tisdag 17 maj 2011

Pendling

Pendlar inte bara i jobbet utan även i humör och vilja..
Förra inlägget skrevs i helgen då jag mådde bra, just nu blir det djupdykning ner i tvivlens avgrund. Varför? Hur? Om? osv.. Alla dessa frågetecken som passerar revy och spelar spratt med min hjärna som vill vara logisk.
Tröstäter godis och mår sedan illa av detsamma.. Usch!

Mitt uppe i detta "elände" och kvalens tid så har jag ändå saker som håller min näsa ovanför vattenytan: jobbet med underbara kollegor (både mitt nuvarande och mitt tidigare jobb), goa vänner som hejar på och som ger mig tröst och naturligtvis min underbara son (som tyvärr inte längre är tillsammans med sin goa flickvän, men det är deras beslut, inte mitt).
Även maken drar sitt strå till stacken. Trots att han är del av det hela så försöker han verkligen. Men jag har svårt med tilliten..
Tillit tar åratal att bygga upp och några sekunder att riva ner, har jag många gånger sagt till sonen när man har kommit på honom med lögner, allt från stora till små. Så sant som det är sagt!
Önskar verkligen att jag kunde slippa att kravla runt på botten av min förtvivlets brunn i gyttjan av tvivel och frågetecken. Har ju egentligen inget att klaga över!
Men regnet som öser ner likt den slöja av känslomässig dimma som känns tung runt mig, bidrar väl även det till min sinnesstämning.

Tror jag gör bäst i att försöka få på mig löparkläderna och ge mig ut i regnet, trotsa min bekvämlighet och frusenhet!

1 kommentar:

  1. Du har så rätt om det där med tilliten och precis samma har jag sagt till mina barn.....maken har jag inte behövt säga det till som tur är! Hoppas det blir bra för dig/er igen!
    kram Anette

    SvaraRadera