Att njuta av livet!

Tänk så lätt livet kan vara ibland! Långledig, barnvakt, försenat firande av mor, firande av bonusbarnbarn och sist men inte minst: trädgårdsarbete! Kan det bli bättre?

Jo, det skulle förstås vara att barnbarnet lärde sig att det kan vara skönt att sova lite längre än till 05:30 när man är ledig... Å andra sidan så får jag ju sovmorgon imorgon, då det är dags att börja jobba igen, för då ringer klockan först 06:15! Hurra! 

Det är ju lite lustigt att klippa gräset i först sol, sedan snö, sedan sol igen och så sist lite hagel! Undrar just hur det kommer att gå med körsbären, när trädet står i full blom och det är så kallt i luften. Någon som vet hur det slår mot ev framtida bär? 

Det är mycket som blommar "vitt" just nu: brudspirea, hägg körsbärsträdet och så kommer ett av plommonträden. 

                            

Det är ju inte bara vita blommor, naturligtvis, just nu. Lite tulpaner har behagat titta upp, just dessa kommer jag tyvärr inte ihåg namnet på.  Märker att minnet inte är lika bra som det en gång var när det gäller blommorna i mina rabatter. Undrar just om det beror på stigande ålder, minskat intresse eller för mycket på hårddisken? Minskat intresse kan det ju inte vara, så då återstår bara de två andra alternativen.... Föredrar absolut det sista i sådant fall! Undrar just om man kanske ska köra en omformatering? Det funkar ju på datorn....  

                                        

Mossfloxen är alltid så fin så här på våren, sedan är den mest bara i vägen och jag har svårt att låta bli att helt enkelt rensa bort den.  

                                        

Den här tulpanen minns jag inte heller namnet på, men dess blad är så vackra. Som vanligt lyckas jag inte återge dess intensivt röda färg, men bladen syns ju bra, med sina vackra ränder! 

                                        

Träning då? Ja, det är ju en bra fråga.. Trodde jag hade kommit igång igen, efter att ha sprungit ett par gånger de senaste tre veckorna, t o m Runkeeper har ju varit nöjd med mig! Har jag inte sprungit så har jag gått en lång promenad, det borde väl också räknas. Men den här veckan har Runkeeper klagat på att jag inte har hållit mitt löfte att åtminstone komma ut någon gång på löptur.. Det vart promenad på tisdag (10 km), promenad på onsdag (5 km) och promenad i torsdags på ca 5 km.. Men ingen löptur och Runkeeper surar genast. Så nu måste jag gottgöra det under veckan som kommer. Hoppas att jag kan få lite glada pepprop från Runkeeper istället. Runkeeper = min PT....

Nåja, inget blogginlägg utan mysiga bilder på barnbarn! Liam älskar att gunga och vill göra det jämt och ständigt, det spelar ingen roll om han precis vaknat eller om det är läggdags: gunga, det är livet! 

                                        

                                          

                                        

Så! Ordningen återställd och jag kan lugnt gå och lägga mig inför arbetsveckan som kommer! Lovar dyrt och heligt att lägga ner minst fem timmar på träning denna vecka! 

Funderingar plus lite till

Många gånger slås jag av hur viktigt det är att vi känner att det vi gör med våra liv betyder något! Att det arbete vi utför är uppskattat och värdefullt! Oavsett om vi är lärare, vaktmästare, expedit, frisörska, jurist eller läkare så måste det vi utför vara uppskattat och ha betydelse, för att det inte ska kännas bortkastat. 

Hur många gånger får känslan av att inte duga ta överhand? Både i yrkeslivet och det privata? Är det typiskt kvinnligt? Eller är det personligt betingat? Känner ofta att jag aldrig blir riktigt nöjd med min insats, vad det än gäller! Kanske att man till en början tänker: helt ok, men efter ett tag börjar funderingar om det egentligen var så bra.... Skulle man inte ha sagt eller gjort si eller så...

Ja, ni vet det där jobbiga tankarna när man ifrågasätter om man gör rätt....

Samtidigt är det ju så viktigt att kunna känna att man kan unna sig något extra ibland! Få pyssla om sig och njuta lite av de hårt förvärvade slantarna! Det är ju därför vi jobbar! Är så tacksam att jag har ett arbete: ett arbete som jag dessutom trivs så bra med och kollegor som är toppen!

Som grädde på moset behagar solen dyka upp och värma en frusen själ! Med besked dessutom! Ingen blåst, bara fantastisk sol. Mötte en liten terrier på promenad med sin matte som blev överlycklig då han mötte en hare mitt i stan. Haren skuttade undan några steg och tittade sedan förundrat på terriern som var utom sig av glädje. Ni vet ett sådant där ljust, glatt skall! Oturligt nog fick jag ingen bild just då, utan bilden togs strax innan..

                             

Den här morgonen var en sådan där morgon när inget kan förstöra humöret! När jag kom knallandes nerför backen vid tvärbanehållplatsen vid Solna centrum och långsamt såg tvärbanan glida iväg, så tänkte jag bara att det var tur för då fick jag ju en anledning att promenera till nästa hållplats (istället för att vänta 13 min). Väl framme vid bytet vid Alvik så kunde jag inte motstå att promenera över bron till Stora Essingen. Solen speglar sig så vackert i vattnet, så är det underligt att man blir på bra humör?

