Underbara tisdag!

Om ni bara visste vad det betyder för mig att skriva underbara tisdag! Som synes på bloggen har den inte varit prio nr 1 under hösten utan det har fått stå tillbaka för andra viktigare saker, som t ex min egen hälsa. Inte för att jag har varit sjuk, men därför att sedan våren har det varit otroligt tufft och jag vågar fortfarande inte andas ut och ropa hej. Men jag tar små myrsteg mot att hitta tillbaka till den där glada personen som jag brukar känna igen som mig själv, den där personen som för det mesta hittar positiva saker i allt hon företar sig, ser en utmaning i att klara det som andra säger "det går aldrig" om... Det har funnits dagar när jag helst har velat dra täcket över huvudet och inte velat stiga upp alls, någonsin. Dagar när jag har betett mig som en annan människa, dagar då jag har känt mig helt främmande för mig själv, då ingen kan förstå eller känna min smärta. Dagar då tårarna kommer till synes utan anledning. Jag hoppas verkligen att dessa dagar är över! Jag har sådan ofantlig tur som har ett arbete jag älskar, kollegor som är fantastiska, är frisk, en son som jag älskar över allt annat och en man som har fått utstå allt detta och ändå står kvar vid min sida. Vilken resa! Att inse att den man älskar inte är ofelbar, att inse att man själv inte är perfekt utan att vi bägge kan göra misstag som man aldrig trodde att man skulle utsätta den andre för, att sedan inse att det går att bearbeta sin självbild, inse sina brister, ta itu med dem och försöka förbättra det man har, det är en sjuhelsikes resa som jag inte vill göra om någonsin. Men trots det så har jag insett att det kan komma bra saker ur något som man ser som en katastrof när det väl händer. Att det sedan händer saker inom familjen som man inte råder över, inte kan göra något åt gör inte saken lättare. När man dessutom inte kan finnas där för att stötta familjemedlemmen som råkar illa ut så känns det etter värre.... Men nu har jag bestämt mig för att det får vara nog för i år, nu ska här mås bättre. Inget mer ömkande, utan nu ska mitt gamla jag få återuppstå i en ny förbättrad version med fler applikationer och programvara som är mer användbar. Så nu slutar vi med att inte kunna sova om nätterna, att inte kunna äta mat och att gråta!

Höst

Så har hösten anlänt och jag har inte hunnit med i år igen! Känns som om det nyss var sommar och vi var på semester i underbara Sydfrankrike! Längtar tillbaka...

Har inte heller hunnit med blogg, facebook och twitter så som jag har gjort tidigare. Det verkar som om dagarna fylls av jobb, jobb och åter jobb. Det är inte så att jag tycker att det är tråkigt, tvärtom, älskar mitt jobb! Men kanske vore det klokt att begränsa det en aning så att fritiden gav lite mer kraft och återhämtning. Dessutom så är det inte så kul att skriva blogginlägg om det bara ska handla om gnäll hela tiden, eller hur?!

Nåja, lite roligt har det allt varit! Har varit på teater, blev en riktig helkväll med champagne i pausen, middag på La Habana efteråt med god mat och drink!
Champagnen var för att fira makens 47-årsdag! Måste retas lite extra med honom genom att lägga ut hans ålder, då det den senaste tiden har varit ett litet bekymmer för honom. Insikten om 50-strecket som närmar sig med stormsteg infann sig helt plötsligt! ;)
En insikt som jag har fått är att matupplevelser får större vikt i takt med stigande ålder.. Eftersom vi dessutom lagar mycket mat hemma så är vi en aning kräsna när vi väl går ut! Men La Habana föll i smaken, både drinkmässigt och matmässigt. Dessutom blev det kändisspaning från vår fönsterplats, då Simon & Thomas gick förbi och drog igång vår fantasi om hur deras hem kan tänkas vara inrett.


