måndag 18 maj 2015

Vissa dagar är mer intensiva än andra!

Idag har varit en sådan dag, har sprungit mellan möten och telefonsamtal hela dagen. Har ett fantastiskt givande arbete, så jag klagar inte alls på det. Men just idag, när regnet strilade ner och jag ändå envisades med att promenera både till och från mötet, så känns det som om jag skulle behöva ta en tur i trädgården därhemma istället! Kunna njuta i lugn och ro av att se vad som faktiskt händer i rabatterna, inte bege mig hem till en lägenhet och stänga in mig med allehanda böcker för att jag är så urusel på att planera min egen kalender!
Känner ni igen er? Det där att upptäcka att kalendern är så full att det liksom svämmar över på kanterna och så kommer man på att det är ens eget fel? Ni vet, det där ögonblicket när man sitter och funderar på hur i hela fridens dar det kunde bli så här och så hör man en röst som säger inombords: "det är ju du själv som har planerat in allt"....
Så nu är det bara att bita i det sura äpplet! Fram med arbetsrättsböckerna, ad-domarna som ska läsas in och fallen som ska studeras för att kunna komma med egna intelligenta och smarta lösningar, helt enligt arbetsrättsliga lagar och avtal..
Ute har det plötsligt slutat regna, solen skiner och på bordet ligger Allt om trädgård och väntar på att bli bläddrad i... Men här ska det banne mig struktureras upp, så skärpning nu, Fröken Undanflykter!!

Kanske kan det funka bättre med en kopp kaffe och något gott till det? Choklad? Lite socker kanske skärper hjärnan efter en hel arbetsdag? Eller? Ute skiner solen... Kanske en promenad skärper till hjärnan? Liksom tömma ur innan jag försöker fylla på med mer?

Jag känner mig verkligen som en tjurig unge som inte får som den vill, som ligger och sparkar på golvet och häver ur sig okvädesord för att få sin vilja fram. Sitter här och resonerar med mig själv, letar ursäkter för att inte behöva göra det jag vet att jag måste göra för att undvika tidsnöd eller att tvingas använda helgen till detta istället. Men solen skiner ju äntligen där ute... En promenad runt Råstasjön vore ju så trevligt.. Jag är säkert så mycket piggare efter det!

Nä, skärpning, Fröken Ursäkt! En kopp kaffe kan jag ge efter för, men sedan är det du som läser så ögonen glöder! Marsch pannkaka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar