Ålder, omfång och trosor!

Jag har lagt märke till att med stigande ålder så ökar inte bara kroppens omfång utan även trosornas storlek! Då menar jag inte bara "kroppslig" storlek utan att modellen på "favoriter" helt plötsligt tar en annan form än de man vanligtvis har köpt.... Varför? Och när i hela fridens dar hände det? Vem bestämde det?? Inte jag i alla fall! Eller är det precis som fukten i garderoben? Det bara smyger sig på och ingen vet var den kom ifrån!!!! 

För inte kan det väl vara detta som är orsak till både fukt och större trosor????

                                 

Nej, jag tror nog att det är det där som kallas för att bli vuxen som har hänt! Helt plötsligt börjar man köpa trosor som är bekväma istället för trosor som är snygga, borta är tankar på att man måste vara läckert klädd inifrån ifall att man råkar ut för någon olycka och blir avklädd inför ögonen på en snygg läkare. Nu handlar det snarare om att lyckas med att klämma in alla valkar och utputande konstigheter i ett par sk "trosor" som håller allt på plats i största hemlighet:

                                     

Dessutom så är det verkligen falsk marknadsföring när en modell som denna visar de "fantastiska" trosorna som håller allt på plats, hon som inte ens behöver det! Men vi kvinnor som har fallit "offer" för den allmänna bilden av hur en kvinna bör se ut, köper genast detta och får vi sedan tag på ett par strumpbyxor som formar lår och vader till ett par fantastiska spiror så är lyckan total! 

 

Det kanske helt enkelt är lika mycket vuxenpoäng att våga vägra den allmänna bilden av hur en "lyckad" kvinna ska se ut som att "våga" köpa bekväma skor som man egentligen inte tycker om, men som är fantastiskt sköna, när man faktiskt bara vill använda skor som är "to die for" som de till höger här nedanför!         

                       

Gissa vilka skor maken tycker jag ska ha och vilka jag helst tar på mig? Ena paret vuxet sköna, det andra ungdomligt vackra... 

Inte har jag heller lust att käka pulver eller testa någon annan mirakelkur för att få bort de där fem kilona som envist belägrar min kropp, så jag har väl inget annat val än att tvinga mig ut i spåret igen, trotsa rygg och värkande leder, ta tag i träningen ordentligt igen! Bara att inse att om fuktmonstret och trosdj-vlarna ska bort så är det bara att löpa på, ta cykeln till jobbet och sluta med att tröstäta belgisk choklad!

Varför har juni alltid så bråttom?

Det känns som om det var alldeles nyss som det var april och jag längtade efter sol och värme och det kändes verkligen som om sommaren aldrig tänkte komma. Så kom maj och med det lite värme. Helt plötsligt blev det så juni månad, intensivt på alla sätt och vis och så nu är det sista juni?! Hur gick det till? Jag skulle önska att just juni månad gick långsamt så att sommaren sträckte ut sig en aning. Visst, juli är, även den, en härlig månad, men efter den kommer augusti och då är snart sommaren över.

Pessimist? Kanske lite, vi får väl hoppas på en lång och varm sensommar...

I och med att juni bara sprang förbi så har jag knappt hunnit med att få ordning i trädgården, bara klippt gräs och hunnit rensa lite... Det där med att ge växter näring och ny jord som jag hade tänkt mig har jag absolut inte hunnit med. Kanske kan semestern erbjuda tid till det? 

För visst skulle mina små raringar behöva lite ny jord. Jag har rosor som trots att de bara är en näve hög, förtvivlat slänger ut en liten knopp här och där, de skulle verkligen behöva växa till sig lite. Får varken Coutberth Grant eller Hope for Humanity att växa.... Inger ju inte mycket hopp för rosorna, i alla fall....

Rosen Leda och Mme Plantier blommar för fullt, de sitter i lite bättre jord än de övriga. Leda är ju så fantastiskt vacker med sina mörkt röda knoppar som sedan övergår via rosa till vitt. 

                                     

                                     

Lite lek med kameran måste det ju bli en dag som denna, när regnet har flödat och lämnat vackra droppar på funkians blad. 

