Gott Nytt År!

Vackert vinterväder kan vi fortfarande åtnjuta här i lilla byn som verkligen har antagit vinterskrud. Se bara:

En promenad genom byn visar hur vackert det kan se ut vintertid, när vi väl får snö. För ett tag sedan pratades det om på radion om att vi gärna minns barndomens snöfyllda jullov, medan verkligheten är en annan. det är ganska få julaftnar som vi har haft snö. Det nämdes ett par årtal sedan början på sjuttiotalet och det var inte många. Kanske har det varit fler om man bodde längre norrut...
En fundering slog mig udber promenaden då jag såg detta träd:

Är det detta som kallas för vinterfrukt? ;) Nog ser det en aning mysko ut med äpplen kvar på träden med så mycket snö runtomkring!
En som inte gärna vill gå ut, trots att temperaturen har ökat från -24 till -9, är min Maya. Innanför ytterdörren hänger en "vant- och mössamlare", men igår fanns något helt annat "undanstoppat" där:
En riktig surpuppa hade nämligen krypit in helt och hållen, det såg för roligt ut. Bara huvudet stack ut... Något förnärmad ser hon ut över att jag dessutom tog kort på henne!
Med dessa bilder önskar jag er alla ett riktigt Gott nytt År!

Tänder ett ljus...

Sänder en tanke till föräldrarna till den unga man som i morse miste livet på våra vintervägar. Tanken på att ett 19-årigt liv så grymt har släckts går inte att förstå och framförallt inte den smärta som föräldrarna måste känna i detta ögonblick.
Ta väl hand om varandra och har ni möjlighet så stanna hemma!

Fortsatt kallt...

Det innebär att det bara har varit snabba besök utomhus idag, både för katterna och mig! Var som hastigast ut och gav fåglarna mer frö i sin stuga. Även några talgbollar hängdes upp och det verkar vara uppskattat, men nu måste mer frö inhandlas för det finns bara enstaka fröer kvar i påsen. Jösses, vad det går åt sedan snön kom!
Katterna är inte heller så sugna på att gå ut. Tussa och Smulan går ut en stund men vill snart in igen medan Maya tog det säkra före det osäkra och kollade in läget genom fönstret istället:


Lite spännande var det med fåglarna som flög fram och tillbaka utanför fönstret, men inte så spännande att det lockade henne att vilja gå ut!
Maken brukar gnälla över att vi måste ha kattlåda fast vi bor på landet och har vuxna katter, han tycker att de kan gå ut och göra istället (det tycker väl egentligen även jag).. Brukar, för att retas, fråga honom om han skulle tycka att det vore skönt att gå på toa ute när det är minusgrader! ;)
Tänk att det ska vara så svårt att tycka att det är ok att bara slappa! Har i stort sett inte gjort en släng varken idag eller igår och det tar på krafterna.. Ha! Vilket skämt! Men faktiskt är det så att jag får lite dåligt samvete av att bara njuta av att inget göra och bara sitta framför datorn eller titta på tv. Något borde man väl i alla fall göra? Sticka? Tvätta? Städa? Eller åtminstone läsa? Lite sugen är jag på en god bok, men sanningen är att jag inte har någon hemma för tillfället... Har egentligen massor att göra inför terminsstarten, men där blir jag lite motvalls och vägrar ta tag i jobbet nu när det är lov...
Nej, jag tar nog och surfar lite bland frökatalogerna istället. Pelargonerna har jag ju redan pysslat med idag, så de klarar sig ett tag till!

Snön faller!

Vilket vinterlandskap vi har nu! Helt underbart väder har vi i alla fall här hos oss i Finnåker, där snön har fallit sedan igår eftermiddag. Denna jul kan vi i alla fall inte klaga på att vi inte har haft en vit jul!
Medan sonen åkte till Örebro för att spendera julpengarna på en ny dator, så kände vi att all julmat och godis krävde en lång promenad. Så på med skyddsdräkten, dvs termobyxor, tjock tröja, täckjacka, vantar, mössa och kängor (det är detta jag har emot vintern i vanliga fall, alla kläder som ska byltas på) och med kameran i högsta hugg så bar det iväg upp mot kursgården och sjön. Området kring vår vackra kursgård är helt fantastisk och det finns så mycket fint att fotografera. Tyvärr begick jag misstaget att bara ta med zoomen.. Fint när man ska ta på avständ, men hopplöst när motivet redan är nära...

