torsdag 3 december 2009

Så det kan bli!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till det bättre och ibland till det sämre. Ibland är det ett "helvete" att veta och ibland att inte veta.. Blir man klok av det? Nej, det gör man inte. Men förhoppningsvis faller allt på plats och vi kan se på saker och ting med mer erfarna ögon och kanske har vi då blivit lite klokare trots allt.
Jag hade ett långt mysigt samtal med en kollega idag som jag ser som någon mycket klok! Hon har alltid hjärtat på rätt plats, en pärla för våra elever som alltid sätter deras behov i första hand utan att för den skull "curla". Hon kan även sätta oss andra på plats när vi inte tänker på de som inte hänger med i undervisningen på samma sätt som de övriga i gruppen. Vad skulle vi vara utan dig? Lost, skulle jag vilja säga...
Ibland när vi går igenom saker, som vi inte förstår, måste vi få prata av oss och dela dessa svåra saker med en medmäniska som varken dömer eller kommer med pekpinnen. Hör och häpna, under samtalets gång så kanske man kommer på att det är nog inte så farligt, kanske är det t om riktigt bra.
Inom skolans värld händer det ofta att vi stöter på svåra konflikter, barn som är utsatta av andra barn eller av vuxna, kollegor som far illa eller föräldrar som inte kommer överens om barnen vid en skilsmässa. Många av dessa situationer kan ibland bli för mycket att bära när jag märker att jag inte kan göra något, att det ligger utanför min makt... Har man det sedan jobbigt hemma så blir situationen outhärdlig!
Minns så väl en historia som en vännina berättade för mig en gång: en bekant hade haft det tufft ett tag och hade bestämt sig för att skiljas. Av någon anledning så byter hon jobb och kommer då på att det var hennes förra jobb som gjorde att hon mådde dåligt, inte hennes man. Vilken tur att de inte hann skilja sig. Då undrar jag: hur många finns det där ute som kanske inte borde ha skiljt sig? Kanske bara bytt jobb?
Livet är outgrundligt, så vilken tur att jag har en kollega att luta mig mot ibland. Hoppas att hon upplever samma sak med mig.
Ta hand om varandra!

3 kommentarer:

  1. Visst går livet upp och ner som i en berg-och-dalbana, men som en kollega uttryckt det: Vi behöver ha det dåligt ibland, för att veta hur bra vi har det.
    Förstår att slitningarna kan vara enormt påfrestande i skolvärlden och vilken lycka att det finns "pärlor" överallt! Var rädd om dom!
    Kram / Bea

    SvaraRadera
  2. Vad skönt med ett sånt "bollplank". Det behöver vi alla. Jag tror nog många gånger att jobbet kan göra att man "inte ser klart". Trivs man inte på jobbet blir det ju svårare att trivas hemma också och då kanske man gärna hittar fel hos den andra parten.........ja, livet är inte alltid så lätt. Jag förstår att man måste uppleva mycket som lärare med barn som mår dåligt och så. Kram till dig och dina kollegor som orkar!
    Ska du hålla dig hemma nu........har allt sett på FB att det varit mycket bortavaro!!
    Ha det så fint och du snart är det jullov! Kram Anette

    SvaraRadera
  3. Ja ibland vet man varken ut aller in. Tror att det ofta kan vara jobbet som ställer till det på andra områden i livet också, fast hur lätt är det att byta för de flesta?
    Ha det gott!
    Christer.

    SvaraRadera