                                     

   

        

Har funderat på att skaffa ett makroobjektiv, men det har inte blivit av. Har inte blivit riktigt övertygad ännu, hittar inget som egentligen har den närgräns som jag kunde få med mina förra digitalkamera, Z Dimage, där kunde jag krypa så nära som 1 cm och få fantastiska närbilder på mina blommor, insekter mm. Nu förstorar jag ofta med de appar jag har på paddan då närgränsen är ca 95 mm... Det funkar ju också, men ger inte de klara bilder jag vill ha. 

Tydligen är det en klagodag idag, får försöka skärpa till mig!

        

Nina Weibull är verkligen en trogen ros som, år efter år, bara blommar med sådan kraft utan speciell skötsel. Den står på otroligt mager jord, fryser ofta ner och får börja om "från början" men det verkar inte bekomma denna starka dam! Häftigt! En dam i min smak!

                                 

Ljuvliga midsommar!

Så har då årets längsta dag passerat och vi vänder mot mörkare tider.... Hu' så dystert det låter! tur det inte går så fort i alla fall, hösten brukar ju faktiskt vara lång och ganska så skön, men innan dess väntar större delen av sommaren.

Det här är nog det bästa med trädgården just nu:

                           

Små söta jordgubbar! Massor av dem! Vi åt jordgubbar både fredag, lördag och idag räckte det fortfarande till att göra tårta! Mitt jordgubbsland är ju inte så stort, så jag är så nöjd. 

Se bara så nöjd mor var på midsommarafton med jordgubbsskörden!

                           

En annan som var nöjd med tillvaron under helgen var Smulan! Hon iakttog oss från gungstolen under middagen och tycktes vara nöjd med att det var långledigt. 

   

Maya verkade också tycka att det var skönt, men till henne dög minsann inte en hård gungstol utan hon njöt i fulla drag av sängens mjuka täcke. Kanske var det extra skönt då fönstret var öppet och utanför hördes svalornas skräna innan de flög in i sina bon med dagens fångst.

                                  

Naturligtvis kom även Liam med familj för att avnjuta ett dygn av landets ro och lugn. En promenad för att titta på kossorna blev det även denna gång:

                                  

Se bara så fint de har radat upp sig för att hälsa välkommen på bästa sätt! Väluppfostrade kossor som visar landets begivenheter från sin bästa sida. Som stadsbo så måste ju barnbarnet få uppleva allt som hör landet till och kossorna är tack och lov inte helt utrotade i vår lilla by! Tack för det, familjen K! Som den äldre generationen brukade säga: förr fanns det minsann mjölkkor i var och varannan gård, men nu är de färre och färre... I vår lilla by finns det i alla fall på två gårdar, närmast är dock familjen K. 

                                  

Liam fick för första gången vara med och plocka jordgubbar! Gott var det, även om han vid första åsynen var aningen misstänksam: var det möjligtvis en konstig liten tomat som de där som farmor brukar ge mig?? Efter att ha smakat ordentligt ett par gånger så började han själv att plocka ur det durkslag som vi plockade i.. Flera ljudliga "mmmmm" hördes!

Väl inne skulle man ju göra något roligt, för det där regnet behagade ju besöka vår lilla by just under midsommardagen. Vad är bättre då att göra än att plocka fram såpbubblor? Farfar P är en riktig höjdare på att blåsa såpbubblor och Liam såg storögt på! Vad han kan, den där farfar P! Liam själv har inte riktigt förstått att man blåser utåt utan han försöker glatt med öppen mun "pussa" på såpbubblehållaren... 

                                  

Naturligtvis fick lillplutten sova med oss och hör och häpna! Han sov till 08:20! Fast han somnade så gott vid 19! Duktig ponke! När man sover så länge och gott så kan man vara så här charmig när man äter frukost! Ansiktet fullt av danonino och smörgås! Frågar farmor snällt om hon kan få ett leende så nickar han snällt och så ler han så här sött:

       

       

Vi hade ju också turen att få riktigt storfrämmande idag! Jag hann bara få en snabb glimt av dem eftersom jag var chaufför för den ena lilla familjen som skulle hem. Här syns i alla fall en mycket stolt farfar med sin lille Kevin! Se bara så himla söt han är, den lille knodden!   

                                        

Dagen till ära hade han på sig sin lilla body med texten "I love my grandad!" 

                                        

Nu laddar vi för en ny vecka, jobb hela veckan med många nya utmaningar! Semester är det först om fyra veckor, så det är bara att kämpa på. Hoppas på sol, det gör allt lite lättare!

Önskar alla en skön vecka! Take care!