onsdag 3 februari 2010

Snö och barndomsminnen

Undrar just hur dagens barn komemr att tänka om så där 20 år? Kommer de att säga: "jag minns barndomens vintrar, så härligt med riktig vinter med snö och kyla".. Lite sådär som jag själv har sagt ibland när jag minns då jag åkte pulka utför snöhögarna på stallbacken, som min morfar alltid plogade ihop. Jag har ju förstått att dessa snörika vintrar man kommer ihåg inte inföll varje år utan några få gånger under min uppväxt.
Jag blir alltid nostalgisk när jag tänker på barndomen och framförallt morfar. Jag var allt morfars flicka, hängde honom i hasorna överallt. Jag har turen att ha en "kasse" full med minnen som min mor har lämnat till mig då hon flyttade. Där har jag hittat både det ena och det andra som skvallrar både om hårda vintrar men även om andra roliga saker. Bla annat stod detta att läsa i Bergslagsposten i februari 1966:
Det vara alltså mycket snö då! Visserligen var jag inte född än så det var inte en av mina barndoms vintrar. På trappen till skogskojan sitter min morfar. Har många minnen från skogskojor och morfars matsäck. Har en känsla av att mormor skickade med honom min favoritmat varje gång hon visste att jag skulle hälsa på honom. Han fick säkert gå hem hungrig dessa dagar eftersom jag kunde ta upp allt! Plättar med jordgubbssylt var en av favoriterna.... Kan fortfarande känna doften av skogsarbetare i kojan: nyfällda granar, kåda och svett...
En annan skatt jag hittade i min kasse var den här:
En teckning som bär min mammas signatur i hörnet (tyvärr fick den inte rum då jag skannade in den) samt "klass 7c". Alltså måste teckningen vara gjord 1963/1964...
Även det här är et tkul minne att ha efter mina morföräldrar:
Ett telegram till mina morföräldrar på deras bröllopsdag! Lustig liten vers: Stäng spjället i Ert kök, storken är en listig gök! Naturligtvis hittade jag ett foto från bröllopet. Tyvärr fanns det inte i stort utan bara i en råkopia, men det får duga. Vilken blick morfar ger mormor! Och så här är det jag minns morfar! Här var han med i Nerikes Allehanda då det fiskades kräftor i augusti 1972.
Vilken nostalgitripp! Jag har haft tur som har en mamma och innan dess en mormor som sparade på allt. Jag hoppas att min son kommer att förvara dessa saker i sin tur för att kunna berätta för sina barn om sin släkt, även om de inte fick träffa dem. Släkt och historia är viktigt.
Ha en skön onsdagskväll!

3 kommentarer:

  1. Mmm, jag kan bara hålla med. Jag har ett helt rum fullt med minnen som fick fälja med hit för att sen delas mellan min bror och mig. Jisses så mycket fotografier, gamla vykort, telegram, betyg mm. som min farmor har sparat. En riktig guldgruva! Nu ska vi bara leka detektiver och försöka lista ut vem det är på bilderna också, i den mån det går vill säga. Roligt att få ta del av din barndomsminnen, ha en fortsatt bra dag / kram gittan

    SvaraRadera
  2. Jag var farfars "flicka" och har underbara minnen från barndomen och farfar. Minns våra söndagspromenader till en liten tjärn, varenda söndag vi den promenaden och jag höll alltid farfar i handen, jag minns hur jag alltid låg bredvid honom när han låg och läste dagstidningen...farfar och jag.
    Jag hoppas mina egna barn har fina minnen från barndomen
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  3. Tack för den minnesresan!Precis som du har jag många fina minnen från min morfar och mormor och det är värd sin vikt i i guld att ah den förmånen att ha bra relationer till den äldre generationen. Hoppas jag/vi kan bjuda på en del minnen framöver för våra små barnbarn också det är lite som att spara på ett konto, rik på minnen!
    Kram / Bea

    SvaraRadera