mig själv! Imorgon! Tills dess får gymmet vara det som jagar på mig någon gång i veckan.
 
Å andra sidan finns det ju allvarligare problem just nu. SD har bestämt att de ska sänka regeringens budget imorgon och hittills har allianspartierna vägrat förhandla. Läser en hel del kommentarer som gör ont i hjärtat på sociala medier, bland annat de som säger att de vill ha bort sittande regering till varje pris. För mig finns det inte på kartan att jag ens skulle tänka tanken att liera mig med ett parti som SD. De står för allt som skrämmer mig, de har ett "vi och de" tänk som bara kan leda till ett mer segregerat samhälle, detta utifrån dagens kommentar från SD där de säger att de "kommer att fälla alla regeringars budget som leder till invandring". Undrar just hur Almqvist tänkte där när han emigrerade till Ungern? Hade han också en tanke om att "fälla alla regeringars budget som leder till invandring"? Han är ju en invandrare i Ungern.
Själv bodde jag utomlands i 10 år. Jag blev fantastiskt väl mottagen, fick ta del av både Frankrikes och Mexicos utbildningssystem, vårdsystem mm och i Frankrike även socialförsäkringssystemet som garanterade mig graviditets-/föräldrapenning. Om jag, först som student och sedan som invandrad, fick ta del av dessa försäkringssystem utomlands varför ska inte vi kunna erbjuda detsamma. Jag flydde inte från krig, blev inte tvingad att fly för mitt liv, jag gjorde det för mitt höga nöjes skull.... Varför ska vi då inte kunna erbjuda detsamma till de som tvingas fly? Mexico har inte samma standard som Sverige, vad gäller det försäkringssystem mm, men ändå blev jag väl omhändertagen, fick tillgång till i stort sett fri vård och till utbildningssystemet.
 
Kanske blir det bättre av en natts sömn? Vill intala mig det... Hoppas på att få sova ordentligt, utan att vakna varje timme för att kolla klockan... Kanske, kanske, kanske vaknar jag upp till ett mer empatiskt Sverige, ett Sverige som tar ansvar och där människor bryr sig om varandra oavsett var man kommer ifrån.
 
 

söndag 23 november 2014

Mums på en söndag!

Vissa recept måste bara testas och idag testade vi detta:

Pepparkakscheesecake med vit choklad

12–14 bitar

Botten
ca 50 g Digestivekex (kan bytas ut med pepparkakor)
ca 200 g pepparkakor
80 g smör, smält

Fyllning
200 g färskost, t ex philadelphia
3 äggulor

1 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

3 dl vispgrädde, vispad
150 g vit choklad, smält
3 äggvitor

Garnering
½–1 apelsin, rivet skal
några pepparkakor

GÖR SÅ HÄR

1. Sätt ugnen på 200 grader. Krossa pepparkakorna till smulor och blanda dem med smöret. Tryck ut smuldegen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

2. Grädda bottnen mitt i ugnen i 7–9 min. Låt den kallna helt. (Gräddningen i ugnen kan uteslutas, men gör bottnen lite frasigare och att den håller ihop lite bättre).

3. Blanda färskost, äggulor, florsocker, vaniljsocker, grädde och choklad. Vispa äggvitorna till ett hårt skum och rör försiktigt ner dem i smeten.

4. Bred ut smeten på smulbottnen. Riv apelsinskalet och strö det på ytan. Låt kakan stå i frysen i några timmar. Ta fram den ca 20 min före servering. Dekorera med pepparkakor, men tänk på att de mjuknar efter ett tag på kakan..

Jag kommer garanterat att göra den igen, blir perfekt till ☕ i advent! 

Receptet kommer från tidningen Hembakat!

torsdag 20 november 2014

En helt vanlig torsdag!

Även en helt vanlig torsdag går det att njuta av vackra byggnader på väg till möte i storstan!

Här har inte vem som helst kontor!

Men dagens vackraste bild består ändå av det evenemang anordnat av Norrmalms kommunala förskolor "Tusentals lyktor under samma himmel"
Dagen avslutades på mycket trevligt sätt med två av makens kollegor på Monks.
Nu väntar jag bara på att "Blacklist" ska börja så är torsdagen komplett. En dag till så är även veckan komplett och helgen ett faktum!  Välbehövligt efter en mycket välfylld vecka!

