Glädje över livet

Försöker till varje pris vända mitt liv till det positiva. Har inget att klaga över egentligen: är inte sjuk (vad jag vet), har en underbar son, har katter som kryper upp i knät och visar kärlek, har en man som försöker ställa allt till rätta (tror jag), har ett underbart utmanande jobb där jag får utvecklas och ständigt ställas inför nya utmaningar som leder till insikter och låter mig se andra sidor av mig själv som jag inte visste att jag hade. Dessutom har jag underbara kollegor som visar att de finns där för mig, f.d. kollegor som finns där och är mina vänner i vått och torrt!
Vad har jag då att klaga över? Inget alls egentligen! Misstag gör vi alla, en del större, en del mindre. Är vi sämre människor för det? Nej, verkligen inte, det visar att vi är mänskliga och utmanar också till utveckling. Utveckling av den egna insikten att vi kan lära av misstagen och gå starkare ur dem.
Så om jag inte har något att klaga över, varför mår jag då som jag gör? Hur får jag bort eldklotet i magen som skickar ständiga elstötar ut i min kropp av rädsla och viljan att fly undan det som gör ont?
Tillåter mig istället att längta efter sommaren och rosornas doft! Att få gå runt bland dem, klippa bort lite överblommat och få doppa näsan i deras underbara koppar av doft som blåser bort tankar på sådant som gör ont. Få gå barfota och låta gräset smeka mina fötter, låta den känslan sprida sig i kroppen och smeka bort smärtan av livets otrevligheter.

Rosen Hope for Humanity får vara symbol för detta!
Dags att bli vuxen och ta hand om mig själv!