Paddling i Oppäsen

En sådan underbar dag vi har haft! Sola och bada på en liten ö ute i Oppäsen, bättre kan det inte bli. Vi packade en kylväska full med godsaker som melon (piel de sapo som betyder paddskinn), serranoskinka, hummer- och krabbost, yoghurt (petit filous som jag älskade när jag bodde i Frankrike), dricka, salami, bananer och plommon. Gott! Problemet när vi skulle fika var att med allt dessa pålägg så fattades bara något att lägga det på!! Brödet låg kvar hemma... *suck*

Så här liten var den lilla ön vi stannade till på:

Helmysig! Vi brukar paddla till en annan ö, lite längre bort, men idag var vi bara tre personer och hade två kanoter. Jag paddlade själv och det gick bra dit men eftersom den andra ön ligger lite längre bort och det blåste motvind på hemvägen så stannade vi närmare utgångspunkten!
Men ön var hur mysig som helst med häftiga stenar runtom att klättra och bada från.

När vi hade gottat oss en bra stund i solen så tänkte vi utforska lite mer runt sjön. Det gick fortfarande bra för mig att paddla ensam för vi var på väg bortåt, alltså medvind...

En liten ö till skulle rundas och allt gick bra. Nu gick ön tyvärr inte att komma runt, sidan mot land var igenväxt med vass så det var bara att vända. När jag kom ut ur lä och skulle styra hemåt så gick kanoten bara åt ett håll; FEL håll... Hur jag än gjorde och styrde så blåste det för kraftigt för att klara av att styra ensam. Maken kom snabbt till undsättning, vi "la till" vid en sten och styvdottern fick klätra över till mig. Detta innebar att maken vart ensam i sin kanot utan tyngd fram. Inga problem, tyckte han, "jag är ju starkare än vad du är"!! Ha, tänkte jag som föreslog att vi skulle sitta alla tre i samma kanot och ta den andra på släp hem. "Behövs inte" deklarerade maken kaxigt!
Styvdottern och jag satt fast på stenen som jag hade kört emot när hon skulle kliva över och efter mycket stånkande och bökande så kom vi loss.

Längre bort satt maken i sin kanot och fotograferade roat det hela. Paddlandet fortsatte och efter ett tag vänder jag mig om och vad får jag se då?? Jo, i vattnet bredvid kanotern ligger maken och håller i kanotkanten med ena handen och paddeln med den andra! Jösses vad rädd jag blev!
Hans första kommentar när vi kom fram till honom var:"kameran klarade sig" som om det var det jag oroade mig för....
Sen tog vi kanoten på släp och paddlade hem alla tre i samma kanot!! Puh! Ett riktigt äventyr ;)
Väl hemma njöt vi bägge av trädgården. Så gjorde några fler besökare i min isop:

Ha en skön söndagskväll!