Sjukdom och dåligt samvete = luthersk uppfostran?

Hur kommer det sig att om man är sjuk så ligger man hemma och har dåligt samvete? Trots feber och torrhosta som får bröstet att värka så känns det ändå fel att bara ligga hemma i sängen och tycka synd om sig själv. Är det "Syster Duktig" som gör sig påmind? Tanken på att mina elever inte får vikarie? Tyvärr tycker de att det är ganska skönt att bli lediga, det kan jag ju å andra sidan förstå om jag minns hur det var själv de få gånger som en lektion blev inställd under min skolgång! ;) Är det uppfostran som gör att jag ständigt lider av dåligt samvete om jag är hemma för sjukdom? Är det då familjens uppfostran eller är det samhällets? Hm, med tanke på vad vår högerregering vill uppnå med sin politik om att hungriga vargar jagar bättre, så kan jag kanske skylla på moderaterna?
D v s om jag inte kan leva på min arbetslöshetsersättning eller andra bidrag så kommer jag att söka jobb, jobb som kanske inte finns att söka!!
Vilken lycka jag då har som endast har varit arbetslös under en kort period av mitt liv! Vilken tur att jag hittade världens bästa yrke! Och vilken underbar tur att kommuner och stat är villiga att satsa på detta underbara ting som vi kallar skola! Det "ställe" där våra barn tillbringar största delen av sina första 19 år (minst). För inte är det väl så att kommunerna drar ner på lärartjänster, ökar antalet elever i klasserna eller anställer obehöriga lärare för att det är billigare?
Nej, kanske är det febern som gör att jag yrar, bäst att sova en stund så är nog allt bättre när jag vaknar igen!