Igår besöktes våra nior av Mietek Grocher, författare till boken "Jag överlevde" och överlevare från andra världskrigets koncentrationsläger. Vi samlades i gymnasiets aula för att under två timmar få lyssna till de atrociteter som judar, romer, homosexuella och även kristna utsattes för under tyskarnas framfart. Ca 100 ungdomar och lärare satt och lyssnade intensivt till Mieteks berättelse som han framförde med stor möda, då det fortfarande, efter 65 år, är mycket svårt för honom att berätta om. Stundtals bröts hans röst av gråt då han berättade om sin mor, sin far och sina syskon som alla dog under förintelsen. Många av oss andra grät också under dessa hemska berättelser, bland annat berättade han om då tyskarna under en razzia i ghettot i Warzawa gick in på ett sjukhus, samlade ihop alla nyfödda i säckar och slängde ut dem från tredje våningen. Hur kan någon som kallar sig människa göra något liknande?
Hela eftermiddagen efter föreläsningen så kände jag hur djupt besviken jag är på mänskligheten som har tillåtit/tillåter att detta har hänt/händer.. Klarade inte av att genomföra mina lektioner med år 7 och 8 utan vi pratade om det jag hade hört på förmiddagen, jag fick föklara lite historisk bakgrund och vi diskuterade hur något sådant kan hända i en sk modern värld. Tyvärr slutade det ju inte med förintelsen utan vi har ju den etniska rensningen i forna Jugoslavien och Rwanda..
Försökte få eleverna att förstå hur tokigt det är att jaga någon för att de tillhör en annan religion genom att fråga hur många i klassen som var döpta. Alla utom två räckte upp handen. Tänk om ni skulle bli jagade för att ni är medlemmar i svenska kyrkan? vart min fundering till dem och då svarade en av flickorna glatt som inte var döpt: då klarar jag mig, jag är ju inte medlem i svenska kyrkan. Mitt svar blev då att "det kan ju räcka med att dina föräldrar är det"... Något snopen sjönk hennes hand tillbaka och alla kunde enas om att det inte är "schyst" att jaga något för att man är medlem i en förening, ser annorlunda ut, är annorlunda, tror på något annat än jag själv osv...
När jag pratade med mina elever så kändes det ändå förtröstansfullt, vi kanske kan få en rättvisare och mer solidarisk framtid.
Det är svårt för våra svenska elever som inte har invandrarbakgrund att sätta sig in i hur det är att behöva fly undan krig och elände. Som Mietek sa i slutet av sin berättelse: jag önskar att dagens invandrare fick 25 % av det varma välkomnande som vi fick när vi med hjälp av svenska Röda Korset kom till Sverige.
Hela eftermiddagen och kvällen kände jag mig djupt tagen av Mieteks berättelse, framförallt för att jag vet att det finns människor som påstår att det här är påhitt, att det aldrig har hänt. Det gör mig djupt förgrymmad, för att uttrycka det snällt, för jag önskar att dessa människor aldrig behöver utsättas för något liknande och att de sedan ska möta människor som påstår att de hittar på. Mietek berättade om de djupa skuldkänslor han har haft för att endast han överlevde av sin familj och att då veta att de finns de som anklagar honom för att hitta på....
Jag önskar och hoppas att de 10 överlevande som finns kvar i livet i Sverige, som fortfarande orkar resa runt och berätta för våra ungdomar, lever länge till och orkar fortsätta att berätta för vi får aldrig glömma och vi får inte tillåta att det händer igen.
Jag håller med dig, detta får inte glömmas bort och absolut inte hända igen! Min far berättade om tågen med tyska barn som rullade in i Lund när han var liten. När barnen på tågen fick syn på skorstenarna till badet (tror jag det var) skrek alla ombord i panik eftersom de trodde att de kommit till ännu ett läger med gaskammrar!
SvaraRaderaDet är ju inte enbart etniska utrensningar som orsakat massavrättningar utan även politiska åsikter, homosexualitet mm.
Själv fick jag mig en tankeställare när jag som 16-åring var arbetskamrat med tre män från Argentina. Inte för att jag på något sätt var rasist innan det heller men att få ta del av deras berättelser var oerhört både skrämmande och lärorikt. Och då ska du veta att de inte vågade berätta särskilt mycket. En av dem kunde inte gå upprätt eftersom han suttit fängslad i en minimal bur under en längre tid. En annan bytte inte om i omklädningsrummet tills. med arbetskamraterna för att han skämdes över att hans kropp hade ärr av skottskador... människor som skämdes över det de blivit utsatta för pga sin politiska åsikt, fruktansvärt! Otroligt svårt att förstå som 16-åring att dessa oerhört vänliga, hjälpsamma unga män varit så nära att dö för sina åsikter.
Jag tror att det samtal du hade med dina elever under eftermiddagen var viktigare än det ni egentligen skulle ägnat lektionen åt / kram gittan
Jag håller med det får inte glömmas och inte heller hända igen.
SvaraRaderaNär jag gick på högstadiet var vi några stycken som fick prata med en överlevande från ett koncentrationsläger. Det var nyttigt.
Min mamma har en vännina som är tyska, hon har berättat hur de hade det under kriget. Vilka fasor hon fick uppleva fast hon inte var jude. En av dom var när hon och hennes syster som var ute på ett fält och arbetade och ett engelskt plan flög lågt och började att skjuta på dom med kulspruta. På något sätt lyckades de båda flickorna springa in mellan husen på bondgården och på så sätt klara sig. Krig borde aldrig uppstå. Alla lider av det.
Det är nyttigt för ungdomar att få höra om vad som hände under kriget. Det allra bästa är när någon som har varit med om det kan berätta.
Min pappa som var med och vaktade gränsen till Norge har berättat om rädslan när man trodde att tyskarna skulle invadera Sverige och om hur dåligt utrustade de svenska soldaterna var.
Min mamma har berättat om "tysktågen" till Norge.
Vi får inte glömma något av det här.
Jag tror samtalet med dina elever ruskade om dom och kanske till och med fick dom att tänka efter. Hoppas att dom kommer ihåg vad du sa.
Trevlig kväll!
Min svärmor som var sjuksköterska var med och tog emot de vita bussarna. De f d fångarna var så förstörda av svält att man kokade modersmjölksersättning som det första de kunde få i sig.
SvaraRaderaDet otäcka som händer under groteska situationer är att fienden avhumaniseras. Judarna var plötsligt "ohyra" istället... i forna Jugoslavien där olika grupper och folk levt samman så länge blev nästan över en natt grannen ett odjur istället för människa. Då kunde man försvara sina grymma handlingar.