Det enda jag hade kunnat önska mer är sol så att bilderna hade kommit mer till sin rätt. Barnasinnet finns kvar och snöänglar är ju något som hör vintern till. Tänk vad lustigt det är, man gör en sak som man gjorde när man var liten och vips så är samma känsla tillbaka! Hoppas att mitt barnasinne aldrig försvinner! Bäcken som rinner från sjön ner förbi kursgården har genom åren gett oss många vackra vyer och nu är det en sådan tid.Se bara så många olika motiv den bjuder på! En Michelingumma på vift ute i skogen! Visst är det tur att det finns så varma kläder att man kan vistas ute och det känns som om man är inomhus! Det var trots allt -4 grader, i och för sig en ganska snäll temperatur om man jämför med den senaste veckan, men inte frös vi! I skogen fick man pulsa i lite snö, det höll i och för sig värmen uppe..
Riktigt sagolik natur, som för tankarna till filmen Narnia (den som gick på tv när jag var liten) påminner det här om, för visst liknar det vägen till Narnia?

Varje jul så förundras jag över alla pengar som spenderas på julklappar, inte för at jag inte spenderar själv utan just för att jag undrar över vart allat ska sluta. Jag är ju själv galen i allt vad tekniska prylar heter, i böcker, i ljuslyktor eller annat som kan förgylla hemmet... Men är det verkligen nödvändigt? Jag har sett Unicefs reklam för poliovaccin och getter och åsnor som man kunde ge bort i julklapp, personen man ville ge en julklapp fick istället ett certifikat på att den hade gett bort till behövande i andra länder! En toppenidé som jag gärna hade köpt åt alla.. Vi fick ett vaccinationscertifikat på 80 vaccinationer som ska ges till barn i behov och är inte det tanken med jul? Att faktiskt dela med sig till de som behöver det. Tänk om vi ala kunde tänka om och ge en tusenlapp av allt vi köper i jul till de behövande så skulle nog världen se annorlunda ut. Enligt nya undersökningar så skulle varje vuxen i Sverige handla för sextusen kronor i genomsnitt och on man då handlade för femtusen och skänkte den sista tusenlappen till Röda korset eller Rädda barnen eller Unicef i stället? Något att tänka på till nästa jul!
Ha en god fortsättning och ta hand om er på vägarna!

Dan före dopparedan...

Så har då lugnet sänkt sig över mitt hem.. Julgranen är klädd, skinkan klar, maken har städat (;), köttbullarna rullade och ugnsstekta, knäcken färdig och vi sitter lugnt och tittar på Love Actually. Så skönt. Dessutom kom goa grannar förbi med en blomma och en chokladkartong som tack för att sonen har fått åka med till bussen på mornarna... Det värmer i hjärtat! Jag tycker att det är självklart att man hjälper varandra när man bor på landet, men visst är det roligt när man får uppskattning.
Så här ser årets gran ut! Maken hämtade den med hjälp av yngsta dotter och grannens goda minne från skogen bakom huset. Är inte det livskvalité? Att bara kunna gå runt knuten och hitta en fin gran? Eller som tidigare i höst när vi bara gick ut en stund och promenerade och hittade massor av svamp. Bara att ta med hem och laga till! Det är livskvalité att bo på landet. Även om det vintertid kan kännas lite jobbigt när vägelaget är minst sagt kasst på grund av snö och halka.
Just nu tänker jag i alla fall att vi har tur som har fått sådant vackert vinterlandskap lagom till jul! Kan det bli bättre?
Tar tillfället i akt, innan jag känner att sängen kallar, att önska er en riktigt God jul!

En dag kvar, sedan lov!!!!!!

One day to go... Det känns verkligen som om det är läge för lov nu. Idag har jag varit nära att explodera flera gånger. Inte på grund av eleverna utan av andra orsaker som jag inte har kunnat styra, eller snarare, inte rått på.
Ibland kan det räcka för att få en att tappa sugen.
Det är bara att bita ihop och se glad ut, för imorgon... Då börjar lovet!!
Jag hoppas på ett lugnt och fridfullt lov med nära och kära och en massa snö så att det blir som den där vita julen man alltid drömmer om. Det bådar ju gott i alla fall när man tittar ut genom fönstret och ser snön och framförallt termometern! -20 grader just nu! Jag gillar ju egentligen inte kyla, men om jag får välja mellan novembers blöta och den här kylan så vet jag vad jag väljer! Snö och kyla, helt klart!
Det blir ett kort inlägg, ska försöka knyta mig tidigt ikväll inför den sista dagen..
Sov gott!

På väg!

