Jag bara undrar

Hur kan man vara så ofantligt trött? Det beror inte på att jag är uppe halva natten och tittar på OS, det beror inte på att jag arbetar mer än vad jag brukar (det får jag ju inte in någonstans i planeringen), jag sover inte sämre, jag tränar som jag brukar och blir oftast piggare av det även om jag var seg i innan träningen.. Försöker äta någorlunda rätt, äter inte överdrivet med godis och sötsaker (även om jag är en godisråtta!).... Men jag är sååååå trött. Blir dessutom sur och grinig och skäller på allt som rör sig. Maken är väl den som råkar värst ut...
Jag kan inte heller säga att denna vecka är värre än vanligt. Visst, jag har nationella prov att rätta, på fredag är det prov i spanska i två årskurser som sedan ska rättas (innan dess ska jag skriva dem!), nästa torsdag är det prov i engelska som ska rättas (troligtvis under sportlovet - alla proven), omdömen ska skrivas, utvecklingssamtal planeras in, åtgärdsprogram skrivas (även om föräldrarna inte kommer på mötena)...
Men inte kan jag väl vara trött i förskott??? Suck!
Någon som har en dunderkur som gör mig pigg igen? Behöver verkligen det. Vår kanske kan vara något att önska sig? Visserligen har det blivit ljusare och jag kände mig ganska så pigg enda till igår eftermiddag. Då slog tröttheten mig med en slägga i huvudet och jag föll som en fura. Alla som kom i min närhet fick höra hur synd det var om mig som minsann får laga maten varje dag (nästan) för att maken jobbar långt bort och åker ca 2 h bil per dag. Jag tycker inte synd om honom, han har valt det själv och visste vad det innebar innan! Visst är jag orättvis? Så vi har egentligen samma längd på arbetsdagen, ibland har jag längre, ibland honom: men han åker 20 mil till och från jobbet.... Dessutom får jag tjata om läxor när jag kommer hem (utan gehör) på både min egen son och styvdotter... Det vill jag helst slippa för jag har det hela dagen på jobbet!! Kan inte lärare få exemplariska barn som förstår innebörden och vikten av att studera för en bättre framtid???? Det tycker jag! Eftersom vi tjatar på andras barn hela dagen borde vi slippa det hemma...
Visst vore det väl en bra deal? Om jag önskar riktigt hårt kanske det blir sant!
Då kanske sonen har lagat middagen när jag kommer hem, maken har gjort klart rummet som renoveras och aldrig blir klart och styvdottern sitter och pluggar på sin engelska! Ja, så vill jag ha det när jag kommer hem idag! ;)
Nåja, vad vore väl en kväll hemma i lugn och ro...... Det blir väl att bara ila och gno..... Så, nu har jag fått gnälla av mig och kan ara snäll ett tag igen. Ska ta mig tillbaka till jobbet för att arbeta med Hållbar utveckling till kvällen faller på och ögonen blir tunga... Men med den semla som just har åkt rutschkana ner i min mage så känsn det heöa lite lättare ;)

Mer snö!

Solen skiner och snön gnistrar. Kan det bli bättre vinter? Troligtvis inte, för de som älskar snö och kyla. Själv tycker jag det är vackert, men nu får det gärna bli vår.
Sitter här och drömmer om den där underbara perioden när allt börjar återvända i trädgården och jag kan se förändringar för var dag som går. Att få komma hem från jobbet och hinna gå en vända i trädgården för att se hur mycket hostan har kommit upp sedan gårdagen eller hur många tulpaner som blommar (förhoppningsvis om inte fru rådjur har hunnit före).
Har ju inhandlat en del fröer, även om sådd känns längt borta.
Ute ser det ut så här:
Jag var tvungen att skotta vägen ner till soptunnorna igen och titta bara så djup gången är! Snön når mig till knäna! Måste erkänna att ryggen värker lite just nu... Hjälp! Har vi glömt mormor kvar ute på bänken?? Åtminstone ser det ut som om någon sitter på den.. Minns inte ens vad jag har lämnat kvar därute.. Hoppas att det inte är säcken med betong... Då är den nog redan "färdiggjuten" till i sommar :( Ute må det vara vinter och kallt men just nu, inne i mitt huvud, så ser det ut så här: Från Rara växter kommer den här vackra rosenskäran Psyche Rose Picotee. Den ska jag ha! Plus en massa andra fröer som bara skrek åt mig: köp, köp!! Så nu är det bara att vänta tills de dimper ner i brevlådan så att jag kan börja planera frösådden. Det är ju faktiskt redan februari så snart är det dags! Har ni redan börjat med era sådder?
Ha en skön söndag och njut av solen! Visst är det lite vår i luften???

Snö och barndomsminnen

Undrar just hur dagens barn komemr att tänka om så där 20 år? Kommer de att säga: "jag minns barndomens vintrar, så härligt med riktig vinter med snö och kyla".. Lite sådär som jag själv har sagt ibland när jag minns då jag åkte pulka utför snöhögarna på stallbacken, som min morfar alltid plogade ihop. Jag har ju förstått att dessa snörika vintrar man kommer ihåg inte inföll varje år utan några få gånger under min uppväxt.
Jag blir alltid nostalgisk när jag tänker på barndomen och framförallt morfar. Jag var allt morfars flicka, hängde honom i hasorna överallt. Jag har turen att ha en "kasse" full med minnen som min mor har lämnat till mig då hon flyttade. Där har jag hittat både det ena och det andra som skvallrar både om hårda vintrar men även om andra roliga saker. Bla annat stod detta att läsa i Bergslagsposten i februari 1966:
Det vara alltså mycket snö då! Visserligen var jag inte född än så det var inte en av mina barndoms vintrar. På trappen till skogskojan sitter min morfar. Har många minnen från skogskojor och morfars matsäck. Har en känsla av att mormor skickade med honom min favoritmat varje gång hon visste att jag skulle hälsa på honom. Han fick säkert gå hem hungrig dessa dagar eftersom jag kunde ta upp allt! Plättar med jordgubbssylt var en av favoriterna.... Kan fortfarande känna doften av skogsarbetare i kojan: nyfällda granar, kåda och svett...
En annan skatt jag hittade i min kasse var den här:
En teckning som bär min mammas signatur i hörnet (tyvärr fick den inte rum då jag skannade in den) samt "klass 7c". Alltså måste teckningen vara gjord 1963/1964...
Även det här är et tkul minne att ha efter mina morföräldrar:
Ett telegram till mina morföräldrar på deras bröllopsdag! Lustig liten vers: Stäng spjället i Ert kök, storken är en listig gök! Naturligtvis hittade jag ett foto från bröllopet. Tyvärr fanns det inte i stort utan bara i en råkopia, men det får duga. Vilken blick morfar ger mormor! Och så här är det jag minns morfar! Här var han med i Nerikes Allehanda då det fiskades kräftor i augusti 1972.
Vilken nostalgitripp! Jag har haft tur som har en mamma och innan dess en mormor som sparade på allt. Jag hoppas att min son kommer att förvara dessa saker i sin tur för att kunna berätta för sina barn om sin släkt, även om de inte fick träffa dem. Släkt och historia är viktigt.
Ha en skön onsdagskväll!