Ågren

Så har då söndagen återigen gjort entré med allt vad söndag innebär. För mig så innebär det att jag måste börja se över veckan och inser då att "hur ska jag hinna med allt???". (bild lånad från nätet)
Ågren infinner sig, ältande och panik gör Ågren sällskap... Denna vecka så är jag bara två dagar på jobbet, eller "det vanliga jobbet", resten innebär fackligt arbete. En av dagarna på mitt huvudsakliga arbete så ska jag dessutom gästspela på en annan skola om FN (jättekul, men kräver en annan sorts förberedelse). Allt är jättekul, annar skulle jag inte åta mig uppdragen, men det innebär alltid att jag får dåligt samvete för att mina elever får vikarier som inte kan språket de ska undervisas i, samt att det ofta är samma elever som drabbas... Samtidigt så innebär det alltid extra arbete att vara frånvarande för (trots löneavdrag) så måste jag förarbeta och efterarbeta, dvs det enda jag inte gör är att vara på själva lektionen.
Innan det vart alltför panikartat i hemmet så tog vi en lång skön skogpromenad. Vilken livskvalité att bara kunna gå ut från hemmet och ha skogen ca 500 m bort från knuten!

Överallt vittnar naturen om att hösten har tagit över och att vintern är nära förestående. Jag hoppas verkligen på en kall och snörik vinter, så att våra barn kan få uppleva hur mina barndomsvintrar faktiskt var. Minns tydligt de snöhögar min morfar plogade ihop bakom hemma vid stallet, som jag byggde snögrottor i eller åkte pulka utför! Så ska vintrarna vara.

Skogen här hemma bjuder fantasin på fest varje gång man tar en tur. Här är det en gren som har blivit helt mossklädd och får fantasin att ta fart. En ödla, kanske?
Det är fantastiskt att vandra i denna mossklädda skog och njuta av tystnaden. Det enda som bröt tystnaden var ett par fåglar som kalasade på kottar och förde ett himlans liv högt uppe i grantopparna. Det gällde att akta sig för det var fullt krig och kottarna yrde. Maken och jag försökte få bilder av dem men det var farligt att stå rakt nedanför då kottarna föll bara någon meter från oss.

Visst är skogen trolsk? Jag tänker ofta på att om någon hade talat om för mig som liten (då man tvingades med ut i skogen i tid och otid) att jag en dag som vuxen skulle gå runt i skogen och vara lyrisk över de olika mossorna som växte på stenar, träd och mark så skulle jag ha trott att den människan var knäpp. Men tiderna förändras och vi med den!

Se bara så vacker sten, tre olika sorters mossa räknade jag till plus toppen full av skogsstjärna med knopp!! Nu?? Blommar inte den på våren?
På tal om livskvalité så måste jag bara länka till Beas blogg så att ni kan se vad hon såg på väg hem från jobbet i fredags.
Ha en skön söndag!