I bilen sitter två förväntansfulla tjejer som idag ska gå på Idolfinalen. Vi är alltså på väg mot huvudstaden för att tillbringa några timmar på "stan" medan flickorna går på sitt efterlängtade evenemang. Äventyret börjar redan i Arboga när maken bestämmer sig för att tvätta bilen. Kosan styrs mot Ok och tvättautomaten... Väl framme parkerar maken bilen för att gå in och köpa biljet till tvätten. Under tiden som han gör det kommer en äldre man med knappt lortig bil (vi bor på landet med 9 km grusväg hem!!!) och parkerar framför dörrarna till tvättautomaten! Sedan stapplar han långsamt iväg mot macken för att köpa sin biljett.. Efter honom kommer en till bil och ställer sig bakom honom i kön och går också in och köper sin biljett. När maken kommer ut så ser han två bilar i kön där det förut var tomt trots att ingen har köpt tvättbiljett före honom. Han ruskar stilla på huvudet och muttrar lite när han kliver in i bilen. Startar bilen och kör fram mot kön. Då kommer en Saab och tränger sig in precis framför honom!! Ut kliver en ung man och tittar lite käckt på oss. Så från att ha varit helt tomt framför automaten står nu tre bilar framför oss i kön. Tvätten är tom, men ingen kör in för att mannen som står först i kön är inne och köper sin biljett... Kön är nu bestående av äldre man typ pensionär, ett par i 60-års åldern, en ung man i 20-års åldern och så vi medelålders som håller på respekt och uppfostran. Haha! Så snopet!!! Maken surar lite...
Själv äter jag ju lite chips och bloggar så det gör inte mig så mycket. Naturligtvis fick jag ju frågan om varför jag inte hade kört fram bilen när den första kom och ställde sig framför dörrarna.....
Men jag bryr mig inte så mycket, jag har fem olika klassers uppgifter att rätta till måndag då betygen ska vara satta, så jag har annat att tänka på. Bloggandet blir alltså min lilla terapi innan arbetet börjar igen.
Trevlig fredagskväll på er!

Han är bara 17 år och livet leker än...

Nåja, inte riktigt ännu. Men i natt kl. 03:14 fyller min son 17 år.Kan knappt tro att det är sant! Det känns som om det var igår jag fick åka in med värkar och på tre timmar var han född. Bråttom redan då.
Idag hoppas jag att han är nöjd med sin present, jag tror han blev rejält överraskad. Vi hade alla gått ihop för att kunna ge honom en rejäl present nämligen en systemkamera som han behöver till sin utbildning på It-media.



Visst ser han nöjd ut? Jag hoppas verkligen det, hoppas att hans intresse för foto och konst komemr att utvecklas nu när han kan experimentera hur han vill!
Grattis på 17-årsdagen lite i förskott!

Så det kan bli!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till det bättre och ibland till det sämre. Ibland är det ett "helvete" att veta och ibland att inte veta.. Blir man klok av det? Nej, det gör man inte. Men förhoppningsvis faller allt på plats och vi kan se på saker och ting med mer erfarna ögon och kanske har vi då blivit lite klokare trots allt.
Jag hade ett långt mysigt samtal med en kollega idag som jag ser som någon mycket klok! Hon har alltid hjärtat på rätt plats, en pärla för våra elever som alltid sätter deras behov i första hand utan att för den skull "curla". Hon kan även sätta oss andra på plats när vi inte tänker på de som inte hänger med i undervisningen på samma sätt som de övriga i gruppen. Vad skulle vi vara utan dig? Lost, skulle jag vilja säga...
Ibland när vi går igenom saker, som vi inte förstår, måste vi få prata av oss och dela dessa svåra saker med en medmäniska som varken dömer eller kommer med pekpinnen. Hör och häpna, under samtalets gång så kanske man kommer på att det är nog inte så farligt, kanske är det t om riktigt bra.
Inom skolans värld händer det ofta att vi stöter på svåra konflikter, barn som är utsatta av andra barn eller av vuxna, kollegor som far illa eller föräldrar som inte kommer överens om barnen vid en skilsmässa. Många av dessa situationer kan ibland bli för mycket att bära när jag märker att jag inte kan göra något, att det ligger utanför min makt... Har man det sedan jobbigt hemma så blir situationen outhärdlig!
Minns så väl en historia som en vännina berättade för mig en gång: en bekant hade haft det tufft ett tag och hade bestämt sig för att skiljas. Av någon anledning så byter hon jobb och kommer då på att det var hennes förra jobb som gjorde att hon mådde dåligt, inte hennes man. Vilken tur att de inte hann skilja sig. Då undrar jag: hur många finns det där ute som kanske inte borde ha skiljt sig? Kanske bara bytt jobb?
Livet är outgrundligt, så vilken tur att jag har en kollega att luta mig mot ibland. Hoppas att hon upplever samma sak med mig.
Ta hand om varandra!

Hur svårt kan det vara?

Tänk att det ska vara så ofantligt svårt att få tiden att räcka till! I över en månads tid har jag haft en bok, en mycket bra sådan, liggandes på sängbordet. Varje morgon när jag har gjort mig i ordning för att åka till jobbet så har ögonen fastnat på boken och jag har tänkt: ikväll ska jag minsann unna mig att läsa lite. Sedan kommer kvällen, jag blir sen hem från jobbet och så är det samma visa igen... Ska bara skriva några omdömen, rätta några prov eller andra inlämningsuppgifter, förbereda morgondagen och ....
När huvudet väl når kudden så vill ögonen bara "vila lite"..Sen sover jag som en stock.. Att man senare vaknar runt 3-4 snåret och kommer på sådant man inte får glömma dagen efter är en annan femma.
Min goa tonåring blir sur på mig när jag förklarar att jag är trött och inte orkar med att hämta 6 mil enkel resa efter att ha varit i Stockholm och kört 20 mil enkel resa... Undrar om jag var lika krävande när jag var tonåring? Det har jag i sådant fall som tur är glömt bort!! ;)
Idag är det första dagen på jättelänge som solen har tittat fram och vi har haft hela -7 grader! Lycka säger jag, medan mina elever muttrar om kyla... Men när det har regnat och varit grått i en månads tid så jublar jag över detta! Det är ju december; då vill jag ha vinter!
Fast sanning att säga vill jag egentligen ha vår... Maj, kanske?

Så här vackert skulle jag vilja ha det! Varmt och skönt och strålande sol. Nåväl, innan jag kan börja längta efter det så ska ju tomten komma och hälsa på.. Kanske kommer min tomte i februari nästa år också??? Jag hade ju nämligen turen att få återbesök av tomten. Maken ringde mig en dag i februari när jag satt på tåget hem från Stockholm och berättade att tomten hade kommit förbi och beklagat så mycket atthan hade glömt en julklapp.. Till lilla mig! Mmm, nyfikenheten var stor när jag fick vänta i 2 timmar för att få reda på vad paketet innehöll... Sedan dess har den presenten följt mig överallt.. Min bärbara lilla Acer one. Blå, dessutom, som är min favoritfärg. Den, hade tomten förklarat, fick jag för att jag vart uttagen att åka till Genève och ILO's konferens.
Men eftersom det varken är maj eller jul ännu så får jag väl förbereda mig för att fira goa tonåringens födelsedag på måndag. Hoppas att han blir glad för presenten!!
Ni får så klart se bilder här sedan på reaktionen! :)

Jag längtar...

Jag längtar bort från hosta, feber (även om det är mycket bättre), gråväder och regn. Jag längtar till Mexiko!! Längtar efter maten, människorna, naturen, trädgårdsmöjligheterna och möjligheten att åka till en sandstrand med nästan vit sand... Som t ex Huatulco i södra Mexiko (delstaten Oaxaca) där man ber en "båttaxi" ta med dig ut till en strand för att hämta dig några timmar senare. Ni kan bara tänka er hur jag såg ut efter fyra timmar på stranden... Puh, värre än en kräfta! Dessutom var baddräkten på den tiden alldeles "knallrosa", så effekten var hemsk. Det gjorde så ont att ta av sig den tajta baddräkten! Nu är det visserligen längesedan jag var där, då var stället nyligen "upptäckt" av turismen (början -90) och jag hamnade där av en händelse! Min f.d. och jag var på "tur" till Oaxaca, delstatens huvudstad, och vi ville se mer av delstaten. Dessutom var vi rejält osams och kunde inte komma överens om vart vi skulle åka. Så vi tog oss till busstationen och frågade vart nästa buss gick! Mannen i luckan som vi köpte biljetten av envisades med att fråga: vart vill ni åka??? Men vi svarade bara att vi vill ta nästa buss som går! Han trodde inte vi var riktigt kloka. Det blev Huatulco! En endags tur över bergen ner till kusten och sedan tillbaka igen efter att ha blivit rejält genomstekt! På vägen tillbaka över bergen in till Oaxaca så gick bussen sönder.. Mitt i natten var det och det var becksvart. Det tog fyra timmar innan en reservbuss var framme. Det var mindre kul..
Huatulco blev snabbt jättepopulärt och ville man bo på något av de finare hotellen så gällde det att boka ett helt år i förväg, så poppis var det. Club Med var det mest exclusiva hotellet och så fanns det ett till som jag tyvärr inte minns namnet på som turisterna slogs om.
Maten i Oaxaca är fantastisk! Framförallt tamales gjorda i platanblad. Mm! Under mina år i Mexiko så bodde jag i den norra delen (Gomez Palacio, i delstaten Durango) och där tillagades tamales i majsblad. Tamales är gjorda av ett sorts specialmjöl, den bakas ut och så lägger man sin fyllning som kan vara allt från griskött till hjortkött som är mycket välkryddat med alla möjliga saker. Rulla ihop massan, lägg den i ett blad (oavsett om det är majs eller platan) och så tillagas de i vattenbad (de från Oaxaca, de i norr tillagas/bakas på grill). Mums!
En annan sak som fascinerade mig i Mexiko var hur otroligt gott de tillagade köttet! Norra delen, där jag bodde, var trots att det var en torr region, så var köttproduktionen deras största industri. Rancherna var enorma, en liten gård hade runt 1500 kor... Det grillades mycket! Varje lördagsmorgon kunde jag gå ner till affären på hörnet och köpa hem färskgrillat kött till lunch, grillat i fat med bland annat Fanta som krydda! Om ni visste vad gott det blir! Det trodde jag aldrig, men det ger en söt smak till köttet när det marineras under grillningen i "Fantabad".
Nu börjar jag känna en lätt hunger så lite lunch skulle nog inte skada.
Ha en skön fredagseftermiddag och kväll!

Solen skiner!

Tänk vad det kan göra med humöret när solen behagar titta fram! Trots lite feber (idag bara 38!)och taggtråd i halsen så blir allt mycket lättare när solen skiner! Nu kan jag i alla fall sitta vid köksfönstret och dricka en kopp te och njuta!
Se bara vilken blå himmel:

När allt känns så där hopplöst som det bara kan kännas i november med tidiga mörka kvällar, ont i halsen och feber, då får man glädjas åt solen när den tittar fram! Jag fick luta mig ut från övervåningen för att ta ett kort genom fönstret och med mig hade jag Maya naturligtvis, som också var tvungen att luta sig ut genom fönstret för att titta efter vad det var jag såg... Hon är för lustig, lika nyfiken som ett litet barn.
Undrar just hur det går för mina elever som ska ha redovisning den här veckan i spanska... Vi är två lärare som arbetar ihop, vilket innebär att jag inte bara har dåligt samvete för eleverna mitt i deras intensivaste period med redovisningsarbetet utan också för att jag lämnar kollegan ensam med bägge grupperna i datasalen, ca 45 elever som vill ha hjälp samtidigt... Inte kul..
Hoppas att de i alla fall är glada för sina spanska brevvänner från Spanien, som förhoppningsvis mailar en presentation redan den här veckan! Spännande värre!De kommer från staden Badajoz. Hade tänkt mig att vi skulle gå in och titta på Google Earth och se på bilder från staden, men det får nog bli nästa vecka.. Google Earth är ett fantastiskt program som tar dig med på en resa över hela världen oavsett om det är i din dator eller i din ipod. Måste erkänna att jag är lite av en teknikfreak även om jag inte är så kunnig.. Tycker det är jättehäftigt att koppla upp datorn till tvskärmen eller till en storbildskanon och kunna använda nätet direkt i undervisningen för att lyssna på musik på målspråket eller se på film från avmedia direkt via streaming. Häftigt och mycket mer levande för eleverna. Problemet är bara att hitta en tv somär ledig. Vill ha en smartboard i klassrummet!!! kanske ska börja med att önska mig ett "eget" klassrum (som de flesta lärare har) med allt material i så att man slipper bära allt från rum till rum.
Nej, hu! Nu vart jag negativ igen,, dags för en kopp te vid fönstret för att njuta av solen. Kanske kan den kurera hostan? ;)
Ha en skön eftermiddag!

Sjukdom och dåligt samvete = luthersk uppfostran?

Hur kommer det sig att om man är sjuk så ligger man hemma och har dåligt samvete? Trots feber och torrhosta som får bröstet att värka så känns det ändå fel att bara ligga hemma i sängen och tycka synd om sig själv. Är det "Syster Duktig" som gör sig påmind? Tanken på att mina elever inte får vikarie? Tyvärr tycker de att det är ganska skönt att bli lediga, det kan jag ju å andra sidan förstå om jag minns hur det var själv de få gånger som en lektion blev inställd under min skolgång! ;) Är det uppfostran som gör att jag ständigt lider av dåligt samvete om jag är hemma för sjukdom? Är det då familjens uppfostran eller är det samhällets? Hm, med tanke på vad vår högerregering vill uppnå med sin politik om att hungriga vargar jagar bättre, så kan jag kanske skylla på moderaterna?
D v s om jag inte kan leva på min arbetslöshetsersättning eller andra bidrag så kommer jag att söka jobb, jobb som kanske inte finns att söka!!
Vilken lycka jag då har som endast har varit arbetslös under en kort period av mitt liv! Vilken tur att jag hittade världens bästa yrke! Och vilken underbar tur att kommuner och stat är villiga att satsa på detta underbara ting som vi kallar skola! Det "ställe" där våra barn tillbringar största delen av sina första 19 år (minst). För inte är det väl så att kommunerna drar ner på lärartjänster, ökar antalet elever i klasserna eller anställer obehöriga lärare för att det är billigare?
Nej, kanske är det febern som gör att jag yrar, bäst att sova en stund så är nog allt bättre när jag vaknar igen!

