Helgmys

Varje helg passerar så fort, jag hinner knappt reagera på att det är fredagskväll innan söndagskvällen helt plötsligt har gjort entré och förberedelser inför veckan måste ta sin början, hur mycket jag än vill att helgen ska fortsätta lite till. Missförstå mig inte, trivs otroligt bra med mitt arbete, kollegor och alla trevliga människor jag får träffa varje dag. Trots att jag inte får ha egna elever längre, så får jag i alla fall träffa lärare, diskutera deras arbetsvillkor och försöka hjälpa dem med deras arbetsrelaterade frågor.
Måste dock erkänna att det här är mysigt, det med. Krypa upp i en gungstol, filosofera över livet och njuta av lugnet en stund.

Så här såg det ut när jag hade filosoferat klart! Så njutningsfullt och lugnande efter en hektisk arbetsvecka. Längtar redan till nästa helg och ytterligare en stund framför kakelugnen.

Naturligtvis innebar helgen även besök hos barnbarnet! Två stycken t o m! Missade precis min mor på fredagen...
På lördagen så köpte vi med oss såpbubblor! Det var en hit, Liam tyckte det var jättekonstiga saker som for runt i luften, ena stunden fanns de sedan var de plötsligt borta! Farfar P kunde trolla, han!

En nyvaken liten parvel, han vaknade precis när vi knackade på dörren, men ändå var det inga sura miner! Tänk om jag ändå kunde vara så glad och mysig direkt jag vaknade... Har lite svårt att minnas att hans pappa var så glad, kanske som bebis, men det som ligger färskast i minnet är alla morgnar när man fick tjata upp honom ur sängen och man bara fick morrande svar från någonstans under täcket....

Tänk, så söt man kan vara! Fast, som Liams mamma säger: vi är lite partiska i sammanhanget... Bara lite då! :)

Zumba!

Idag var det en vikarie på zumban! Sandra. Jätteduktig tjej som helt enkelt körde helt slut på mig. Eller var det kanske för att jag stod på crosstrainern i 20 minuter innan? Så härligt pass, jag längtar redan till nästa torsdag, då samma ledare kör igen, måndagar är det en annan tjej. Den här veckan har det ju blivit lite dåligt med träningen, visserligen har jag gått mycket men inte så mycket regelrätt träning som jag hade velat.. Vi får skärpa oss till nästa vecka....

Idag fyller mitt goa barnbarn 10 månader! Tänk vad fort tiden går! Känns som om det bara rusar iväg och snart är han ett helt år gammal! Det var ju inte längesedan han var så liten att det nästan kändes lite otäckt att hålla i honom, som om han kunde gå sönder om jag höll för hårt. Farmors lilla pussgurka!

Som han har växt! Stora killen! Dessutom går det undan när han tar sig fram, det händer nya saker varje gång vi träffas. Han tar sig numer upp och nerför soffan, han vinkar, han "pratar" och framförallt så skrattar han! Gullunge!

Ikväll blir det en annan söt bild som får avsluta inlägget. Hittade en fantastisk bild på en så fin katt, jag bara måste dela den:

Visst är den fin! Väcker habegär hos mig, men tror tyvärr inte att min lilla Maya skulle tycka att det var ok att en främling flyttade in hos henne... En riktig liten surpuppa kan hon vara, när hon sätter den sidan till.
GOD NATT!

På tal om träning....

Jag har faktiskt tyckt att jag har varit duktig och kommit igång ordentligt.... Ok, nu när jag har börjat inlägget på detta vis så förstår vem som helst att ett försvarstal är på gång. Så är det.. I fyra veckor höll jag ut, tre gånger/vecka! Zumba två gånger och spinning 1 gång. Bara roliga saker.. Försökte sedan lägga på styrketräning, det har väl gått så där... Så i söndags tyckte jag att jag var riktigt duktig efter en nästan 6 km löptur... Men vad hände igår??? Det vart After Work med en kollega som nu jobbar på en annan avdelning! Mycket trevligt, men ingen zumba... Och idag? Hm, ingen ursäkt, mer än att jag var sååå trött. Nä, skärpning! Får allt ta mig i kragen här! Oavsett ålder, kön eller lust till förändring så ser man, var man än vänder sig, reklam för gym, före/efterbilder, perfekta kroppar och stoooora leenden efter genomfört träningspass. Ojoj, vad det dåliga samvetet gör sig påmint! Herr Luther knackar envist på axeln och talar om att nu, minsann, är det dags att ta tag i saker och ting! Det känns som ett hav av olika möjligheter till ett bättre liv sköljer över mig, likt en våg som retfullt blöter ner klipporna gång på gång utan att något mer händer än att de blir just... Blöta! Det är ju inte det att jag inte gillar att röra mig, för det gör jag... Men vissa dagar är bara tröskeln så mycket högre, det blir näst intill stört omöjligt att ta sig över den och ut! Andra dagar går det hur bra som helst.. Hur gör ni när motivationen sjunker? Gör ni som jag, "moffar" choklad och annat onyttigt, för att sedan drabbas av Fru Duktig som drabbar en som en stormvind.... "hur kan du sjunka såååå lågt"... Är det bara att ta nya tag, eller ska man ge upp helt? Hör ju hela tiden hur jag motiverar för mig själv: "jag måste ju få unna mig lite också"! Lite var kanske nyckelordet här.... Äh, jag får väl ägna mig åt att lyssna på musik och titta på vackra foton i nya favoritappen StumbleUpon istället. Så på med lurar och igång med Swedish House Maffia (så synd att de gör sitt sista år tillsammans!). Delar med mig av några av de fantastiska fotona jag hittar på nätet: National Geographic har ju både fantastiska reportage och foton! Lånar denna: Ha en skön fortsatt kväll!