I torsdags trodde jag att jag skulle få svaret! Hurra, tänkte jag, äntligen ska jag hitta ett svar på det här mysteriet. På jobbet skulle vi nämligen få en föreläsning i stresshantering! Tänk så bra! In kliver en bastant dam runt 40 och berättar för oss att hon är utbildad socionom, stresskonsult och arvetar med stresshantering, utbrändhet och att återfinna livsglädjen.. Allt detta i monoton röst... För att göra historien kort: jag ahr aldrig varit så deppad i hela mitt liv efter en föreläsning som efter denna! Symptom efter symptom radades upp och förklarades, men inga lösningar gavs förutom "motion är bra, men det gillar jag inte, jag brukar sätta mig i fåtöljen och låta brådskan rusa förbi"... Kloka ord i och för sig, men tyvärr lyckades hon inte fånga sin stressade publik som hellre hade tagit tag i allt vi har att göra istället för att höra en timmes monotont föredrag. Själv tyckte jag fruktansvärt synd om henne. Det var så tydligt att hon fortfarande befann sig i den utbrända situation hon beskrev att hon hade befunnit sig i. Det var en hel del människor som såg lite besvärade ut...
Så på sätt och vis så vet jag nu vem tidstjuven är! Det var hon (den stackars föreläsaren) den dagen i alla fall!
Som tur var så har jag varit på andra föreläsningar den här veckan som verkligen var bra! I onsdags hade jag turen att få vara på Södra Teatern i Stockholm och få lyssna på erfarna kommunikations- och retorikpedagoger! Jättespännande! De berättade och visade så mycket saker som jag inte har varit medveten om när det gäller hur man pratar och hur man för fram sitt budskap. Det roliga var att dagen efter lade jag märke till att jag faktiskt använder flera av metoderna helt omedvetet! Kul!
Men nu måste jag nog fortsätta att leta efter tidstjuvar och göra något ångestdämpande för det var såååå många av de där symptomen som stämde in på mig.. Hu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar