Det var en gång en otroligt vacker daglilja vid namn Frans Hals. Den besöktes ofta av blomflugor som ville njuta av dess goda nektar. Blomflugorna (Eupeodes corollae) visste att det var förenat med livsfara då den elaka spindeln Fred bodde där och lurade på dem i skyddet av Frans Hals inre. En dag kom lilla Gerda flygandes och såg hur Frans Hals knappar dignade av god nektar. Lilla Gerda kunde inte motstå detta utan trotsade sin kloka mors alla förmaningar om att akta sig för Fred och lät sig väl smaka av den söta nektaren.
Plötsligt, från ingenstans dök Fred upp! Han smög sig på lilla Gerda som oskyldigt smaskade på nektaren och grep tag om hennes huvud! Gerda kämpade och skrek, men inget kunde hon göra.. Fred var för stark och bedövade henne dessutom med sitt gift....
Han drog och drog i hennes huvud, Gerda kände hur all hennes styrka bara rann ur henne. Om jag bara hade lyssnat på vad mamma sa när hon berättade om den elake Fred som redan hade tagit så många av hennes kusiner. Problemet var att mamma hade tjatat om Fred så ofta och Gerda hade ju aldrig sett honom på riktigt så hon trodde att det var en saga för att skrämma barnen att flyga för långt från hemmet. Nu, när hon visste bättre, var det för sent att ändra på något! Jag måste varna andra, tänkte lilla modiga Gerda! 
Så med en sista ansträngning för att uppbåda alla sina krafter lyckades Gerda med bakbenen rista i Frans Hals vackra röda blad rista in ett varningens ord: "Låt inte Fred lura er"....Ja, sagan om lilla tuffa Gerda är väl den om hur det går till i trädgårdens värld men samtidigt kan man kanske lära sig att man ska alltid lyssna på en klok mors varningar och inte alltid gå på ett sött yttre som lockar med god nektar ;-)
Glad är jag i alla fall åt att Frans Hals blommar så vackert trots torkan i hans bädd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar