Gott Nytt År!

Vackert vinterväder kan vi fortfarande åtnjuta här i lilla byn som verkligen har antagit vinterskrud. Se bara:

En promenad genom byn visar hur vackert det kan se ut vintertid, när vi väl får snö. För ett tag sedan pratades det om på radion om att vi gärna minns barndomens snöfyllda jullov, medan verkligheten är en annan. det är ganska få julaftnar som vi har haft snö. Det nämdes ett par årtal sedan början på sjuttiotalet och det var inte många. Kanske har det varit fler om man bodde längre norrut...
En fundering slog mig udber promenaden då jag såg detta träd:

Är det detta som kallas för vinterfrukt? ;) Nog ser det en aning mysko ut med äpplen kvar på träden med så mycket snö runtomkring!
En som inte gärna vill gå ut, trots att temperaturen har ökat från -24 till -9, är min Maya. Innanför ytterdörren hänger en "vant- och mössamlare", men igår fanns något helt annat "undanstoppat" där:
En riktig surpuppa hade nämligen krypit in helt och hållen, det såg för roligt ut. Bara huvudet stack ut... Något förnärmad ser hon ut över att jag dessutom tog kort på henne!
Med dessa bilder önskar jag er alla ett riktigt Gott nytt År!

Tänder ett ljus...

Sänder en tanke till föräldrarna till den unga man som i morse miste livet på våra vintervägar. Tanken på att ett 19-årigt liv så grymt har släckts går inte att förstå och framförallt inte den smärta som föräldrarna måste känna i detta ögonblick.
Ta väl hand om varandra och har ni möjlighet så stanna hemma!

Fortsatt kallt...

Det innebär att det bara har varit snabba besök utomhus idag, både för katterna och mig! Var som hastigast ut och gav fåglarna mer frö i sin stuga. Även några talgbollar hängdes upp och det verkar vara uppskattat, men nu måste mer frö inhandlas för det finns bara enstaka fröer kvar i påsen. Jösses, vad det går åt sedan snön kom!
Katterna är inte heller så sugna på att gå ut. Tussa och Smulan går ut en stund men vill snart in igen medan Maya tog det säkra före det osäkra och kollade in läget genom fönstret istället:


Lite spännande var det med fåglarna som flög fram och tillbaka utanför fönstret, men inte så spännande att det lockade henne att vilja gå ut!
Maken brukar gnälla över att vi måste ha kattlåda fast vi bor på landet och har vuxna katter, han tycker att de kan gå ut och göra istället (det tycker väl egentligen även jag).. Brukar, för att retas, fråga honom om han skulle tycka att det vore skönt att gå på toa ute när det är minusgrader! ;)
Tänk att det ska vara så svårt att tycka att det är ok att bara slappa! Har i stort sett inte gjort en släng varken idag eller igår och det tar på krafterna.. Ha! Vilket skämt! Men faktiskt är det så att jag får lite dåligt samvete av att bara njuta av att inget göra och bara sitta framför datorn eller titta på tv. Något borde man väl i alla fall göra? Sticka? Tvätta? Städa? Eller åtminstone läsa? Lite sugen är jag på en god bok, men sanningen är att jag inte har någon hemma för tillfället... Har egentligen massor att göra inför terminsstarten, men där blir jag lite motvalls och vägrar ta tag i jobbet nu när det är lov...
Nej, jag tar nog och surfar lite bland frökatalogerna istället. Pelargonerna har jag ju redan pysslat med idag, så de klarar sig ett tag till!

Snön faller!

Vilket vinterlandskap vi har nu! Helt underbart väder har vi i alla fall här hos oss i Finnåker, där snön har fallit sedan igår eftermiddag. Denna jul kan vi i alla fall inte klaga på att vi inte har haft en vit jul!
Medan sonen åkte till Örebro för att spendera julpengarna på en ny dator, så kände vi att all julmat och godis krävde en lång promenad. Så på med skyddsdräkten, dvs termobyxor, tjock tröja, täckjacka, vantar, mössa och kängor (det är detta jag har emot vintern i vanliga fall, alla kläder som ska byltas på) och med kameran i högsta hugg så bar det iväg upp mot kursgården och sjön. Området kring vår vackra kursgård är helt fantastisk och det finns så mycket fint att fotografera. Tyvärr begick jag misstaget att bara ta med zoomen.. Fint när man ska ta på avständ, men hopplöst när motivet redan är nära...

Det enda jag hade kunnat önska mer är sol så att bilderna hade kommit mer till sin rätt. Barnasinnet finns kvar och snöänglar är ju något som hör vintern till. Tänk vad lustigt det är, man gör en sak som man gjorde när man var liten och vips så är samma känsla tillbaka! Hoppas att mitt barnasinne aldrig försvinner! Bäcken som rinner från sjön ner förbi kursgården har genom åren gett oss många vackra vyer och nu är det en sådan tid.Se bara så många olika motiv den bjuder på! En Michelingumma på vift ute i skogen! Visst är det tur att det finns så varma kläder att man kan vistas ute och det känns som om man är inomhus! Det var trots allt -4 grader, i och för sig en ganska snäll temperatur om man jämför med den senaste veckan, men inte frös vi! I skogen fick man pulsa i lite snö, det höll i och för sig värmen uppe..
Riktigt sagolik natur, som för tankarna till filmen Narnia (den som gick på tv när jag var liten) påminner det här om, för visst liknar det vägen till Narnia?

Varje jul så förundras jag över alla pengar som spenderas på julklappar, inte för at jag inte spenderar själv utan just för att jag undrar över vart allat ska sluta. Jag är ju själv galen i allt vad tekniska prylar heter, i böcker, i ljuslyktor eller annat som kan förgylla hemmet... Men är det verkligen nödvändigt? Jag har sett Unicefs reklam för poliovaccin och getter och åsnor som man kunde ge bort i julklapp, personen man ville ge en julklapp fick istället ett certifikat på att den hade gett bort till behövande i andra länder! En toppenidé som jag gärna hade köpt åt alla.. Vi fick ett vaccinationscertifikat på 80 vaccinationer som ska ges till barn i behov och är inte det tanken med jul? Att faktiskt dela med sig till de som behöver det. Tänk om vi ala kunde tänka om och ge en tusenlapp av allt vi köper i jul till de behövande så skulle nog världen se annorlunda ut. Enligt nya undersökningar så skulle varje vuxen i Sverige handla för sextusen kronor i genomsnitt och on man då handlade för femtusen och skänkte den sista tusenlappen till Röda korset eller Rädda barnen eller Unicef i stället? Något att tänka på till nästa jul!
Ha en god fortsättning och ta hand om er på vägarna!

Dan före dopparedan...

Så har då lugnet sänkt sig över mitt hem.. Julgranen är klädd, skinkan klar, maken har städat (;), köttbullarna rullade och ugnsstekta, knäcken färdig och vi sitter lugnt och tittar på Love Actually. Så skönt. Dessutom kom goa grannar förbi med en blomma och en chokladkartong som tack för att sonen har fått åka med till bussen på mornarna... Det värmer i hjärtat! Jag tycker att det är självklart att man hjälper varandra när man bor på landet, men visst är det roligt när man får uppskattning.
Så här ser årets gran ut! Maken hämtade den med hjälp av yngsta dotter och grannens goda minne från skogen bakom huset. Är inte det livskvalité? Att bara kunna gå runt knuten och hitta en fin gran? Eller som tidigare i höst när vi bara gick ut en stund och promenerade och hittade massor av svamp. Bara att ta med hem och laga till! Det är livskvalité att bo på landet. Även om det vintertid kan kännas lite jobbigt när vägelaget är minst sagt kasst på grund av snö och halka.
Just nu tänker jag i alla fall att vi har tur som har fått sådant vackert vinterlandskap lagom till jul! Kan det bli bättre?
Tar tillfället i akt, innan jag känner att sängen kallar, att önska er en riktigt God jul!

En dag kvar, sedan lov!!!!!!

One day to go... Det känns verkligen som om det är läge för lov nu. Idag har jag varit nära att explodera flera gånger. Inte på grund av eleverna utan av andra orsaker som jag inte har kunnat styra, eller snarare, inte rått på.
Ibland kan det räcka för att få en att tappa sugen.
Det är bara att bita ihop och se glad ut, för imorgon... Då börjar lovet!!
Jag hoppas på ett lugnt och fridfullt lov med nära och kära och en massa snö så att det blir som den där vita julen man alltid drömmer om. Det bådar ju gott i alla fall när man tittar ut genom fönstret och ser snön och framförallt termometern! -20 grader just nu! Jag gillar ju egentligen inte kyla, men om jag får välja mellan novembers blöta och den här kylan så vet jag vad jag väljer! Snö och kyla, helt klart!
Det blir ett kort inlägg, ska försöka knyta mig tidigt ikväll inför den sista dagen..
Sov gott!

På väg!

I bilen sitter två förväntansfulla tjejer som idag ska gå på Idolfinalen. Vi är alltså på väg mot huvudstaden för att tillbringa några timmar på "stan" medan flickorna går på sitt efterlängtade evenemang. Äventyret börjar redan i Arboga när maken bestämmer sig för att tvätta bilen. Kosan styrs mot Ok och tvättautomaten... Väl framme parkerar maken bilen för att gå in och köpa biljet till tvätten. Under tiden som han gör det kommer en äldre man med knappt lortig bil (vi bor på landet med 9 km grusväg hem!!!) och parkerar framför dörrarna till tvättautomaten! Sedan stapplar han långsamt iväg mot macken för att köpa sin biljett.. Efter honom kommer en till bil och ställer sig bakom honom i kön och går också in och köper sin biljett. När maken kommer ut så ser han två bilar i kön där det förut var tomt trots att ingen har köpt tvättbiljett före honom. Han ruskar stilla på huvudet och muttrar lite när han kliver in i bilen. Startar bilen och kör fram mot kön. Då kommer en Saab och tränger sig in precis framför honom!! Ut kliver en ung man och tittar lite käckt på oss. Så från att ha varit helt tomt framför automaten står nu tre bilar framför oss i kön. Tvätten är tom, men ingen kör in för att mannen som står först i kön är inne och köper sin biljett... Kön är nu bestående av äldre man typ pensionär, ett par i 60-års åldern, en ung man i 20-års åldern och så vi medelålders som håller på respekt och uppfostran. Haha! Så snopet!!! Maken surar lite...
Själv äter jag ju lite chips och bloggar så det gör inte mig så mycket. Naturligtvis fick jag ju frågan om varför jag inte hade kört fram bilen när den första kom och ställde sig framför dörrarna.....
Men jag bryr mig inte så mycket, jag har fem olika klassers uppgifter att rätta till måndag då betygen ska vara satta, så jag har annat att tänka på. Bloggandet blir alltså min lilla terapi innan arbetet börjar igen.
Trevlig fredagskväll på er!

Han är bara 17 år och livet leker än...

Nåja, inte riktigt ännu. Men i natt kl. 03:14 fyller min son 17 år.Kan knappt tro att det är sant! Det känns som om det var igår jag fick åka in med värkar och på tre timmar var han född. Bråttom redan då.
Idag hoppas jag att han är nöjd med sin present, jag tror han blev rejält överraskad. Vi hade alla gått ihop för att kunna ge honom en rejäl present nämligen en systemkamera som han behöver till sin utbildning på It-media.



Visst ser han nöjd ut? Jag hoppas verkligen det, hoppas att hans intresse för foto och konst komemr att utvecklas nu när han kan experimentera hur han vill!
Grattis på 17-årsdagen lite i förskott!