Här hemma händer det inte så mycket som jag skulle vilja, renovering har länge stått på sparlåga, trädgården är full av äpplen, gräset är för långt, men alldeles för fuktigt för att utsätta gräsklipparen för det, rabatterna fulla av löv osv. Men i frysen har jag egenhändigt plockad svamp, kattluckan är installerad och några av rosorna blommar troget fortfarande trots sommarens misskötsel. Helt fantastiskt vad English Garden har blommat nu på sensommaren och hösten.
Visst är det väl ändå fantastiskt med höst? Vaknade imorse och tittade ut i höstdimman som låg som ett tjockt täcke över trädgården. En timme senare så trängs dimman undan av en underbar sol som får löven att lysa gula och röda. Så såg jag dessa vackra pelargoner som fortfarande blommar så fint och tänkte att de bryter härligt mot English Garden. Synd att ta in dem men de fyller huset av sommarkänsla, så håll tillgodo även här på bloggen!

Rendonnée à Carcassonne!

Dagens tur gick till Carcassonne. Redan klockan 08:00 stod vi vid busshållplatsen och väntade. En upprörd fransman berättade att bussen inte skulle komma förrän 08:15! Den var försenad.. Ok, de sedvanliga 5 min tyckte jag, men mannen sa en hel kvart! Upprörande när man ska passa ett tåg! Diskussionen slutade med att maken och jag, dvs turisterna, fick lugna honom med att egentligen skulle bussen passera 8:10, tiden han hade sett var från stranden.. Något lustigt, med tanke på att vi inte bor på orten! Herrn berättade att han skulle med TGV till Paris och det vill man ju inte missa. Det är just det jag gillar med fransmännen, de växlar alltid ett bonjour och några trevliga ord. Visst kan man råka på någon sur typ, men det har bara hänt en gång den här veckan!
Nåväl, framme i Béziers bytte vi färdmedel och tog tåget till Carcassonne. Några droppar regn hann oroa oss för att de hot som väderleksrapporterna skulle besannas, men icke! Väl framme i Carcassone kom solen snart fram!

Vilken vacker stad! Blev som ett litet barn när muren och medeltida staden uppenbarade sig på kullen utanför stadens centrum.


Vi gick över nya bron för att få se den gamla från sidan:


Hela vägen upp till citadellen bjöd på vackra byggnader, skyltar och små pittoreska restauranger.








Än så länge var gatorna tomma, de flesta gick över den gamla bron eftersom det var vad som var markerat på turistkartan.. Som sagt var, jag brukar ju inte göra som alla andra, så varför göra det den här gången och missa en massa fint? Vi gick ju gamla bron tillbaka :)
Svårt igen att sortera och välja bort foton, men här kommer ett urval av citadellen:





Mer folk vid entrén...

















Även denna katedral heter St Nazaire. Storslagen även den!





Lyckades hitta lite jobbkopplingar även här. Ett skolmuseum där man kunde få låna pedagogiska manualer mm.
Vi passerade en flickskola nere i centrum:



Samt gamla konstskolan som numer är konstmuseum:


Dagen till ära åt jag en crêpe! En salt sådan, ska tilläggas för alla som känner mig tror naturligtvis att det var en söt sådan. Nejdå, denna var med ost och skinka. Mycket god! Timjan i smeten, det kan rekommenderas!

Imorgon är det sista dagen vi tillbringar här, på lördag går flyget hemåt redan på förmiddagen. Har vi tur så är vädret med oss även imorgon, då blir det ytterligare en dag på stranden. Svedan från i tisdags har ju hunnit lägga sig nu, så det kan ju vara skönt med bad och njutning sista dagen. Vem vet när vi får uppleva värmen igen? Bäst att njuta medan man kan. Såg på vädret att det var 17 grader i norra Frankrike idag så det är säkert inte bättre hemma.. Lite tråkigt att vecka gått så fort! Men det bevisar väl att vi har haft kul?! :)

- Posted using BlogPress from my iPad