Söndag

Så har då helgen snart nått sitt slut och Ågren börjar att göra sitt inträde. Sitter och försöker koncentrera mig på arbetet, men har lite svårt att fokusera.. Så bloggen får ta lite tid istället ;)
Maken var lite oense med mitt val av bloggande igår kväll, han tyckte inte att jag skulle skvallra om vilken ouppfostrad katt vi har! ;) Å andra sidan så tycker jag att hennes beteende har lätt förmildrande omständigheter (även om jag själv var minst sagt förbaskad på henne när jag kom hem) och idag kan jag t o m förstå hennes agerande som en protest mot att bli instängd en hel dag..
Var går gränsen för vad man skriver på sin blogg? Känner själv att bloggen är ett ställe där jag kan få utlopp för saker man inte kan förändra och även ett ställe där man kan få en "klapp" på axeln och en viss förståelse. Vad tycker ni?
Naturligtvis ska man inte hänga ut folk som har gjort dumma saker med namn och adress! Men att beskriva sin egen frustration över saker som man tycker är orättvisa kan väl inte vara fel? Kanske måste jag hålla mig till att uttala mig om frustrationen över trädgården? Vad har ni för tankar kring detta? Kommentera gärna då detta verkar vara ett problem i min omkrets.. Är det samma för er?
Ha en skön söndagseftermiddag!

Lördagskväll

Visst är det underbart med myskvällar? Just nu är det "Körslaget" på tv, bästa fåtöljen åtnjutes med en god drink i handen och datorn i knät!
Denna rom med Fanta World Brazil har blivit min favorit ikväll. Det är inte ofta det blandas grogg i det här huset men ikväll kändes det som om det var läge. Gott!

Dagen bestod av shopping på Ikea!!! Ny bäddmadrass har äntligen inhandlats efter att den gamla har massakerats av vår katt.. Hon vart tyvärr instängd i sovrummet när vi åkte till jobbet en morgon... Man kan ju inte klandra henne för att hon inte kunde hålla sig mellan 07.00 och 19.00, men var hon tvungen att använda sängen som kattlåda??????

Hade det inte varit bättre att hon hade använt ett hörn i rummet???? Nejdå, hon skulle ha mjukt åt rumpan... Min lilla Maya.. Minns ni henne? Som hade så tjusig kroppstrumpa när hon hade blivit opererad i somras? (hon finns här bredvid bland bilderna med sin tjusiga kroppstrumpa).
Till råga på allt så var sonen hemma och var sjuk den dagen. Han befann sig på övervåningen och de gånger han gick ner för att hämta mat så inte hörde han att Maya skrek förtvivlat i vårt sovrum. Dörren stänger vi alltid på morgonen när vi åker till jobbet just för att katterna inte ska gå in och håra ner i våran säng.. Så när hon hörde sonen gå upp och ner för trappan och inte vart utsläppt så trodde hon säkert att hon var straffad där inne, kraken...
Vi var ju inte direkt glada när vi kom hem, så var inte heller Maya. Hon blängde surt på mig hela kvällen och så fort jag gick förbi henne så tassade hon till mig, precis som om hon slog mig! Men som sagt var, nu har vi ny bäddmadrass och det har varit behövligt länge. Kanske gjorde hon oss en tjänst? ;)
Just nu sjunger Team Ola "It's raining men"! De är för härliga, men själv så hade jag en helt annan favorit och det var Rigos kör! Kanman annat än älska den härliga latinorytmen?? Tyckte det var skandal när de vart utröstade. Nu får jag i alla fall njuta av dem än en gång ikväll ;)
Ha en skön kväll! Imorgon ska jag ta itu med lite jobb så att veckan blir lite lugnare...

Lördag och ledigt!

Hipp, hipp, hurra för lördagar och lata mornar i sängen! Det är helt underbart att få njuta av morgontv (idag doktor Phil och sedan ett program om eldstormen i Australien), frukost på sängen och framförallt värmen av det sköna täcket! Det är ju så jobbigt att behöva lämna det varje morgon i veckan när ringklockan ringer uppmanande... Precis när det är som skönast...
En vecka med utvecklingssamtal är över, återstår bara två kvar. Då har jag inte utvecklingssamtal varje dag utan högst tre dagar i veckan för att få rum med övriga möten som äger rum efter arbetstid. Så skönt att äntligen ha kommit igång och att det verkar gå bra.
På tal om att fungera bra, har ni drabbats av influensan ännu??? Jag säger influensan för jag vet inte riktigt var gränsen anses gå mellan "vanlig" influensa och svininfluensan. På jobbet har vi många elever och en del lärare som har haft eller har hög feber och hosta. Vissa klasser är halverade! Enligt information vi har fått ska det nu bli lugnare med influensan och det är väl kanske tokigt då att vaccinering inte har kommit igång på alla skolor pga försenat vaccin....
Själv har jag känt hela veckan att något har varit på gång i kroppen, så träningen har uteblivit.. Det gör ju inte saken bättre då jag alltid blir mycket tröttare om jag inte har fått komma ut och röra på mig.

Då är det dags att njuta av lördagen! Den innehåller lite allt möjligt: umgås med mor och hennes sambo innan de återvänder hemåt, handla och sedan skön lördagskväll med mys!

