tisdag 2 december 2014

Mat- mer än bara nödvändigt ont ju äldre man blir!

Söndagens middag var en höjdare! Helt enkelt en fullträff tack vare  tipset jag fick av en go kollega att köpa Tommy Myllymäkis bok Såser.. Vi gjorde pepparsås, gräddig och god! Till det en potatisgratäng med riven gran padano och så oxfilé.. Tyvärr ingen bild.. Men ack så gott! Till kaffet en liten bit av pepparkakscheesecaken.... Åh!
Jag har lagt märke till att ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag mat, god mat... Läser gärna matreportage, tidningar som handlar om mat, köper kokböcker... Tur att jag inte äter i samma omfattning som jag läser om mat för då skulle strumpbyxorna med förstärkning för magen få ersättas av korsett, modell större! Menar då inte den sexiga typen utan mer denna modell, den som ger midja men som tillåter svällande delar nertill att få plats:
Som tur är har maken samma intresse. God mat, goda efterrätter... Lägg sedan på chips, choklad och vin så är det ju ett rent under att vi inte rullar fram! För maken skulle det ju visserligen endast vara ett hälsoproblem medan det för en kvinna blir problem av helt andra dimensioner, utöver hälsan. Eller vad säger vi om den bild som vi kvinnor "måste" leva upp till?? Det där med att kombinera ett växande matintresse med att hålla vikt och form är ju inte det lättaste. Speciellt inte under den här mörka delen av året, då soffan lockar mycket mer än gymmet... Ett glas vin låter inte så dumt eller varför inte pepparkakor med lite ädelost? Allt för att muntra upp den här dystra tiden på året.
För att väga upp alla dessa kokböcker och intresset för att gynna gourmetlökarna så har jag lite balans i bokhyllan! Boken "Mage, rumpa och lår" av Annika Sjöö, tidningen Iform och bakom soffan står en rockring på 1,8 kg.... Har samlat ihop en liten favoritlista på zumbavideos på Youtube för att kunna köra något pass här hemma. Tyvärr så har ju gymmet där jag går ett annat pass istället för Zumban. även det kul, men ändå inte lika kul, jag saknar den latinamerikanska musiken! Den lilla "latina" som gömmer sig inom mig får komma ut då, visserligen längst bak i salen så ingen ska se när jag släpper loss, men ändå! Jag är en blyg "latina"!! Fick faktiskt den trevligaste komplimangen jag har fått på länge av en tekniker på jobbet (en äkta "latino")- han sa: Vet du att du är precis som en latina? Jag var snabb att säga tack innan han ändrade sig! Finns ju en anledning till att jag trivdes med människorna i México! ;-)
Nu tänker ni säkert att jag är så duktig som kör egna pass hemma..... Jo, om det vore så väl ändå. Jag skrev ju faktiskt bara att jag har samlat ihop en liten favoritlista.... För steget mellan att samla på sig böcker och tidningar eller musik till tänkta pass här hemma, till att faktiskt genomföra det är så stort.. Uj, vad lat jag blir då.. Men intentionen är ju att jag ska ta tag i mig själv! Imorgon! Tills dess får gymmet vara det som jagar på mig någon gång i veckan.
 
Å andra sidan finns det ju allvarligare problem just nu. SD har bestämt att de ska sänka regeringens budget imorgon och hittills har allianspartierna vägrat förhandla. Läser en hel del kommentarer som gör ont i hjärtat på sociala medier, bland annat de som säger att de vill ha bort sittande regering till varje pris. För mig finns det inte på kartan att jag ens skulle tänka tanken att liera mig med ett parti som SD. De står för allt som skrämmer mig, de har ett "vi och de" tänk som bara kan leda till ett mer segregerat samhälle, detta utifrån dagens kommentar från SD där de säger att de "kommer att fälla alla regeringars budget som leder till invandring". Undrar just hur Almqvist tänkte där när han emigrerade till Ungern? Hade han också en tanke om att "fälla alla regeringars budget som leder till invandring"? Han är ju en invandrare i Ungern.
Själv bodde jag utomlands i 10 år. Jag blev fantastiskt väl mottagen, fick ta del av både Frankrikes och Mexicos utbildningssystem, vårdsystem mm och i Frankrike även socialförsäkringssystemet som garanterade mig graviditets-/föräldrapenning. Om jag, först som student och sedan som invandrad, fick ta del av dessa försäkringssystem utomlands varför ska inte vi kunna erbjuda detsamma. Jag flydde inte från krig, blev inte tvingad att fly för mitt liv, jag gjorde det för mitt höga nöjes skull.... Varför ska vi då inte kunna erbjuda detsamma till de som tvingas fly? Mexico har inte samma standard som Sverige, vad gäller det försäkringssystem mm, men ändå blev jag väl omhändertagen, fick tillgång till i stort sett fri vård och till utbildningssystemet.
 
Kanske blir det bättre av en natts sömn? Vill intala mig det... Hoppas på att få sova ordentligt, utan att vakna varje timme för att kolla klockan... Kanske, kanske, kanske vaknar jag upp till ett mer empatiskt Sverige, ett Sverige som tar ansvar och där människor bryr sig om varandra oavsett var man kommer ifrån.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar