onsdag 17 mars 2010

Uppkopplad teknikfreak

Har man "problem" om man ständigt har en teknisk pryl vid sin sida? Datorn åker med på varje resa; till och från jobbet, på konferenser, när jag åker och shoppar (ifall vi fikar så kan jag ju koppla upp mig en stund och se om något har hänt)...
När jag ska gå och lägga mig så stänger jag visserligen ner datorn och lämnar den alltsom oftast på kontoret och tar istället med mig min IPod Touch för att kunna kolla en sista gång innan jag somnar. Hör och häpna: IPoden följer även med på TOALETTEN... Har ni hört något så galet? Jag måste vara uppkopplad även där... Jösses, är det något fel på mig?
När jag köper ny mobil måste kameran vara bra. Även fast jag har en jättebra digital systemkamera. Problemet är att den är ju så stor att den bara får följa med när jag ska på något speciellt, så mobilen måste ha en kamera som klarar av vardagskorten.
Varje gång jag är och shoppar så måste maken och jag ta en tur i några affärer som säljer mobiltelefoner, kameror och datorer...
Antar att mina hjärna är som en flerfilig motorväg: (Bild lånad från nätet)
Samtidigt vet jag att jag kan gå ut en heldag utan att vara uppkopplad. Varför är det då så viktigt att ständigt ha ett fönster till världen via en internetuppkoppling hemma? Varför måste man ha Facebook i mobilen, i IPoden och på datorn? Är någon därute egentligen intresserad av vad jag skriver i min status?
Samtidigt så exploderar användandet av sociala medier såsom Myspace, Facebook, Twitter eller Bilddagboken.. Hur klarade vi oss när vi var små och allt detta inte fanns? Hur kunde våra föräldrar få tag på oss? Idag så har ungdomarna svårt att hålla tiden trots att de har mobiltelefon med sig så att vi kan ringa och påminna dem. När jag var i tonåren och skulle ut så var det bara att bestämma en tid och var man inte där kom man inte hem! Så naturligtvis höll man tiden.

Samtidigt är teknikens underverk fantastiska ibland. När jag var i Genève i juni förra året och vårt första möte på ILO skulle äga rum så hade min webbkamera igång medan alla delegaterna kom på plats så att maken och hans kollega i Stockholm kunde följa med och titta ut över salen. Där satt jag och vred min lilla dator över salen så att någon flera tusentals kilometer därifrån kunde se hur det såg ut och få "känna" på atmosfären i FN-huset. En mäktig känsla och jättekul att få dela med sig av. Ett mycket nyttigt instrument, datorn och uppkopplingen, i det läget..
Men på toaletten? Nej, vi ska nog akta oss för det.. Någonstans ska man väl vara i fred?
Jag får nog ta och skärpa mig lite...

1 kommentar:

  1. På det området har vi inte mycket gemensamt. Jag är tvärt emot, så lite tekniska prylas som möjligt, har varken msn, facebook, bilddagbok eller något liknande. Har aldrig kopplat upp mig på mobilen MEN vill gärna ha en bra kamera i den av samma anledning som du. Hade jag fått välja hade jag inte ens haft någon mobiltelefon. Jag gillar inte att ständigt vara "nåbar"! På toaletten är ju alla uppkopplade... på avloppsnätet (sjuk humor, förlåt)
    Kram gittan

    SvaraRadera