tisdag 15 november 2011

Underbara tisdag!

Om ni bara visste vad det betyder för mig att skriva underbara tisdag! Som synes på bloggen har den inte varit prio nr 1 under hösten utan det har fått stå tillbaka för andra viktigare saker, som t ex min egen hälsa. Inte för att jag har varit sjuk, men därför att sedan våren har det varit otroligt tufft och jag vågar fortfarande inte andas ut och ropa hej. Men jag tar små myrsteg mot att hitta tillbaka till den där glada personen som jag brukar känna igen som mig själv, den där personen som för det mesta hittar positiva saker i allt hon företar sig, ser en utmaning i att klara det som andra säger "det går aldrig" om... Det har funnits dagar när jag helst har velat dra täcket över huvudet och inte velat stiga upp alls, någonsin. Dagar när jag har betett mig som en annan människa, dagar då jag har känt mig helt främmande för mig själv, då ingen kan förstå eller känna min smärta. Dagar då tårarna kommer till synes utan anledning. Jag hoppas verkligen att dessa dagar är över! Jag har sådan ofantlig tur som har ett arbete jag älskar, kollegor som är fantastiska, är frisk, en son som jag älskar över allt annat och en man som har fått utstå allt detta och ändå står kvar vid min sida. Vilken resa! Att inse att den man älskar inte är ofelbar, att inse att man själv inte är perfekt utan att vi bägge kan göra misstag som man aldrig trodde att man skulle utsätta den andre för, att sedan inse att det går att bearbeta sin självbild, inse sina brister, ta itu med dem och försöka förbättra det man har, det är en sjuhelsikes resa som jag inte vill göra om någonsin. Men trots det så har jag insett att det kan komma bra saker ur något som man ser som en katastrof när det väl händer. Att det sedan händer saker inom familjen som man inte råder över, inte kan göra något åt gör inte saken lättare. När man dessutom inte kan finnas där för att stötta familjemedlemmen som råkar illa ut så känns det etter värre.... Men nu har jag bestämt mig för att det får vara nog för i år, nu ska här mås bättre. Inget mer ömkande, utan nu ska mitt gamla jag få återuppstå i en ny förbättrad version med fler applikationer och programvara som är mer användbar. Så nu slutar vi med att inte kunna sova om nätterna, att inte kunna äta mat och att gråta!