En arbetsvecka närmare påsk och fallet med den "neutrala skolan"...

Veckorna rusar fram som de alltid brukar göra under vårterminen, jag hinner knappt andas så är veckan över och arbetet hopar sig. Trots det så måste jag nog erkänna att jag har världens bästa arbete just nu! Jag går upp 05.30 (ibland tidigare), hinner få se solen stiga upp (ibland så trött att jag knappt ser handen framför mig), rusar till jobbet kl. 07.00 och sedan går dagen i ett.
Veckan som just har gått hade jag dessutom turen att få möta 160 engagerade lärare som deltog i en två-dagars konferens med massor av intressanta seminarium som handlade om retorik mm.
Kan det vara så att lärare är ett konstigt släkte? Känner ju att jag knappt hinner andas mellan uppdragen men ändå skulle jag inte kunna tänka mig att byta arbete, för vad är mer utvecklande än att få möta ungdomar som dagligen tar sig an utmaningen att lära sig saker? Ibland mer eller mindre motiverade...
Visst är vi lärare ett mysko släkte, vi brinner för att utveckla vår verksamhet, ingen lyssnar på oss när vi talar om vad eleverna behöver (för "någon annan" ska forska om skolan och tala om vad vi behöver), lönen är ett hån jämfört med de som har lika lång akademisk utbildning... Men vårt huvudsakliga uppdrag att leda vår framtid (dvs barnen och ungdomarna) mot ett bättre samhälle gör att vi antar oss utmaningen med liv och lust trots de bistra förutsättningarna. Därför är det för mig obegripligt att förstå hur en kommun, rektor, skola, präst mm har kunnat behandla den stackars flicka från Bjästa på detta vis? Hela vuxenvärlden sviker, pojken gör sig skyldig till ännu en våldtäkt och kommunen fortsätter att kränka flickan genom att vägra betala den interkommunala ersättningen som det innebär för dem när flickan går på skola på annan ort!
Det hela blir ju inte bättre av att folk mordhotar den skyldige pojkens familj... Som om det hela inte vore ont nog ska människor börja bedriva kampanj mot familjen för att hämnas flickan! Var fanns de när de inte trodde på flickans historia? Var fanns hennes stöttning då?
Nej, skäms på de som nu tar "chansen" att ge sig på familjen till pojken, de har på sitt sätt drabbas tillräckligt genom att pojken har gjort sig skyldig till detta. Att som förälder bli tvingad att förstå att ens egen son är kapabel till en sådan gärning måste vara hemsk och gärningen blir inte ogjord för att man ger sig på dem. Stötta istället flickan genom att hjälpa henne med vänskap och uppmuntran när den behövs! Tror inte att hon mår bättre av att någon skickar hatmail till storebro i familjen eller ringer och mordhotar dem...
Men usch, det här inlägget blir inte direkt muntert så låt oss längta till sommaren istället...
Jag längtar såååå mycket efter sol och värme! Den tid som vi har framför oss just nu med slask och gegga överallt är inte allt för rolig. Lite ledigt vore nog inte så dumt det heller, även om jag trivs med mitt jobb. Känner att kroppen sviker lite emellanåt och en envis förkylning ligger hela tiden på lur och vill angripa mig....

Lite blåsippor i trädgården vore inte så dumt. Jag är säker på att de ligger på lur de också under, det nu tunnare, täcket av snö.Eler varför inte hoppa direkt till juni och få se min underbara plymspirea så här fin.... Jag längtar...