                             

På eftermiddagen var det dags för den där förhatliga undersäkning en kvinnamellan 40-49 måste göra var 18:e månad.... Jösses, vad jag önskar att det fanns ett annat sätt som inte gjorde så ont! Brukar inte klaga på smärta, tror mig vara ganska så tålig, men det här är ju bara toooo much! Så tacksam att det finns och kan rädda liv, missförstå mig inte... Men ändå! 80 kilos tryck! I fyra omgångar! Och så säger sköterskan: "jag fick inte med tillräckligt mycket muskelvävnad så vi får ta om den sista"... Aj!!! Därav statusuppdateringen på FB:

Även om det är ett allvarligt tema så måste man ju få skoja till det lite för att lätta upp, åtminstone för sig själv! Ännu roligare var det att jag under undersökningen så hörde jag hur min mobil surrade i handväskan. Efteråt såg jag att det var en av våra duktiga jurister som ville ha tag på mig för att svara på en av alla mina tusen frågor... Hen skulle bara veta vad jag satt "fast" i.... 

För att "trösta mig lite" så blev det efteråt en tur till Observatorielunden där goe maken mötte upp. Fantastisk vy där uppifrån!  

                             

                             

Ett måste, i dessa tider, är ju att besöka Kungsträdgården med dess vackra blommande träd! hela parken färgas rosa och det ger en sådan vacker kontrast mot den blå himmeln! 

Måste erkänna att det var fler än maken och jag som hade kommit på idén att besöka "Kungsan".

Visst märks det att vi törstar efter sol? Så många som satt och njöt i solen! Till min stora glädje visar även SMHI att helgen ska bli vacker och enda upp till 15-16 grader varmt! Halleluja!

                            

                            

                            

Fast viktigast av allt är väl ändå att Liam fyller två år annandag påsk! Tänka sig att det är två år sedan han föddes! Otroligt att tiden går så fort när man har roligt!

Livets alla turer och kära mors födelsedag!

Idag har varit en dag med många turer. Flygtur till Malmö, busstur till och från flygplatsen, sedan turer på arbetet med medlemsmöte, samarbete med goa kollegor och så återigen tillbaka till flygplatsen för retur till Bromma. Så många olika turer man kan hinna på en och samma dag....
Dessutom trädgårdstur i hjärnan när jag passerade ett av de största magnoliaträd jag någonsin sett i en vanlig villaträdgård. Grön av avund hann jag bli, när jag tänker på mitt lilla träd/buske där hemma i gränslandet mellan zon III/IV, innan det var dags att fara vidare och ha nästa "hjärntur" i samtal på jobbet.  Jobbet som ibland bjuder på pendlingstur mellan hopp och förtvivlan om att allt ska bli bättre. Skolan står ju högt upp på dagordningen och många ger uttryck för att vara specialister! Dock är det få som lyssnar på de som kan yrket, dvs lärarna, de som utgör professionen. Tänker ibland, i mitt stilla sinne, att det vore ju lustigt om man ifrågasatte läkarna på samma sätt som man gör med lärarna, dvs: jag har ju varit sjuk, så jag vet hur det är! Eller hur? För alla har ju gått i skolan, så alla vet hur det är. Vad man inte tar med i beräkningen är att man gick i skolan som BARN och de upplevelser man hade var utifrån ett barns perspektiv. Vet inte hur många gånger jag har fått försvara en rättning eller ett betyg för att en förälder har gjort bedömningen att det var "bra"...

Men, men, nu är det här ju en blogg om livet i allmänhet, inte en gnällspalt för mitt yrkesliv! Så då kan jag väl ändå skriva om något annat "roligt" istället?
För en stund sedan satt jag på Malmö Airport och lyssnade till en dam som försöker beställa andra smörgåsar än de Espresso House har att erbjuda. Fem gånger har kvinnan i kassan berättat att de har bara detta utbud, de gör inga andra smörgåsar och att hon kan värma alla smörgåsar som syns i disken. Trots det så frågar kunden om hon inte har någon annan smörgås.... Beundrade kvinnans tålamod! Kundens idoga frågande efter annan smörgås verkade inte bero på språkförbistring, då hon pratade felfri svenska/skånska, utan hon verkar helt enkelt inte lyssna. Hela samtalet gör att jag nästan brister ut i skratt när kunden till slut utropar: "aha, du har bara de här smörgåsarna! Men du kan värma dem om jag vill???"  Sååå skönt att få lyssna på en situation där någon kan lära mig hur viktigt det är med tålamod! Den här situationen bevisar ju så tydligt att man lär så länge man lever! :)

Idag är inte bara en dag med många av livets alla turer utan det är även min kära mors födelsedag! Min mor som har lärt mig att bli en självständig kvinna, att kvinnor ex kan byta däck på bilen utan hjälp, hon som övningskörde med mig (med vänsterhanden hårt knuten runt handbromsen) och att bullar bakas bäst tidigt på morgonen (även om jag har tullat lite på den regeln) bland mycket annat!
Så än en gång vill jag gratta min kära mor, min sons mormor och mitt barnbarns gammelmormor!
                                          Grattis på din dag!