torsdag 16 december 2010

Spännande hemfärd

Gårdagens hemfärd bjöd på rena rama västern! Tur att jag under min uppväxt var en riktig hästtjej!
Bara några km från hemmet, i kolmörker, får vi plötsligt syn på en stor häst på vägen. Den hade lyckats ta sig ur hagen och sprang nu på andra sidan staketet och verkade längta in till kompisen. Fick tvärnita, slog på varningsblinkers och tog mig ur bilen och skyndade upp mot huset, motandes hästen framför mig. Måste erkänna att jag var rädd, trots erfarenhet av hästar (men det är ju snart 20 år sedan jag var aktiv), den var stor!!
Sagt och gjort, knackade på husets dörr trots den sena timmen,fick höra ett "shit, shit" från ett litet fönster bredvid ingången. Någon fick bråttom uppför en trapp i huset, men kom snart ner igen. När dörren öppnades stod där en tonårsgrabb i kalsonger och t-shirt och undrade vad en "gammal" tant kunde vilja så sent på kvällen i mörkret...
Förklarade läget och kraken fick bråttom på med kläder och svärandes över att det skulle hända när han var själv hemma. Såg av hans planlösa springande fram och tillbaka att han inte var van vid hästar direkt..
Utan att tänka mig för (kanske är det en yrkesskada?) så gav jag honom order om att hämta en havrehink i stallet medan jag stod för så att hästen inte kom förbi mig ut mot vägen. Många tankar hann fara genom huvudet då den gjorde flera utfall för att komma förbi mig i full galopp. Dumdristigt stod jag kvar med utsträckta armar och flaxade för att stoppa den... Inte blev den direkt lugnare av att det stod en galen kvinna i mörkret och viftade med armarna, hästarna i hagarna bredvid oss sprang som för att stötta den lösa hästen i sitt försök att komma förbi mig. Men, som genom att trollslag, stannade den upp och stod stilla så att jag kunde gå fram (den hade väl insett att den där galningen ger sig inte), låta den lukta lite på mig och så ta tag i grimman.
När jag vände och började gå mot stallet med stoet så kom tonårsgrabben springande med havrehinken, gav henne en näve havre och vände sig om och gick bortåt... Utan hästen!!! Fick ropa på honom och fråga om han inte skulle ta in henne.
Haha, han var nog en aning förvirrad av händelsen. Visst ja, fick jag till svar..

3 kommentarer:

  1. Jisses, vilekn historia! Men jag kunde ju inte annat än dra på smilbanden när jag läste de sista raderna =) Jag minns en liknande händelse när det plötsligt stod en stor kossa i mörkret framför min bil! Ingen hage och ingen gård i närheten och på den tiden inga mobiler heller. Vad gör man då? Kör hem och ringer polisen och hoppas på det bästa.

    SvaraRadera
  2. Det var tufft gjort.tur för hästen. Hälsn. Lisa

    SvaraRadera
  3. Oj oj. önskar dig en riktigt god jul//Britt

    SvaraRadera