Gnällspik

Det är vad jag känner mig som och då är det inte roligt att skriva. Därför har min blogg vilat trots sportlov under v. 9.. Under det sportlovet jobbade jag hela 32 timmar - dvs 8 timmar mindre än en heltidsvecka för en anställd med semestertjänst. Trots att sportlovet egentligen är inarbetad tid... Jag gav mig sjutton på att jag skulle skriva ner varje minut jag tillbringade med att jobba... Rättade två årskurser i spanska, en i engelska och nationella prov i svenska (som bestod av 2 delar). Skrev omdömen för ca 100 elever...
Det innebar att jag hade två halvdagar "ledigt". Ska nu egentligen inte gnälla, jag fick ju sitta hemma och göra det i lugn och ro, samtidigt som jag njöt av att se solen utanför fönstret! Jag hann ju faktiskt ut och springa i den fantastiska solen på fredagen!
Ändå har jag haft det bra i jämförelse med den kollega som har två år 9 i svenska (dvs två klassuppsättningar av nationella prov att rätta) samt en liten grupp i engelska. Det blir mycket att rätta! Nationella proven är ju så speciella med sina rättningsmallar och bedömningar... Vi läser dessutom allas uppsatser för att ge eleverna en rättvis bedömning (så att inte undervisande lärare styrs av sina "förutfattade" meningar), något som är mycket positivt.
Nästa vecka kommer nationella proven i engelska att genomföras och då är det hör- och läsförståelse, uppsats och muntligt som ska rättas och bedömas igen. Dags att skriva omdömen för år 8, 7 och 6. I den ordningen... Samtidigt som jag ska ha utvecklingssamtal varje kväll.
Men varför gnälla? Jag har hälsan i behåll, orkar med mitt jobb, har underbara elever och goa kollegor. Kan det bli bättre? Dessutom har jag ett intressant jobb som utvecklar mig och ger mig lust att läsa mer och lära mer. Inte alls som Homer uttrycker det!
När dessutom kvällarna bjuder på denna fantastiska himmel så fattas mig inget:Det är som om solen desperat försöker tända eld på himlen i ett sista försök att hålla sig kvar en stund till.
Bara en liten stund innan detta ljuvliga bildspel på himlen så stod det två rådjur vid min fågelstuga som letade desperat efter fröer. Mitt hjärta blöder för dem just nu, men gu' nåde dem om de kommer och snor mina tulpaner i vår!!!
Varje dag hörs det dripp, dropp från taket och snön minskar i rekordfart. Jag drömmer redan om blommande julrosor, pärlhyacinth, scilla, krokusar och blåsippor...
Med tankar om vår styr jag stegen mot en välbehövd vila innan arbetsveckans sista dag.
Sov gott!

RUT skapar problem

Eftersom jag inte vill lägga ut samma inlägg här som på min andra blogg så länkar jag här till den: Genèveskolebloggen

1 mars 2010

Vårens första dag: borde det inte vara så? Vet inte hur det ser ut där Du befinner Dig men så här ser det ut hos mig:
Fåglarna fick mat tidigt i morse, jag har ju sportlov så efter att katterna fått sin frukost så var det dags för fåglarna (de var inte katternas frukost!). Fröer, talgbollar och jordnötter fanns på dagens meny för deras skull. Gulsparvarna tycker inte riktigt om när det snöar för de föredrar tydligen att äta från backen och allt är översnöat. Det var dock ok att äta från talgbollen längst ner på snöret som hamnade i markhöjd. En pilfink slog genast vakt i ingången till fågelstugan, rörde sig inte ur fläcken och tog endast ett frö då och då. Stod länge inne i köket och iaktog den, undrade om den var sjuk eftersom den inte rörde sig så mycket... Så här brukar det se ut nedanför fågelstugan, men idag är det tomt. I honungsrosen bakom min fina blå bänk sitter det ofta fåglar och äter sina frön eller spanar på matbordet..
Så här mycket snö är det vid den blå bänken. Den är vanligtvis full i fåglar men idag verkar det som om de inte tycker om vädret riktigt och vem håller inte med dem???? Den här stackaren kom vadandes i snön i jakt på något att äta. Det såg för roligt ut när han rätt som det var dök ner i mina spår och försvann helt ur synhåll.Gulsparven skuttade fram för att lättare ta sig till matbordet.. Korten är tyvärr tagna genom fönstret (i värmen i köket) så kvalitén är inte den bästa.
I fönstret sitter Smulan och funderar på om det inte ska bli vår snart. Hon har ingen lust att gå ut alls, öppnar man dörren så tittar hon ut och sedan ryggar hon snabbt tillbaka och springer in igen. Mitt knä har väl aldrig varit så populärt förut...
Nu vill vi har vår, både katterna och jag!