En helt vanlig torsdag!

Även en helt vanlig torsdag går det att njuta av vackra byggnader på väg till möte i storstan!

Här har inte vem som helst kontor!

Men dagens vackraste bild består ändå av det evenemang anordnat av Norrmalms kommunala förskolor "Tusentals lyktor under samma himmel"

Dagen avslutades på mycket trevligt sätt med två av makens kollegor på Monks.

Nu väntar jag bara på att "Blacklist" ska börja så är torsdagen komplett. En dag till så är även veckan komplett och helgen ett faktum!  Välbehövligt efter en mycket välfylld vecka!

Saker av vikt

Jag måste erkänna att jag förvånas över hur folk kämpar för att få kalla bakverk för det som de tycker är bakverkets rätta namn, oavsett innebörden av namnet för delar av mänskligheten. Ser till min stora förvåning att det väcker anstöt hos en del av mina facebookvänner att ordet "N....bollar" inte bör användas då det är ett rasistiskt tillmäle. En del ojar sig och säger att "det heter vitlök, men det är ok" som om det vore jämställt med att använda n-ordet. 

Jag plockar inte bort några av mina FB-vänner pga deras ställningstagande i den här frågan, därför att jag vet att det är människor med otroligt stora hjärtan och empati för andra människor. Men just därför blir jag så förvånad över varför det inte är begripligt att ett ord som människor upplever är nedsättande, nedvärderande, pejorativt mm inte ska användas. Ett ord som påminner om århundraden av utnyttjande och förnedring! 

Jag kan ta ett ganska enkelt och nära exempel från min egen uppväxt om ord och dess påverkan på människor. När jag växte upp som "lantis" fanns ett ord som jag absolut inte ville förknippas med och det var "bonnläpp". Ett ord som användes för att tala om att man ansåg någon vara okunnig, ointelligent, obildbar och helt utan framtidsutsikter. Det här förstod jag direkt när ordet användes för att beteckna oss barn som gick i en skola på landet och jag minns än idag hur det kändes när vi kom till den skola där vi hade gymnastik och träslöjd. "Nu kommer bonnläpparna"! Som om de var bättre, bara för att det fanns en affär, bibliotek, bank, kyrka och kiosk i samhället. Ännu värre var det när det var dags för idrottstävlingar mellan kommunens olika skolor. Det gjorde det kanske inte lättare att mitt namn var ovanligt, jag fick ofta frågan om jag behövde vattnas.... Tog igen det i själva tävlingarna, på 60 m och längdhopp..

Men jag slapp i alla fall nedsättande ord om min hudfärg! Jag fick stå ut med att kallas bonnläpp och andra saker för mitt ovanliga förnamn, barnen från "stan" såg ner på oss lantisar... Känslan finns kvar och därför är det så svårt att förstå varför en del på sociala medier är så arga över att inte få kalla saker vid "dess rätta namn"! 

Några exempel som visar på hur befängt just kampen om n....boll är: jag lagar älggryta och använder då älgkött! Jag lagar lammgryta och använder lammkött! Gör potatisgratäng och använder potatis. När jag gör det berömda bakverket som jag kallar chokladbollar så använder jag CHOKLAD! Jag använder inte något annat och definitivt inte en n.....! 

Nu frågar säkert någon påhittig människa:"men om du gör en Janssons frestelse, har du i en Jansson då"??? Nej, det har jag ju inte, men jag tror inte att någon tar illa vid sig av att bli kallad Jansson?! Hette det i efternamn under hela min uppväxt och efternamnet var aldrig ett problem! 

Så, alla ni som "slåss" för att få kalla saker vid dess rätta namn, tycker ni att det är ok att mobba? Att trycka ner andra? Om någon tar illa vid sig av att bli kallad bonnläpp skulle ni då fortsätta att kalla den personen för det, bara för att ni känner för det? Eller skulle ni ta hänsyn till den människan och låta bli, oavsett vad ni tycker? Ni kanske tycker att jag är en bonnläpp, men av hänsyn till mig kanske ni kan låta bli att säga det? Samma sak gäller väl om en människas hudfärg, ursprung eller utseende? Av hänsyn till människan bakom detta och för att inte vilja såra någon så kan vi väl låta bli att säga "n....boll" eller att någon är ful, bonnläpp osv? Kanske kan det göra världen rollen bättre plats för många av oss! 

En trädgård i sorg!

Eller det är kanske inte trädgården som är i sorg utan det är väl snarare jag, när jag ser vad det fallna trädet har ställt till med. Då menar jag inte bara växthuset utan även rabatterna som fanns i närheten av växthuset.

Här syns kronan som hamnade rakt över rabatten. Växthuset låg alldeles bredvid där gräsklipparen står. 

Det ser ju inte så kul ut längre.... Vi har plockat reda på alla "rutor" av polykarbonat. Måste erkänna att jag är otroligt glad att växthuset inte var av glas! Nu var det bara att plocka reda på allt och det enda som var av glas var ett bord som stod inne i växthuset. 

Maken har gått lös med motorsåg så nu återstår bara att plocka rätt på allt.

Men visst sörjer jag när jag tänker på hur det har sett ut och när jag undrar hur det har gått för växterna i rabatten och de som satt runt växthuset....

Den här rabatten har jag ju hållit på med i flera år, flyttat stenar till, lagt på duk, haft på sand, blandat med jord, förbättrat jorden, grävt om, grävt till, bytt växter, lagt kant... Ja, ni vet ju hur man håller på i trädgården. Den här rabatten har ju fått lite extra omsorg eftersom den låg i anslutning till växthuset och skulle locka till att vilja vara i den delen av trädgården. Både natt och dag! Här är det väldigt mycket solljus, men den syns ändå. Buddhan som blommar, rosbuskarna som har växt upp ordentligt, det vita gruset på gången som ser till att den röda fina japanska flikbladiga dvärgblodlönnen syns extra mycket.... Första bilden visar hur rabatten ser ut nu, från andra hållet och då har jag ändå tagit bort mycket av grenarna från kronan som hamnade rakt över rabatten. 

Bakom Buddha skymtar det vita gruset som vi har lagt på den lilla gången mellan pionrabatten och den här lilla trekanten för att lyfta lite av färgerna. Vi tyckte att det var så fint mot de mörkt röda växterna i rabatten.

Nu får man bara en känsla av att strunta i allt och bara låta det vara, "det är ju ändå ingen idé"... Kanske ska man skylla på det grå vädret? När jag bläddrar bland mina bilder från sommaren så hittar jag den här bilden från inuti växthuset:

Men fy, så deppigt det blev! Känns ju lite löjligt att deppa över ett växthus och en rabatt när det kunde ha varit värre! Får ta och ta mig rejält i kragen, det finns ju faktiskt mycket värre saker att vara deppig över, det här är ju verkligen ingenting. Ingen kom till skada, mina pelargoner gick att rädda och de tar igen sig inomhus och ingen av katterna var i växthuset när trädet föll! Skäms på mig! Deppa så där.....

Tittar istället på lite mer bilder från sommaren för att pigga upp min dystra novembersjäl:

 Två glada "gamlingar" på promenad

 Tant blåser bubblor

Maya övervakar trädgårdsarbete!