Sitter på mitt lilla kontor med pannan i djupa veck... Varför blir det sällan som man har tänkt sig eller som ett första intryck säger en? Jag slås ofta av att kläder som man köper är såååå tjusiga i affären och t o m när man provar dem i provhytten, men när man sen ska använda dem hemma vid speciella tillfällen så verkar det helt fel....
Jag hade länge gått och tittat på en fin klänning på en av Västerås klädaffärer. Jag provade, mmsade till maken och frågade om det var snyggt och till slut orkade jag inte stå emot frestelsen längre utan jag slog till... Tänkte att den kunde vara fin att ha vid något speciellt tillfälle under sommarens alla sköna kvällar. Den har bar rygg ända ner till midjan inte hela utan i mitten) så tvunget var att inköpa specialbehå. Klänningen, som redan var dyr, blev alltså ingen billig historia. Skor ville jag egentligen också köpa till men där var jag ståndaktig och kände mig så stolt över mig själv.
Nu, en månad senare, har sommarens speciella tillfälle sprungit förbi och det har regnat hur mycket som helst. Alltså inte läge att använda klänningen. Till saken hör att färgen är en som jag aldrig brukar köpa och tilläggas bör att man ska åtminstone var lite brun i den annars ser jag blek ut, blekare än vanligt. Jag som sällan blir brun..
Alltså, det är alla tänkbara fel på klänningen. Dessutom gjorde jag misstaget att prova den igen idag när jag hade varit och handlat lite Zonzasmycken hos en granne som säljer hemifrån. I affären tyckte jag väl att den satt bra och att jag inte vart överdrivet mycket kraftigare i den, men idag så såg jag hur mycket den la på min 55kg "tunga" kropp.... Varför blir det så????
För att ni ska få er ett gott skratt så kommer här en bild, tagen med hjälp av sonen som skrattar gott åt min stelhet framför kameran. Jag hatar att vara med på bild!!Se bara hur fel det kan bli:
För att ni ska få proportionerna rätt så kan jag väl avslöja att jag är 167 lång och väger 55 kg.. Inte överdrivet kraftig med andra ord. Men bilden visar ju något helt annat! Den fina klänningen som jag skulle ha på vår 5:e bröllopsdag får mig att se tjock ut!!!
Jag var tvungen att skära bort mina hemska ben (klännigen går till knäna), men det värsta är ju det som jag tyckte var så snyggt från början: skurningen under bysten som får mig att se dubbelt så stor ut....
Det här lär jag väl få ångra, brukar sällan lägga ut bilder på mig själv, men man måste kanske bjuda på sig när något blir fel... *suck*
Se bara färgen! Jag som brukar använda mörka färger, möjligtvis någon t-shirt i gladare färger.. Som sagt, jag är en jeanstjej och ska nog fortsätta med det!! Bu...
Samtidigt skäms jag lite! Vilka I-landsproblem! Jag har mat för dagen, ett hus att bo i med en stor trädgård, ett jobb att gå till och en härlig familj. Vad har jag att gnälla över? Skäms på mig!!
Nej, tacka vet jag mina dagliljor!! De är vackra i vilket dagsljus det än är!! Tog en tidig morgonpromenad medan daggen fortfarande låg kvar. Inspirerad av Little Grapettes alla knoppar var jag bara tvungen att räkna.. 108 st!!! Då är de som redan har vissnat inte medräknade.. Jag var tvungen att räkna dem tre gånger för att vara säker på att jag inte räknade fel. Skulle kunna tänka mig att nästa år blir det 0 antal blommor på den.
Även Bejeweled har behagatt visa sina första blommor:
Det här gör mig glad om mornarna när jag tar min promenad! Alla dessa vackra blommor som visar sig från sin bästa sida. Den röda kärleksörten ser så fin ut i morgondagg.
Sammanfattning av eftermiddagens fundering kan alltså bli att jag (trots att jag alltid funderar både en och två
veckor), gör impulsköp och att de impulsköpen kanske skulle begränsas till trädgården! Där blir det sällan fel.
Följ min blogg med bloglovin
