Ja, det blir ju inte alltid som man tänkt sig, trots semester och skön ledighet. Vädret visar sig inte från sin bästa sida, men ger ändå lite solglimtar, lagom för att värma en medelålders tants frusna själ!
Gårdagen var ju bara för härlig, med sol, förmiddag i skogen med svamp och bärplock, eftermiddag med fika tillsammans med ett av bonusbarnbarnen med föräldrar, fortsatt sol och lite terapi i trädgården.
Medan jag grävde lite i min lilla "örtagård" åkte maken och handlade det allra nödvändigaste. Enbart det nödvändigaste eftersom vi skulle spendera helgen i Solna och inte behövde handla mat som skulle stå här i onödan.
Efter lite iordningställande av diverse inköp i örtagården så går jag in och förbereder potatisklyftorna som på senare tid (läs semestern) har blivit favorittillbehören till vad vi än äter, nästan. Jag kryddar rejält med färska örter, vitlök och olivolja. Hör sedan hur maken svänger upp på gården.
Glad i hågen, går jag honom tillmötes och möts då av en något surmulen man som förkunnar att det "pyser" ur ett av bakdäcken. Mycket riktigt, det pös ganska rejält... Jaha, hur skulle det nu gå med resan till tåget för att sedan forsla oss vidare till Solna? Nåja, lite mat kanske gör oss klokare, tänkte vi och åt grillat med potatisklyftor...
Det där med att med tiden kommer klokheten eller de bästa idéerna fungerade inte den här gången (heller). Däcket hade fortfarande pyspunka, bilen hade fortfarande inget reservdäck utan denna värdelösa lagningssats som de senare modellerna av Volvo utrustas med. Suck och pust! Vi tittade på varandra, skyllde på att vi måste kolla tågtider och så gick vi in och såg på en tv-serie istället..
Jag borde ju ha fattat att jag skulle vakna mitt i natten och undra hur f-n vi hade tänkt kvällen innan när vi inte hade löst problemet innan vi gick och lade oss! Kl. 02:00 slog jag upp de melerade och kunde inte sluta tänka på varför vi inte hade ordnat allt medan solen fortfarande sken och stressen kunde hållas någorlunda stången. Kanske var punkteringen straffet för att jag hade sagt att det är ju dumt att åka hemifrån nu när solen skiner????
För nu skiner minsann inte solen, lagningssatsen funkade inte som den skulle, fortfarande pyspunka, regnet öser ner MEN mitt i detta elände så kunde vi faktiskt boka om eventet vi skulle gå på: Svartkrogen som bjuder på mat i mörker! Det var ju faktiskt en ljusglimt mitt i allt det regniga.
En annan ljusglimt var att innan det började regna så var det segelflygare ute här i byn. Det var otroligt mäktigt att se dessa farkoster komma flygandes utan det minsta ljud! Stod ena stunden vänd åt ett håll och fotograferade ett plan, vände mig sedan om för att se ett annat komma glidande över trädtopparna. Magiskt! Jag vinkade för fullt i min röda fleecetröja, så piloten fick sig säkert ett gott skratt åt dessa tokiga lantisar! Det bjuder jag på.
Svårt att få till bra kort på det avståndet, hade behövt ett något större zoomobjektiv än det 70-300 jag har.
Så kommer det sig att vi istället för att sitta på Svartklubben på söder i Stockholm och äta en trerätters middag i komplett mörker, sitter här hemma och myser i stugan, med ett glas rosé (serverat i champagneglas för att göra det hela lite mer festligt) och regnet som forsar ner utanför fönstret. Bredvid mig ligger en katt som med jämna mellanrum tassar på min arm för att påminna mig om hennes existens. Hon tycker att det räcker med knappande på datorn nu!
Kära hälsningar "Crazy Catlady"!