Ljuva söndag

Sitter och tittar Kay Pollack i TV4's morgonsoffa. En sådan klok man! Känner att det är helt riktigt att lyssna på honom en söndag när jag i vanliga fall far runt som en tok och ska göra allt som jag inte har hunnit med i förra veckan och så göra i ordning allt för veckan som kommer. Det är ju sällan mindre saker som ska hinnas med i den kommande veckan som i den förra. Men med Pollacks kloka ord om tankens kraft så känns det faktiskt mycket lättare! Så den där söndagsågren ska nog få vänta ett par timmar till innan jag släpper fram den. Kanske lyckas jag hålla emot hela dagen, det vore skönt!

Idag ska Far firas! Denna dag då Far ska uppmärksammas lite extra... Kan känna samma sak som jag känner på Mors dag, mor och far är lika viktiga alla dagar, men det kanske är bra att det finns en dag när vi uppmärksamamr dem lite extra. Så idag blir det säkert strumpor, slipsar och lotter i stora lass utdelade landet över!

Efter att ha varit borta från hemmet torsdag-fredag så hittade jag "Allt om trädgård" på köksbordet när jag kom hem! Lycka!! Skönt att få drömma sig bort mot ljusare tider när det ute bara känns grå, grå, grå... Lycka är att i det gr¨å få sätta sig ner och njuta av bilder från en cottageträdgård med ett överdåd av blommor. Kan riktigt känna doften av alla rosor. Längtar efter mina English Garden, Crownpricess Margareta osv. Den senare som doftar helt underbart...

Med tanke på det Pollack sa, alldeles nyss på tv, så kanske jag ska tänka på att vilken tur jag har som kan längta efter ännu ett trädgårdsår! Och visst är det rätt! Det finns ju faktiskt människor som aldrig har chansen att få äga en trädgård eller hyra en...
Nu har det då blivit dags att se över veckan som kommer. Jag befinner mig mitt uppe i utvecklingssamtal och allt det medför. Erkänner glatt att det är trevligt att få träffa alla föräldrar till våra goa elever och få tala om hur det går för dem i skolan. Det är ju trots allt allmänt känt att ju äldre våra barn blir desto mindre berättar de om hur skolan fungerar.
Ha en riktigt skön söndag! Jag ska nog njuta lite till av sommarbilderna...

Äntligen fredag!

Så har då ytterligare en arbetsvecka gått och jag är ganska så nöjd med att den är förbi! Det har varit mycket och det har varit tudelat!! Måndag på min "vanliga" arbetsplats, tisdag i Stockholm på möte, onsdag förmiddag på besök på annan skola för att prata om FN och torsdag till fredag Stockholm igen på konferens.. Och inte bara det.. Strax efter att mötet i tisdags var slut så blev jag tillfrågad om jag ville delta i Skolfront och debattera med det "andra" fackförbundet och skolministern... Jösses! Hela magen knöt sig och jag bara stammade att det klarar jag aldrig av.. Men jag tackade till slut ja och så här nervös har jag aldrig varit i hela mitt liv. Åh, så spännande det var! Denna skolminister som vi så ofta har undrat om han verkligen vet något alls om skolans värld eftersom den bild han visar om skolan är så verklighetsfrämmande för verksamma. Honom skulle jag få möta i en debatt om vi ska ha väktare i skolan eller inte! Få chansen att säga till att jag tycker att vi ska koncentrera oss på att arbeta förebyggande och se till att alla barn blir sedda! Det kan vi ju bara göra om vi har fler vuxna i skolan! Att få tala om att vi varken ska ha väktare eller militärer (!) i skolan...
Måste erkänna att jag inte fick ner mycket mat igår innan det äntligen var över. Men de som arbetar med Skolfront var helt fantastiskt trevliga, det hjälpte. För att inte tala om den stöttning jag har fått från mitt förbund, allt från presschef till mina kollegor som också är förtroendevalda.. Nu så här i efterhand kan jag knappt fatta att jag ahr gjort det och att jag vågade! Vilken grej att få utmana sig själv! Det fanns stunder när jag bara ville lägga mig ner och vägra resa mig för att slippa!!
Mycket ville jag säga, men tiden var ju begränsad och jag tyckte ändå att jag fick mycket utrymme.. Ändå fick jag bara med hälften av allt som jag ville ha sagt..
För er som orkar titta på ett skolprogram så finns klippet här
Nu hoppas jag att det här var enda gången jag behöver genomlida denna pärs! Därför är det extra skönt med fredagskväll den här veckan!
Ha en fortsatt skön kväll!