tisdag 18 november 2014

Saker av vikt

Jag måste erkänna att jag förvånas över hur folk kämpar för att få kalla bakverk för det som de tycker är bakverkets rätta namn, oavsett innebörden av namnet för delar av mänskligheten. Ser till min stora förvåning att det väcker anstöt hos en del av mina facebookvänner att ordet "N....bollar" inte bör användas då det är ett rasistiskt tillmäle. En del ojar sig och säger att "det heter vitlök, men det är ok" som om det vore jämställt med att använda n-ordet. 
Jag plockar inte bort några av mina FB-vänner pga deras ställningstagande i den här frågan, därför att jag vet att det är människor med otroligt stora hjärtan och empati för andra människor. Men just därför blir jag så förvånad över varför det inte är begripligt att ett ord som människor upplever är nedsättande, nedvärderande, pejorativt mm inte ska användas. Ett ord som påminner om århundraden av utnyttjande och förnedring! 
Jag kan ta ett ganska enkelt och nära exempel från min egen uppväxt om ord och dess påverkan på människor. När jag växte upp som "lantis" fanns ett ord som jag absolut inte ville förknippas med och det var "bonnläpp". Ett ord som användes för att tala om att man ansåg någon vara okunnig, ointelligent, obildbar och helt utan framtidsutsikter. Det här förstod jag direkt när ordet användes för att beteckna oss barn som gick i en skola på landet och jag minns än idag hur det kändes när vi kom till den skola där vi hade gymnastik och träslöjd. "Nu kommer bonnläpparna"! Som om de var bättre, bara för att det fanns en affär, bibliotek, bank, kyrka och kiosk i samhället. Ännu värre var det när det var dags för idrottstävlingar mellan kommunens olika skolor. Det gjorde det kanske inte lättare att mitt namn var ovanligt, jag fick ofta frågan om jag behövde vattnas.... Tog igen det i själva tävlingarna, på 60 m och längdhopp..
Men jag slapp i alla fall nedsättande ord om min hudfärg! Jag fick stå ut med att kallas bonnläpp och andra saker för mitt ovanliga förnamn, barnen från "stan" såg ner på oss lantisar... Känslan finns kvar och därför är det så svårt att förstå varför en del på sociala medier är så arga över att inte få kalla saker vid "dess rätta namn"! 
Några exempel som visar på hur befängt just kampen om n....boll är: jag lagar älggryta och använder då älgkött! Jag lagar lammgryta och använder lammkött! Gör potatisgratäng och använder potatis. När jag gör det berömda bakverket som jag kallar chokladbollar så använder jag CHOKLAD! Jag använder inte något annat och definitivt inte en n.....! 
Nu frågar säkert någon påhittig människa:"men om du gör en Janssons frestelse, har du i en Jansson då"??? Nej, det har jag ju inte, men jag tror inte att någon tar illa vid sig av att bli kallad Jansson?! Hette det i efternamn under hela min uppväxt och efternamnet var aldrig ett problem! 

Så, alla ni som "slåss" för att få kalla saker vid dess rätta namn, tycker ni att det är ok att mobba? Att trycka ner andra? Om någon tar illa vid sig av att bli kallad bonnläpp skulle ni då fortsätta att kalla den personen för det, bara för att ni känner för det? Eller skulle ni ta hänsyn till den människan och låta bli, oavsett vad ni tycker? Ni kanske tycker att jag är en bonnläpp, men av hänsyn till mig kanske ni kan låta bli att säga det? Samma sak gäller väl om en människas hudfärg, ursprung eller utseende? Av hänsyn till människan bakom detta och för att inte vilja såra någon så kan vi väl låta bli att säga "n....boll" eller att någon är ful, bonnläpp osv? Kanske kan det göra världen rollen bättre plats för många av oss! 

lördag 15 november 2014

En trädgård i sorg!

Eller det är kanske inte trädgården som är i sorg utan det är väl snarare jag, när jag ser vad det fallna trädet har ställt till med. Då menar jag inte bara växthuset utan även rabatterna som fanns i närheten av växthuset.
Här syns kronan som hamnade rakt över rabatten. Växthuset låg alldeles bredvid där gräsklipparen står. 
Det ser ju inte så kul ut längre.... Vi har plockat reda på alla "rutor" av polykarbonat. Måste erkänna att jag är otroligt glad att växthuset inte var av glas! Nu var det bara att plocka reda på allt och det enda som var av glas var ett bord som stod inne i växthuset. 
Maken har gått lös med motorsåg så nu återstår bara att plocka rätt på allt.
Men visst sörjer jag när jag tänker på hur det har sett ut och när jag undrar hur det har gått för växterna i rabatten och de som satt runt växthuset....
Den här rabatten har jag ju hållit på med i flera år, flyttat stenar till, lagt på duk, haft på sand, blandat med jord, förbättrat jorden, grävt om, grävt till, bytt växter, lagt kant... Ja, ni vet ju hur man håller på i trädgården. Den här rabatten har ju fått lite extra omsorg eftersom den låg i anslutning till växthuset och skulle locka till att vilja vara i den delen av trädgården. Både natt och dag! Här är det väldigt mycket solljus, men den syns ändå. Buddhan som blommar, rosbuskarna som har växt upp ordentligt, det vita gruset på gången som ser till att den röda fina japanska flikbladiga dvärgblodlönnen syns extra mycket.... Första bilden visar hur rabatten ser ut nu, från andra hållet och då har jag ändå tagit bort mycket av grenarna från kronan som hamnade rakt över rabatten. 

Bakom Buddha skymtar det vita gruset som vi har lagt på den lilla gången mellan pionrabatten och den här lilla trekanten för att lyfta lite av färgerna. Vi tyckte att det var så fint mot de mörkt röda växterna i rabatten.
Nu får man bara en känsla av att strunta i allt och bara låta det vara, "det är ju ändå ingen idé"... Kanske ska man skylla på det grå vädret? När jag bläddrar bland mina bilder från sommaren så hittar jag den här bilden från inuti växthuset:
Men fy, så deppigt det blev! Känns ju lite löjligt att deppa över ett växthus och en rabatt när det kunde ha varit värre! Får ta och ta mig rejält i kragen, det finns ju faktiskt mycket värre saker att vara deppig över, det här är ju verkligen ingenting. Ingen kom till skada, mina pelargoner gick att rädda och de tar igen sig inomhus och ingen av katterna var i växthuset när trädet föll! Skäms på mig! Deppa så där.....
Tittar istället på lite mer bilder från sommaren för att pigga upp min dystra novembersjäl:
 Två glada "gamlingar" på promenad
 Tant blåser bubblor
Maya övervakar trädgårdsarbete!