Biologisk klocka? Nej, lovklocka....

Jag har, i veckan, konstaterat att vi lärare inte bara dras med den biologiska klockan utan även en lovklocka.... Det är nämligen så att jag har märkt att min kropp i takt med stigande ålder, och i takt med ökad arbetsbelastning, inte längre orkar lika väl som tidigare med allt som det innebär att vara lärare. För varje termin som går så känner jag att jag blir tröttare och tröttare ju närmare loven vi kommer. I itsdags eftermiddag var det som om någon hade slagit mig i huvudet med en slägga, så trött blev jag. Inget speciellt hände, bara att jag blev tvungen att välja mellan två uppdrag jag har: min fackliga tid och ett uppföljningsmöte med PiM (praktisk it- och mediekompetens)... Bägge är viktiga för mig och på båda områdena hade jag mycket att göra... Tufft! Medan det går folk som är arbetslösa så finns det andra som arbetar för mycket. Jag valde pim och hade hela eftermiddagen dåligt samvete för det. Så dåligt samvete så att jag jobbade igen delar av det fackliga på kvällen när jag kom hem... Resten tog jag dagen efter.
Så vi lärare har en lovklocka och de som säger att vi har det så bra som har lov ska veta att det alltid är så att vi inte är hellediga från vårt jobb även under loven... Prov ska rättas, områden planeras osv. Om man, som jag, inte kan begränsa sig vill säga.. Så sju veckor är tydligen vad jag orkar i streck nu för tiden...
Samtidigt måste jag bara få säga att jag älskar mitt jobb! Eleverna är underbara, de ger oss hopp om en ljusare framtid, en rättvisare värld! Jag har udner de senaste veckorna fått se och höra fantastiska redovisningar om barnarbete (och vad man kan göra för att minska det), orättvisor av annan sort och hemskheter som krig med egna slutsatser om dess konsekvenser och dess icke vara... Ja, våra elever kommer definitivt att ge oss en ljus framtid!
På tal om ljus, så var det väldigt ljust ute i morse när mina små missar tänkte sig ut. Min Maya vågar sig inte ens fram till dörren, men de två andra tappra damerna gick käckt fram till dörren, ryggade förskräckt när jag öppnade den men blev miltutfösta av matte! Dvs jag! ;) Tilläggas ska att jag var tvugen att trycka undan snön med dörren för att ens kunna öppna den. Tussa står förskräckt med snö upp till magen när jag slår igen dörren och snabbt hämtar kameran för att föreviga motivet. Smulan vänder sig blixtsnabbt om och vill in ögonaböj! Det är ju egentligen inte så synd om henne eftersom hon inte står med snö upp till magen utan där dörren har skjutit undan snön, men in vill hon! Hu, så kallt åt tassarna, bättre att gå på lådan.... Under tiden låg Maya tryggt i mitt knä och tryckte mot min fleecetröja.. Hon njuter verkligen av att vara gullegrisen sedan hon var sjuk i somras. Hon ska ha fredagsmys (äter både ostbågar och chips, colan låter hon dock bli), sitter på en stol vid frukostbordet och förväntar sig att få åtminstone en liten ostbit som efterrätt till kattmaten. Bortskämd, nej tok heller!
Som avslut på denna helg ska jag bjuda lite på mig själv. Vi håller ju på att renovera ett rum till i huset och det har gått såååå långsamt. Till slut bestämde jag mig för att det där med att måla tak kunde väl jag fixa om jag bara stod på en stol (vi har 2,74 m i talhöjd och jag är 1,67). Maken tyckte att jag såg mycket rolig ut när jag ville skydda mitt hår, inte med keps utan med en plastpåse (fast min mamma lärde mig att det är farligt med plastpåsar över huvudet när jag var liten). Han bara var tuvungen att hämta kameran.. Så dagens skratt bjuder jag på den här gången, varsågoda! Dessutom är det gratis reklam för en klädesbutik ;)
Ha en skön vecka! Snart är det sportlov även för mig ;)