Helg med barnbarn!

En intensiv helg är över och vi vilar lite efter att ha haft äventyr sedan i fredags med barnbarnen!
Vi startade i fredags vid lunchtid med att ta tåget till Stockholm! Eller ja, det blev till Bålsta eftersom de bygger om banan. Därifrån bussen till Sundbyberg.

Ett helt äventyr, det där att åka tåg! Tur hade de också, för Liams mamma hade poppat popcorn åt dem! De försvann snabbt, men då de minskade snabbare på ena sidan bordet, misstänker jag att den vuxne mitt emot mig hjälpte till... ;-)

Liam var nog måttligt road av att höra farmor tjata: "Liam, titta här så får farmor ta ett kort". Men att ha kort från alla upplevelser är ju att kunna minnas igen!

                                   

Väl hemma i Solna blev det middag och så ut till lekparken! Där klättrades det för fullt. Det var jättekul tyckte nog både Liam och Kevin. I ögonvrån såg jag hur det var två figurer som sprang runt, runt inne på lekplatsens område, en lite längre och en kortare! Jag hade det betydligt lugnare, då Liam klättrade upp och ner. Det är ju i och för sig bra att Kevin motionerar farfar, det behövs! ;-)

Tänk, vad saker och ting kan förändras. Första gången jag åkte rutschkana med Liam var han stel av skräck och ville inte åka igen. Nu sprang han själv upp och ner i klätterställningen, det enda som var otäckt var när farfar knackade på tunneln när Liam sprang genom den. Busfarfar!  

                                  

                                  

                                                               Klätterväggen avklarad! 

                                  

                            Kevin tyckte också att det var ganska kul att klättra. Det gick upp och ner, fort, fort!                                                       

                                  

Men roligast var sandlådan, att gräva och ösa i traktorn. Det var, by the way, naturligtvis Magnus traktor! Grannen hemma i Finnåker som är Kevin stora favorit, alla traktorer är Magnus traktor!

                     

Selfies är ju på sin plats, när man har haft kul i lekparken. Då måste man också busa med farmor så att hon inget ser, eller hålla i hennes stora näsa! Kevin är däremot mer den coola typen som lugnt sitter på farfars axlar och kollar in läget.

                                   

Bestyren kring läggdags funkade helt ok efter att vi ställt den ena sängen i vårt lilla kök, då bägge grabbarna inte kunde sova i samma rum. Efter mycket om och men, slocknade de som två små ljus.
Dessa två små ljus vaknade tidigt, klockan alldeles för tidigt slog de upp sina ljuvliga ögon och sedan var det full fart! Frukosten intogs vid det höga bordet och sen var det bara att vänta på att klockan skulle bli så pass att vi kunde bege oss till Skansen.

                              

I väntan på tunnelbanan kan man ju alltid läsa lite på broschyren som följde med bilarna som inhandlades dagen innan. Det fanns många fina bilder på bilar som stod på önskelistan. 

                                  

Båt åkte vi också, Djurgårdsfärjan, över till Djurgården och Skansen. Spännande tyckte grabbarna.

                                  

Bäst att grunda med en banan nu när man har varit vaken så länge redan, en stund kvar till lunch och man måste ju orka.

                                  

Denne lille herre ville dock inte ha banan, han ville springa runt på båten, så farfar fick äta upp bananen själv. Fullt sjå med att förklara och hålla i!

Väl framme vart det lugnare av att få sitta i vagnen och rulla fram mot målet, där man sedan kunde få springa helt själv och inte blev tillbakahållen hela tiden.

Första anhalten blev korvstopp på Bollnästorget för intag av nödvändig föda och en kopp kaffe till farföräldrarna. Tilläggas kan att vi var där så tidigt att kafét precis öppnade när vi kom fram!
Efter lite föda var vi redo för Lill-Skansen. Där kunde de springa runt, runt utan restriktioner, något som uppskattades väldigt mycket. Vi farföräldrar började nog redan att känna av bristen på kaffe, eller rättare sagt, möjligheten att dricka det inköpta kaffet, så det var ganska skönt att låta dem springa av sig. Lite lockande tanke på att de kan stanna bakom nätet, kanske? Mikkel Räv kanske kan agera barnvakt medan vi försöker få i oss lite av det inköpta kaffet?

                                   

Skämt åsido, det fanns mycket som barnen kunde titta på, bl a nappmaskinen som återvann gamla nappar som barnen kunde lämna då de inte längre behövde dem. Varken Liam eller Kevin hade någon napp med sig, det var ju lite synd. Hade varit en symbolisk grej att kunna säga att nappen hade ju lämnats till återvinningen!

                                 

                       Många krypin fanns och full fart var det hela tiden. Ett riktigt äventyr!

                                 

                                  De vackra påfåglarna syntes överallt med sina fagra fjädrar!

                                 

Det var inte bara farföräldrarna som var trötta, utan både sälar, björnen, älgarna och vargarna vilade! 

Lodjuret var mer på sin vakt och det kanske berodde på att det fanns små söta lodjursungar. Hann tyvärr bara fånga en på bild och det knappt, de var snabba och jag långsam med att få fram kameran.

              Vargarna sov gott och när vi hade kommit så långt så sov även de två barnbarnen.

Farmor är också trött, får hon plats?

                 Bråttom fick vi minsann: mot närmsta fik för en vilopaus med tillhörande fika! Petissan har           både gott bröd och kaffe. Fort, innan de vaknar!

När de vaknade så var det full rulle igen, denna gång mot djuren på bondgården. Förra året var tuppen Liams favorit och så även i år.

Den gal flera gånger, högt och kaxigt. Det uppskattades inte av Kevin som tyckte det var riktigt läskigt och sökte skydd hos farfar!

                                                Grisarna var roligare, de sov ju i gyttjan!

 Efter att ha sprungit så mycket igen var det dags för lite mat. Eller, ja, lite mums i alla fall. Dagen till ära och Kevins namn på mig (Maya) så valde vi Majas favorit bland alla goda våfflor på menyn. Det var frasig våffla med mjukglass och jordgubbar. Mums! Måsarna flög som vanligt oroväckande nära, men inte lika nära som förra året, då de försökte sno Liams korv!

 Dags för lekpark igen! Upp och ner för trappor och in i torn. Liam hittade roliga ägg som han ville krama lite när han fick reda på att det brukar ligga små fågelungar i sådana ägg.

Det ska glatt erkännas att när vi hade gått från 10-18 så var benen lite trötta. På vägen hem blev det ett stopp på Max för att inhandla, mot mina principer, kvällsmaten. Jag orkade inte ens tänka tanken på att laga mat efter dagens äventyr! Lite skraj för att barnen skulle få ny energi av den söta colan var jag allt, men jag behövde inte oroa mig. Efter en stunds lek och dusch så sov de små änglarna snart sött i sina sängar, med varsitt lodjur som gosedjur.

Dagen därpå var det dags för hemfärd. Återigen buss till Bålsta och sedan tåget därifrån. Framme i Arboga redan kl. 12 för att hinna hem och vara i Finnåker innan det var dags för de små liven att återvända hem till sina respektive föräldrar.