Så det kan bli!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till det bättre och ibland till det sämre. Ibland är det ett "helvete" att veta och ibland att inte veta.. Blir man klok av det? Nej, det gör man inte. Men förhoppningsvis faller allt på plats och vi kan se på saker och ting med mer erfarna ögon och kanske har vi då blivit lite klokare trots allt.
Jag hade ett långt mysigt samtal med en kollega idag som jag ser som någon mycket klok! Hon har alltid hjärtat på rätt plats, en pärla för våra elever som alltid sätter deras behov i första hand utan att för den skull "curla". Hon kan även sätta oss andra på plats när vi inte tänker på de som inte hänger med i undervisningen på samma sätt som de övriga i gruppen. Vad skulle vi vara utan dig? Lost, skulle jag vilja säga...
Ibland när vi går igenom saker, som vi inte förstår, måste vi få prata av oss och dela dessa svåra saker med en medmäniska som varken dömer eller kommer med pekpinnen. Hör och häpna, under samtalets gång så kanske man kommer på att det är nog inte så farligt, kanske är det t om riktigt bra.
Inom skolans värld händer det ofta att vi stöter på svåra konflikter, barn som är utsatta av andra barn eller av vuxna, kollegor som far illa eller föräldrar som inte kommer överens om barnen vid en skilsmässa. Många av dessa situationer kan ibland bli för mycket att bära när jag märker att jag inte kan göra något, att det ligger utanför min makt... Har man det sedan jobbigt hemma så blir situationen outhärdlig!
Minns så väl en historia som en vännina berättade för mig en gång: en bekant hade haft det tufft ett tag och hade bestämt sig för att skiljas. Av någon anledning så byter hon jobb och kommer då på att det var hennes förra jobb som gjorde att hon mådde dåligt, inte hennes man. Vilken tur att de inte hann skilja sig. Då undrar jag: hur många finns det där ute som kanske inte borde ha skiljt sig? Kanske bara bytt jobb?
Livet är outgrundligt, så vilken tur att jag har en kollega att luta mig mot ibland. Hoppas att hon upplever samma sak med mig.
Ta hand om varandra!

Hur svårt kan det vara?

Tänk att det ska vara så ofantligt svårt att få tiden att räcka till! I över en månads tid har jag haft en bok, en mycket bra sådan, liggandes på sängbordet. Varje morgon när jag har gjort mig i ordning för att åka till jobbet så har ögonen fastnat på boken och jag har tänkt: ikväll ska jag minsann unna mig att läsa lite. Sedan kommer kvällen, jag blir sen hem från jobbet och så är det samma visa igen... Ska bara skriva några omdömen, rätta några prov eller andra inlämningsuppgifter, förbereda morgondagen och ....
När huvudet väl når kudden så vill ögonen bara "vila lite"..Sen sover jag som en stock.. Att man senare vaknar runt 3-4 snåret och kommer på sådant man inte får glömma dagen efter är en annan femma.
Min goa tonåring blir sur på mig när jag förklarar att jag är trött och inte orkar med att hämta 6 mil enkel resa efter att ha varit i Stockholm och kört 20 mil enkel resa... Undrar om jag var lika krävande när jag var tonåring? Det har jag i sådant fall som tur är glömt bort!! ;)
Idag är det första dagen på jättelänge som solen har tittat fram och vi har haft hela -7 grader! Lycka säger jag, medan mina elever muttrar om kyla... Men när det har regnat och varit grått i en månads tid så jublar jag över detta! Det är ju december; då vill jag ha vinter!
Fast sanning att säga vill jag egentligen ha vår... Maj, kanske?

Så här vackert skulle jag vilja ha det! Varmt och skönt och strålande sol. Nåväl, innan jag kan börja längta efter det så ska ju tomten komma och hälsa på.. Kanske kommer min tomte i februari nästa år också??? Jag hade ju nämligen turen att få återbesök av tomten. Maken ringde mig en dag i februari när jag satt på tåget hem från Stockholm och berättade att tomten hade kommit förbi och beklagat så mycket atthan hade glömt en julklapp.. Till lilla mig! Mmm, nyfikenheten var stor när jag fick vänta i 2 timmar för att få reda på vad paketet innehöll... Sedan dess har den presenten följt mig överallt.. Min bärbara lilla Acer one. Blå, dessutom, som är min favoritfärg. Den, hade tomten förklarat, fick jag för att jag vart uttagen att åka till Genève och ILO's konferens.
Men eftersom det varken är maj eller jul ännu så får jag väl förbereda mig för att fira goa tonåringens födelsedag på måndag. Hoppas att han blir glad för presenten!!
Ni får så klart se bilder här sedan på reaktionen! :)