Ågren

Så har då söndagen återigen gjort entré med allt vad söndag innebär. För mig så innebär det att jag måste börja se över veckan och inser då att "hur ska jag hinna med allt???". (bild lånad från nätet)
Ågren infinner sig, ältande och panik gör Ågren sällskap... Denna vecka så är jag bara två dagar på jobbet, eller "det vanliga jobbet", resten innebär fackligt arbete. En av dagarna på mitt huvudsakliga arbete så ska jag dessutom gästspela på en annan skola om FN (jättekul, men kräver en annan sorts förberedelse). Allt är jättekul, annar skulle jag inte åta mig uppdragen, men det innebär alltid att jag får dåligt samvete för att mina elever får vikarier som inte kan språket de ska undervisas i, samt att det ofta är samma elever som drabbas... Samtidigt så innebär det alltid extra arbete att vara frånvarande för (trots löneavdrag) så måste jag förarbeta och efterarbeta, dvs det enda jag inte gör är att vara på själva lektionen.
Innan det vart alltför panikartat i hemmet så tog vi en lång skön skogpromenad. Vilken livskvalité att bara kunna gå ut från hemmet och ha skogen ca 500 m bort från knuten!

Överallt vittnar naturen om att hösten har tagit över och att vintern är nära förestående. Jag hoppas verkligen på en kall och snörik vinter, så att våra barn kan få uppleva hur mina barndomsvintrar faktiskt var. Minns tydligt de snöhögar min morfar plogade ihop bakom hemma vid stallet, som jag byggde snögrottor i eller åkte pulka utför! Så ska vintrarna vara.

Skogen här hemma bjuder fantasin på fest varje gång man tar en tur. Här är det en gren som har blivit helt mossklädd och får fantasin att ta fart. En ödla, kanske?
Det är fantastiskt att vandra i denna mossklädda skog och njuta av tystnaden. Det enda som bröt tystnaden var ett par fåglar som kalasade på kottar och förde ett himlans liv högt uppe i grantopparna. Det gällde att akta sig för det var fullt krig och kottarna yrde. Maken och jag försökte få bilder av dem men det var farligt att stå rakt nedanför då kottarna föll bara någon meter från oss.

Visst är skogen trolsk? Jag tänker ofta på att om någon hade talat om för mig som liten (då man tvingades med ut i skogen i tid och otid) att jag en dag som vuxen skulle gå runt i skogen och vara lyrisk över de olika mossorna som växte på stenar, träd och mark så skulle jag ha trott att den människan var knäpp. Men tiderna förändras och vi med den!

Se bara så vacker sten, tre olika sorters mossa räknade jag till plus toppen full av skogsstjärna med knopp!! Nu?? Blommar inte den på våren?
På tal om livskvalité så måste jag bara länka till Beas blogg så att ni kan se vad hon såg på väg hem från jobbet i fredags.
Ha en skön söndag!

Ljuva fredag!

Så har då fredagen kommit även den här veckan, trots att man kanske inte längtade riktigt lika mycket den här gången.. Det innebär ju ännu en dag närmare måndag och återgång till arbete!! Men det ska nog gå även i november, precis osm det gick bra i oktober!
Vilket kanonväder vi har haft idag! Jag har verkligen njutit av solen och de vackra höstfärgerna! Har hunnit byta däck på bilen, städat i källaren tillsammans med sonen, tvättat kläder samt tagit lite bilder av fåglarna som verkar gilla talgbollen som har hängts upp åt dem. Maken vart tvungen att jobba trots semester så eftermiddagen gick snabbt åt för sonen och mig nere i källaren. Jösses, så mycket skräp vi har lastat in i kärran för att ta till tippen imorgon!
På morgonen såg jag en fågel i trädgården som jag inte har sett där tidigare:

Ser ni gröngölingen mitt i bilden där rabatten slutar? (klicka på bilden så blir den större och lättare att se fågeln.)Tyvärr hade jag inte rätt objektiv på och jag vågade inte vänta för då skulle han säkert flyga sin väg, den rackaren. Måste bara tillägga att gräsklipparen har idag fått komma in i källaren för vinterförvaring! Så skönt!!!

Dessa två kom ganska bra överens på talgbollen men när det kom fler så vart lite fight om godsakerna:

De är så fina att titta på, när jag ser dem hålla på runt maten så längtar jag faktiskt efter snön så att det kommer fram fler sorters fåglar och tar för sig av maten. Funderar på att be maken snickra till en ny fin fågelstuga med riktigt matbord till.. Min gamla "Bed and Breakfast" gick sönder i blåsten i våras! Det roliga är att om jag frågar maken så svarar han alltid "Det är inga problem, det fixar jag", men det dröjer sååååå länge innan det blir fixat.. Har ni också sådana makar?? Alla saker måste finnas hemma, rätta verktygen ska hittas och naturligtvis rätta humöret! Det är ju i och för sig inte konstigt, sådan är jag nog själv med, även om det tar emot att erkänna. ;)

Sista vändan ute ikväll så ville jag ta en bild på den fantastiska månen, men den är lite oskarp. Fokus skulle vara på höstlöven framför, men det lyckades inte riktigt. Tyvärr var ljuset lite otillräckligt men månen syns ju i alla fall!

Ha en riktigt skön fredagskväll!